måndag 27 december 2010

Ideologiskt vilsna centerpartister

Det fanns ett intresse från främst Centern under 70 - talet att slå samman partiet med Folkpartiet. Dock torde det inte vara, som vissa centerpartister i Uppsala tycks tro, att det strandade på olika syn på centralisering och dekoncentrering. Främsta orsaken torde ha varit att Centern var ett alltför konservativt parti i motsats till sociallibaralism. Socialliberalism är också engagemang för natur och miljö. Centern säger sig också ha det engagemanget. Dock visar verkligheten att det gäller endast om natur- och miljöintresset inte kolliderar med ett näringslivsintresse. Då tar det sistnämnda över. Till detta kommer att de två partierna har helt olika historia.

Detta var då. I dag är förutsättningarna förändrade på riksnivå. Men där Folkpartiet, som i Uppsala kommun, tydligt deklarerat sin avsikt att profilera sig med en socialliberal politik, finns inte förutsättningar för annat än koalitionssamarbete.

Löftet till världens barn bara tomma ord

Åren 2001 – 2010 skulle vara ett årtionde för en freds- och ickevåldskultur för världens barn. FN: s deklaration om och åtgärdsprogram för årtiondet innehåller ett stort antal förslag till initiativ och insatser som bör komma till stånd på lokal, regional, nationell och internationell nivå. Vid FN: s Generalförsamling år 2000 underströks regeringarnas roll ytterligare och 200 nationella kommittéer bildades. Generalförsamlingen betonade också att hela det civila samhället – organisationer, kyrkor, utbildningsväsendet, yrkesgrupper, näringsliv och media, bör vidga sina ansvarsområden och aktivt delta i den världsvida mobiliseringen mot våld.

Mycket har hänt sedan Generalförsamlingens session i frågan. Våldet har manifesterat sig på många sätt. Händelserna i USA den 11 september, det som kallats göteborgskravallerna och självmordsattentatet i Stockholm nyligen, är tre händelser som präglat den svenska debatten. Barn som dör av brist på mat och mediciner i exempelvis Irak, Mellanösternkrisen, och andra oroshärdar där våld dödar är exempel bland andra. Undersökningar här hemma visar att antalet rättsliga mål mot tonåringar ökar, mål relaterade till grova inslag av våld, som blir allt grövre. Samtidigt har det våldsdrabbade 1900-talet gett oss möjligheter, metoder och modeller som är fungerande redskap för att bjuda motstånd mot våldet. Dessa har utvecklats och prövats i en allt större skala sedan 1970-talet.

Utan djupsinnigare argumentation och analys kan konstateras att vi står inför ett konglomerat av problemställningar, ett gigantiskt pedagogiskt problem för att nå våra egna ungdomar, men samtidigt har vi unika möjligheter att genom internationell och global samverkan nå resultat. Utrikesdepartementet presenterade 1999 ett svenskt handlingsprogram ”Att förebygga väpnade konflikter”. Programmet skulle bidra till att stärka viljan och beredskapen att agera för att förhindra utbrott av våldsamma konflikter och Sida har agerat på likartat sätt. För att säkerhetspolitik och utvecklingsarbete ska öka i trovärdighet hos våra egna ungdomar måste ungdomarna kunna se ett ansvarstagande i det egna landet. Unga människor ställer oftast raka krav och dubbla budskap bäddar för ökad likgiltighet. Man vill se kampen i fråga om brist på rent vatten och livsmedel, brist på mediciner och då i synnerhet brist på forskning om läkemedel som inte anses var ekonomiskt lönsamma, långvariga och fortgående etniska konflikter, ofrihet och förtryck som har sin grund i hudfärg, religion, kön eller sexuell läggning. Arbetslöshet, segregering och knappa omständigheter ger grogrund för en likgiltighet som föder våld.
Enligt min mening har vi ännu inte, år 2007, sett de omfattande insatser, som krävs, för att Sverige med trovärdighet ska kunna leva upp till de av FN satta målen. Tidsperioden sattes till tio år just för att de åtgärder, som krävs, är omfattande och tar tid att införa.
Till sådana åtgärder hör bland annat avståndstagande från all form av våld inklusive våld som konfliktlösningsmetod. När får vi höra ledarna för de svenska politiska partierna inta den ståndpunkten? Först då kan förtroendeskapandet inledas.

tisdag 21 december 2010

SVT/Debatt: granska Årtiondet för en freds- och ickevåldskultur för världens barn

En debatt pågår om lämpligheten och nyttan av Livskunskap som skolämne och ett ämne i lärarutbildningen. Jag har lite svårt att förstå invändningarna. Våldet är ett problem vårt samhälle. Utvecklingen präglas av att metoder för att hantera våld utvecklas samtidigt som våldet ökar. Det är mot den här bakgrunden FN utlyste 2000 - 2010 till ett årtionde för för en freds- och ickevåldskultur för världens barn. Man tog fram ett stort antal förslag till åtgärder. Passiviteten från alla regeringar under den här perioden är påtaglig.I Habitatagendans artikel 123 framhålls att för att komma till rätta med våld, brottslighet och drogmissbruk måste samhället ordna utbildning i ickevåldskonfliktlösning på alla nivåer. Allt medan problemen skadar allt fler unga debatterar vi rubriceringar.
De av FN uppsatta målen krävde mycket omfattande insatser. Därför valde man att låta perioden för igångsättande av åtgärder omfatta tio år. Hur har vi i Sverige lyckats uppnå de mål som svenska regeringen var med att besluta om? Vi medborgare vet inte. Vet regeringen själv? Jag vill se en uppföljning och om uppföljningen visar brister i agerandet vill jag se vad man avser göra efter att nu årtiondet är slut. Att regeringen inte kommunicerar de här frågorna med oss medborgare är en skandal och det är också beklämmande att konstatera att media inte tycker frågan är intressant. Nog skulle det vara motiverat att ta upp den här frågan i SVT:s debattprogram.

tisdag 14 december 2010

måndag 13 december 2010

Beredskap för att klara vård och omsorg om äldre

Hur är beredskapen i fråga om vård och omsorg om äldre mot bakgrund av att antalet och andelen äldre ökar? Kommer en dålig beredskap medföra att ett allt större ansvar läggs på anhöriga och närstående? Detta när unga familjer har svårigheter att få arbete och omsorg om barn att fungera. Ligger lösningen i att mer av behoven kommer att tillgodoses på en marknad där offentlig sektor inte är inblandad?
Det finns en bred uppslutning kring att vi ska ta ett gemensamt ansvar för vård och omsorg om äldre. Det finns inte stöd för vare sig att större ansvar läggs på anhöriga eller att man själv får klara kostnaderna vid köp av tjänster från privata företag.
Dock behövs en bred diskussion om hur det solidariska ansvaret ska tas. Regeringen har ett ansvar för att tillsammans med landsting och kommuner klara ut framtida finansiering och personalförsörjning. Regeringen måste också utarbeta bättre metoder för kvalitetssäring än man har nu. Regeringen bör också samla kunskap om hur resurserna används. Skillnaderna mellan kommunerna i fråga om både insatser och kostnader. Hur tas resurserna tillvara? Vilka är de ekonomiska förutsättningarna inför framtiden? Regeringen bör klara ut om stödet till anhöriga kan och bör förbättras. Kommer det att bli nödvändigt att införa ett VAÄ liknande VAB (vård av barn)?

onsdag 8 december 2010

Landstinget i Uppsala län bäst i landet

"Avundsvärt miljöprogram" tycker UNT:s ledare i dag. Den handlar om det miljöprogram, som landstingsfullmäktige tog beslut om i måndags.
Ledaren träffar mitt i prick när den kritiserar oppositionens kritik av programmet.
Jag har varit ordförande i den politiska referensgrupp, som uttryckt de politiska ambitionerna för landstingets miljöpolitik. Gruppen har haft representanter för samtliga partier , som då var representerade i fullmäktige. Personerna i den gruppen är personer med särskilt engagemang i miljöpolitiken och med kunskaper, som, vågar jag påstå, är större än de flestas i respektive partigrupp.
Gruppen var enig om att de mål som skulle uttryckas ska vara, dock i några fall med svårighet och med stora anstrångningar, möjliga att uppnå. Vad kan åstadkommas i fråga om ekologiska livsmedel efter att man börjat köpa mat från Västmanlands läns landsting, som ligger långt efter Uppsala läns landsting, är ett exempel på fråga, som vi inte snabbt kunde finna svar på. Transportfrågorna är flera. Genomgångar med sakkunniga och experter gav oss underlag till radikala men realistiska mål. I ett landsting, som vårt, med höga energikostnader krävs noggranna analyser för att finna möjliga vägar till att minska både kostnader och miljöbelastning. Problemen med kemikalier och läkemedel är enorma. Det är ett problem, som ägnas alltför liten uppmärksamhet. Nu visas att en vilja att ta itu med problemet.
Miljprogrammet har tidigare inte behandlat problemet med hotet mot biologisk mångfald. På mitt initiativ fann gruppen motiverat att uppta biologisk mångfald som nytt målområde. Landstinget är en av medlemmarna i Upplandsstiftelsen, som har medlemmarnas uppdrag att arbeta med bevarande och vård av den biologiska mångfalden. Det var då rimligt att ha en avstämning med stiftelsen av målen. Stiftelsen saknade mål uttryckta på det sätt att de passade in i vårt program. Därför togs i stiftelsens styrelse snabbt beslut om mål för stiftelsens arbete med bevarande av biologisk mångfald. I förslaget till miljöprogram för landstinget fördes då dessa mål in. Det var alltså inte så att, som någon angivit, att stiftelsen utarbetade mål för landstinget.
Det framstår som löjligt när oppositionen i landstinget försöker skapa en bild av skillnader i synen på miljöpolitiken. Skillnaderna finns inte. Ett stort nummer har man gjort av ambitionerna beträffande fossilfritt landsting. I programmet anges fossilfritt landsting som en vision, vilket alla partier i referensgruppen var med på. I fullmäktige gjorde man stor fråga av att visionen bör vara ett mål. Oppositionens agerande känns futtig och fattig mot bakgrund av att landstinget i Uppsala län har ett miljöprogram, som är framåtsyftande och som är unikt.

söndag 5 december 2010

Kanske konstruerade motsättningar

I morgon sammanträder landstingsfullmäktige. Man ska, bland annat välja ledamöter till nämnder och styrelser. Jag har engagerat mig starkt i patientsäkerhetsfrågor under gångna fyra år, då jag varit ordförande i Patientnämnden. Jag skulle gärna ha fortsatt det arbete som pågår med ökat politiskt ansvrastagande för patientsäkerheten. Men ordförandeposter fördelas i förhandlingar mellan majoritetspartierna och Fp har prioriterat ordförandeskap i mellersta länsdelsberedningen högre än ordförandeskap i Patientnämnden.

Landstingsfullmäktige ska också debattera och besluta om miljöprogram. Debatten kommer förmodligen ge en bild av ganska stor oenighet. I själva verket är enigheten i stort sett total. I den referensgrupp med politiker som funnits för att ge politiska synpunkter och i vilken jag varit ordförande var vi eniga. Nu kommer oppositionen göra stor fråga av målet för andelen ekologiska livsmedel. Det största problemet i den frågan är ju att man köper maten från Västmanlands läns landsting, som inte kommit särskilt långt. Och .... enigheten i vårt landsting var bred när man beslutade att inte ha eget tillagningskök vid Akademiska. Man kommer att debattera även målet om fossilfritt. Vi var eniga om årtalet 2020.
Vissa gläds nog åt att jag inte är där.