lördag 31 mars 2012

Återinför konstgödselskatten

Sverige har varit det enda landet, eller ett av få länder, i Europa med skatt på konstgödsel. Den har emellertid att avskaffats. Samtidigt har diskussionen i en del länder väckts om att införa sådan skatt. I fråga om fosfor och kväve ut i våra vattendrag svarar jordbruket för mellan 40 och 50 %. Kanske kommer Sverige att snart efter avskaffandet införa skatten? Enbart i Mälaren släpps ut 1,7 ton kväve och 0,5 ton fosfor per år.

Viktigt att, i första hand länsstyrelserna, följer utvecklingen med nya strandskyddsbestämmelser. Hur kommer allemansrätten att påverkas? En inte alltför djärv gissning är att den unika svenska allemansrätten snart inte är unik.

Det är lockande för kommunpolitiker att medge strandnära byggande. Sådant har med allemansrätten att göra men handlar ju också om problemet med framtida kostnader för skador av översvämningar. Hur många kommuner gör avsteg från rekommendationer. Det är inte bara avståndet till strand, på 100 och i vissa fall 300 meter, som är viktigt att iaktta utan viktig är också höjden från vattnet i fråga. Ingen bebyggelse vid Mälaren på lägre nivå än 2,5 meter får godkännas. Och… hur är det med kommunernas beredskap för att möta översvämningar?




Är vi politiker mesiga

Vi måste börja försvara oss. Dagligen utsätts politiker för drev från media. Jovisst, ibland är det befogat. Men när man i flera dagar i ett skriver om valfusk, förmodligen i syfte att jämföra det med förhållanden, som inte gäller i Sverige, och där det verkligen är valfusk.
Visst är det klantigt att gå och betala medlemsavgifter i syfte att få röster i ett partiinternt provval. Dock vet vi att det förekommer annan form av påverkan i samband med partiers provval, påverkan, som vi kanske borde se som ännu mer oetisk. Den syns dock inte lika tydligt.
Kanske får vi skylla oss själva för att vi framstår som en grupp fuskare

Grundläggande mål i politiken

Det övergripande målet, som man politiskt inom EU tycks vara överens om, för global utveckling är att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Detta är ett viktigt mål för även FN. Dock är det svårt att se på vilket sätt målet hittills verkat styrande. Detta torde bero på att förslagen i olika politiska frågor sällan relateras till uppsatta mål. Bakgrunden för i stort sett alla politiska dokument inom EU borde utgöras av bl.a. mål för hållbar utveckling.

Huvuddragen för politiken har grupperats med rubrikerna Grundläggande värden - respekt för de mänskliga rättigheterna, demokrati och god samhällsstyrning samt jämställdhet, Hållbar utveckling - ekonomisk tillväxt, hållbart utnyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön samt Social utveckling och trygghet, Konflikthantering och säkerhet, Globala utmaningar - gränsöverskridande problem som kräver gemensamma åtgärder av det internationella samfundet.

Global solidaritet handlar om att alla människor på jorden ska ha samma möjligheter att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Huvuddragen med bl.a. demokratimål är därför nödvändiga. Huvuddraget om konflikthantering och säkerhet är däremot alltför otydligt. Vi har i dag en värld där kostnaderna för vapen och vapenforskning är enorma och där man väljer att lösa konflikter med våld, i stället för att tala om bistånd, fredsforskning och icke-våldsmetoder i konflikthanteringen. Huvuddraget om konflikthantering och säkerhet borde tillföras fredssträvan och icke-våldsmetoder.

Även i fråga om Rättighetsperspektivet och Fattiga människors perspektiv på utveckling är det viktigt att ta upp ett icke-våldsperspektiv. De två perspektiven bör tillföras ett tredje nämligen fredsperspektiv.

I avsnittet om EU:s roll för politiken för global utveckling nämns visserligen millenniemålen, men med tanke på att EU är ett fredsprojekt borde fredsfrågan vara central i detta avsnitt.

Natur- och miljöfrågornas betydelse har behandlats utförligt. Dock förbigås ett av de största problemen, nämligen klimatfrågan och oviljan från bl.a. USA att medverka till att klimatkatastrofen kan undvikas. I strategin bör uttryckas förutsättningen att även stora nationer som USA visar internationell solidaritet.

Död hand över Årike Fyris

Lägg inte en död hand över Årike Fyris. Detta område är ur många aspekter unikt och måste hållas levande och därför ges ett starkt skydd. Frågan om ingrepp i området diskuteras nu livligt och motståndet mot viss exploatering förefaller vara starkt. Med Årike Fyris menas området från Kungsängsbron till Flottsund med ån, åsen och en hel del skog, åker och ängar.
Men varför är det så viktigt att inte lägga en död hand över detta område eller delar av området? Argumenten är många, men kan sammanfattas med att det är unikt med ett stadsnära område med så stora natur-, kultur- och miljövärden, det har stor betydelse för kulturarvet och det är ett ovärderligt rekreationsområde. Området är förknippat med både trivsel och bevarandet av biologisk mångfald och är viktigt för folkhälsan. Jag vet av erfarenhet att det är lockande att genom ingrepp av olika slag skapa en bild av att vara näringslivsvänlig. Dock tror jag att man underskattar betydelsen långsiktigt av en framsynt miljöpolitiks betydelse i marknadsföringen av kommunen.

Natur kan skyddas på flera olika sätt, såsom i form av nationalpark, naturreservat, Natura 2000, markägares frivilliga åtaganden och strandskydd. Stadsnära värdefullt område kan efter ansökan hos regeringen klassas som nationalstadspark. I början av nittiotalet prövades den möjligheten, men avvisades av en knapp majoritet.

De politiska beslut, som tas nu kan få konsekvenser för tusentals år framåt. Det politiska ansvaret omfattar inte bara infrastruktur och byggenskap utan också att skydda livsmiljöerna och förvalta dem för framtida generationer. Det handlar om förvaltarskap, ett socialliberalt honnörsord.





Primärval i kommunen

Får man upprepa i sin blogg vad man tidigare skrivit? I dag gör jag det, eftersom UNT tagit upp frågan.Visst är Mohamad Hassans idé intressant. Idén att man ska ha något slags primärval för att utse kommunalrådskandidat. Man kommer då bort från nuvarande odemokratiska system där ett fåtal personer är beslutande i fråga om vilka, som ska representera partiet och där ett par personers agerande kan vara avgörande. Min reaktion på Hassans idé är: Jo nuvarande ordning måste brytas. Dock; detta innebär att ytterligare steg tas i riktning mot att partierna blir endast valorganisationer, i stället för hemvist för personer med samma ideologiska syn. Partierna blir en ännu tydligare plattform för den som har karriären som det överordnade målet.
Jag vill inte ha ett amerikanskt system. Men nästan allt är bättre än dagens ordning. Utveckla Hassans tankar:
Varje parti tydliggör den ideologiska plattformen. De personer, som vill både ställa upp i val och arbeta för en viss ideologisk inriktning inbjuds att kandidera. Kandidaterna har sålunda inte fritt utrymme för att agera populistiskt.
I utarbetandet av det ideologiska programmet vill jag gå annan väg för att få förändring. Partiet ska samarbeta med professioner som statsvetare, biologer, humanister och ekonomer innan man formulerar sitt program. Folkpartiet ska ha som utgångspunkt socialliberalismen. Men hur ser en modern socialliberalism ut där, till exempel, ekonomisk tillväxt är lockande för att formulera solidariteten med, till exempel, äldre i samhället och samtidigt solidariteten med kommande generationer kräver att vi upphör med att tära på jordens resurser. Här behövs hjälp från olika professioner.
Hassans idé har för mycket av utspel över sig, men jag välkomnar det, för det kan leda till att vi får en bra debatt kring frågorna. Risken är att förändringen stannar vid innehållet i utspelet.

Det här är centralt för att undvika att vi får något slags kopia av ett amerikanskt system:
"Partiet ska samarbeta med professioner som statsvetare, biologer, humanister och ekonomer innan man formulerar sitt program. Folkpartiet ska ha som utgångspunkt socialliberalismen. Men hur ser en modern socialliberalism ut där, till exempel, ekonomisk tillväxt är lockande för att formulera solidariteten med, till exempel, äldre i samhället och samtidigt solidariteten med kommande generationer kräver att vi upphör med att tära på jordens resurser. Här behövs hjälp från olika professioner."
Därefter kan personer, som drivs av de idéerna ge sin kandidatur till känna

fredag 30 mars 2012

Mer hjärta och hjärna i politiken

Om drygt ett år börjar många positionera sig inför valet 2014. Jag kommer då att företräda en politik som står upp för värden som solidaritet, demokrati, ickevåld, frihet, ansvar och som ser idéerna som viktigare än karriär. Jag kommer att varna mina vänner för att kryssa för kandidater, som likt presidentvalskandidater i USA åker runt och säger sådant som man vill höra just på den platsen.
Det behövs hjärta och hjärna i politiken.Det kan också uttryckas med orden känsla och förnuft. Folkpartiets slogan från mitten av åttiotalet sammanfattar den socialliberala ideologin. Man skrev då: ”Det behövs inlevelse i människors vardag, förståelse för enskildas drivkrafter och känsla för dem som har det besvärligt. Men det behövs också kunskap om fakta och samband, förmåga att se problem och möjlighet att visa eftertänksamhet och förnuft.”

Mer pengar kommer att behövas till äldrepolitiken

För att göra bilden av vården av äldre helt ljus krävs resurstillskott med, har jag för mig att någon beräknat, fyrtio miljarder kronor.

Kvalitetssäkring av vården är en viktig socialliberal fråga. Det kan lämpligen åstadkommas med en omsorgsgaranti. Garantin innebär att vårdgivaren är skyldig att betala tillbaka avgifter om den inte lever upp till alla delar i garantin. Det kan handla om rätten till medicinsk kompetens, rätten till hemtjänst och färdtjänst m.m.

Husläkarreformen har aldrig genomförts helt. I dag finns en läkare på 2600 personer. Det är långt från det uppsatta målet på 1500 personer. Äldre måste få rätten att välja en geriatriker som fast läkarkontakt.

Tillskapande av äldrevårdscentra har diskuterats. Kanske ska man så långt möjligt undvika kategoriuppdelningar, men inrättning med läkare och sjuksköterska även speciell demenssköterska är motiverad. Hälsokontroller för att upptäcka demens i tid minskar både lidande och kostnader.


Förenkla service i hemmet. Sådan bör erbjudas alla över viss ålder utan behovsprövning. En delreform, utan ytterligare utredande, med skattelättnader för hushållstjänster är också en fråga om vilja och mod.

 Friskvårdens betydelse kan inte nog understrykas.  Betydelsen av närheten till natur i boendet och möjligheter till vistelse i naturen får sällan tillräckligt genomslag i den fysiska planeringen. Inte heller tycks finnas insikt om kulturens stimulerande betydelse. Individens behov av att få skapa, med händer och i fantasin, är ett näst intill primärt behov. Våldet i samhället verkar återhållande på äldres benägenhet att ägna sig åt fysisk aktivitet. Det finns en utbredd rädsla för att över huvud taget röra sig utanför sin bostad. Trygghetsskapande åtgärder måste vara en del i även äldrepolitiken.



För att på lång sikt lyckas med de stora utmaningar som följer av en åldrande befolkning krävs emellertid radikalt förändrade attityder. Sverige måste få en äldrepolitik. Huvudansvaret för att åstadkomma en sådan ligger på de politiska partierna.

Det finns i samhället , visar undersökningar, en uppfattning om att äldre människors erfarenheter inte tas till vara i dagens Sverige, men också att äldre människor inte ska ha mer politisk makt. Den ålderssegregering som präglar det svenska samhället måste brytas. Vi kan inte klara resursfördelningen i samhället med en åldrande befolkning om vi fortsätter att ställa åldersgrupper mot varandra. Även äldre människor kan utvecklas som individer. Vi måste frigöra oss från roller som utformas av en uppdelning av livsloppet i avgränsade fack.


Dagens äldreomsorgspolitik, med stora brister, måste ersättas av en äldrepolitik. Insatser för och av äldre människor måste bli en självklar del av  politiken inom alla samhällsområden.






























torsdag 29 mars 2012

Årtiondet för freds- och ickevåldskultur


FN:s generalförsamling hade utlyst 2001-2010 som det ”Internationella årtiondet för en freds- och ickevåldskultur för världens barn. Målsättningen var att fredens och ickevåldets praktik ska läras ut på alla nivåer. Förhoppningen var att barn och vuxna som lär sig demokratiska modeller och metoder för att lösa konflikter också kommer att ställa krav på politiker att använda ickevåldsmetoder för att lösa konflikter. Omvänt gäller att om politiker inte accepterar våld som metod i konfliktlösning ökar möjligheterna att sprida ickevåldets idéer.
Men vart tog årtiondet vägen? Vad gjorde svenska politiker? Var finns resultaten?
 Den svenska regeringen satsar miljardbelopp på vapenforskning. Tyvärr saknas liknande satsningar för att fördjupa kunskaperna om icke-våld och det fredliga tillståndet i världen. Det krävs även ett engagemang för att använda icke-våld som metod vid konfliktlösnin
Hållbar utveckling måste handla om, förutom ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet, även fredlig hållbarhet.
Främjandet av fred och mänskliga rättigheter kommer att utgöra en hörnpelare för Sveriges framtida säkerhetspolitik. Därför krävs kraftfulla satsningar på den typ av forskning som bedrivs vid Institutionen för fred- och konfliktforskning vid Uppsala Universitet. Fredsforskning är ett ämne vid, bland andra, Uppsala universitet.Men vad jag förstår är det fortfarande svårt att finansiera en omfattande forskning.
Fredrik Reinfeldt, Jan Björklund, Annie Lööf, Göran Hägglund! Förklara för mig varför vapenforskningen är så prioriterad jämförd med fredsforskningen

Kärnvapenhotet

UNT:s ledare skriver i dag om kärnvapen som det största hotet mot jorden, eller snarare hänvisar till Hans Blix uttalande om detta. Han är samtidigt förespråkare av ytbyggnad av kärnkraften. Jo, jag vet att han inte anser att det finns något samband. Med mina bristande kunskaper i ämnet har jag svårt att förstå att man kan påstå detta.
Trots existensen av ett ickespridningsavtal om kärnvapen är riskerna för fortsatt spridning mycket stora. Oroande är de tecken som finns på att länder som Iran och Nordkorea har eller är i färd med att skaffa sig kärnvapen. Antalet kärnvapen har minskat kraftigt sedan kalla krigets dagar, men minskningen har stannat upp. Härtill kommer ju att antalet vapen är inte helt avgörande.
Oroande är emellertid också att kärnvapennedrustningen gått i stå. I USA pågår t.ex. forskning om nya kärnvapenstridsspetsar. Denna forskning måste anses strida mot ickespridningsavtalet.
Den utveckling som innebär att fler länder skaffar sig kärnvapen och att länder som förfogar över dessa vapen planerar upprustning och även spridning av vapnen till fler länder måste kraftigt motarbetas. Tydlig kritik måste riktas mot USA.



onsdag 28 mars 2012

Äldrepolitik är nå´t annat än äldreomsorg

I arbetet med att förnya demokrati och medborgarroll får förnyelse inte bli liktydigt med föryngring. Frågor om äldre människors inflytande och delaktighet måste bli själv­klara delar av arbetet med att utveckla demokratins och med­borgarrollens olika dimensioner inom politik, kultur och social ekonomi. Hur ska statliga styrinstrument vara utformade för att främja utvecklingen inom området. Räcker nuvarande styrinstrument och vilkla är dom? Vilka är dom faktorer som hittills bidragit till att öka äldre människors aktivitet i kulturlivet och att upprätthålla en relativt hög nivå på deras aktivitet i den sociala ekonomin. Behov av förändringar av regelverken för föreningsstöd bör övervägas, liksom hur forskning och kunskapsutbyte kan främjas när det gäller delaktighet, inflytande, kultur och hälsa utifrån äldre människors egna intressen och förutsättningar att vara aktiva.

Tänk att sådant man tyckte för tio år sedan är fortfarande relevant

Nu har vi nog glömt, det är ju 33 år seda

I dag är det 33 år sedan. Det kunde ha blivit ännu värre. Men det har ju blivit säkrare sedan dess, säger en del. Det var den mänskliga faktorn, som är förklaringen. Visserligen har det hänt igen, men då var det ju en kunskapsfråga. Hade man vetat skulle det inte ha hänt. Här har man ju också fått ett museum. Anläggningen i Harrisburg används inte längre för att omvandla energi, det gör man i en anläggning intill muséet. Upprensningen lär ha tagit fem år, bara fem år. Ja, de övriga skadorna, som kan handla om genetik går ju inte att reparera, men det får vi ta. Man har ju lärt sig så mycket av katastrofen och samma sak händer ju inte igen. En feltolkning av tillståndet i primärkretsen gör man inte två gånger. Det är tryggt att veta det. Visserligen har vi Tjernobyl och Fukushima, men där var ju förklaringarna helt andra. Vem hade trott att så stora tsunamin finns. Och, sådana kommer i alla fall aldrig att drabba Sverige. Men nog tycker jag fortfarande, trettiotre år senare, synd om de människor, som drabbades och deras efterkommande, som kan ha fått skada överförd till sina gener.

Tage Danielsson:
"Man kan... man kan säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände om det nu gjorde det, för då kan vi vara nästan alldeles säkra på att det inte händer en gång till. I varje fall inte i Harrisburg, Ja, och i varje fall inte samtidigt som förra gången."

tisdag 27 mars 2012

Varför profilera ett politiskt parti

Det blir ofta lite konstiga diskussioner om de politiska partienas roll i svensk politik.Har ett litet parti något berättigande just med anledning av att partiet är litet? Sällan frågas i diskussionerna om innehållet ipolitiken. Ett medelstort parti med samma politik som ett annat medelstort har kanske inget berättigande. Ett litet parti med en politik identisk med ett stort parti har kanske inget berättigande. Ett litet profilerat parti behövs kanske i högsta grad.
Rollen för tre små partier med i stort sett samma politik som Moderaternas blir mer och mer tveksam, just för avsaknaden av profilering Inte för att dom är små. Nu talas allt oftare om nödvändigheten för dessa små att profilera sig, för att överleva. Men borde inte profileringen handla om att man vill åstadkomma ändringar i politiken? Ska det inte vara uppfattningen att den politiska riktningen måste ändras som ska vara anledningen till profilering.
Medias analyser utgår från att partiernas huvuduppgifter är röstmaximering. Att man finns för att man har en ideologisk grund för sitt agerande föresvävar allt färre. Att ett parti rent av kan åstadkomma mer i opposition än i en koalition efter alliansbildning, i vilken man slätat ut sin profil, .tycks inte många anse

Konkurrenshöjande insatserna är många


Regionala frågor och internationella kontakter för Uppsala län bedrivs i många olika sammanhang. Med landstinget och de sju kommunerna som medlemmar har bildats samverkansorganet Regionförbundet i Uppsala län vars uppgifter handlar om, i första hand, att arbeta för en ökning av länets konkurrenskraft nationellt och internationellt, för en förbättrad infrastruktur och bättre kommunikationer och för en hållbar utveckling och tillväxt i länet. Ett viktigt inslag i detta arbete är samarbete med regionala organisationer, myndigheter, offentliga verksamheter och näringsliv.

Med fem landsting och 44 kommuner som medlemmar finns sedan ungefär tio år föreningen Mälardalsrådet vars huvuduppgift är att utveckla Stockholm-Mälarregionen och öka dess konkurrenskraft.

Länets kommuner har också egna näringslivsfunktioner och har internationella kontakter.

De konkurrenshöjande insatserna är många, men kanske dags att utvärdera.
Dags att effektivisera ?

Lär Dig politisk styrning


Politisk styrning - ett måste för en framgångsrik politik

Politisk styrning handlar om att se till att mål uppnås.

Jag har varit verksam i politiken under fyrtio år, därav nio som kommunalråd och fyra som riksdagsledamot för Folkpartiet. Jag har sett och ser ofta brister i den politiska styrningen. Nyckeln finns i en förändrad politikerroll, anser jag.

Hur ser politikerrollen ut idag? Vilka utmaningar står politiker inför? Hur ska politiker få genomslag för sina beslut?

Jag vill gärna stimulera till dialog, och föreläsningen avslutas med en öppen diskussion.

Pris: 2000 kronor

För mer information, välkommen att kontakta mig via e–post eller mobil:


Telefon: 0760-163244

Med vänliga hälsningar

Harald Nordlund





Amerikansk politik, intressant och skrämmande

Jag tycker amerikansk politik är intressant, men också skrämmande. Det intressanta handlar mest om deras demokratiska processer. Det är intressant att se olika ideologiska riktningar kunna platsa i vilket parti som helst. Intressant men inget att önska sig för oss. Tyvärr förefaller vi vara på väg i den riktningen. Till det skrämmande hör, till exempel, den nu pågående prövningen av huruvida en solidarisk reform som den om sjukförsäkringen, eller åtminstone ett första steg för ökad solidaritet, är laglig.

Nyliberalism långt från socialliberalism

"Svårare att stoppa krögare som fuskar". Oj då.
"Ny vända om Seminarieparken". Bra då.
"Folkpartiet är inte ett liberalt parti". Jo då.
"Beslut om Fullerö dröjer". Såja
"Patienter riskerar energibrist" Usch då

Men då:
Som jag uppfattar tre nyliberala studenter försöker leda i bevis att den som inte alltid sätter äganderätten främst kan inte få kalla sig liberal. Äganderätten får aldrig stå tillbaka för, till exempel, stöd till svältande människor eller för naturhänsyn. Naturen ska, tolkar jag dem, tjäna människan men aldrig tvärtom. Att människa är bara en av många arter är ett synsätt, som ligger långt från uppfattningar, som uttrycks i den artikel i dagens Upsala Nya Tidning, som jag refererar till. Det besvärliga med begreppet liberal är, bland annat, att även ganska mörkblåa åsikter kan rymmas i begreppet. Min liberalism, socialliberalismaen, ligger långt från artikelförfattarnas liberalism, som jag vill kalla kall nyliberalism.
Nu behövs en offensiv för att försvara naturens rätt.

måndag 26 mars 2012

Ska vem som helst kunna bli politiker?

Kanske har jag bloggat denna artikel förut, men med tanke på före detta landstingsrådets kritik i Radio Uppland i dag känns den motiverad att visa på nytt.
Det som präglar sjukvården i vårt län är att resursbehovet fortsätter att öka, allt fler sjukdomar botas med allt dyrare metoder och utrustning, kvaliteten i den vård som ges har ökat påtagligt och primärvårdens tillgänglighet har förbättrats, men är inte bra, medan tillgängligheten till delar av specialistsjukvården är dålig. Till det kommer att personalens arbetsförhållanden förefaller ha blivit mer ansträngda, många sparförsök har misslyckats och sidolösningar växer fram.
Den dominerande uppfattningen hos politikerna tycks vara att lösningen på svårtillgänglighetsproblemet är effektivisering, fler externa utförare och någon liten piska i form av minskade resurser vid icke måluppfyllelse. Mer pengar är ingen lösning, sägs nästan reflexmässigt.

När man som patient besöker ett sjukhus kan man slås av, till exempel, flaskhalsar i samband med patientanmälan och betalning, vilka torde försvåra effektivt utnyttjande av vårdresurserna. Den typen av strukturfel borde gå enkelt att lösa och måste lösas och kan säkert lösgöra resurser. Men inget politiskt organ tar beslut om vad som ska förändras, utan endast att förändringar ska göras.

Externa utförare bidrar väl till att pressa kostnaderna? Jo, jag tror det gäller för vissa sidoverksamheter, men knappast i vårdsituationer. Däremot kan, i vissa fall, alternativa utförare bidra till nytänkande. Problemet med att uttrycka kvalitet i ett avtal är emellertid fortfarande olöst. Brister i uppföljning och ansvarsutkrävande är ytterligare problem. Det politiska ansvarstagandet för extern verksamhet blir därför svagt.

Beslut om att ekonomin alltid är överordnad målen leder till passivitet. Man gör det för lätt för sig med detta. Ska målen ändras eller ska resurserna förändras är den fråga, som man undviker.
Metoden med indragna ekonomiska resurser då mål inte uppnås är en metod, som jag på flera grunder ifrågasätter. Hur kan man förbättra måluppfyllelsen om man minskar resurserna? Är uppfattningen att personalen inte gör sitt bästa?

I landstingets budget står, bland annat, följande:
”Hälso- och sjukvårdsstyrelsen är beställarstyrelse för hälso- och sjukvård och skriver vårdavtal med dessa förvaltningar. Avtalen
preciserar förvaltningarnas uppdrag, inriktning och mål.”
De anställda blir härigenom ansvariga inför oss medborgare. För första gången har landstingsfullmäktige nu försökt fördela budget på verksamheter i stället för på förvaltningar, vilket jag har tjatat om i många år. Men man har ju inte nått ända fram, eller snarare, man har åstadkommit en halvmesyr. Beställa – utföra gäller för vissa verksamheter, andra får uppdrag direkt av landstingsfullmäktige.
Landstinget har tio landstingsråd, men saknar effektiv politisk styrning.

I det politiska beslutsfattandet finns, i huvudsak, fem strategier att tillämpa. Den första heter strukturförändring, det vill säga beslut om förändringar, som leder till högre effektivitet, men som inte handlar om att den personal, som redan springer så fort den kan, ska springa ännu fortare. Den verksamhetsansvariga styrelsen måste börja fatta beslut om förändringar, som har med strukturen att göra.

Den andra heter alternativa driftformer. Man bör ligga lågt med detta arbete i avvaktan på att kunskap erhållits för att skriva avtal, som uttrycker de krav man vill ställa och som omöjliggör vinstuttag på bekostnad av kvaliteten. På längre sikt måste gälla att den som ska driva en verksamhet är den, som kan ge den effektivaste och bästa vården. Den ska vara solidariskt finansierad och ges på, för alla, samma villkor.

Den tredje, morot. Piska fungerar inte och är dessutom kränkande för en hårt arbetande personal. Landstingets politiker ska tala om för de anställda att de gör ett bra jobb och finna ett system för användning av morot i stället för piska.

Den fjärde strategin heter formerna för den politiska styrningen.
Utse ansvariga styrelser för sjukvården vid Akademiska sjukhuset, sjukvården vid lasarettet i Enköping, primärvården respektive tandvården. Politikerna måste koncentrera sig på målformuleringar, uppföljning och att fatta beslut grundade på uppföljningen.

Den femte strategin heter ekonomiska resurser. Det måste vara ansvariga produktionsstyrelser, som tar beslut om resursförändringar, såsom minskad personal. Därutöver måste politiker i alla sammanhang nu ställa in sig på att kostnaderna för vården måste få utgöra större andel, än i dag, av tillgängliga resurser.

På varje föredragningslista för Produktionsstyrelsen måste finnas två huvudpunkter, som alltid måste leda till politiska ställningstaganden. Den ena är uppföljning av mål och ekonomi. Den andra är uppföljning av patientsäkerhetsarbetet. Vilka politiska beslut krävs för att nå ekonomisk balans och uppsatta kvalitetsmål och för att nå uppsatta mål för patientsäkerheten? Finner politikerna inga andra svar än mer resurser måste dom vara beredda att ta beslut i den riktningen. 






söndag 25 mars 2012

Fortfarande giltigt

Tycker att detta, som jag skrev för några år sedan är fortfarande giltigt.
Det krävs en ny sorts politiker som har kraft att möta de utmaningar framtidens samhälle skapar, Med regelbundenhet framträder väletablerade politiker på tidningarnas debattsidor utan annat ärende än att stå upp för det traditionella partisystemet. Inläggen blir en trygghetsfaktor och förstärker troligen uppfattningarna hos de likaledes etablerade och traditionella läsarna av debattsidorna.
Jag menar att vi måste ta en diskussion om huruvida vårt nu mer än ett sekel gamla partisystem är det bästa för framtiden.

I en tid då förändringarna kommer tätt, komplexiteten ökar och avstånden till besluten blir längre, konflikter tenderar att bli inomstatliga och krigshoten "asymmetriska", måste vi tänka efter. Vi kanske kan, och till och med ska, kämpa för att hålla oss fast i det vi i dag har, med det är inte säkert att det kommer att lyckas i långa loppet.

Kanske kommer 1900-talet att i framtida historieböcker kallas den parlamentariska demokratins epok och man lever i någon annan, i en epok vi inte känner till i dag. Men vi kan se trender och tendenser. Vi har ett synfält mot framtiden även om det är kort och begränsat. Vi måste använda det.

Enfrågerörelserna underminerar de etablerade partierna men det är delvis partierna själva orsak till.

Det är tungt att ta sig så långt in i ett parti att man får någon form av säte och stämma. Helst ska man infinna sig i god tid före provvalen till nästa mandatperiod och hinna klara av en viss värnplikts- eller volontärstid. Sedan ska man hävda sig själv på nomineringsmöten.

Partipolitiken kräver mycket av personligt engagemang, kunskap och tid. Det kan vara behagligare att ge sig in i en enfrågerörelse bland likasinnade än att engagera sig i ett parti som först måste hitta sin ståndpunkt internt.

Så förväntas till exempel ett kommunalråd bli näst intill en renässansmänniska. Man ska kunna leda det politiska arbetet, övertyga, inspirera och motivera, leda företag och förvaltningar åt rätt håll, kunna det mesta om skola, vård och omsorg, väg och vatten, planarbete och avfallshantering och mycket mera.

Konfrontation uppstår lätt. Delvis beror detta på att man inte förstått politikens uppgift: nämligen att sätta mål, anslå medel, utvärdera och utkräva ansvar eller utkräva ansvar av, utan sysslar med för mycket av utförande och daglig verksamhet som borde överlåtas åt experter och yrkesfolk.

Hur man än agerar i ett partipolitiskt sammanhang väntar konfrontationerna, först internt i en mjukare form och sedan lite tuffare i det externa och opinionsbildande arbetet. Det äpplet vill inte många bita i.

Då blir det enklare att framföra sina synpunkter på Internet. Då överbryggar man också avstånd och hittar likasinnade. Ifrågasättande av rådande system blir därför globalt och gränsöverskridande. Bekräftelsen ligger då närmare än i en lokal partigrupp.

Gemenskapen blir stor, man känner att man kan utöva en roll som påtryckare utan att behöva gå ut och efterfråga ett förtroende i allmänna val.

Vårt samhälle har blivit mer sårbart. Internationella spekulanter har fått valutor i gungning och det nationella försvaret står till synes maktlöst mot terroristattacker.

Börsens förväntningar väger tyngre än reell tillväxt och reella värden. Man känner inte igen sig, otryggheten breder ut sig och förtroendet för politiska lösningar minskar. Framtiden känns inte trygg och denna oro måste tas på allvar.

Nu måste det till en ny politikerroll. Vi måste få politiker som uppfattar sig som medborgarnas ombud mer än företrädare för politiskt styrd verksamhet. Politiker som lyssnar mer än sammanträder. Politiker som är lyhörda och kan föra en dialog.

Politiker har inga kristallkulor men måste ha visioner och framför allt reagera snabbare på trender och tendenser i samhällsutvecklingen. Den accelererande samhällsutvecklingen har varken tid eller tålamod med långbänkar och segdraget utredande.

Politiken måste förekomma och inte förekommas. I annat fall riskerar vi att förlora den parlamentariska demokratin.

-

Språkpolisen har slagit till

Jag har skrivit det förr. Språkspalten i UNT är givande. Den kommer, tror jag, en gång i månaden.
I dag var den mer kul än den är till nytta. Vad heter vissa städer på riktigt och vad heter dom på svenska.I finska, till exempel, finns Uumaja för Uppsala.
Vad är fel och vad är rätt i språket? Finns fel över huvud taget? För oss, som gick i en skola där man undervisade i grammatik är det svårt att acceptera ordet vart i stället för ordet var. Vart är du på väg? Var är du nu? Lika svårt är det att acceptera användningen av "varken eller" och "vare sig eller" som det faller sig.
Syftningsfelen blir allt vanligare, är min känsla. I dagens ledare i UNT, ledaren, står i dag meningen "Å andra sidan finns både ett behov av att bevara en unik miljö av riksintresse och se till att det finns grönområden....". Här står, bland annat " ...det finns se till att det finns grönområden...". Det finns två alternativ att skriva på: "...både ett behov av att bevara en unik miljö av riksintresse och ett behov av att se till..." och "..ett behov av att både bevara en unik miljö av riksintresse och se till att...".

Socialliberal offensiv

Vi är på väg att överlämna en jord där klimatet förändrats och orsakat större lidanden än vi någonsin tidigare upplevt. Vissa ifrågasätter sådana här dystra förutsägelser och en del av dessa benämner sig forskare. Fler står dock bakom. Bäst om dom förstnämnda har rätt. Men tänk om dom inte har det. Bland våra ledande politiker är ställningstagandet diffust. Sverige behöver nu en ledande politiker, som vågar presentera de ofta mycket bekymmersamma framtidsscenarierna. Den politikern måste i nästa valrörelse leda en socialliberal offensiv. Det socialliberala partiet ska tala om rätten att leva i en giftfri miljö. Vi får inte acceptera en slapphäntare europeisk syn på kemikalier och skadlig strålning. Klimatförändringen skördar redan offer. Arters utraderande går i allt snabbare takt. Närhelst och varhelst arter är hotade ska det socialliberala partiet reagera. Det må gälla hoten mot våra rovdjur eller mot salamandern i Gränby backar eller fiskarna i Östersjön. När skyddet av våra stränder luckras upp då ska socialliberalerna säga ifrån


lördag 24 mars 2012

Folkpartiet ska vara en borgerlig vänster

Återanvändning är ofta att rekommendera. Den här texten inledde en artikel, skriven av mig för flera år sedan. Men visst passar den in i även dagens situation.

Folkpartiet kan återvinna styrka och inflytande genom att våga avvika från politikens standardformulär.

Hur står det till med folkpartiet? Vore jag läkare skulle jag beskriva denna patient på det här sättet: Patienten tycker sig må bra, men den ser blek ut. Folk i allmänhet tror att patienten är sjuk. Patienten har ett bra självförtroende, dålig självinsikt, svårigheter att koncentrera sig. Patienten utsätter sig för onödig smitta och är för det mesta påverkad av ett högervirus.

Vad skulle jag ordinera denna patient? En åtminstone ettårig omfattande omvandling utan vila. I nuvarande akuta situation skulle jag sätta in en ideologispruta. Jag skulle vilja genomföra ett organbyte i god tid före nästa val, jag skulle sätta in resurser för att få den att bli mer självständig. Inför nästa val gäller: Folkpartiet är inget mittenparti i den meningen att partiets politik skall bestämmas av de positioner som socialdemokrater och högerpartierna intar. Folkpartiet är ett radikalt parti med klara gränser mot andra partier. Folkpartiet skall arbeta för att bryta den nuvarande majoriteten i riksdagen i nästa val.

Naturen ska vara någonting naturligt

Uppsala är nu en storstad men har kvar en småstadskaraktär. Det är viktigt, även när Uppsala kommun har 200 000 och 250 000 invånare, att den karaktären bibehålls.

Alla skall t ex ha nära till natur och friluftsmarker. Kvaliteten i boendet handlar i hög grad om natur och miljö.

Hur skall vi se till att dessa värden tillgodoses i framtiden? En viktig åtgärd är att se till att utbyggnaden av Uppsala styrs av hänsyn till naturen och till värdet av närhet till natur i boendet.

Kommunen har ju antagit riktlinjer för tillgång på närfriluftsmarker. Frårn flera håll, inom landet men också från t ex Norge. har man sett med beundran på denna framsynthet.

Det som förmörkar bilden en aning av Uppsala som miljökommun nummer ett är den motvilja, som ett par partier visat mot att anta riktlinjer. Dessa vill ha rekommendationer, som är lättare att göra avsteg ifrån. Några vill inte ha ens rekommendationer.

Vi socialliberaler kommer att fortsätta att kämpa för natur och miljö.

Närhet till natur är viktig av många skäl, inte minst för att göra natur självklar ända från barndomen och för att motverka främlingskap in för naturen

FP återtar greppet om naturvårdspolitiken?

Debatten om strandskyddet i UNT är viktig. De som deltar i debatten tvingas avslöja var man står.
Folkpartiet har stått upp för biologisk mångfald, naturvård och allemansrätten. FP har markerat att man vill bevara de fyra stora rovdjuren, man har velat se till att fisket bedrivs med biologiskt hänsynstagande och skapa marina reservat i Östersjön. Dagens generation har inte rätt att bedriva ett fiske som gör att morgondagens generationer inte kommer att kunna fiska över huvud taget. I nu pågående och tidigare debatter om allemansrätten, har enstaka moderater uttryckt åsikter, som tolkats som en vilja att begränsa rätten för alla att fritt njuta av naturen. Bra om nu Folkpartiet åter vill klargöra att man inte kommer att medverka till några inskränkningar av allemansrätten utan tvärtom stå upp i EU för att vi ska få bevara denna fantastiska sedvänja.

fredag 23 mars 2012

Är det okunskap?

Läste nu Uppsnabbat, information om beslut fattade av landstingsstyrelse, produktionsstyrelse, hälso- och sjukvårdsstyrelse och landstingsfullmäktige. Där står, bland annat:
"Produktionsstyrelsen beslutade att ställa sig bakom Akademiska sjukhusets plan för kostnadsanpassningar.
Produktionsstyrelsen beslutade i december 2011 att ge Akademiska sjukhuset i uppdrag att ta fram en plan för att sänka sjukhusets kostnader. Syftet med planen var att skapa balans i sjukhusets ekonomi med målet att sjukhuset ska klara ett nollresultat för 2013."
Det här står för, antingen medvetet agerande från tjänstemän för att tona ner politikens betydelse eller okunskap. Oberoende av vilket måste politikerna reagera. Medierna har tydligen bara citerat, så kanske är dom ursäktade. Men i övrigt brukar man, och ska ju, ifrågasätta. Varför ser man inte och belyser tafattheten hos politiken?

Bra om allemansrätten

En debatt pågår i UNT om allemansrätten. I onsdags skrev, bland andra, Marietta Pourbaix-Lundin (M) om att allemansrätten behöver försvagas.
I dag svarar folkpartisten Maria Weimer. Tack för det inlägget. Hon beskriver sedvänjan allemansrätten satt i relation till ägenderätten, som är en grundlagsskyddad rättighet. En samexistens är möjlig och naturlig. En lagstiftning, som inskränker allemansrätten vore olycklig.
Maria ingår i arbetsgruppen för miljöpolitik, inom Folkpartiet. Jag hoppas hennes inställning fortsätter att vara även Folkpartiets

Det är styrelsen för Akademiska som är ansvarig

Ja, vad ska man säga. "Ja till sjukhusets sparförslag", lyder en rubrik i dag. I texten står "Landstingets produktionsstyrelse beslutade på torsdagen att ställa sig bakom och stödja Akademiska sjukhusets sparförslag.
Man fortsätter att ge bilden av att det är professionen, som är styrande och att politiker är några man försöker få med på vagnen. Men hur den ansvariga styrelsen får fram sina underlag är inte det mest intressanta. Ett korrekt referat borde lyda så här: "Produktionsstyrelsen har beslutat att minska sina kostnadet för Akademiska sjukhuset med 350 miljoner kronor och det ska ske genom att produktiponsstyrelsen utvärderar OTM - divisionen, Onkologi, Thorax och Medicin, ökar sin samverkan med kommunerna och minskar antalet chefer vid sjukhuset."
Vi kan dock inte vänta oss riktiga referat förrän politikerna i landstinget börjat framträda som dom ansvariga dom är.

onsdag 21 mars 2012

Överdrivet om samarbetet med Saudiarabien

Vi hörde i morse om att det skulle finnas ett förslag till avtal om försäljning av vård till Saudiarabien. Mycket tyder nu på att inget avtalsförslag föreligger. Bra, i så fall. Men hur kommer det sig att sådana här konstateranden görs? Är det illvilja hos den som gett upphov till konstaterandet eller är det så att man faktiskt förhandlat utan politisk inblandning. Vad är värst?

Politiker måste utbildas


 


 


En föreläsning för politiker


Utvecklingen oroar.  Svaga politiker medför att profesionerna måste besluta i även frågor, som är politiska. En obligatorisk utbildning av och för politiker är nödvändig

Politisk Styrning - ett måste för en framgångsrik politik
Forskning visar: Svag politisk styrning av landstingen

Hur ser politikerrollen ut idag? Vilka utmaningar står politiker inför? Hur ska politiker få genomslag för sina beslut?

Politisk styrning handlar om att se till att mål uppnås.

Jag har sett och ser ofta brister i den politiska styrningen.

Nyckeln finns i en förändrad politikerroll.

Jag har varit verksam i politiken under fyrtio år, därav nio som kommunalråd och fyra som riksdagsledamot.

Jag kommer gärna och håller ett föredrag om politisk styrning och ger svar på, bland andra, dessa frågor. Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

 För mer information, välkommen att kontakta mig via e – post eller telefon

Harald Nordlund                                                                                               
Sehlstedtsgatan 4                                                                                       
754 41 Uppsala                                                                                   018-323244
0760-163244                                                                                                           






Minskat antal vårdplatser

Köerna till vården är fortfarande alltför långa. Så långa att patienter kan kräva att få viss vård i annat landsting, eftersom väntetiden överskrider garantitiden. Den regeln är bra och nödvändig, men hur klokt är det att besluta om minskat antal vårdplatser på Akademiska sjukhuset. I morgon ska styrelsen för Akademiska sjukhuset fatta beslut. Är det enda vägen för att anpassa kostnaderna till vad man avtalat om med Hälso- och sjukvårdsstyrelsen? För man har väl ett avtal mellan Produktionsstyrelsen, som är styrelse för, bland andra Akademiska sjukhuset, och Hälso- och sjukvårdsstyrelsen?

Landstinget planerar samarbete med Saudiarabien?

Planerar Uppsala läns landsting att sälja vård till Saudiarabien? Det verkar så. Ett landstingsråd har hittat handlingar, som visar att någonting är på gång. Landstingsrådet är vänsterpartist. I Radio Uppland presenteras han som Vänsterpartiets landstingsråd. Ja, i landstinget tycks man ha den principen att varje parti ska ha minst ett landtingsråd, vilkte betyder att vårt landsting har tio landstingsråd, säkert åtta för många. Det aktuella landstingsrådet borde ha presenterats som, till exempel, "vänsterpartistiske landstingsrådet".
Landstingsrådet är kritiskt på två punkter. Vi ska inte ha sådana här affärer med denna grymma diktatur och politikerna borde ha åtminstone informerats. Om det är korrekt att det föreligger avtalsförslag är landstingsrådets invändningar motiverade, men alltför mesiga. Det är en skandal om ryktet visar sig vara sant. Varför sa han inte det? Sedan, politikerna borde ha åtminstone informerats. Det är den här attityden, som präglar vårt landsting. Självklart är detta en politisk fråga och visar det sig att tjänstemän förhandlat hemligt är det i sig en skandal. Har politiker varit inblandade återstår en hel del ansvarsutkrävande. Vi torde få höra mer.

måndag 19 mars 2012

Han är ledsen, f.d. landstingsrådet

Jag är förvånad över den långa kön till vården i Uppsala län, skriver Ismail Kamil, f.d. landstingsråd, i sin blogg och är ledsen över att det han byggt upp raserats. Jag är inte lika förvånad, men säkert lika ledsen som Ismail.
Under innevarande mandatperiod var det tänkt att den politiska styrningen skulle förbättras. Man ändrade sin organisation, som är det vanliga sättet att försöka lösa problem på. Organisationsförändring är ofta inom offentlig verksamhet synonymt med "Vi har ingen aning om hur vi ska göra".
Den stora förändringen blev att inrätta en produktionsstyrelse. Den tycks emellertid vara helt vilsen i sin roll. Klart är att den teoretiskt är styrelse för i stort sett all egen produktion i landstinget. Undantag, till exempel, kulturverksamheten. I praktiken tar den ju inte alls ansvar. Professionen får stå till svars inför oss medborgare för sådant, som är politikernas bord. Och till råga på allt, produktionsstyrelsen har ännu inte förstått att den är styrelse för Akademiska sjukhuset, lasarettet i Enköping, Folktandvården och primärvården. En i sig omöjlig konstruktion.
Jag kan förstå att det smärtar för ett tidigare landstingsråd att se bristerna i vårt landsting. Men hur ser analysen ut? Kan det vara så att det tidigare landstingsrådet, inte lämnade efter sig ett på dekis varande landsting, men väl medverkade till att skapa oklara styrformer och till att backa upp sämre kompetens och förhindra bra kompetens i den politiska ledningen?
Men Ismail, jag lider med Dig, men det räcker inte med uppmaningen Skärp Er?


söndag 18 mars 2012

En blogg med energi

Jag läste just nu Jesper Svenssons blogg om Folkpartiet och kärnkraften. Det var med tillfredsställelse jag läste den. Balanserad, resonerande.
Är kärnkraften svaret på hur vi i framtiden ska tillgodose energibehovet? Knappast. Tekniken kommer att vara så dyr att ingen vill investera i den.

En socialliberal energipolitik har som mål att minska miljö- och strålningseffekterna av energianvändningen. Det ska ske genom att styra utvecklingen mot miljövänliga energikällor och att genom energihushållning och energieffektivisering minska energiförbrukningen.

De flesta människor inser att dagens beroende av olja, kol och fossilgas måste brytas. Av de bränslen vi i dag använder är olja, kol, fossilgas och uran s.k. icke förnybara d.v.s. de nybildas inte. När vi använder dessa bränslen vet vi att vi orsakar försurning av mark och vatten, ökar växthuseffekten, orsakar cancersjukdomar, minskar den biologiska mångfalden o.s.v. Ett långsiktigt hållbart energisystem måste bygga på förnybara bränslen, som alltid har solen som sitt ursprung. Men vi har långt till ett hållbart system även om vindkraftsindustrin växer, solcellsbranschen har en positiv utveckling och utnyttjandet av bioenergi ökar med motsvarande en kärnkraftsreaktor varje år.

Nu är tid för ett socialliberalt parti att göra dom här markeringarna

Allians är att släta ut profiler

Någonting håller på att hända inom den så kallade Alliansen. Partierna profilerar sig mer än tidigare. Oenigheten är nog inte större än förut, men rädslan hos de små för att utraderas måste oundvikligen leda till mer profilering.
Strategin vid alliansbildningen handlade om att låta det stora partiet ta helhetsansvar, FP fick skolfrågor, C fick miljöfrågorna och KD fick vissa sociala frågor. Till råga på allt backades den här konstruktionen upp av ett flertal medier. Och i takt med att partierna sakta ändrar strategi gör en del medier det också. Konkurrensen mellan partierna är viktig heter det nu.
Jag gillar därför UNT:s ledarartikel i dag "Konkurrens i miljöpolitiken". Dock är jag tveksam till ordet konkurrens. Ordet ger ett intryck av att politik ska handla om endast röstmaximering i stället för att handla om att vara mest tydligt i beskrivningen av sin politik. Ledarartikeln menar säkert inte att konkurrens mellan partierna är att jämföra med konkurrensen på en varumarknad.
Sluta tala om allians. Konstatera att vi har en koalitionsregering, profilera partierna inför valet och så får vi se hur koalitionen ska se ut efter valet.
Det glädjer mig att se att någonting är på gång

Mälardalssamarbetet kan och måste utvecklas

Mälardalsrådet bildades för tjugo år sedan. Mälardalsrådet har till ändamål att främja utvecklingen av Stockholm-Mälarregionen. Medlemmar är kommuner och landsting i Stockholms, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands och Örebro län.
De organ som har att styra verksamheten är styrelsen och rådsmötet. Härtill kommer fyra utskott för olika frågeområden. Den löpande förvaltningen sköts av ett kansli med en generalsekreterare som chef. En översyn har nu gjorts. Remisstiden gick ut den 15:e. Jag har för en stund sedan skickat in de synpunkter jag anger här
Under Mälardalsrådets tjugoåriga existens har många möten ägt rum och ett omfattande material om regionen producerats.

Jag var med vid bildandet av Mälardalsrådet för 20 år sedan. Lämnade dock dessa uppdrag eftersom jag tyckte att samarbetet handlade mest om att bara träffas, för att åter engagera mig från och med 1998. Tyvärr kan jag konstatera att oklarheterna kvarstår.
Visst har framsteg gjorts i fråga om internationella kontakter och samverkan. Framstegen har åstadkommits, trots oklar politisk styrning, av dugliga och engagerade anställda.
I vårt nya Europa är en samverkan nödvändig och naturlig, men måste bli mycket mer strukturerad.
Effekterna av samarbetet inom Mälardalsrådet kan färbättras. Marknadsföringen av Stockholm har varit positiv, vilket gynnar övriga Sverige. Dock är de direkta effekterna för övriga delar av regionen inte tydliga
Samspelet mellan styrelsen och utskotten har stora brister
Det finns en oklarhet i fråga om medlemmarnas roll. Partirepresentationen dominerar helt över medlemsrepresentationen
Mälardalsrådet omfattar stor del av Sverige. Stockholm är en viktig motor, kanske viktigaste motorn, för hela landet. Tveksamt därför att se regionen som en Stockholmsregion. Bör ses som en Stockholm - Mellansverigeregion
Till de profilfrågor styrelsen beslutat om måste läggas natur och miljö.
 Mälardalsrådet ska vara en arena för inte bara information, diskussion och opinionsbildning, utan också för gemensamt agerande
Politiker i Mälardalsrådet representerar en medlem (kommun eller landsting)
Politisk representation är en intern fråga för respektive medlem.
Ersätt den politiska representationen med medlemsrepresentation.
Utskotten är en central del av Mälardalsrådet. Trots detta har dess roll inte berörts. 
För att öka meningsfullheten i och effekterna av utskottens arbete bör vid varje sammanträde föreligga förslag till styrelsen på frågor för medlemmarna att agera i.



lördag 17 mars 2012

M + FP = osant tycker Liberala studenter

Bryt med Moderaterna, Folkpartiet bör inte gå till val med alliansen, skriver fem representanter för Liberala studenter Uppsala i dagens Upsala Nya Tidning.Jag har inte svårt att instämma. Studenterna pekar på att, även om likheter finns mellan dessa partier, är skillnaderna stora. Liberalism är inte konservatism skriver man bland annat. Man pekar på att Folkpartiet har en medlemsbas, som brinner för sådant som generösare invandringspolitik, jämställdhet och integritet.
Jag hoppas artikeln ger upphov till en nyttig debatt, en verklig debatt, till skillnad från de hallelujatillställningar landsmöte och kommunala riksmötet utgör.
Nu har jag vissa ytterligare synpunkter på artikeln. Författarna sätter liberalism i motsats till konservatism, vilket var giltigt för bara femton tjugo år sedan. Begreppet har sedan misshandlats och används av alla i alliansen ingående partier. Socialliberalism och borgerlig vänster beskriver på ett bättre sätt vad jag tror studenterna efterlyser. Här kommer min andra synpunkt in. Vi har en medlemsbas, som brinner för även socialt solidariskt ansvarstagande, för ickevåldsfrågor och natur och miljö. Jag hoppas att författarna ställer upp på detta.
"Allianssamarbetet var nödvändigt för att sätta stopp för den socialdemokratiska hegemonin". Jag delar inte den uppfattningen. Alliansbildningar före val är en konstruktion med demokratiska brister och bristerna blir inte mindre om syftet är att sätta stopp för en hegemoni. Artikeln avslutas ju med formulering, som uttrycker just detta: "När rösterna är räknade och det parlamentariska läget står klart kan förhandlingarna börja, och i dessa ska Folkpartiet inta den position som bäst tillgodoser möjligheterna att nå ut med en liberal politik"

torsdag 15 mars 2012

Ut ur Alliansen i Enköping

I en av våra lokala Folkpartiföreningar har man hållit fast vid en politisk linje, som man för en tid sedan ritat upp. Konsekvensen blev att kommunen i fråga nu styrs av en minoritet bestående av M, KD och C. För Folkpartiet i den kommunen har jag förstått är politikens innehåll viktigare än köttgrytan. Så borde det vara för fler. Visst ska man kunna kompromissa, men inte sälja sin själ. Tyvärr finns exempel på det sistnämnda.
Om min bild är riktig i fråga om vad som hänt i Enköpings kommun vill jag ge Folkpartisterna en eloge. Har jag fel bild, är medierapporteringen inte korrekt, ja då är jag beredd att ompröva min inställning. Att hålla fast vid en uppfattning om omsorg om skolan och en del sociala frågor är socialliberalism.

Förvånande om förvånansvärt

Kanske blir man mer och mer kritisk med åren när det gäller vårt språk och får allt svårare att acceptera förändringar. Men i vissa fall gör jag inte ansträngningar för att acceptera. När en forskare visar sig inte veta skillnaden mellan förvånande och förvånansvärt känner jag att det inte handlar om acceptans utan om att stå ut med att skolan inte lägger samma vikt vid ämnet svenska språket som man gjorde en gång i tiden.
Visst borde vi kunna ställa större krav på vissa. En forskare, som forskar om relationen människa - hund behöver kanske inte vara bättre i svenska språket än vem som helst av oss. Däremot anser jag att jag att, till exempel, journalister ska veta skillnaden mellan jämt och jämnt. Jag tror nämligen inte att det är ett skrivfel i följande mening, utan är följden av en kunskapsbrist: "Så här i efterhand kan hon önska att det varit mer jämt fördelat."

onsdag 14 mars 2012

Olofssons påstående om FP är allvarligt


Jag lyssnade i går kväll på Maud Olofsson. Mina reflektioner i efterhand är två. Den ena är  att det var länge sedan centern var ett miljöparti, den andra om skandalen att Folkpartiet motarbetat alla initiativ för ökad satsning på förnybar energi, om nu Olofssons beskrivning är korrekt. Folkpartiet har varit bäst i den borgerliga klassen, men slutat läsa läxor och skolkat från lektioner. 

Men miljöpolitik får inte handla om en fråga i taget. Vad händer med skyddet av naturen medan vi ägnar oss åt den angelägna klimatpolitiken? Vilka blir konsekvenserna av pågående uppluckring av det generella strandskyddet och av en populistisk rovdjurspolitik?

Nu har folkpartiet en chans och en uppgift att återerövra viktiga socialliberala områden. Lokalt och regionalt är vi många, som sedan länge tagit på oss uppgiften. Vem kommer att göra det på riksnivå?
Taktik, sa någon om moderaternas nyvaknade intresse för miljöpolitik. Kanske det, men ordet intresse är mer intressant än ordet nyvaknade. Dock återstår att se om intresset stannar vid utspel eller om det handlar om att starta en process för att åstadkomma ett kunskapsbaserat intresse. Här krävs en socialliberal ledning; förhindra utspelspolitik och leda processen.

Låt oss slippa se och höra sådana här icke kunskapsbaserade uttalanden från regeringsföreträdare i fortsättningen. "Här hemma är miljö fortfarande något mest för skogsmullar. Jag tror att miljöpolitiken alltför länge handlat om att spara skalbaggar och enskilda växter och annat. Vi har förminskat miljöpolitiken under lång tid." 
Och så vill jag höra Jan Björklunds kommentarer till Olofssons påstående. Om han säger att det är inte korrekt vill jag se politiska initiativ, som visar att Olofsson har fel. Maud Olofssons uttalande är mycket allvarligt. 


tisdag 13 mars 2012

Vill Ni veta mer om patientsäkerhet



Patientsäkerhet

Information är makt. Patienter kan inte utnyttja sina så kallade rättigheter om de inte känner till vad som gäller. Patientnämnden som bland annat har till uppgift att hjälpa patienter att få den information de behöver för att kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården har erfarit att det är svårt för patienter att hitta den information som de behöver, inte minst för att de olika rättigheterna regleras på så olika sätt. 

Vilka är bristerna i fråga om säkerheten och vilket är det politiska ansvaret?

Jag kommer gärna och håller ett föredrag om patientsäkerhet.  Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

Jag har varit verksam i politiken under fyrtio år, därav nio som kommunalråd, fyra som riksdagsledamot och åtta som landstingspolitiker.

Pris: 2000 kronor per tillfälle

För mer information, välkommen att kontakta mig via e–post eller telefon

tel. 0760-163244
harald.nordlund@gmail.com

Lärdomen från Fukushima


Lärdomen från Fukushima är, läser jag i en liten notis, respekt för risker, snarare än att fokusera all uppmärksamhet på problemen med en enda energikälla. Jag tycker en viktig lärdom är att, även om riskerna inte är väldigt stora, konsekvenserna av olyckor i kärnkraftverk är sådana att vi måste fråga oss om vi verkligen kan ta oss rätten att skapa sådana risker. I debatten är argumenten låsta. Icke hållbart, farligt säger några, miljövänligt och nödvändigt för att klara energiförsörjningen säger andra. Men vilka ska miljömålen vara? Den diskussionen mellan partierna vill jag höra.

Utfasningen av ett icke hållbart energislag får inte leda till infasning av andra icke hållbara. Utfasningen av kärnkraften måste följas av politiska beslut om ekonomiska styrmedel som påskyndar omställningen till hållbarhet. Visst ska marknaden avgöra produktionen av energi, men politiken ska sätta upp spelregler. Dessa saknas för närvarande. De miljökrav som borde ställas skulle försvåra brytning av uran för kärnkraften och avfallsfrågan, som inte fått sin slutliga lösning, skulle innebära totalstopp för kärnkraften. Krav på hälsa och säkerhet skulle inte möjliggöra brytning av uran.

Inom stora delar av näringslivet har man insett att en omställning av energisystemet kommer att innebära ökad tillväxt och ökad sysselsättning. Man har insett att tillgången på energi skapat större och större miljöproblem. Genom att använda mer miljövänligt framställd energi kan försämringstakten minska.

Mål om säker förvaring av avfall och om hantering av en olycka som följd av haveri skulle i dag inte vara möjliga att nå. Det kanske svåraste problemet att lösa för kärnkraftsproducenterna handlar emellertid om hur man undviker populationsgenetiska effekter som en följd av kärnkraftsolyckor, av uranbrytning och av hantering av avfallet.

E4 och Bärbyled- resultat av politisk handlingskraft


Jag kan, apropå viss trafikpolitisk debatt, inte låta bli att plocka fram den här artikeln:
Trafikfrågorna har genom tiderna orsakat livlig debatt mellan de politiska partierna och också kanske mer än alla andra politiska frågor, engagerat kommunmedborgarna. Exemplen på långbänkar, på grund av oenighet mellan partierna, är flera. Det exempel de flesta tänker på är nog etapp två av Bärbyleden, delen mellan Gysingevägen och Röbo. Men även frågorna om var E4 förbi Uppsala skulle byggas, hur Bärbyled och E4 skulle bindas samman och byggande av en eventuell västlig förbifart, från väg 55 mot sydliga stadsdelarna, har orsakat debatt och varit föremål för flera utredningar.
Bärbyled 1, avsnittet Flogsta-Gysingevägen, färdigställdes      . Vägreservat för byggande av avsnitt två i den sträckning, som gäller i dag, och som hade arbetsnamnet sydlig Bärbyled, tillskapades åttio år tidigare. Den etappen färdigställdes       och betraktas i dag av de flesta som en bra och självklar trafiklösning.
I valet 1991 övertog de tre borgerliga partierna moderaterna, folkpartiet och centern makten i Uppsala kommun. En beslutsam kommunledning antog de många utmaningar som väntade. Kommunens ekonomiska situation var sådan att ett statligt ingripande hotade, kostnaderna översteg vida intäkterna, miljöproblemen, inklusive problemen orsakade av trafiken, var stora och byråkratin svällde. De delvis smärtsamma, men nödvändiga, åtgärderna ledde så småningom till balans i ekonomin. Inte minst inom barnomsorgen blev åtgärderna märkbara; personaltätheten minskades men låg klart över den som gäller i dag.
I fråga om trafikfrågorna samlades vi kring uppfattningen att långbänkarna inte kan och får förlängas. Vägverket var inte berett att ta ställning i ovan nämnda trafikfrågor innan kommunen presenterat ett förslag. Våra representanter i dåvarande Gatunämnden ägnade några veckor åt att analysera trafikprognoser, ta del av miljökonsekvensbeskrivningar och skissa på en övergripande lösning. Våra tre kommunalråd utformade utifrån detta arbete förslag till kommunfullmäktige. Vi vägleddes av inställningen att lösningarna ska bidra till en långsiktigt hållbar framtid. Det beslut som fattades är ett historiskt beslut.  Den 21 december invigs E4, etapp förbi Uppsala.
Beslutet var väl underbyggt. Från att ha haft inte mindre än 26 olika förslag till dragning av E4 förbi Uppsala enades vi kring en västlig dragning. Argumenten var och är, i första hand, att, eftersom Vägverket, av både ekonomiska och tekniska skäl inte var berett att satsa på en ombyggnad av Tycho Hedéns väg, en ny E4 måste dras så att man får en avlastning av denna. Av, i första hand, miljöskäl. Skillnaderna mellan östlig och västlig dragning av E4 var i detta hänseende tydliga. Med en östlig dragning skulle, visade utredningar, viss del av förbifartstrafiken blivit kvar på Tycho Hedéns väg. Det är emellertid viktigt att, ur trafiksäkerhetssynpunkt, närtrafik separeras från förbifartstrafik. Ett tredje viktigt argument, även detta ett miljöargument, var körsträckan, som blir kortare med nu byggd E4 i västligt läge än i östligt. Det fjärde, men inte minst viktiga argumentet, var hänsynen till naturen. Östlig dragning skulle medfört allvarliga ingrepp. Den nu byggda tar i anspråk mindre av den natur som vi vill värna. Vi vill också att Uppsalas karaktär av staden på slätten bevaras. Uppsala är en av de mest expansiva orterna i vårt land. Utvecklingen mot en storstad kräver god framförhållning i all planering. I den planeringen ingår att skapa förutsättningar för bostadsbyggande och bra förutsättningar för näringslivet samtidigt som vi ser till att bevara natur- och kulturlandskapet. 
Andra argument handlar om trafiksituationen i Gamla Uppsala, som måste anses vara mycket besvärande. Med den lösning, som nu blir verklighet minskas här genomfartstrafiken avsevärt. Med en östlig dragning skulle dessutom trafikmängden på Vaksalagatan ha kommit att öka. Uppslutningen bakom vårt ställningstagande var bred. Vägverket reagerade snabbt och positivt. Tierps kommun hade tydligt under lång tid förordat den valda lösningen.

Det finns skäl att tro att med en vänstermajoritet i ledningen av Uppsala kommun, även efter 1991 års val, vi skulle ha haft ännu större miljöproblem på Luthagsleden än i dag, avlastningen av Tycho Hedéns väg skulle komma att nästan helt utebli och värdefull natur öster om Uppsala ha skövlats.
Men nu vald lösning måste väl ändå ha några negativa konsekvenser? Jo, och dit hör till exempel ianspråktagande av enskildas fastigheter och för boende i Nyby, Löten, Årsta och Gamla Uppsala vetskapen om att nu ha en trafikled i närheten av sitt boende. Nackdelarna härav torde emellertid komma att inskränka sig till just vetskapen.
Vi ser med tillfredsställelse på färdigställandet av viktiga delar av en trafiklösning för framtiden, framsprungen ur politisk beslutsamhet och bra samarbete med Vägverket

Gunnar Hedberg (m)     kommunalråd
Harald Nordlund (fp)    f.d. kommunalråd
Per-Axel Engblom (c)   f.d.  kommunalråd
Lars Bäcklund (m)        f.d. Ordf. gatunämnden
Anders Westerlind (fp) f.d. ledamot och nu ordf. gatunämnden
Kurt Malmenstedt (c)   f.d. ledamot gatunämnden




måndag 12 mars 2012

Massans reaktion

Hur reagerar vi i grupp jämfört med hur vi reagerar i ensamhet? Jag har många gånger funderat över de reaktioner jag sett när ett partis medlemmar träffas för att lyssna på ett anförande. Det ser ut svårt att genomskåda överdrifter, elakheter mot politiska motståndare väcker jubel och applåder och demagogiska formuleringar går hem.
När Per Ahlmark nu i helgen angrep Carl Bildt med ord som obildad och avskyvärd uppstod jubel och applåder. Per Ahlmark ska kunna säga detta, eftersom han tycker så, men folkpartisterna borde ha lyssnat artigt och avstått från jublandet och applåderandet.
Jag blev bekymrad. Tänk om det är lika enkelt för en ledare att få med sig den stora massan även med en åsikt, som massan rimligen inte borde ha. Jo, jag tror att det är enkelt. Jag tror att en omtyckt ledare kan ena dagen få starkt stöd för ett visst uttalande och nästa dag för ett uttalande, som står i kontrast till det första uttalandet.

Låt enskilda utövare själva avgöra

Jag gillar ledaren i dagens Upsala Nya Tidning.  Den säger på ett tydligt sätt vad jag försökte säga i går om lagstiftning för att säkra kvaliteten i vården. Sluta jaga företagen, säger UNT. Koncentrera på kvalitetsfrågorna.
Min slutsats är att om offentliga sektorn inte är nöjd med den service en enskild utövare erbjuder och inte är beredd att teckna avtal om de kvalitetskrav, som den offentliga beställaren har så blir det inga avtal. Det är bättre att enskilda utövare får själva avgöra om man är beredd att anpassa sig än att jaga företag och organisationer med hot om, och kanske verkställighet beträffande, lagstiftning.
Vad är mest värt för, till exempel, ett företag, att inte tillämpa en princip om yttrandefrihet eller att få teckna avtal om utförande av offentligt finansierad service?

söndag 11 mars 2012

Livskunskap på schemat




 Debatten om export av vapen har en obehaglig underton, förutom det obehagliga i att Sverige finns med i våldsstimulerande sammanhang. Undertonen handlar om att de flesta politiker, som framträder tycks anse att våld är ofrånkomligt och försvarligt. Nja, diktaturer får inte använda våld, men en demokrati, som USA, som angriper det irakiska folket får använda hur mycket våld som helst. 
Det finns, anser jag, bara en väg att gå; fördöm våldet varän och närhelst det används. Men med dagens politiker torde vi inte nå dit. Men kanske morgondagens. Om vi börjar tidigt att fostra oss till ett ickevåldstänkande.

Ett intressant tillägg i debatten om skolans uppväxtstödjande verksamhet utgör en nyligen utgiven antologi ”Livskunskap i skolan” med underubriken ”Röster från klassrum och samhälle”. Frågor, som ställs i debatten handlar om hur vi bäst kan stödja barns och ungdomars uppväxt till friska och trygga samhällsmedborgare och hur vi kan föerbygga många svårigheter, som kan hota. I många skolor har man mött dessa frågeställningar med att införa ett särskilt skolämne, ”Livskunskap”.  Man har i dessa skolor givit ämnet ett innehåll, som handlar om samtal om månniskosyn, självförtroende och självkänsla, vänskap, kärlek och känslor, andra kulturer och kultutkrockar, livsstil och samlevnad, drogproblem och relationer och exestentiella och etiska frågor. Häromdagen förde jag samtal med några lärare, som har positiva erfarenheter av Livskunskap som skolämne. Med positiva erfarenheter menas, främst, nöjd skolpersonal och elever, som upplever ökat självförtroende och ökad respekt elever emellan. Flera av de i antologin medverkande förespråkar införande av livskunskap som skolämne.

Jag kan inte och ska inte vara någon, som anger att livskunskap ska utgöra ett särskilt skolämne. Det viktiga är att livskunskapsfrågorna ingår i undervisningen. Jag vill vara en opinionsbildare. I mitt inlägg i antologin tar jag upp en ickevåldskultur som en förutsättning för ett hållbart samhälle och jag kritiserar våra partiledare för att vara ointresserade. Som stöd till lärarna bör en nationell kursplan för Livskunskap utformas. I de fall det finns svårigheter att på ett effektivt sätt integrera livskunskap i övriga ämnen måste ett särskilt ämne inrättas.
Livskunskap handlar om även att skapa en ickevåldskultur. FN: s generalförsamling underströk år 2000 regeringarnas roll men också att hela det civila samhället bör aktivt delta i en världsvid mobilisering mot våld. Vad har våra regeringar gjort under de elva år som gått? Jag vill fråga riksdagsledamöterna från vårt län vilka initiativ dessa är beredda att ta för att få genomslag för livskunskap i skolan, för att få en spridning av en ickevåldskultur och för en ökad användning av fredsforskningens resultat i konfliktlösning

Yttrandefrihet ett självklart krav

Det finns mycket att tycka i debatten om externa utförare av offentliga sektorns tjänster. Jag har ännu inte hört en politiker vara tydlig i fråga om och ge intryck av att ha tänkt igenom de frågeställningar, som finns. I stället reagerar man, när ett problem blir synligt, med att diskutera hur man ska göra för att den enskilda sektorn ska göras så lik den offentliga som möjligt.
I dagens UNT läser jag om att en socialdemokratisk politiker vill att man ska lagstifta om att yttrandefriheten ska vara densamma inom extern utförd service som inom offentligt utförd.
Men ska inte den enskilda sektorn få bestämma detta själva. Vill man ha avskyvärda bestämmelser om munkavle på anställda ska man försöka bekämpa detta, men ska man lagstifta. När någon inom offentliga sektorn ska teckna avtal med extern utförare måste ett av många viktiga kvalitetskrav vara att samma yttrandefrihet ska gälla som vid avtal med utförare inom offentliga sektorn. Går man inte med på detta ska avtal inte tecknas. Jag är säker på att man säljer bort munkavle för att få utföra tjänsten.
Ska man lagstifta om antal anställda, ska man lagstifta om antal promenader, ska man lagstifta om natur i närheten av vårdens utförande, ska man lagstifta om kosten, ska man lagstifta...?
Låt externa utförare visa var man står och avvisa de som inte lever upp till solidariskt formulerade krav.
Men ...det här förutsätter att politiker vet man vill, att man förmår uttrycka viljan i avtal och att man klarar att följa upp de avtal man tecknar


  

Läser gärna UNT:s språkspalt

Jag läser alltid språkvårdarspalten i UNT. Och, jag skulle vilja ha den oftare. Det finns många språkfrågor att ta upp. Jag kan ge ett exempel. I ledaren står: "Statskassan behöver tillväxt och det kan bara åstadkommas i ett reformerat Grekland....". Ordföljden är vanlig, ja regel, men är den riktig? Ordet "bara" är väl bestämning till "Grekland" och inte till "åstadkomma". Borde väl lyda: "...och kan åstadkommas i bara ett reformerat Grekland....".

lördag 10 mars 2012

"Åren går och systemfelen består"

Så skriver UNT i sin ledare i dag och avser problemen vid akuten vid Akademiska sjukhuset. Garantier hit och garantier dit, vad spelar dessa för roll om man inte vidtar åtgärder för att korta väntetiderna. Mycket riktigt påpekar ledaren att flera saker behöver göras, flera åtgärder vidtas. Eftersom Akademiska sjukhuset har samma styrelse som primärvården borde för länge sedan ha fattats beslut, till exempel beslut, som omfördelar patienter från akuten till vårdcentralerna. Men jag tror att andra åtgärder är ännu viktigare. Läkartillgången vid akuten är en avgörande fråga. Att sedan ha ett system, som innebär att om man inte uppfyller kraven, minskar man de ekonomiska resurserna ytterligare är obegripligt.
Men när får vi se styrelsen för Akademiska sjukhuset ta ställning och inte bara hänvisa till professionen och vad säger det beställande politiska organet Hälso- och sjukvårdsstyrelsen när man inte lever upp till träffade avtal. Här ligger tyvärr ytterligare en obegriplighet. Beställaren har gått förbi utföraren och förhandlat med utförarens förvaltningar direkt. Röran och bristen på klarhet i den politiska styrningen är landstingets grundproblem. Trots att de tjänstemän jag påpekat inkonsekvenserna för och fått medhåll händer ingenting.

fredag 9 mars 2012

Låt inte politiker gömma sig bakom tjänstemän

När jag deltagit i valrörelse, och antalet är tretton, tror jag, har en viktig princip från mig och mitt partis sida varit att inte lova mer än vi tror oss kunna leva upp till och att inte sväva på målet även om det blåst snålt. En annan viktig princip har varit att inför uppsalaborna ta det politiska ansvaret. I obehagliga situationer frestas politiker att huka sig och låta professionen ta ansvaret. Man undviker att få en stämpel på sig som kan äventyra den fortsatta karriären. Låt oss varje gång en tjänsteman framträder i ett medium kräva att få redovisat det bakomliggande politiska beslutet och kräva att ansvarigt politiskt organ träder fram

Vapen och dubbelmoral

Nu måste partierna bli tydligare i fråga om vapenforskning, vapentillverkning och export av vapen. Det är klart att vi ska kunna exportera vapen, säger många. Men det ska vara till bara demokratier. Vad är detta för moral. Betyder det att när ett, så kallat demokratiskt, land dödar människor så är det okej, men när en diktatur gör det är det fel. När en president Bush inledde dödandet av irakier applåderade de svenska partiledarna, utom en eller två.
Sverige har legat i framkant i fråga om åtgärder för att försöka förhindra att vår jord går under på grund av miljöförstöring. Nu är attityden att vi ska väl inte behöva vara bättre än andra. För att nå det hållbara samhället krävs förutom en ekologisk hållbarhet även en ickevåldshållbarhet. Nu måste våra partiledare bekänna färg och lämna dubbelmoralen.


onsdag 7 mars 2012

När ska media förstå vem som har ansvaret

Nyss talade man i Radio Uppland som om beslut om neddragningar vid Akademiska sjukhuset är fattade. Man ger oss medborgare uppfattningen att det är sjukhusledningen, som beslutar. Det är ju styrelsen för Akademiska sjukhuset, som ska fatta beslut och ta ansvar inför oss medborgare.
Jag gör spontant jämförelse med en primärkommunal fråga, som speglades, även den, i Radio Uppland. Ansvarigt politiskt organ för frågan om ny bro över Fyrisån framträdde. Varför ställer inte Radio Uppland för driften av Akademiska sjukhuset ansvarigt politiskt organ till svars. Styrelsen för Akademiska sjukhuset sitter och tittar på. Man skjuter över ansvaret på professionen.

Ensamt Moderaterna kan bli starkt

"Bara samarbete vinner inga val", skriver UNT:s ledare i dag. Är det verkligen så? Var det inte enigheten, som gav valseger både 2006 och 2010? Jag talade med många personer, som inte såg tydliga skillnader mellan allianspartierna. Det som avvek var Folkpartiet och skolpolitiken. Utöver det såg många Centern som Alliansens miljöröst. Centern lever på gamla meriter, för något miljöparti är det knappast längre, och det var länge sen.
Alliansens fyra partiledare åkte landet runt och förklarade att partierna var eniga om det mesta. För tre av partierna eventuella profiler utsuddade. Politiken blev Moderaternas.
Hur kommer det sig att partier ställer upp på detta? Jo, man gav svaret. Makten är det viktigaste. Utan att sitta vid makten kan man inte påverka, sa någon. Men fundera lite över detta. Vad påverkar man i en konstellation där man släppt sin ideologi? Kanske är det så att bevarad och tydliggjord profil i opposition kan få större genomslag.
Jo, jag vet. Samarbete behöver inte betyda utslätade profiler. Men i en allians med ett stort parti och tre nära gränsen för att åka ur riksda´n blir det en realitet. Moderaternas strategi torde vara att låtsas som om man bryr sig om de övriga, men man siktar på att bli mer och mer ensam och starkare och starkare. För ett ännu nyare Moderaterna kan ju i en situation efter kommande val Miljöpartiet vara en naturlig allianspartner.

tisdag 6 mars 2012

Vapen viktigare än fredsinsatser



Vad är det som pågår? Ska Sverige delta i byggande av vapenfabrik i Saudiarabien? 
Vad säger våra partiledare? Jag vill höra kommentarer från alla åtta. 
Anslaget för forskning kring och teknikutveckling av vapen och utveckling av försvarsmateriel uppgår till mer än hundra gånger så mycket som för säkerhetspolitik och nedrustning.  Det totala anslaget på området ligger på nivån under 50 miljoner kronor. Härtill kommer separata anslag på ungefär samma belopp och anslag till sådan forskning som bedrivs vid universitet och högskolor, till exempel vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.
De resurser som tilldelas freds- och konfliktforskningen är små i jämförelse med vad som kommer vapen- och försvarsindustrin till del och proportionellt står de knappast i överensstämmelse med de förhoppningar om en fredlig utveckling de flesta av oss när och bär. 

Anser regeringen att nuvarande fördelning av resurser på vapen- respektive fredsforskning är rimlig?
Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för att öka användningen av fredsforskningens resultat när Sverige arbetar med konfliktlösning i EU och FN?

lördag 3 mars 2012

Att slåss och att försvara sig är olika sak


Det blev ingen debatt. Det är svårt för tidningar att kunna ge plats åt alla inlägg, som kommer in. Jag skrev en replik på en artikel för en tid sedan. Författarna till artikeln replikerade då; en bra replik. På den hade jag synpunkter, som inte var möjliga att få plats för. Här är det inlägg, som jag gärna hade velat få publicerat:

”Vi vill lära tjejer att slåss”. Det var på den artikeln, skriven av Miranda Cox och Joanna Korbutiak jag replikerade med att ett budskap om att slåss leder fel. Att, däremot, en person, som blir utsatt för övergrepp, ska få försvara sig, ska vara en självklarhet. Det feministiska självförsvaret syftar till just att försvara sig. Detta är emellertid någonting annat än att slåss.
Jag tror inte på våld som konfliktlösningsmetod, vare sig i relationen mellan individer, i förhållandet mellan nationer eller i förhållandet mellan en politisk ledare och folket. De budskap man ger är viktiga. Jag anser, till exempel, att det var skadligt för vår moral när våra partiledare (nästan alla) applåderade president Bushs angrepp på Irak.
Åsiktsskillnaderna mellan mig, å ena sidan, och Miranda och Joanna, å andra sidan, förefaller handla om, främst, paketeringen av budskapet. Kanske ser vi betydelsen, både i och av ordet slåss på olika sätt. Kanske står ickevåld för olika saker. För mig är ickevåld inte passivitet utan är ett förhållningssätt, en kultur och en av förutsättningarna för ett hållbart samhälle.
Det hållbara samhället skapas av även medkänsla. Förlorar vi medkänsla hotas samhällets framgång. Jag tror att det många i dag upplever som ökad egoism och brist på medkänsla hämmar en god utveckling. Det finns alltså argument, både ur samhällets synpunkt och från ett individperspektiv, för ökad livskunskap. Inför därför livskunskap som särskilt ämne i skolan. Livskunskap handlar om beteende, attityder, och värderingar. Men för att kunna införas som skolämne, och kurser kunna utvecklas, behöver livskunskap definieras. Tyvärr har de riksdagsmotioner, som föreslagit livskunskap på skolschemat avslagits av riksdagen. Inte bara nuvarande regering, utan alla regeringar, har visat ointresse. Vi behöver, som jag skrev i min tidigare replik, bli fler som ger våra röster hörda. Tankeutbytet med Miranda och Joanna bidrar förhoppningsvis till detta.