tisdagen den 30:e juni 2009

Men, glöm inte den sociala fostran

Visst är det glädjande att det från politiskt håll talas allt oftare om skolans uppgift som kunskapsförmedlare: Kunskap är viktig ur flera olika aspekter. Kunskap är nödvändig för att kunna fatta beslut för framtiden, kunskap är en jämlikhetsfråga och kunskap ger konkurrenskraft. För att elever ska kunna tillägna sig kunskap och för att lärare ska kunna på ett bra sätt förmedla kunskap måste ett antal villkor vara uppfyllda. Hit hör, till exempel, stabila sociala förhållanden. Men, tycks debatten nu spåra in på, det är inte skolans uppgift att tillse att sådana råder. Kanske det, men om nu den som har ansvaret misslyckas med sin uppgift, ska skolan bortse från det? Det får inte bli en fråga om antingen eller utan både och. Visst måste skolan ha som uppgift att bidra till social fostran. Det är märkligt att vi har så svårt att se sambanden. Under socialdemokratiskt styre har kunskap nedvärderats, bra att ändring nu kommer. Dock får vi akta oss för att slå ut elever, som av sociala orsaker hämmas.
Staten torde inte vara duktigare på att driva verksamheter än vad kommuner är. Jag tror, tvärtom. Dock har staten en politisk uppgift att styra. Det kan ske på olika sätt, främst med pengar och annan form av lagstiftning. En politik för tydligare styrning och uppföljning efterlyses.

måndagen den 29:e juni 2009

Janne spekulerar


Funderade under en stund nu på morgonen utifrån Janne Nordlings blogg, där han spekulerar kring nya kommunalråd i Uppsala efter nästa val. Varför satsar vissa av oss så hårt och länge, varför vill de flesta inte alls ägna sig åt politik och varför försöker några men slutar efter kort tid?
Jag tänkte också på någon, som jag känner och som gick in i politiken för han tyckte det var viktigt. Han har ett mycket kreativt arbete. Utan kreativitet skulle inte företaget vara så framgångsrikt som det är. Är den politiska miljön inte tillräckligt kreativ och resultatinriktad för att sådana personer ska kunna verka politiskt? Jag är säker på att så är fallet, även om det finns exempel på att självständiga och kreativa verkar politiskt under lång tid. Dock är detta fåtal ovanligt starka personer, som får ständigt ta duster mi partiet.
Vad drar vi för slutsatser? Inga. Vi är beredda att avstå från dessa personers insatser. Vilken slutsats borde vi dra? Jo, ta hand om sådana personer, lyssna på dem och ta tillsammans initiativ till förändringar.
Om inte blir det inte heller några förändringar på kommunalrådsposterna, annat än att namnen på dem blir nya.

söndagen den 28:e juni 2009

(O)ordningen i kommunfullmäktige


I Upsala Nya tidning pågår en insändardebatt om kommunfullmäktiges funktion. I dag läser jag, bland annat, att "Varje parti i kommunstyrelsen ser till att före fullmäktiges sammanträde förankra sitt ställningstagande i sin partigrupp."
Jo, men det här är ett av problemen. Fullmäktigegrupperna ställs inför att partiets representanter (i något fall representant) i kommunstyrelsen redan tagit ställning, vilket leder till att den interna debatten stryps. En liten grupp tar ställning och utrymmet för att avvika blir litet. Den här ordningen är, anser jag, oacceptabel. Representanter i kommunstyrelsen måste ha möjlighet att diskutera frågor med fullmäktigegruppen innan ställning tas i kommunstyrelsen.

En annan fråga, som debatteras är vad man kallar ordningen i fullmäktigesalen. Man lämnar lokalen, för samtal i lokalen, läser tidning o.s.v. Självklart måste man kunna ta pauser. Men om rörelse i lokalen beror på ointresse har vi ett problem. Min erfarenhet är att det tyvärr förhåller sig så. Det faktum att partierna tar ställning i kommunstyrelsen innan fullmäktigegrupperna kommer in i bilden leder till att den enskilde fullmäktigeledamotens roll blir liten, ledamoten blir en knapptryckare under regi av gruppledaren. Den här ordningen leder också till inaktivitet hos ledamöterna. Gruppledaren har redovisat partiets ståndpunkt och ledamöterna har att antingen gå upp och säga samma sak med andra ord eller sitta tyst.
Nog finns anledning att kritisera nuvarande ordning med fullmäktigesammanträdena.

torsdagen den 25:e juni 2009

Varför förstatliga?

Läser i Dagens Samhälle om det kommunala självstyret. Fyra lokala politiker framför åsikten att staten styr för mycket. En av dessa är det folkpartistiska kommunalrådet i Örebro, Staffan Werme, för övrigt en socialliberal, som partiet borde använda sig av i många sammanhang.
Jag läser i dag om också att staten bör ta över en stor del av kommunernas ansvar, nämligen skolverksamheten. I en debattartikel, skriven av en folkpartist och en kristdemokrat framförs uppfattningen.
Min reaktion är, i första hand: varför är staten bättre på att bedriva verksamhet än vad kommunerna är? Jo, säger artikelförfattarna, vi får då en över landet likvärdig skola. Nästa tanke som infinner sig: är det rimligt att innehållet och kvaliteten i äldrepolitiken varierar? Borde inte alla ha rätt till samma kvalitativa nivå? Bör därför staten ta över ansvaret för äldrepolitiken? Är det rimligt att inte alla har lika tillgång till kultur? Bör staten ta över ansvaret för all kulturpolitik?
Kanske är det så att den vanliga reaktionen hos oss politiker, när brister uppstår, att söka lösningen i organisatoriska förändringar, när problemet egentligen är att vi inte förmår styra, att vi inte hittar styrinstrumenten. Dessa tillkortakommanden gäller i högsta grad även staten. När kommunen inte förmår styra omorganiserar man, när staten inte förmår styra lagstiftar man.

tisdagen den 23:e juni 2009

Sjukvårdskris


I nyheterna om, förutom hemska tunnelbaneolyckan i Washington, landstingens usla ekonomi. Akademiska sjukhuset är illa ute. Men nu tillsätter man ytterligare en biträdande sjukhusdirektör, med uppgift att få ordning på den ekonomiska styrningen. Att styrningen måste förbättras är uppenbart, men frågan om varför inte sjukhusdirektör och biträdande kan åstadkomma det infinner sig. Kanske ger den här kostnadsökningen med bortåt en och en halv miljon effekt. Problemet torde vara svårigheten att åstadkomma förändringar, förändringar av, bland annat, arbetsrutiner; ingen lätt uppgift. Ett rikligt mått av nytänkande krävs. Den skada, som den politiska oppositionen i landstinget orsakar tror jag är mycket större än vi anar. Majoriteten vill ompröva, till exempel driftformer, och oppositionen ger signaler om att allting ska vara som det varit. Vilken bild får professionen av den politiska viljan? Den här konservativa synen hos oppositionen bidrar till även att hämma majoritetens ambitioner.
Kanske borde man skapa en ”samlingsregering” på grund av att det nu börjar bli krisartat. Eller orsakar en sådan ännu starkare låsningar. Jo, sannolikt. Däremot måste politiska ledningen ägna huvuddelen av sina ansträngningar åt att föra dialog med professionen. Inte för att ge direktiv utan för att beskriva sin vilja och för att lära sig om de förutsättningar, som råder i verksamheterna.
Landstingets politiska organisation används inte och är dessutom feltänkt. De politiska organen, förutom landstingsstyrelse och hälso- och sjukvårdsstyrelse, finns på papperet, men har i fråga om ansvaret inför fullmäktige ersatts av förvaltningarna. Inför fullmäktige ska finnas endast de politiska organen. Till det här kommer felet med att landstingsstyrelsen är styrelse för Akademiska sjukhuset. En särskild styrelse för AS, liksom för lasarettet i Enköping, borde snarast tillsättas, helst professionella sådana.

http://haraldiuppsala.blogspot.com/
www.twitter.com/haraldnordlund
Om politisk styrning: Stadsbiblioteket 16 september kl. 18.30


söndagen den 21:e juni 2009

Reflektion vid midsommar

Många är samtalen, till Radio Uppland, med midsommarhälsningar. Adjektiven varierar. Men det finns ju förklaringar till att vi önskar oss och andra god jul, gott nytt år, glad påsk och trevlig midsommar. Själv har jag valt direktkontakten, alltså telefon och e-post, för att framföra min hälsning.
Under midsommar lämnar jag politiken, åtminstone stundtals. Dock en reflektion med anledning av UNT:s ledare om extrapengarnas försvinnande. Statliga anslag till landstingen utan öronmärkning försvinner utan att påverka vare sig kvalitet eller kvantitet.
Problemet med politiska styrningen i landstingen måste lösas innan man överväger ökad andel av BNP till sjukvården. Men det är bråttom.

Jag bor vid en livligt trafikerad gata. Högsta tillåtna hastighet är 50. Det är sällan jag ser någon köra så sakta. En poliskontroll då och då skulle tillföra polisbudgeten en bra slant.
Kommunen gör en hel del för att komma till rätta med cykeleländet, alltså parkeringen av cyklar. Men inte har det fostrat oss. Det jag såg på sta´n härom da´n var bedrövelse. Cyklar stod var som helst och hur som helst, cyklister for fram över trottoarer och mot rött ljus, dessutom i ett flertal fall med ett leende, som liknade hånleende. Nu måste nya och radikala grepp tas.

Uppsalas rykte som en ort där man försöker komma till rätta med den dåliga luftmiljön är nu allvarligt skadat. Nu ska man öppna ytterligare en gata för att förbättra framkomligheten för bilister. Det är ju, till exempel, nu hälsofarligt att vistas en längre tid i vissa delar av centrum. Politiken är inte långsiktig.

torsdagen den 18:e juni 2009

Blockpolitiken är inte bra

Blockpolitiken beskrivs som någonting positivt, i en debattartikel av professor Leif Lewin i dagens UNT. Nog är det väl vågat att ha, från en statsvetarprofessor, avvikande mening; dock i endast ett avseende. Lewin likställer nuvarande två alliansbildningar med två partier. Allt pekar mot att vi är på väg till ett sådant system, men klara skillnader finns än så länge. Sedan alliansens fyra blivit ett går man i val ut med ett gemensamt program. Alliansen går nu ut till väljarna med fyra olika program, samtidigt som man säger sig vara överens om det mesta. Detta skapar förvirring och är inte hederligt. Hederligheten kräver att partierna i val profilerar sig och efter valet söker bästa hållbara regeringskonstellation.
Det här systemet har också lett till att riksdagens ledamöter förvandlats till knapptryckare utan egna åsikter. Men för att göra politisk karriär krävs denna anpassning. Jag skulle gärna ta del av ett resonemang av Leif Lewin kring för- och nackdelar med den amerikanisering av politiken vi nu upplever; partierna blir mer och mer av valorganisationer och den politiska profileringen antingen uteblir och personligheten blir avgörande, eller profileringen går från att ha varit partiernas sak till att vara kandidatens ensak. ”Två block står i dag emot varandra under bibehållen proportionell valmetod och samarbetskultur. ”Medborgarnas möjligheter att träffa ett rationellt val mellan klara alternativ har förbättrats”, skriver Lewin bland annat. För mig framstår det klart att alliansbildning försvårar valet. Parti X har ett eget program, men säger samtidigt att det är överens med parti M om det mesta; för mig försvårande.
I övrigt är Lewins artikel utmärkt undervisning om vårt styrelseskick. Beklagligt är emellertid att endast cirka tio procent av tidningens läsare torde läsa den artikeln.

Om politisk styrning
Harald Nordlund
Stadsbiblioteket Uppsala
16 september kl 18.30

tisdagen den 16:e juni 2009

Var finns de dugliga politikerna?

Sammanträdet med landstingsfullmäktige ger anledning till många reflektioner. Hit hör till exempel bilden av två rivaler, som använder sig av olika vapen för att imponera på det gemensamma intresset.
Det så kallade rödgröna blocket förfasar sig över de förändringar, som genomförs i syfte att effektivisera och öka tillgängligheten till sjukvården. Den så kallade alliansen anklagar sin motståndare för att svartmåla och vilja låta allting vara som det varit.
Jag snuddade vid tanken att, om det blir majoritetsskifte efter nästa val, flyttar jag från länet. Oviljan hos oppositionen att pröva nya grepp, att tänka i nya banor förskräcker. Ekonomin för landstinget kräver nya grepp, ja så radikala åtgärder att man måste vara beredd att göra en del misstag.
Bland det mest häpnadsväckande jag hörde i går var kravet från S att tillsätta en kriskommission. Landstingsrådsberedningen, bestående av nio landstingsråd, har så många andra frågor, som upptar tiden, var motiveringen. Alltså, landstingsråden ägnar sig åt så mycket annat att man inte hinner med att diskutera den allt övergripande frågan om hur man ska få grepp om ekonomin. Politiker, som resonerar så ska inte ha ansvar. Men hur förhindrar vi att man får ansvaret?
Nu är det ju inte så att jag är helt nöjd med nuvarande majoritet. Det fanns ett par exempel på politikens begynnande abdikation. I ärendet om Akademiska sjukhusets ekonomi fanns inget klart politiskt ställningstagande. Man bifogade en rapport från förvaltningen Akademiska sjukhuset. Samma tecken finns i både ekonomisk uppföljning och i budget. Man lyfter fram förvaltningar som ansvariga inför fullmäktige. Var finns det politiska ansvaret och var finns de politiska ställningstagandena? Landstinget styrs inte tillräckligt fast av politikerna.

En annan reflektion handlar om den koncentration till heltidspolitikerna, som präglar fullmäktige. Debatten förs nästan uteslutande i den gruppen och ställningstaganden görs i vissa fall av dessa utan ifrågasättande av deras grupper i fullmäktige.

Det är inte bara journalister, som slarvar med språket. I fullmäktige kan man få många exempel på att vårt språk genomgår förändringar. Nåja, huvudsaken är väl att vi förstår? Ja, kanske det, men när någon säger revolutionärt och menar revolutionerande reagerar jag. Varför kan man undra, jag tycks ju ha förstått vad hon menade.

Har nu fått bekräftat att min nästa föredragning om politisk styrning äger rum på Stadsbiblioteket den 16 september.

söndagen den 14:e juni 2009

Landstingsfullmäktige

I morgon kommer jag att delta i landstingsfullmäktiges sammanträde. Inför detta har företrädarna för oppositionen skrivit en debattartikel, av vilken huvuddelen ägnas åt kritik av den politik som nu förs och som handlar om vilket slags ersättningssystem man ska tillämpa. På en punkt kan jag hålla med oppositionen, nämligen om att det finns anledning att bevaka att man inte inför system, som bidrar till att gynna personer med god ekonomi. Men att som oppositionen säga nej till, i stort sett, alla förändringar leder till ökade problem. Nya lösningar måste sökas, bland andra lösningar där olika driftformer prövas. Jag menar verkligen prövas. Vi måste våga göra misstag för att kunna finna hållbara lösningar. Den rödgröna oppositionen står förvånande tomhänt när det blir fråga om att finna nya vägar.

Ännu en plan ska fullmäktige lägga till en redan diger lunta. Den här gången dock en angelägen; om likabehandling. Mina synpunkter handlar om dels beredningen, där ett politiskt organ har remitterat till förvaltningar, en tveksam ordning, dels antalet mål. 52 mål, som rimligen ska följas upp; en uppföljning, som i flera fall kräver stora arbetsinsatser. Alltså risk för ännu ett dokument, som blir verkningslöst.

Tertialrapporten har jag invändningar emot vad avser upplägget. Nämndernas roll är nedtonad och förvaltningarna lyfts fram. Jag ser det som ett led i politikens abdikation.

I ärendet om resultatförutsättningar för Akademiska sjukhuset avstår landstingsstyrelsen från att ha någon mening. Man överlämnar tjänstemannaförslag. Det kommer jag att kritisera.

lördagen den 13:e juni 2009

Kan en storstad se ut hur som helst?

Är det en självklarhet att en storstad ska ha höghus, att det ska vara trångt, att det är bullrigt, att bilköer uppstår och att grönområden är något man får söka utanför staden? Kanske är detta en dum fråga, men jag råkar veta att det finns politiker, som tänker så här. Lyckligtvis börjar en medvetenhet om olägenheterna med dessa egenskaper sprida sig och förhoppningsvis kommer protesterna mot miljöovänliga beslut att bli kraftiga.
En vanlig mänsklig egenskap är emellertid tillvänjning. En krönika i dagens UNT behandlar det temat. Stora byggnader byggs intill Botaniska trädgården. Protester har funnits, men nu är det tyst. En mycket snabb tillvänjning. Det här vet ju planerarna.
Uppsala fortsätter att växa. Nu finns möjligheter att anpassa utbyggnaden till framtidens storstad, där det finns gott om gröna ytor, där luften är ren att andas, där de bilfria ytorna är stora o.s.v. Men vi måste få många medborgare, många fler än nu, att engagera sig i Uppsalas planering. Börja med att tycka om Vision Uppsala.

fredagen den 12:e juni 2009

Leijonborg ändrar inriktning

Denne intelligente man har insett att den här tidpunkten är den rätta för att tillkännage sitt beslut att ägna sig åt annat än politik (nja, det vet vi ju inte), åtminstone som minister. Under Leijonborgs tid har det gått upp och ner. Mycket positivt finns att säga om den mannen. Han har haft en ovanligt känslig näsa för taktik, något som också varit en nackdel. En del drag, som sett ut som tillfälligheter tror jag egentligen varit genomtänkta drag. Exempel på det är språkkravet, som ledde till kraftig uppgång i opinionen. De taktiska dragen och att han varit road av politisk taktik tillsammans med sossehat och längtan efter att en gång få bli minister har tyvärr lett till en utsuddning av den socialliberala profilen. Jag tror dock att Leijonborg är i själen socialliberal och borde ha en del ytterligare att ge i politiken. Den kraft, som finns i en socialliberal syn på samhällsfrågor, och som Leijonborg en gång i tiden personifierade, kommer att så småningom leda till att vi har ett tydligt socialliberalt alternativ i svensk politik.
Och så en sida hos Lars L., som de flesta inte känner till: han är inte tråkig, han har ett rikt mått av humor.

Naturupplevelser

Naturstiftelserna gjorde 10 - 11 juni studiebesök i Stockholms skärgård. Ca 45 personer från Västkuststiftelsen, Regionförbundet Östsam, Stiftelsen Skånska landskap, Regionförbundet Örebro, Skärgårdstiftelsen (Stockholm) och Upplandsstiftelsen deltog. Första dagen tillbringade vi på vatten och gick i land på öarna Rögrund, Myggskären och Huvudskär. Kvällen och natten tillbringade vi på Häringe slott på fastlandet i nyköpingstrakten.
Dag två tog vi oss per buss genom vackra kulturlandskap. Vid Stegholms gård på Kalvholmen träffade vi arrendatorfamiljen. En timmes promenad i landskapet avslutades med kaffe och nybakta bullar. Resten av dagen ägnades åt besök vid Skälåkers turistanläggning och Gålö naturreservat.

måndagen den 8:e juni 2009

Parlamentsvalet

Europaparlamentsvalet har ägt rum. Det finns många iakttagelser viktiga att ta fasta på. Tydlighet i politiken uppskattas, är en iakttagelse. Som kandidat ska Du inte göra Dig till, är en annan.
Glädjande är att opinionen tycks svänga mot en alltmer positiv syn på europasamarbetet. Bland de frågor, som väljarna tycker EU ska ägna sig åt märks främst miljö- och fredsfrågorna. Vi kanske börjar inse att lösningarna på problem heter samarbete. Det ursprungliga projektet ska fullföljas.
I Uppsala län, inte landskapet Uppland, som en viss radiokanal envisas med att säga, har valdeltagandet varit högre än riksgenomsnittet. Inte förvånande, men glädjande
.

söndagen den 7:e juni 2009

Blogg som politisk dagbok

Förutom att jag i min blogg tycker om en del politiska frågor, kommer jag, i fortsättningen, att använda den för viss information.

Media upprepar dagligen vårt ansvar för att gå och rösta. Man betonar den enskildes ansvar att utnyttja sina demokratiska rättigheter. Jo, jag delar uppfattningen, men det handlar inte om bara att rösta, utan om även att sätta sig in i de politiska frågorna. Röstandet riskerar annars att bli röster för, till exempel, bästa stylingen eller bästa flosklerna. Vilken handling är bäst av de två alternativen: att avstå för att man inte vet och att rösta på en person vars politiska uppfattning man inte vet någonting men vederbörande gav ett visst intryck? Ännu mera allvarligt måste vi politiker se på det faktum att många inte har en aning om att val äger rum.
Själv ska jag snart iväg för att lämna min röst på en kandidat, som jag vet arbetar för och kommer att fortsätta att arbeta för fred och demokrati, för skyddet av värdefull natur och för att hejda klimatförändringarna.
Om ett av mina politiska uppdrag, ordförande patientnämnden:
Patientnämnden är patienters inom sjukvården kanal för att peka på brister i sjukvården. Den omfattar även de åtta kommunernas sjukvård. Vi gör oss mer och mer kända. Dock har vi inte ännu väcka ett intresse hos kommunerna. Endast Heby och Knivsta kommuner har inbjudit oss för att informera om patientnämnden och om patientsäkerhet.
Ett av många beslut i Sveriges riksdag under senare tid:
Apotekets monopol bryts. Apoteksmarknaden ska omregleras. Apotekets monopol ersätts av ett system där den som får tillstånd av Läkemedelsverket får driva apotek. Syftet är att öka företagandet och ge konsumenterna ökad tillgänglighet till läkemedel.
Vissa krav ska uppfyllas
För att få tillstånd att driva apotek ska vissa krav uppfyllas. Bland annat ska det finnas farmaceuter på apoteket, information och rådgivning ska ges och lokalerna ska vara lämpliga. Det ska också finnas en läkemedelsansvarig som ser till att verksamheten uppfyller de krav som gäller för handeln med och hanteringen av läkemedel.

Statens ägande av Apoteket AB ska successivt minskas genom avyttring. Högst 200 apotek ska föras över till ett nytt statligt bolag och kunna ha enskilda entreprenörer som delägare.
Oppositionen reserverar sig
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser att det nuvarande apotekssystemet är säkert, kostnadseffektivt och ger bra tillgänglighet till läkemedel för alla i landet. Partierna menar att läkemedelshanteringen ska ses som en del av hälso- och sjukvården och inte som en detaljhandelsfråga. Apoteket bör få en utvecklad roll när det gäller insatser mot felaktig läkemedelsanvändning


Riksdagen har sagt ja till regeringens förslag om stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående. Beslutet innebär ett förtydligande av socialnämndens ansvar att erbjuda stöd för personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder. Socialstyrelsen ska få i uppdrag att utarbeta en vägledning för hur stödet ska tillämpas. Socialutskottet noterar i underlaget till beslutet att det inte handlar om att tvinga närstående eller andra personer att utföra mer vård eller stöd, utan att underlätta för dem som av fri vilja utför sådana insatser. Beslutet börjar gälla den 1 juli 2009.

fredagen den 5:e juni 2009

Debatten

Jag såg debatten i TV2 i går kväll. När jag läser mediareferaten undrar jag om det var samma debatt. Hetsig, läser jag. Inte särskilt. Vinnare NN. Jo, den ena, men inte den andra. Upplysande debatt. Knappast.
Nog hade jag hoppats att den skulle bidra till en kunskapsökning hos svenska folket, men inte infriades dom förhoppningarna.
Välgörande var Marit Paulsens markeringar av att EU inte kan påverka vissa frågor, som någon ser som de viktigaste att driva i EU. Min besvikelse handlar om även det faktum att ingen på ett pedagogiskt sätt kunde beskriva vad man ser som EU:s huvuduppgifter. Jag ska narurligtvis rösta, och jag ska kryssa för en kandidat som visat sig kunna nå resultat och som jag har förhoppningar på att kommer att arbeta för att minska hotet mot klimatet och sålunda hoten mot bevarad biologisk mångfald och mot naturen. Men som också ser som sin huvuduppgift att arbeta för fred och demokrati och för en icke - våldskultur.
Men hur mycket av sådana visioner hörde Ni i debatten?

torsdagen den 4:e juni 2009

Slarviga uttalanden om jordbrukspolitiken

Politisk propaganda, som kläs i endast slagord riskerar att få inte avsedd effekt. Dit hör budskapet om jordbrukspolitiken i EU. "Slopa jordbrukssubventionerna", "Avskaffa jordbruksstödet" uttalar vissa politiker utan att veta vad uttalandena innebär. Nuvarande jordbrukspolitik är inte sund, men vi måste vara medvetna om vilka konsekvenserna blir. Jordbruksföretagen får konkurrera på samma villkor som andra företag, det vill säga på en fri jordbruksmarknad. De företag som inte kan överleva slås ut. Det måste vi våga säga. Vi måste också diskutera hur jordbrukets roll som miljövårdare ska ersättas.
Lästa just nu om en politiker, kandidat till europaparlamentet, som säger att den viktigaste frågan är jordbruksstödet. Börja avskaffa det och för över medel till forskning, utveckling och infrastruktur, säger hon. Vad skulle det betyda för det öppna landskapet? Hur påverkas biologisk mångfald? Hur påverkas möjligheterna att utveckla miljöturismen?
De medel, som ska överföras från jordbrukspolitiken, måste omvandlas till miljöstöd. Vissa steg i den riktningen har ju tagits. Anser denna politiker att miljöstöden ska tas bort?
Slarva inte bort de seriösa svenska bönderna.

onsdagen den 3:e juni 2009

Miljonärer utan att göra nå´t

Lyssnade på en intervju med en piratpartietrepresentant. Jag konstaterar att vi, det vill säga inte jag men ganska många andra, är på väg att skicka ett par personer som representerar Piratpartiet till EU - parlamentet. I de flesta frågor ska man låta bli att ha en egen mening. Jag antar att den fråga partiet bryr sig om kommer upp ett fåtal gånger under mandatperioden. Dessa två ska alltså uppbära en lön på en bit över en miljon kronor per år för att bara sitta med, ja man kan ju befinna sig någon annanstans. Hur kan vi acceptera något sådant?

tisdagen den 2:e juni 2009

"Sanningssägaren tar farväl"

Läser i den utmärkta tidningen Sveriges natur om sanningssägaren Anders Wijkman. Visst kan en och annan duktig person komma in i europaparlamentet efter valet på söndag, men nog känner jag att när Anders nu slutar vi får en kvalitetsförlust. Han har vågat att till skillnad från många politiker följa sin uppfattning när han tagit ställning. "Den som lyssnar mer på sin inre kompass än på partiets kompass uppskattas inte", säger han, bland annat. Nog är det lätt att hålla med. Jag påminner mig, när jag läser detta, en kommentar från en partikamrat till mig i samband med en votering i riksda´n: "Men hur självuppoffrande får man bli?" Jag röstade nämligen mot mitt parti i en miljöfråga.
Han säger också att han ser den svenska blockpolitiken som olycklig. Även detta är lätt, för mig, att hålla med om. Jag vill gå längre och hävda att den dämpar dynamiken i politiken. Den blockpolitik, som nu utvecklas i riktning mot tvåpartisystem, är inte ärlig. Vi är eniga om det mesta, i ena stunden, vi har en annan uppfattning i den andra. Stora politiker som Bengt Westerberg och Anders Wijkman ogilla blockpolitik. Den ene och snart även den andre är vid sida av den dagliga politiken. När får vi efterföljare?

måndagen den 1:e juni 2009

Gå med i SNF

Min uppmaning i tidigare blogginlägg om att bli medlem i SNF har sin grund i att en av Folkpartiets främsta företrädare uppmanat till motsatsen. Det är bedrövligt och beklämmande. Denna okänslighet och detta ointresse för och denna okunskap om natur och miljö hos en företrädare för Sveriges socialliberala parti måste bemötas. Det kan knappast göras bättre än vad Anita Brodén gjorde i sin blogg häromda´n.