tisdag 30 november 2010

Biologisk mångfald

I informationen från landstingsstyrelsen i går sägs följande:

Landstinget i Uppsala län blir det första landstinget i Sverige som har mål för biologisk mångfald. Det framgår av förslaget till landstingets nya miljöprogram som ska gälla 2011-2014. Målen har tagits fram av Upplandsstiftelsen och innebär bland annat det ska bli fler besöksmål, naturområden, naturstigar och biologiskt värdefulla ängs- och hagmarker.

Förslaget till miljöprogram godkändes av landstingsstyrelsen. (S), (V) och (MP) reserverade sig till förmån för ett eget förslag i form av sju ändringsyrkanden. Det slutliga godkännandet görs av landstingsfullmäktige.

"Målen har tagits fram av Upplandsstiftelsen...." Borde ha stått att "målen överensstämmer med Upplandsstiftelsens mål.."

Jag var ordförande i en politisk styrgrupp, i vilken jag argumenterade för att ta med biologisk mångfald och fick gehör för det.

Är kraven på Akademiska sjukhuset orimliga?

Den här artikeln har jag i dagens UNT, men med annan rubrik:

Förväntningarna på Akademiska sjukhuset handlar om att minska kostnaderna
med 200 till 300 miljoner kronor, finna en bättre fungerande organisation, förbättra
patientsäkerheten och fortsätta att ge en sjukvård i världsklass. Allt med en
alltid vänlig personal.
Är dessa krav rimliga? Jo, kanske, men absolut inte som samtidiga krav. Det är
här politiken måste bli tydligare. Vad ska gälla just nu? Beskedet måste vara
politiskt.

Förutsättningar för att kunna leva upp till de ekonomiska, kvalitetsmässiga -
och säkerhetskrav, som ställs, är att organisationen är funktionell, att det
finns utvecklade arbetsprocesser och att den politiska styrningen är tydlig. Innan
förutsättningarna finns för att leva upp till dessa krav måste kraven i fråga om
kostnadsreduceringar med hundratals miljoner få anstå.

Från näringslivet har offentlig sektor hämtat inspiration till att införa vad
man kallar beställa - utföraorganisation. Ett av skälen har varit att härigenom
underlätta för och tydliggöra upphandlingar. Beställning betyder i offentlig
sektor att utforma politiken och utföra är således att producera service. Men
man envisas med att ha en politisk styrning av även utförandet. Resultatet
blir självklart konflikter, en lek med skattebetalarnas pengar och uddlös
styrning. Man har två sorters politiker, inte sällan med motstridiga intressen,
vilket bidrar till förlamning. Till detta kommer en demokratisk aspekt; det är
ofta svårt för medborgarna att förstå organisationen och dessutom
förstå att det finns två sorters politiker.

Från och med kommande årsskifte införs i landstinget en
produktionsstyrelse, en styrelse för alla sjukvårdsverksamheter. Den är
politisk och skall vara motpart till Hälso- och sjukvårdsstyrelsen, som skall
fortsätta att vara beställare. Produktionsstyrelsen avlastar och ersätter
landstingsstyrelsen i fråga om ansvaret för driften.
Vad talar för att detta är lösningen på problemet med dålig styrning? Inte
mycket. Jag upprepar vad jag skrivit och sagt många gånger: Akademiska
sjukhuset, lasarettet i Enköping och primärvården måste ha var sin egen
styrelse. Med fortsatt så kallad beställa – utföraorganisation måste den, anser
jag, vara professionell (det vill säga inte bestå av politiker). Med avskaffad
beställa – utföramodell bör den vara professionell.

En förtroendevald politiker ska inte, i offentligt finansierad
verksamhet, ha en chefsroll. Politiska beslut ska inte fattas av
enskilda politiker utan av grupper av politiker. Däremot ska
politiker, ägna sig åt att, innan beslut fattas, lyssna på
professionen och på medborgarna och efter det att beslut fattats
kommunicera besluten. Den dialog, som den politiska ledningen
måste föra med ledningen inom Akademiska sjukhuset, både
innan beslut fattas och efter att beslut fattats, är i dag bristfällig.
Besluten har också svårt att nå ut i organisationen. När beslut
fattats är det på sin höjd förvaltningsledningarna, som får
kunskap om vad som beslutats. Svårigheten att nå ut torde bero
på, bland annat, att tilliten till det politiska systemet är dålig och
att besluten ofta uppfattas som omöjliga att genomföra.

Oberoende av styrform, och inte minst med den styrform
landstinget valt, krävs ständig dialog. När dialogen inte finns
uppstår misstro. När dialog finns uppstår oftast, inte nödvändigtvis
enighet, men förståelse.
Akademiska sjukhuset kännetecknas av, bland annat, hög kompetens
hos personalen och av att vara sjukvårdstekniskt väl utvecklat. Hård press på
personal är emellertid en riskfaktor. Sjukvården är, liksom till exempel
flyget och kärnkraftsverksamheten, en högriskverksamhet. Diskussionen om
Akademiska sjukhuset måste därför handla om även patientsäkerheten.
Bristerna inom patientsäkerheten har upprepade gånger påtalats av
landstingets revisorer, som anser att ”landstinget i Uppsala län inte i
tillräcklig omfattning har lyft fram patientsäkerhetsarbetet som ett prioriterat
område”. Ansvaret för dessa frågor skulle också tydliggöras med särskild
styrelse för respektive verksamhet. På landstingsstyrelsens föredragningslista
borde alltid finnas en punkt med uppföljning av patientsäkerhetsarbetet,
något som jag envist framfört många gånger.

Jag skulle vilja se förändringar i, bland annat, de här avseendena:
I första hand Akademiska sjukhuset får en egen styrelse, som bör
vara professionell
Belöningar ges när mål uppnås. Regler för formerna för
utdelande av belöningar måste finnas.
Politiker ger inte löften, som man vet inte kan infrias.
Partierna gör sina prioriteringar tydligare än som nu sker.
Uppdragen ges på ett tydligare sätt.
Informationen till medborgarna förbättras radikalt vad avser
både beslut och hur landstinget är uppbyggt och fungerar
Politikerna koncentrerar sig på målformulering, dialog, uppföljning,
belönande och ansvarsutkrävande
Sjukvårdspersonalen visas uppskattning och dess
erfarenheter tas tillvara.

söndag 28 november 2010

God tillgänglighet en realitet 2010

Enligt den nationella handlingsplanen för handikappolitiken ska lokaler dit allmänheten har tillträde, vara tillgängliga senast 2010 för personer med funktionshinder. Hur ser det ut i dag? Vi har en åldrande befolkning vilket ställer särskilt stora krav på kommuner och landsting.
Politiken är fortfarande uppdelad på ett arbete för ekonomisk trygghet under åldrandet och ett arbete, som handlar om handikappolitik, integrationspolitik och jämställdhetspolitik. Denna skarpa uppdelning gör det svårare att till exempel ta hänsyn till funktionshinder som äldre personer haft sedan yngre år, vid ställningstagande i frågor om ekonomisk trygghet. Det är olyckligt om vi har ett kategoritänkande där man ser en människa som antingen äldre eller funktionshindrad.

torsdag 25 november 2010

Nyckelroll

Partiet får en nyckelroll i landstinget i Uppsala län trots tillbakagång. Man får ordförandeskapet i den nya produktionsnämnden, som torde bli viktigare än landstingsstyrelsen. Dessutom får man ordförandeskapet i mellersta länsdelsberedningen. Visserligen kostar det sistnämnda, ordförandeskapet i patientnämnden, men ändå...

Utred inte mer utan visa vilja

Allt oftare gör jag reflektionen att de flesta statliga utredningarna är onödiga. Vissa utredningar finns, som man tycks vilja förnya för att slippa ta ställning. Ett exempel finns inom äldrepolitiken. 2001 lades fram slutbetänkandet Senior 2005. En förträfflig utredning. Det är ju bara att plocka från de 99 konkreta förslag, som framförs här.
Här finns också redovisat en ideologisk syn, som partierna var eniga om. I arbetet med att förnya demokrati och medborgarroll får förnyelse inte bli liktydig med föryngring. Frågor om äldre människors inflytande och delaktighet måste bli självklara delar av arbetet med att utveckla demokratins och medborgarrollens dimensioner inom politik, kultur och social ekonomi.
Utredningen ansåg också att regeringen bör formulera ett delmål om att andelen personer som är 65 år och äldre bör öka i statliga kommittéer och styrelser.
Det regionala och lokala arbetet med att utveckla formerna för inflytande måste i större utsträckning omfatta personer som är 65 år och äldre liksom att främja och ta tillvara äldre människors delaktighet i kultur- och fritidsaktiviteter.
Det är kanske inte mer kunskap genom fler utredningar vi behöver utan en politisk vilja.

söndag 21 november 2010

Ledarfrågan är avgörande

Inte en tidning, inte en TV - kanal, inte en dag utan spekulationer om kommande ledarskap hos Socialdemokraterna. Visst är situationen helt ny. Ett parti, under långa tider det största och rent av med egen majoritet i riksda´n under många år, är nu utan ledare och även i hög grad utan politik. Allt fler av de många proffstyckare, som träder fram, tonar nu ner partiledarens roll och ledarens tillkortakommanden som förklaring till det dåliga valresultatet. Det är frånvaron av en politik för framtiden som är huvudförklaringen. Jag är tveksam. Jag samtalade med många under valrörelsen. Alltid när någon sa sig inte komma att rösta på Socialdemokraterna var skälet Mona Sahlin. Orättvist eller inte. Däremot talade få om alliansbildningen. Själv är jag övertygad om att den spelade en stor roll. Dels för att man i detta så nära samarbete inkluderade Vänsterpartiet, men också för alliansbildningen som sådan. Socialdemokrater ska stå ensamma är en uppfattning som lever kvar. Det är annorlunda med de borgerliga partierna. Där har det varit mer naturligt, där tycks man fortfarande se som naturligt att några partier suddar ut sina profiler. En stor tillbakagång för ett parti ses som en seger för att man ingår i ett segrande lag. Det primära är att få plats på någon taburett.
Visst måste Socialdemokraterna förnya sin politik och det finns uckor i politiken att täppa till. Lyckas man muta in en socialliberal arena och avstå från alliansbildning före val kommer man att åter kunna utmana den allians, som i allt högre grad domineras av Moderaterna. Men eftersom media gjort politiken till en match mellan främst två personer är det avgörande betydelse att den nya/e ledaren kan matcha Reinfeldt.

fredag 19 november 2010

Ickevåldskultur ointressant för våra partiledare.

Nu är det endast en dryg månad kvar av de hundratjugo månader, som FN utlyst som ett årtionde fören freds- och ickevåldskultur för världens barn. Ickevåld är ett begrepp. som använts under åtminstone de senaste tjugo åren för att fokusera på utvecklade metoder för att förebygga våld och för att hantera konflikter. FN föreslog ett stort antal initiativ och insatser. I det program som utarbetats förutsattes att man på alla nivåer, alltså inte bara på nationell, skulle arbeta utifrån detta program.
Det finns ju en motbild till bilden av nya tankar och metoder för att motverka våld, nämligen bilden av ökat våld. Betyg i skolan för att öka kvaliteten, krav på bättre disciplin o.s.v. javisst, men hur kommer vi åt brister i livskunskap? Jag har aldrig hört en svensk partiledare tala om behovet av livskunskap som skolämne. Jag hör nästan aldrig en svensk partiledare tala om åtgärder mot våldet i andra termer än straff. Jag hör sällan svenska partiledare tala om konfliktlösning med andra medel än militära.
Icke-våld är ett förhållningssätt som är grundat på medkänsla, på mod och på omsorg. Icke-våld handlar om solidaritet. Det är en skandal av stora mått att nästan ingenting gjorts under årtiondet för en ickevåldskultur. Det är en politisk skandal. Det är också skandal att media inte uppmärksammat frågan. Flera debattprogram har redan ägnats frågan om ny partiledare för Socialdemokraterna allt meden tiden för att leva upp till medlemsländernas i FN löften om aktiviteter.
När ska vi få se ett program där våra partiledare ställs inför frågan om våld någonsin är en användbar metod för att lösa konflikter eller om våld är någonting som alltid skapar konflikter. Här ligger en vädjan till SVT, för att vissa andra kanaler skulle bry sig i frågor där verkligheten inte kan fejkas för att bli underhållning är att vänta sig för mycket.

måndag 15 november 2010

Socialliberaldemokraterna

Vad är det som säger att en nödvändig förnyelse handlar om föryngring. Jo, jag tror att sannolikheten för att åstadkomma förnyelse är större vid en föryngring, men inställningen är riskabel om den görs till ett axiom. För visst finns exempel på att bland unga politiker finns en lyckad inskolning i att tycka att det som partiledningen säger är det enda rätta.
Exempel på detta är inställningen till alliansbildningar. Den som prisar alliansbildning bakbinder sig. Vi som vill igrågasätta ser möjligheterna endast om vi står fria med vår egen ideologi och inte tvingas tycka att ett stort annat partis politik är i stort sett bra. Vi vill prestera och presentera tankar och nya tankar i vår dialog med andra människor och efter val söka koalitioner, som bäst företräder dessa tankar.
Socialdemokraterna sägs ha gjort ett så dåligt val att man själva talar om ett katastrofval. Man omprövar nu allt. Politiken ska göras ny och ny ledning ska tillsättas. Andra partier, som lyckats dåligt ser ut att fortsätta som förr. Inga personer ifrågasätts och allianspolitik är det som gäller. Finns ett parti som kliver fram och förklarar sig vara en borgerlig vänster? (Benämningen kan diskuteras men positioneringen viktig). Sannolikt kommer inte detta att ske. Inte förrän socialdemokraterna är klara med sin krisbearbetning i vilken man noterat luckan på den politiska höger-vänsterskalan. Tid finns emellertid för Folkpartiet att täppa till den luckan. Men finns ambitionen?

lördag 13 november 2010

Akademiska igen

Det är inte självklart att mer pengar löser problemen vid Akademiska sjukhuset. Men det är inte heller självklart att det utan mer pengar är möjligt att både finna och åtgärda de grundläggande problemen. Man har således hamnat i en återvändsgränd. Man förväntas att samtidigt som man skaöll finna en bättre fungerande organisation skall man komma åt problemen med obalansen i ekonomin. Är det inte så att skall man klara det sistnämnda måste man ha en mycket väl fungerande organisation? Alltså....

fredag 12 november 2010

Fel diagnos beträffande det sjuka inom landstinget

Jag har just läst en krönika. Den finns i en tidning, som utkommer en gång per vecka. "Man åker inte bil i sta´n för att det är roligt", är ett argument för att få köra med dubbade däck på Kungsgatan. Först tänkte jag att skribenten vill provocera, men egentligen inte tycker som det som skrivs. Tycker om att raljera. Kanske ska krönikan ses som rolig. Inte vet jag, men jag varken drog på munnen eller tog till mig visheten att om man inte får köra på Kungsgatan kör man annan väg, som då blir längre och därmed mer niljöförstörande. När det gäller koldioxidutsläpp kan det vara sant, men inte självklart, eftersom svårigheten att ta sig fram med bil får några att avstå. Ett tips till tidningen är att läsa in sig på frågan och försöka förstå problemet med partiklar i luften. Halten av sådana på Kungsgatan är högt över gränsvärdena. Detta innebär väl rimligen att vi antingen måste se till att riva upp färre partiklar eller att underkänna gjorda mätningar eller avfärda medicinarnas påståenden att partiklarna är farliga att inandas. Men, kanske var skribentens avsikt att få oss att reagera precis som jag nu gjort och därmed öka kunskapen och förståelsen bland uppsalaborna. Kanske var det rent av så att det här är en intelligent artikel?

Akademiska sjukhuset är ständigt i blickpunkten för media. I dessa dagar mer än på länge. Chefer slutar, det spekuleras om chefers duglighet och brister och syndabockar utses. Visst är det ett bekymmer. Dock påstår jag att grundfelet är politiskt. Kanske är det omöjligt att vara chef i en organisation där den politiska styrningen inte fungerar. I en organisation så speciell som sjukvården måste politiken vara extremt tydlig. Den måste snävas in men tydliggöras. Den politiska ledningen måste befinna sig i ständig dialog med professionen i syfte att förstå förhållanden men också för att kommunicera den politiska viljan. Politiken behöver egentligen begränsas till målbeskrivning , dialog, uppföljning och dialog igen. Nu är dags att börja belöna personal, erkänna dess insatser och ändra politikens sätt att verka på. Erkänn att krisen i dag är en politisk sjukdom. Den är möjlig att komma bota men först när politikerna lyckats ställa rätt diagnos

onsdag 10 november 2010

Intressant artikel

Mycket intressant artikel i DN:

”Vattenfalls planer på ny kärnkraft måste stoppas”

Naturskyddsföreningen och LRF: Vindkraft kan redan nu konkurrera med kärnkraft. Kostnaderna för de förnybara alternativen när det gäller ny elproduktion sjunker snabbt medan kostnaderna för kärnkraft snarare ökar. Därför måste Vattenfalls planer på ny kärnkraft stoppas. Om inte Vattenfall agerar på eget initiativ måste regeringen ingripa, skriver Svante Axelsson, Lars-Göran Pettersson och Anders Wijkman.

måndag 8 november 2010

Har vi otillräcklig kunskap om hoten mot uthållighet?

När mänskligheten utnyttjar 50% mer naturresurser än vad planeten tål,läser jag att Sverige´hamnar på 13:e plats. Till de länder som påverkar planeten minst hör Bangladesh och Malawi. Mest per person påverkar länder som USA, Kanada, Belgien Austalien, Danmark, Förenade Arabemiraten och Kuwait. Många anser att industrisamhället har överskridit det livsuppehållande systemets uthållighet. Denna uthållighet, som också avgör samhällets uthållighet, beror på hur mycket exergi systemet förmår binda från solljuset via processer, som alstrar resurser i förhållande till hur mycket exergi som samma system förlorar via processer, som bryter ned.
Vad beror det på att politiker är beredda att fatta beslut, som innebär att vi fortsätter att tära på jordens resurser? Det är dialog kring dessa frågeställningar jag vill att politiker ska föra. Och, jag vill att ledningen ska tas av socialliberalerna.

söndag 7 november 2010

Vi behöver mer av socialliberalism

Tack språkvårdare Wittensten. Men hur i all sin dar har skolan kunnat misslyckas med att klargöra skillnaden mellan var och vart. Hoppas att journalisterna läser dagens UNT
Alliansen behöver liberalism, skriver ledarsidan i dag. "Det är den liberala känslan för individens rätt och värdighet, viljan att förena en fri ekonomi med socialt ansvar, känslan för internationalism och öppenhet mot omvärlden som är den moraliska kärna som är nödvändig för att allianspolitiken ska kunna handla om mer än att bara bryta ett långvarigt socialdemokratiskt makrinnehav." Kanske skulle jag ha velat av denne utmärkte skribent ha en beskrivning av förändringen av liberalismen från att ha talat mest om en fri ekonomi till att just vilja förena den fria, men tyglade ekonomin kombinerad med socialt ansvar, det vill säga framväxten av socialliberalismen.
Alliansen behöver en starkare socialliberalism. Alliansen behöver en tydligare politik för de fortfarande alltför många i utanförskap. Alliansen behöver en tydligare politik för kommande generationer, som om inget radikalt kommer att vara mycket utsatta. Sverige och världen behöver en solidarisk politik. I Sverige ska den politiken företrädas av ett socialliberalt parti med en roll, som inget annat parti har författat.
Tack UNT för reportaget om Upplandsstiftelsens kunniga och viktiga arbete med att bevara biologisk mångfald.
Nu måste något göras från ledande politiskt håll inom landstinget. Det får inte vara så att chefer tvingas konstatera att "Det är lättare arr få en människa att överleva hjärtstopp än att vara chef". Jag har sagt och skrivit det förr: Den politiska styrningen måste bli tydligare, för att inte säga, politisk styrning måste införas. Nuvarande mellanting med politisk styrning i teorin och professionell styrning i praktiken är inte hållbart.

lördag 6 november 2010

Långsiktigt hållbart och miljöförbättrande

Har regeringen visat tillräcklig tydlighet i energipolitiken? Jag tycker inte det. Det förefaller mig som om det finns låsningar, som försvårar tydlighet. Några talar om förnybar energi, men politiska beslut för att stimulera utvecklingen i den riktningen borde vara tydligare. Det finns en strävan från del av regeringen att bygga ut kärnkraften och från detta håll lite tal om energibesparing och förnybarhet. Från annat håll talar man om vikten av att gåöver till förnybara energislag, samtidigt som man lite motvilligt ställer upp på att ge klartecken till nya kärnkraftverk. Det är detta jag avser med låsning.
Vi ska dock ha klart för oss att det är inte staten, som ska bygga vare sig kärnkraftverk eller vindkraftverk. Därför har vi ännu inte sett vad regeringens ja till att ersätta nya kärnkraftverk med nya resulterar i. Vi vet inte om det finns företag, som är beredda att investera enorma summor i ny kärnkraft. I, till exempel, England har regeringen hävdat att elproduktion i moderna vindkraftverk kostar mindre än produktion i de nya kärnkraftverken. Om detta gäller även här, nämligen att kärnkraft är varken ekonomiskt långsiktigt hållbar eller en långsiktigt hållbar energikälla, borde man kunna vara tydlig om vilken inriktning energipolitiken ska ha.
Det finns också anledning att se positivt på möjligheterna till starkt ökat utnyttjande av solenergi.
Den tydlighet jag vill se och höra måste som inriktning ha långsiktigt hållbara enrgikällor, och både leda till miljöförbättringar och säkra energiförsörjningen.