lördag 30 juni 2012

Tror jag skaffar en lie

Regnig och kylig lördag morgon. Tittar ut över vallen mot Bärbyleden.  Vildvuxet, som ger intryck av att medel saknas för att klippa gräs. Kanske är det också så, men ansvarigas, vilka nu dessa är, förklaring är att det är någon annans ansvar, oberoende av vem man talar med. Vi betalar skatt för denna ineffektivitet. Kommunen: det är Trafikverkets ansvar. Trafikverket: det är kommunens ansvar.
Hur kommer vi åt problemet? Högerpolitiker svarar på en gång: konkurrensutsättning. Men i fallet med gräsklippningen är ju utförandet konkurrensutsatt. Har man beställt eller har man inte?

Nu efter avbrott för lunch skiner solen. Tror att jag ska försöka skaffa en lie. Färdigheterna kanske sitter i sedan åren som hjälpreda på det lilla jordbruket i hembyn Pålänge utanför Kalix. Ingick ju också i den utbildning, som JUF/4H gav. Samtidigt kan jag ju fixa med det som min villaförening inte längre klarar i fråga om att hålla snyggt i området.

Gemensam asylpolitik

Den gemensamma asylpolitiken är densamma som flyktingpolitiken. EU har beslutat att man ska utarbeta en gemensam asylpolitik och arbetet med det pågår nu Europeiska rådet utarbetar ramarna, EU-kommissionen lägger förslag på nya lagar inom ramarna och till slut fattar ministerrådet och Europaparlamentet beslut om förslagen.

Det är viktigt att vi får kunskap i dessa frågor. Inte minst i tider då det europeiska samarbetet ifrågasätts allt mer.  Jag är osäker på om det ärtillåtet att i en blogg lägga in så här lång inklippt text. Men om man anger var den är hämtad torde det vara OK.

Nedanstående text finns på Europaparlamentets sida.

Ett Europa präglat av ansvar, solidaritet och partnerskap i migrations- och asylfrågor

Centrum för asylsökande i Malta
Inom ramen för Tammerforsprogrammet har ministerrådet antagit en rad direktiv med gemensamma invandringsbestämmelser (t.ex. 2003 års direktiv om rätten till återförening för familjer). På asylområdet har direktiven om mottagningsförhållanden, beviljande av asylstatus, kvalificering och Dublinförordningen samma övergripande mål: lika förutsättningar på asylområdet och en grund för ett gemensamt EU-system för asyl. Stockholmsprogrammet syftar på en och samma gång till att effektivt reglera invandringen och till att göra EU-rätten mer enhetlig och rättvis på asylområdet.

■ En dynamisk och heltäckande migrationspolitik
Med hänsyn till de avsevärda demografiska utmaningarna som unionen kommer att ställas inför i framtiden kommer en flexibel invandringspolitik att vara mycket gynnsam för unionens ekonomiska resultat. Kopplingen mellan migration och integration förblir central när det gäller unionens grundläggande värden. EU:s insatser stöder sig på de principer som uttrycks i den övergripande strategin för migration och den europeiska invandrings- och asylpakten. Jämvikten mellan de tre dimensionerna i den övergripande strategin måste bevaras:
Stockholmsprogrammet syftar på en och samma gång till att effektivt reglera invandringen och till att göra EU-rätten mer enhetlig och rättvis på asylområdet
Kopplingen mellan migration och integration förblir central när det gäller unionens grundläggande värden.
Migrationspolitiken och utvecklingspolitiken måste samordnas bättre.
  • Att främja rörlighet och laglig migration.
  • Att optimera kopplingen mellan migration och utveckling.
  • Att bekämpa den olagliga invandringen.

Migrationspolitiken och utvecklingspolitiken måste samordnas bättre. För detta ändamål planeras det bland annat bättre system på EU-nivå för överföring av invandrade arbetstagares medel. Unionen bör uppmuntra inrättandet av flexibla system för invandring som svarar mot medlemsstaternas behov och som ger migranter möjlighet att utnyttja sin förmåga och kompetens för en bättre matchning mellan tillgång och efterfrågan på den europeiska arbetsmarknaden. Unionen måste säkerställa en rättvis behandling av tredjelandsmedborgare som lagligen vistas på medlemsstaternas territorium. En mer dynamisk integrationspolitik bör syfta till att ge dem rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med unionsmedborgarnas. Europeiskt samarbete kan bidra till en mer ändamålsenlig integrationspolitik i medlemsstaterna genom att stimulera och stödja deras åtgärder.
Kampen mot människohandel och människosmuggling, integrerad gränsförvaltning och samarbete med ursprungs- och transitländer, med stöd av polisiärt och rättsligt samarbete, måste förbli en central prioritering. Det är viktigt att sörja för att genomförandet av de antagna instrumenten för återvändande och sanktioner mot arbetsgivare och gällande återtagandeavtal, övervakas för att se till att tillämpningen är ändamålsenlig. Ensamkommande barn som anländer till medlemsstaterna från tredjeländer är en särskilt utsatt grupp som kräver särskild uppmärksamhet och speciellt utformade åtgärder.

■ Asylfrågor: ett gemensamt område för skydd och solidaritet
Det gemensamma europeiska asylsystemet (Ceas) måste grundas på höga skyddsnormer, samtidigt som missbruk förebyggs. Målet är att Ceas ska antas senast i slutet av 2012.
EU samarbetar med länder utanför unionen som hyser stora flyktinggrupper.
Det europeiska stödkontoret för asylfrågor bör fortsätta utarbetandet av en gemensam utbildningsplattform för nationella asyltjänstemän, särskilt med utgångspunkt i det europeiska asylcurriculumet.
Effektiv solidaritet med medlemsstater som står under särskilt tryck bör främjas. Det bör därför utvecklas mekanismer för att frivilligt och samordnat dela ansvaret mellan medlemsstaterna.
EU samarbetar med länder utanför unionen som hyser stora flyktinggrupper. Det europeiska stödkontoret för asylfrågor bör alltså vara fullt involverat i Ceas yttre dimension. Det faller också på EU att, i sina relationer med tredjeländer, framhäva vikten av anslutning till Genèvekonventionen från 1951 och protokollet till denna, liksom av att de genomförs.

fredag 29 juni 2012

Gemensam flyktingpolitik angelägen

En gemensam flyktingpolitik för EU är en viktig sak. Det är ministerrådet, som sköter förhandlingarna mellan länderna. Förhandlingarna i ministerrådet leds av landet som innehar det roterande ordförandeskapet i ministerrådet. Just nu är det Danmark som är ordförande och har lett förhandlingarna sedan årsskiftet. Från den 1 juli är det Cypern som är ordförande och ska leda förhandlingarna till slutet av året. Det är alltså inte en enskild person som leder förhandlingarna utan det är representanter från ordförandeländerna. Från Sveriges sida är det representanter från regeringen som är med och förhandlar om frågorna. Beroende på vilken nivå som frågan avgörs kan det vara tjänstemän eller politiker. Vill du komma i kontakt med någon som förhandlar från Sveriges sida är det till regeringskansliet du ska vända dig.

torsdag 28 juni 2012

Hjälp mig förstå

Spalten signerat i UNT. Den tar i dag upp ämnet omskärelse av pojkar. "Det finns inga starka skäl att stifta lagar mot ett harmlöst traditionellt ingrepp", läser jag bland annat. "Faktum är att ett förbud mot omskärelse skulle göra det praktiskt omöjligt att leva i enlighet med de flesta judiska och muslimska trosuppfattningar i Sveige....", läser jag vidare.
När jag försöker förstå det jag läser infinner sig frågan: men andra företeelser, som vi vi anser förkastliga, ja i vissa fall kriminella, men i någon religion anses viktiga? Läs artikeln och hjälp mig förstå logiken

Vem har beslutat om antalet vårdplatser?

Som reaktion på en tidigare debattartikel, i vilken akut sjuka personer uppmanades söka vård på andra sjukhus än Akademiska sjukhuset, finns i dag en artikel. I den understryks att akut sjuka alltid prioriteras på Akademiska. Räkna med att bli professionellt omhändertagen. "I sjukhusets kostnadsanpassningsprogram ....ingår en minskning av det totala antalet vårdplatser med 50 under perioden 2012-2013."
Men vanudå? Är det inte styrelsens kostnadsanpassningsprogram? Den har väl rimlige fattat beslutet. Om inte, vad säger nu styrelsen när tjänstemän beslutat om förändringar i verksamhetens omfattning. Och, inte minst intressant, vad säger Hälso- och sjukvårdsstyrelsen? Har den i sitt avtal med Produktionsstyrelsen (för den kan väl ändå inte ha tecknat avtal direkt med Akademiska bakom ryggen på Akademiskas styrelse) skrivit in reduceringen av platsantalet?
Flera frågor, som behöver besvaras.

Nej det är Trafikverkets ansvar

Hur är det med effektiviteten? I två veckors tid har jag försökt få till stånd en gräsklippning. En gräsklippning, som har fungerat under alla år vi bott här. Inte en enda gång denna sommar har gräset klippts. För två veckor sedan kontaktade jag kommunen, eftersom den svarat för klippningen tidigare. Marken är kommunens. Nej, det är Trafikverkets ansvar. Konstigt, tyckte jag, men kontaktar Trafikverket. Vänlig person ringer upp mig. Nej, det är kommunens ansvar. Naturligtvis kontaktar jag tjänstemannen i kommunen, en mycket sympatisk person. Hon förklarar för mig varför det är Trafikverkets ansvar. Det finns ett avtal.
Ny kontakt med kommunen som resulterar i att jag på plats får titta på skiss, som beskriver ansvarsfördelningen. Ringer sedan en annan tjänsteman i kommunen, lika trevlig person som den tidigare, vilket säger mycket. Jo nu måste vi se till att gräset blir klippt.
I dag har en traktor klippt en remsa, men större delen återstår. Fortsättning torde följa.

Ett annat exempel utgör parkeringsbevakningen. Vid begäran om kontroll har sådan skett. För att få en efterlevnad torde daglig kontroll under en tid erfordras. Ny kontakt, och vänlig kontaktperson ombesörjer att kontroll genomförs. Därefter uppehåll i kontrollen. Jag funderar om det är systemet, som skapar krångel, ty de personer jag har kontakt med ger ett enbart bra intryck.

Att en påpekan om egenmäktigt förfarande (eller om rubriceringen borde vara en annan) i form av undanröjande av trafikhinder vid förskola där motorfordonstrafik är förbjuden, med alltför livlig biltrafik som följd inte leder till åtgärder är kanske en annan sorts fråga.

onsdag 27 juni 2012

Behovet av livskunskap

Har det alltid varit så här? Om inte, varför har det blivit så här? Jag läser om en mopedbrand i Valsätra, till vilken räddningstjänsten kallades. Framme vid eldsvådan blev man attackerade av stenkastande personer. Otroligt, tänker man. Det ligger också nära till hands att känna en ilska som tar sig uttryck i form av: grip och straffa förövarna. Jo, visst, men politiskt måste man dra slutsatser. Varför uppstår sådant beteende? Svaren är ju många. Arbetslöshet? Jo  men det är ett tillstånd, som inte automatiskt häver spärrar mot våld och förstörelse. Här finns även andra mekanismer.
Hur ska man arbeta med att skapa eller återskapa spärrar?
Tillsammans med mycket annat behövs en livskunskap. Gör ämnet livskunskap obligatoriskt i skolan.

Landshövdingen ska visa kommunerna att man behöver bygga bostäder

Visst är det naturligt att nyhetsflödet i tidningarna  minskar sommartid. Eller...? I dag kan jag ju ha synpunkter på UNT:s ledare om den personliga integriteten. Men min uppfattning gav jag tillkänna härom da´n. Ledaren nämner en debatt artikel av Morgan Johansson. Det är väl bra, men i dessa frågor ska det vara socialliberaler, som citeras och hänvisas till.
Vår landshövding skriver i dag om sitt initiativ att samla länets kommunstyrelseordföranden för en dialog kring frågor om bostadsbyggandet i länet, eller rättare sagt om det bostadsbyggande, som inte finns. Det ska bli spännande att ta del av vad landshövdingen har att ge, som kan sätta fart. I Uppsala byggs en hel del, men även här för lite. Det kan knappast vara så att han har med sig fakta, som inte redan finns i kommunerna. Men vad har han då? Kanske en påse pengar?

tisdag 26 juni 2012

Nu måste fler ansluta sig till en miljöorganisation

Vi klagar över vädret. Vi köper resor till solen. Med andra ord, vi klagar över att vi har ställt till det och därför ser vi till att ställa till det ännu mer genom att resa med flyg.
FN:s kljmatpanel har gjort nya bedömningar, som säger att kliamtförändringarna kan komma att gå ännu snabbare än vi tidigare trott och gör tydligt orkassambandet med koldioxidutsläpp. Många ser klimatförändringar som något positivt; vi får varmare. Men med värmen följer stormar och regn och varmare väder i även nu varma områden. Följderna av dessa förändringar vet forskare mycket om. Påverkan på biologisk mångfald. Många arter kommer att dö ut, vars konsekvenser är svåra att överblicka. Det bli omöjligt för många att bo kvar där man nu bor, med flyktingströmmar som följd.

Ansvaret är allas. Men de som nu försöker påverka opinionen med en uppfattning att klimathoten är överdrivna tar på sig ett extra stort ansvar. Min uppmaning är: gå med i en miljöorganisation, som tydligt driver på politiker i klimatfrågan. Egentligen borde alla gå med i en organisation för att därigenom ställa politikerna mot väggen. Och, ställa krav på partierna att ha klimatfrågan högt på dagordningen.

måndag 25 juni 2012

Hur stora är kärnkraftens risker?

"Tyvärr får jag nog säga att Dina resonemang är ganska enkelspåriga och att Du verkar ganska dåligt påläst om kärnkraftens risker, om framstegen inom förnyelsebara energikällor och framstegen inom energieffektivisering. Jag tror att kärnkraftens risker har mörkats under lång tid av kärnkraftslobby och okunniga politiker och media som verkar ha svårt att skapa en helhetsbild över energi- och miljösituationen."
Det är inte jag, som sagt eller skrivit detta. Det är skrivet till en partikamrat till mig.

För sådana som jag, som inte har stora tekniska kunskaper framstår ett ensidigt förespråkande av kärnkraft som helt obegripligt. Inte minst i Sverige görs stora framsteg när det gäller användning av förnybara energikällor. Det mesta tyder på att de många åtgärderna tillsammans kan ge möjligheter att tillgodose vårt behov av energi. Att mot den bakgrunden hålla fast vid en farlig och miljöovänlig energikälla framstår som oansvarigt. Och är det som ovanstående citat säger att riskerna med kärnkraft är ännu större än vad som officiellt redovisas

Själstyrande skolor

Självstyrande skolorna i Uppsala ska upphöra att vara självstyrande. Orsaken kan knappast vara ideologisk. Enligt tidningsartikel handlar det om omtanke om skolorna. Skolorna behöver omfattas av en långsiktig planering och ingå i en helhet. Det låter rimligt.
Resonemanget känns igen från skoldebatten i stort. Låt staten ta hand om skolverksamheten så att man undviker stora kvalitetsskillnader beroende på i vilken kommun en skola är belägen, är ju en ståndpunkt i skoldebatten. Passar ett system med självstyrande skolor in i ett system där staten har driftansvar för skolorna?
Jag tror inte att staten är bättre än kommunerna på att bedriva verksamheter. Styrning sker inte bäst genom att överta driftansvar utan genom att använda styrinstrument. 
Det är nu viktigt att kommunen tar tillvara de erfarenheter försöket med självstyrande skolor har gett. Kortare beslutsvägar, mindre byråkratiskt krångel och positiv upplevelse av att själva få bestämma i högre grad är sådana erfarenheter. Och, gör något åt upplevelser av långa beslutsvägar i kommunal verksamhet. Det måste inte vara så.

söndag 24 juni 2012

Löneskillnader

Det är viktigt att vi håller liv i debatten om löneskillnaderna. Är det rimligt att en fotbollsspelare tjänar flera miljoner (Zlatan Ibrahimovitj tjänar åtminstone 365 miljoner) medan en undersköterska tjänar 240 000 kronor. Vi håller liv i den debatten, men undantar vissa yrken. Det är OK med de 365 miljonerna men inte med att en direktör tjänar tio miljoner. Det är OK att en ung person, som får genomslag för en poplåt blir flermiljonär på några månader. Jag tycker inte någon av de här nivåerna är OK. Och inte heller nivån 240 000 för undersköterskan är OK. Vi ska inte föra en debatt där vi undantar vissa. Men varför gör vi det? Marknaden avgör är det enkla svaret. Men det argumentet tycks vi köpa endast när det gäller artister och idrottsmän.
Det finns också andra oacceptabla skillnader. Skillnader, som beror på kön är en sådan skillnad. Den skillnad, som beror direktpå vilket kön det är fråga om har av Medlingsinstitutet beräknats till fyra procent. Jag tror att skillnaden är ännu större. Jag är inte säker på att artister och idrottsmän finns med i underlaget. Om jag har rätt i detta, varför är det så?

Bra om hållbarhet i debattartikel i UNT

Ett mönster. Läs Mohammad Hassans och Torbjörn Aronssons artikel i dagens Upsala Nya Tidning. Det är i skolan , och i förskolan, vi måste få lära oss hur vi bidrar till att utvecklingen är hållbar. Man talar vanligen om social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. I ett samhälle, som inte präglas av ickevåld kan man inte tala om hållbarhet. Därför borde vi tala om även en ickevåldskultur som förutsättning.
Nåväl, satsningarna i Uppsala kommun är efterföljansvärda. Att Folkpartiet är den, kanske främsta, divande kraften, är glädjande. I artikeln läser vi om motarbetandet av antisemitism och rasism. Att i en artikel om hållbarhet dessa frågor tas upp är någonting nytt. I många år har jag argumenterat för detta och kritiserat mitt eget parti för att man lämnat den socialliberala kampen för fred och ickevåld. Nu har jag Folkpartiet i Uppsala med mig. Bra Mohammad.

lördag 23 juni 2012

HSS har beställt för lite vård

"Blir du akut sjuk i sommar ska du kanske fundera på att söka vård vid ett annat sjukhus, skrev härom da´n två representanter för Yngre Läkares förening. De syftar på det faktum att ytterligare vårdplatser ska bort från Akademiska sjukhuset. "Vi känner en stark oro inför besparingskraven..." skriver de också.
Men det här måste väl ligga inom ramen för det avtal som rimligen har tecknats mellan Hälso- och sjukvårdsstyrelsen och Produktionsstyrelsen. När den sistnämnda har fattat det här beslutet om indragningar måste ju beslutet vara i enlighet med överenskommelsen med Hälso- och sjukvårdsstyrelsen.
Kritiken måste riktas mot Hälso- och sjukvårdsstyrelsen, som alltså beställt så lite vård att patientsäkerheten är i fara.

En dag i vården

Nu ska landstingspolitikerna ut i vården. Vårdförbundet har uppmanat beslutsfattare att gå en dag i deras skor. Alttså medlemmarnas i vårdförbundet skor, utgår jag ifrån. Jo, det här är bra och kan vara en bit i sjukvårdspusslet. Det är viktigt att landstingspolitikerna har en korrekt bild av verkligheten, säger man. 
Får man det efter att ha tillbringat en, ibland tillrättalagd, dag på en avdelning. Knappast. Grundproblemet är större och svårare än så här. Dock tycker jag en dag i vården är till nytta.
Det stora problemet är att landstingspolitiker i alltför stor utsträckning är okunniga om den roll man borde spela.
Politiska beslutn ska fattas utifrån en ideologiskm syn och grundas på kunskap och erfarenhet. Politiker kan aldrig, generellt sett, få tillräckliga kunskaper utan måste ha tilltro till en anställd profession. Det är samspelet mellan profession och politik, som är huvudfrågan. Finns inten tilltro till professionen och, inte mindre viktigt, förståelse av de politiska intentionerna åstadkoms inga bra resultat. Förståelsen av betyder att professionen måste få information om varför politiker vill fatta ett visst beslut och förstå informationen. Detta är dock inte detsamma som att instämma. Men otydligheten i fråga om de politiska intentionerna är i alltför många fall så påfallande att professionen tvingas till egna tolkningar.
Hoppas många politiker hörsammar Vårdförbundets uppmaning och hoppas vi får en utbildning av våra landstingspolitiker till riktiga politiker

Glöm inte de korrekta glosorna.

UNT skrev i går om svenska elevers språkkunskaper. Det är glädjande att Sverige utmärker sig på ett positivt sätt i det här avseendet, åtminstone när det gäller engelska språket. Med andra språk är det lite si och så. Förklaringen till engelskans ställning är, inte skolundervisningen utan, globaliseringen. Jag vill lägga till att svenska barn och ungdomar förfogar över modern teknik där engelska språket är vanligt.
Kanske är svenska elever snart bättre i engelska språket än i svenska språket. För här är upplevelsen att det blir allt sämre. Och toleransen mot felaktigheter ökar. Huvudsaken är att vi förstår. Nej, det tycker jag inte. Missförstånden ökar med ökat slarv med språket. Och njutningen av at ta del av det vårdade talade och skrivna språket försvinner.

Försvagad solidarisk politik

En man vid namn Max Eastman lär ha sagt: ”Jag ska bli ekonomiskt oberoende om jag så ska behöva låna varenda cent.”
Visst kan lånade pengar medverka till ekonomiskt oberoende. Om de lånade pengarna används för att generera arbete, som sedan ger inkomst. Man inte alla kan eller vill bli företagare. Vi måste ha en politik, som uppmuntrar företagande, men som också tar ansvar för att alla har en dräglig tillvaro. Alltså en välfärdspolitik.

Välfärdspolitiken ska omfatta alla, den ska vara generell. Den innebär inte, som en del påstår, att vi betalar in skatter, som vi sedan får tillbaka i form av bidrag och tjänster. Alltså en rundgång. Vi får ju del av insatserna när behovet uppstår och som en följd av att inkomst av olika skäl inte finns. Dessutom får vi del av vissa tjänster, t.ex. skola och sjukvård oberoende av inkomst. En tredje form är inkomstprövning av förmåner, t.ex. socialbidrag. Denna tredje form leder dock i en del fall till inte önskvärda effekter, t.ex. när vid ökad inkomst bidragen minskar och det lönar sig dåligt att arbeta. Visst kan man komma åt detta problem genom att ta mindre hänsyn till inkomst. Dock är detta till störst fördel för de som har bäst ekonomi.
Den viktiga avvägningen måste ske så att det lönar sig att arbeta och lönar sig att driva företag, förutsättningar för positiv utveckling av välfärden, samtidigt som vi tar solidariskt ansvar för de människor som av olika skäl är i behov av stöd. Eller med andra ord: vi behöver en socialliberal politik.

Jag är orolig för att den socialliberala bevakningen inom regeringen är kraftigt försvagad. Vi behöver få en socialliberal rörelse, som har solidaritet högt på dagordningen






Kameraövervakning av midsommarfirande

Som många andra var jag på en plats för midsommarfirandei går. Vi vat tio personer, som ställde färden mot Hammarskog. Jag har aldrig varit där en midsommarafton. Cirka en kilometer före slutmålet tog det stopp. Bilar, som stod stlla in en lång rad. Hur se det egntligen ut på plats?  Sannolikt kaos med alla parkeringsplatser upptagna och svårigheter att kunna vända för att söka sig till annan festplats. För vår del slumpade det sig så att vi fastnade intill en avfartsväg, kunde vända för att ställa kosan mot Gamla Uppsala och Disagården för fjärde året i rad. Platsen är mysig, men alltför trång för så många människor.
Sttandes på en filt i lagom skugga kom jag av någon anledning att reflektera över frågan om bevakning av allmänna platser. Hinner jag uppleva att på denna festplats finns kameror uppsatta för att bevaka oss. När har vi vant oss vid att vara ständigt bevakade?
Jag är rädd för att vi är på väg till att få denna ständiga övervakning. Det är bekvämt och man slipper ta tag i de orsaker, som man använt som förevändning för övervakningen.

Du överdriver skulle ansvariga politiker säga till mig. Man skulle hävda att man har rättssäkerhets- och kontrollmekanismer. Glöm inte, skulle man säga, att vi numera kar ett integritetsombud och att vi har förskrifter som reglerar under vilka förhållanden, som övervakning får  ske.

Men säger jag, för tio år sedan skulle det ha varit otänkbart att spana på personer, som inte är tydligt misstänkta för brott. Nu är det accepterat. De små stegens tyranni gäller i hög grad.  Stegen måste upphöra. Vi måste få en socialliberal rörelse, som har frågan om den enskildes integritet högt på dagordningen



fredag 22 juni 2012

Nog är det skillnad mellan affärer

"Du får tala med min chef. Vi har ett koncept här på W....." Jag framförde en åsikt om placering av viss vara. På I.. skulle man troligen ha sagt: "Jag ska framföra det"

torsdag 21 juni 2012

Tänk om vi kunde visa vägen

Det är inte lätt för oss medborgare att förstå världspolitiken. Det är inte lätt att förstå bevekelsegrunderna för olika beslut eller uteblivna beslut. Jag tänker på de frågor, som man har träffats i Rio för att diskutera och ta ställning till.
Vi står inför  att delar av landisarna på Grönland eller Västra Antarktis spricker upp och glider ut i havet. En höjning av havsnivån på flera meter redan under detta århundrade kan inte uteslutas, säger experter. Konsekvenserna skulle vara dramatiska för många regioner och många stora städer.
Är inte detta tillräckligt oroande? Tillräckligt för att man ska enas om krafttag. Men tydligen inte. De kortsiktiga intressena, som handlar om återval för vissa ledare, ekonomiska intressen i, till exempel olja och vänskapsrelationer förhindrar de krafttag, som allt fler blir övertygade om är ofrånkomliga. Men kommer det ofrånkomliga för sent?
Nog skulle ett land som Sverige kunna gå före och visa en väg, som leder till hållbarhet. Tänk om man världen över började tala om landet i norr som har ställt om sitt samhälle, en omställning, som förutom hållbarhet tycks vara även ekonomiskt klok. Tänk om Sverige kunde visa vägen i en tid när det börjar se mörkt ut


onsdag 20 juni 2012

Vem ska betala för vår egoism?

"Att skapa ett samhälle där planering och utformning av våra gemensamma miljöer fungerar för så många människor som möjligt, till exempel med avfasade trottoarkanter och automatiska dörröppnare, skulle innebära minskade kostnader både för samhället och enskilda näringsidkare, eftersom många av de särlösningar som i dag skapats till följd av otillgängliga miljöer skulle kunna avvecklas.
En tillgängligare miljö skulle dessutom underlätta för olika grupper, till exempel äldre, de med barnvagn och andra som kan uppleva fysiska hinder i vardagen."
Jag kommer nu inte ihåg var jag hämtat detta citat. Jag hoppas det är tillåtet att citera utan att ange vem man citerar.
Jag gillar citatet. Det känns socialliberalt. Det handlar om människosyn. Och det behövs i tider när egoismen tycks frodas. Vem bryr sig. Vadå betala svart?  Sopsortera? Bränn skiten. Dom får väl göra något åt sin situation. Det är väl inte mitt problem.
Även sortering av avfall handlar ju om solidaritet. Vad lämnar vi till kommande generationer att lösa, om lösning finns över huvud taget. Hur kan vi ta på oss ansvaret att vara egoistiska och låta våra barn och barnbarn betala priset? Att vi struntar i om min granne, min kommun, staten åsamkas kostnader, som egentligen är mina är tillräckligt illa. Men att låta barnbarnen brottas med kanske omöjliga problem får en att tänka att vi kanske egentligen inte är så intelligenta.

måndag 18 juni 2012

Otänkbart att kommunen missgynnar äldre lärare

"Skolor gör sig av med äldre lärare" lyder en rubrik i dagens Upsala Nya Tidning. Detta stämmer inte, säger företrädare för kommunen. Placering i vikariepool har inte med ålder att göra.
Och självklart är detta inte en fråga där ålder har spelat in. Det blir uppenbart när man tänker på att nyligen kunde vi läsa följande uttalande av en folkpartistisk minister: "Vi har en märklig syn på ålder i Sverige där vi slarvar bort äldre människors kompetens och många äldre vittnar om hur de utsätts för diskriminering i vardagen."

Samma tydliga markering finns i följande utdrag ur en artikel av fyrafolkpartister för några år sedan:

"Det är uppenbart att äldre i Sverige diskrimineras eller särbehandlas negativt i olika
avseenden, inte bara i arbetslivet. Denna fördomsfulla syn på äldre drabbar många enskilda men är också skadlig för vårt samhälle genom att våra seniorers kompetens, kunskap och erfarenheter inte tas till vara. Folkpartiet föreslår därför inför sitt landsmöte att regering och riksdag lagstiftar om ett generellt förbud mot diskriminering av äldre också utanför
arbetslivet. Det skriver Folkpartiledaren och utbildningsministern Jan Björklund tillsammans med jämställdhetsminister Nyamko Sabuni samt FP-riksdagsledamöterna Tobias Krantz och Barbro Westerholm."

Mot den här bakgrunden måste det vara otänkbart att poolplaceringar av lärare har att göra med ålder.
Tvärtom, markeringarna av vikten av att tillvarata äldres kompetens och avståndstagande från diskriminering på grund av ålder, måste innebära att kommunen gynnar äldre lärare.

söndag 17 juni 2012

Två dagars pseudodebatt i landstingsfullmäktige

I morgon och på tisdag sammanträder landstingsfullmäktige i Uppsala län. Man ska, i första hand, debattera frågor, som har med landstingets ekonomi och styrningen av landstinget att göra. Behöver man två dagar för detta? Är de politiska åsiktsskillnaderna så många och så stora. Nej, absolut inte.
Men man fyller ändå två dagar, för motsättningar går ju att konstruera.
Om man utgår från dagens debattartikel i UNT kan man knappast tala om stora skillnader. Och detta i ett läge när sjukvården uppvisar köer och den politiska styrningen är, i det närmaste, obefintlig. Inget av partierna kommer att ta upp de grundläggande frågorna om vad som krävs för att tillgodose de ökande behoven av vård. Man fortsätter att hoppas att professionen fixar det och under tiden debatterar man detaljer.

I Dagens Samhälle läste jag nyligen: "Vi kräver ett stopp för landstingens ekonomiska detaljstyrning av vården! Den brister i respekt för professionellt yrkesutövande och försämrar vårdens kvalitet när enkelt mätbara parametrar premieras framför sammanhang och komplexitet. Vi är mycket positiva till mätningar av vårdens resultat, men dessa behöver ingå i ett fungerande system för förbättringar och lärande – så är inte fallet i dag! För att få en kvalitetskontroll värd namnet – att skattebetalarna får det man betalar för – bör man istället använda vetenskapligt framtagna mått på god primärvård, som innefattar övergripande förutsättningar som till exempel telefontillgänglighet, kontinuitet och fortbildning."
Tydligare kan det knappast sägas

Tiggeriförbud lika korkat som politiskt löfte om värdighet

I Uppsala har vi nu en debatt om tiggare, om huruvida tiggare ska tillåtas fnnas på gator och torg. Jag vet inte säkert vilka som vill vad.Men Centern och Sverigedemokraterna vill föprbjuda tiggeri. Eller är det tiggeriet man vill förbjuda? Man vill nog att tiggare inte ska synas. Om det nu är så, måste det väl betyda att man vill dölja sådant man upplever som obehagligt. Inte avskaffa fenomenet. Ja men här handlar det ju i så många fall om organiserad brottslighet, har någon i de nämnda högerpartierna sagt. Ett politiskt beslut om att förbjuda tiggeri måste väl betyda att man konstaterat att alla tiggare är kuggar i en brottsmaskin. Så torde det inte vara..
I även denna fråga kan vi tyvärr notera ett politiskt tillkortakommande, lyckligtvis i denna fråga begränsat till ett par tre partier.
Det är inte mer begåvat att förbjuda tiggeri än att fatta politiskt beslut om att äldre ska ha rätt att uppleva värdighet.
Tiggeri föranlett av extrem fattigdom måste angripas med beslut, som avskaffar den extrema fattigdomen. Så länge den fattigdomen finns är det viktigt att den syns.
Brottslighet är någonting annat och ska beivras av Polisen.

lördag 16 juni 2012

Besluta om att garantera lycka åt alla äldre

"Man kan lagstifta om vackert väder också", har Demensförbundets ordförande kommenterat Alliansens i Uppsala planer på att införa en värdighetsgaranti. Jag skulle vilja ha ett politiskt beslut om att alla äldre ska få känna lycka.
Jo, man kan raljera. Men det viktiga i sammanhanget är ju de invändningar, som framgår av artikel i dagens Upsala Nya Tidning. Garantier är en sak, förutsättningarna att leva upp till dem är en annan.
Det har blivit en vana, eller snarare en ovana, att tillgripa lagstiftning och utfärda garantier, när man noterar brister. Men sådana politiska beslut påverkar i liten grad verkligheten. Tron hos politiker förefaller emellertid vara att "nu har vi löst problemet, vi har infört en garanti". Ett bra exempel är, förutom den i UNT i dag presenterade värdighetsgarantin, vårdgarantin. Tre månader till ortopeden vid Akademiska sjukhuset låter som ett utopiskt mål. Visserligen kan man vända sig till annat landsting, men garantin gäller även här. Som bekant är verkligheten ett år.
Inom vårt landsting vet vi vad problemen består i. Varför tar inte politikerna en diskussion om problemen och fattar beslut om åtgärder. Nej, då lagstiftar riksdagen och landstinget och kommunen utfärdar garantier. Varför har det blivit så här. Rimligen finns kunskapen om vad som krävs. Jag tror att förklaringen stavas feghet. 

I en blogg får man väl skriva som man pratar

Blir kunskaperna i svenska språket sämre och sämre? Antingen är svaret nej eller är svaret att jag blir mer och mer petig. Jag såg just nu i en blogg: "...behövs nog byggas ett betydligt bättre lag för framtiden!" Jag tror inte detta är ett slarvfel. Skribenten tror att det ska heta "...behövs...byggas".

Att skolan inte bryr sig om att lära ut skillnaden mellan "var" och "vart" börjar vi vänja oss med. Men att den som fått höra att "det heter inte vart utan var", men inte varför det heter så, helt plötsligt använder "var" i stället för "vart" blir ännu konstigare. I samma blogg, som jag nyss nämnde står:
"Var tog den globala uppvärmningen vägen?" Jag tror han menar "vart".

"Slarvig jämförelse" i UNT. "Rättvis handel-organisationen fairtrade är kritiskt till..." Varför bindestreck. Jag skulle ha skrivit Rättvis handelorganisationen. Men framför allt: organisationen är väk kritisk och inte kritiskt.

 

fredag 15 juni 2012

Vår märkliga syn på ålder


I den äldrepolitiska debatten handlar det mesta om den utmaning som ligger i de demografiska förändringarna. Antalet personer över 65 år var år 2000 1 539 000. År 2030 har antalet ökat till 2 253 000. Visst ligger här en stor utmaning, men också stora möjligheter. Möjligheterna handlar om den resurs äldre personer kan utgöra i både arbetsliv och samhällsliv. Utmaningarna, i första hand vård och boende, kommer jag att ha synpunkter på i en särskild artikel.

I kommunalvalen 2002 var andelen valbara 18 – 21-åringar, av samtliga valbara, sex procent. Valda blev en procent av samtliga valbara. Åldrarna 22-36 år var 26 procent av de valbara. Valda blev 13 procent. För åldrarna över 65 år var motsvarande siffror 22 respektive åtta procent. Mönstret är detsamma för landstings – och riksdagsvalen. Bakom detta mönster ligger djupt rotade åldersnormer.

Demokratin behöver fördjupas. Fördjupningen av demokratin måste handla om att utveckla inflytandet och delaktigheten i lokalsamhället och om att riva åldersbarriärer. Genom att föra individer till en viss grupp med vissa karaktäristika, s.k. stigmatisering, riskerar dessa individer att diskrimineras. Diskrimineringen tar sig uttryck i särbehandling, i fråga om äldre s.k. ageism eller på svenska ålderism. Men inte finns det en stereotyp ”gammal människa”, en stereotyp ”medelålders människa” eller en stereotyp ”ung människa”. Äldrepolitik är förvisso en angelägenhet för äldre människor men i lika hög grad för yngre.

Tanke – och meningsutbytet mellan generationer saknas i dag. Partierna måste upphöra att dela in människor i kategorier. Bygg upp kunskaper och former för möten över generationsgränser. Vi behöver en äldrepolitik men också en yngrepolitik som ska ha som huvudsyfte att avskaffa behovet av en äldre – respektive yngrepolitik.


Små steg, men dock steg, inom landstinget

Nästa vecka samlas landstingsfullmäktige för att, bland annat, debattera och besluta om ekonomisk plan. När det gäller pengarna är ju den kankse största frågan hur sjukvårdskostnaderna ska tillåtas öka, eller med andra ord hur man ska finansiera oundvikliga kostnadsökningar och hur man ska kunna avskaffa helt oacceptabla köer. Här finns oacceptabla sprickor i välståndsfasaden.
Jag har under åtta års tid i landstingsfullmäktige kritiserat synen på politikens roll i landstinget, och inte minst i hur denna syn kommer till uttryck i budgetbesluten. Vissa små steg har dock tagits. Från att landstingsfullmäktige fördelat pengar till förvaltningar, trots att förvaltningar inte existerar för ett fullmäktige, läggs pengarna för sjukvården på Hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Men sen då? Ja det ser ut som om den styrelsen fortsätter att förhandla med förvaltningar trots att det finns politisk styrelse för dessa. Hur den styrelsen bara kan åse detta är obegripligt. Man har ju vad man kallar beställa-utföraorganisation. Men den finns inte i praktiken.
Så länge landstinget inte tar större steg eller fler små på en gång kommer den otydliga politiska styrningen och därmed ekonomiska obalansen kvarstå.
En illustration: På landstingets hemsida finns på öppningssidan rubriken "landsting och politik". Vad i all sin dar menar man?
Lite känns saknaden av att delta i debatten. När jag nyss anhöll om och beviljades entledigande avhände jag mig möjligheten att fortsätta att argumentera för att en politisk styrning av landstinget ska ersätta nuvarande tjänstemannastyrning liksom att politikerna måste ta ett större ansvar för patientsäkerheten.När jag emellertid tittar på mitt partis talarlista unde de två fullmäktigadagarna blir jag helt lugn

"Småpartier tar chansen"

I partiledardebatten i förrgår noterade jag flera, för mig, intressanta inslag. På oppositionssidan fortsätter, mycket förvånande, Jonas Sjöstedt att vara ganska tam. Jag trodde han skulle åstadkomma en nytändning för Vänsterpartiet. Inte för att politiken skulle förändras, men som en följd av att han skulle stå för en ny sorts ledartyp, där intellektuell skärpa kombinerades med ödmjukhet och vänlig framtoning. Så har det ännu inte blivit. Han ger intryck av irritation över nå´t som liknar: ""varför-lyssnar ni inte på mig?
Annie Lööf var bättre än någonsin. Kanske säger inte så väldigt mycket, men ser ut som om hon börjar ta för sig. Klarar Centern dessutom av att utmejsla en tydlig egen profil kan det bli nästa vals överraskning. Men det kräver, inte minst, att det blir mer offensivt, inte bara i retoriken, i miljöpolitiken.
En överraskning för mig var Mikael Damberg. Bra ton i debatten. Dock lyser igenom att Socialdemokraterna fortfarande söker efter en förlorad eller en ny politik. En del anseratt det är bråttom. Det tror inte jag. Man kan fortsätta att ta vara på ett högt förtroende för sin ledare; ett förtroende, som kan vara länge ännu, åtminstone så länge han inte säger någonting. Långsiktigt hållbart är detta dock inte. Lyckas han, som strategin nu tycks vara, att formulera en sociallibaral politik för framtiden och lämna de utnötta gammelsossespåren, kan framgången komma i valet 2014.

Här har Folkpartiet både en tillgång och en svår utmaning. Att andra formulerar en ideologi kan vara till hjälp, dels för att kunna tydliggöra vissa avvikelser, dels för att öka trycket i opinionsbildningen för idéerna. Men man måste vara med i formulerandet. Här har Socialdemokraterna just nu, trots otydligheten från deras sida, ett visst försprång. Jan Björklund har inga svårigheter med tydligheten. I det avseendet var han bäst i klassen. Men tilltalas väljarna av budskapet. Jag saknade socialliberala markeringar. Det är oroande att allt fler talar om partiet som ett högerparti. Vi som vill se en borgerlig vänster, oroas av misstanken att vid lämplig tidpunkt före valet kommer "det nya arbetarpartiet" Moderaterna att sedan man fått genomslag för talet om en stark stat utropa sig som just den borgerliga vänstern och därmed förstärka Folkpartiets positionering på högerkanten. Låt vara att Moderaternas politik till stora delar är densamma som den varit och i realiteten en högerpolitik, men förpackad på ett nytt sätt. Hur länge håller detta? Genom att då och då byta etikett kan det mycket väl hålla över nästa val men inte särskilt mycket längre.

Jag gillar personen Göran Hägglund. Hans största problem ser ut att vara att han tvingas marknadsföra en politik, som han inte tror på. Det håller inte. Jag blir inte förvånad om han i god tid före nästa val lämnar sin post.

"Småpartier tar chansen", läste jag i går. Ja, men chansen till vad. Att höras, ja. Men profilering, knappast. Men vi får se. Den som har störst chans att lyckas är Jan Björklund. Men högerspåret måste lämnas  

onsdag 13 juni 2012

Ska återanvändning uppmuntras?

Ja, vi har hört det förr, skriver ledarskribent på Upsala Nya Tidning i dag. Vad ska de små partierna i den så kallade Alliansen göra för att öka det stöd, som presenteras genom opinionsundersökningar är frågeställningen.
Svaret borde vara givet. Man ska driva de frågor, som är grunden för sin existens. Partierna finns väl för att skapa det samhälle, som beskrivs i partiernas program. Men strategidiskussionerna tenderar att handla om: "Vad ska vi nu gå ut med och som kan vara populärt?". Populism kallas detta.
Strategi måste väl handla om frågor såsom: Hur förklarar vi våra ståndpunkter, hur paketerar vi, o.s.v.
Opinionsbildning kallas detta.
Men tänk om detta inte ger annat än låga opinionssiffror? Ja då är det så.

När Folkpartiet formulerat ett integrationspolitiskt program ska man presentera detta så bra som det går. En liten del i programmet tar upp krav på kunskaper i svenska för att kunna få svenskt medborgarskap. Dock har denna , som UNT:s ledarskribent så bra uttryckt det, bisak blivit huvudsak.
Det förfaller också varit avsikten. Och avsikten med den avsikten vilken är den?  Den kan ju inte vara att söka stöd från motståndare till en generös invandringspolitik. Och så är det nog inte i detta fall. Men den uppfattas uppenbarligen så. Och det är tråkigt.


tisdag 12 juni 2012

Kommunerna behöver inga skandaler

Alla kommuner behöver en skandal för att vakna anser Christer van der Kwast. Han är tidigare chef för åklagarmyndighetens riksenhet mot korruption. Det är någonting i den attityden, som jag ogillar. Jag förstår vad han menar, men då får man säga det på annat sätt. Det ser ut som om det är bara en egen skandal, som kan få bort korruptionen i en kommun, kunde han ha sagt.
Ingen kommun behöver en skandal.
Nu tror jag inte att kommuner eller offentlig sektor är värre än den enskilda sektorn och jag tror inte politiker är värre än andra människor. Kanske är det så att korruption eller om vi vidgar till oegentligheter är mindre förekommande bland politiker.
Finns en enhet hos åklagarmyndigheten för fusk och felaktigt utnyttjande av resurser, som tillhör ens arbetsgivare. Kanske är inte bara politiker försiktigare än andra, kanske är chefer det också. Nej, inte vet jag, men nog behöver problemen med korruption och annat fusk kartläggas. Och, nog behöver arbetsgivare, såväl offentliga sektorns som enskilda sektorns, skaffa sig instrument för att upptäcka felaktigheter. Jag tror att få har sådana instrument.

Språkpolisens tillslag i dag

Ur dagens tidning

1. "Det räcker med ett kontrollsystem och att korruption är en levande fråga i kommunerna, vilket det inte är i dag." Vad syftar ordet "det" på?

2.  I debattartikel: "Det är okontroversiellt att axla titeln liberal, men desto viktigare att backa upp det..." Borde väl heta "...att backa upp den..."

3.  "...bemöda sig med..." Heter väl "...bemöda sig om..." eller "...bemöda sig..."

4.  "...vikten av att individers fri- och rättigheter bara får begränsas med hänsyn till..." Vad mer än begränsas? Borde väl heta "...får begränsas bara med hänsyn till..."

5.  "Man behöver också bara se till ett par sakpolitiska ställningstaganden..." Vad mer än se? Borde väl heta: "Man behöver se till bara ett par..."

6.  "...uttalanden långt ifrån inte unika." Kanske slarv att ordet "inte" kommit med.

7.  "Sugen på att testa på att spela kanotpolo..." Ordet "på" hör väl inte hemma här?

8.  "Därför är det viktigt , inte bara att eurozonen löser problemen, men också..." Kanske ska det heta: "...utan också..."

9.  "Fotgängare har också ansvar för trafiksäkra bussgator" Vad har fotgängare utöver ansvar? Man menar nog: "Fotgängare har ansvar för även trafiksäkra bussgator"

måndag 11 juni 2012

Ökad koll av äldreboendena

Moderaterna vill öka kontrollen av (inte på) äldreboendena. Man tillsätter en ny myndighet. Och då tänker jag : är detta av omtanke om dom boende eller är tanken sprungen ur den kritik, som riktats mot några utförare.
Det här är kanske inget konstigt. De beslut, som rikasdag och regering fattar och, som berör och styr kommunerna ska självklart följas upp. Men det är inte självklart. Man tror att när ett beslut är fattat så har verkligheten omedelbart anpassat sig till beslutet.
Ny myndighet kommer kanske den regering, som ville minska antalet verk och myndigheter, att säga. Varför en ny? Socialstyrelsen finns ju.
 En ny myndighet kommer, enligt tidningsreferat att döma, att frestas lägga sig i vad som är kommunalt ansvar. Här är ytterligare en fråga där centrala politiker inbillar sig att staten alltid är bäst.
Bra att staten vill följa upp de beslut man fattar, men staten ska inte lägga sig i det som är det kommunala ansvaret

Kommunalt ansvar för strandskyddet, för att gå kortsiktiga ekonomiska intressen till mötes

Upsala Nya Tidningundrar i dag i sin ledare varför kommunerna fick huvudansvaret för strandskyddet. Det har jag undrat många gånger.  Dock tror jag mig ha sett svaret. Andra intressen än naturintressena har fått råda. Strandskyddet är en del i en näringslivspolitik och det är en del i regionalpolitiken. men det säger man inte, utan man har använt sig av det i och för sig sympatiska argumentet att människor somberörs av ett beslut ska vara med och bestämma. Det som dock blir fel i detta resonemang när det gäller strandskyddet är att stränderna är inte en tillgång specifikt för de som råkar bo nära stränderna. Strandskyddet är en angelägenhet för alla. Därför ska beslut om avsteg från gällande strandskyddsbestämmelser fattas på nationell nivå efter hörande av statens regionala organ, länsstyrelsen.

Lagstiftningen om strandskydd har kommit att användas som ett medel för att vinna lokala politiska poänger, genom bl.a. upprepade debatter i riksdagen om det generella strandskyddet som ett hinder för en orts utveckling. Då nämns nästan aldrig det generella strandskyddets betydelse för utveckling och hållbarhet.

Kommunerna har nu ansvaret för dispensbesluten utanför skyddade områden som t.ex. naturreservat, nationalparker och Natura 2000-områden. I skyddade områden har länsstyrelserna fortfarande kvar beslutsrätten. Länsstyrelserna har möjlighet att överpröva en kommuns beslut om dispens om det kan befaras att örutsättningarna för att besluta om dispens inte är uppfyllda. Länsstyrelsen har  därmed tagit över Naturvårdsverkets roll att överklaga sådana beslut.

Strandskyddsfrågan är en ideologisk fråga. Vilka intressen är viktigast att tillgodose? De partier, som står bakom förändringen av strandskyddslagstiftningen 2009 har styrts av kortsiktiga ekonomiska intressen


söndag 10 juni 2012

Nu är den nye ledarens smekmånad över

Tänk vilka svängningar i inrikespolitiken. Och tänk så lite den handlar om politik och så mycket om personer. Efter misstaget Socialdemokraterna gjorde med valet av förre partiledaren, då partiet rasade i opinionen, kom succén har det hetat. En helt annan personlighetstyp präglar efterträdaren. Han är lugn och ganska allvarlig och säger inte så mycket. Eftertänksam kallar en del det. Men tystnad kan ibland orsakas av att man inte har någonting att säga. Eller, att det man vill säga, av taktiska skäl, inte bör sägas.
Succén har lett till spekulationer kring den nya regering, som då Socialdemokraterna ska bilda. Men nu är tongångarna lite nya igen. Ska tystnad kunna ge ytterligare uppgång i opinionen? Nej, tycks allt fler anse. Nu måste han börja leverera, som man i dag säger. Nu tycker inte jag politik ska handla om att leverera. Leverans sker efter en beställning, men OK.
Leveransen från Socialdemokraterna måste nu bestå av, som de politiska tyckarna säger, besked i ett antal politiska frågor. I detta är det inte svårt att hålla med. Men det mest intressanta är nu vad som händer efter det att den nye ledarens smekmånad är över. Tyst och förtroendeingivande. Men är det tystnaden, som ger förtroendet? Då riskerar förtroendet att sjunka när man måste börja tala. Eller är det allvaret i uttrycket, som skapar förtroende? Räcker det i så fall i längden? Måste inte allvaret innehålla även en mysfaktor?

Ta bort styrgruppen

Jag har faktiskt svårt att bli upprörd över "slarvet". Upsala Nya Tidning skriver i dag om revisionskritik mot landstingsledningen. Av artikeln att döma är det landstingsstyrelsens ordförande, som fått kritik. Han har emellertid kontinuerligt informerat den särskilda styrgrupp, som utsetts att styra projektet Psykiatrins Hus. Varför har inte dessa politiker reagerat? Landstingsstyrelsens ordförande har uppenbarligen haft ambitionen att inte agera på egen hand. Visst förefaller det mindre troligt att det räcker med att informera styrgruppen, men han har haft ett gott uppsåt. Men att ingen annan politiker slagits av att detta politiska ad hoqorgan inte har mandat att besluta i de stora frågorna är minst sagt märkligt. Och om det hade mandatet räcker det inte med att informera. Hur står det till med kompetensen hos styrgruppen? Men upprörd blir jag inte över att en peron, som visar gott uppsåt, kan ha varit slarvig.
Men varför i all sin dar har man en särskild styrgrupp? Styrgrupp är väl styrelsen för Akademiska sjukhuset. Sålunda borde det inte alls vara en fråga för landstingsstyrelsens ordförande. Huvudkritiken ska riktas mor styrelsen för Akademiska sjukhuset, som borde se till att man har en tydlig styrning. Ta bort styrgruppen och låt den under landstingsfullmäktige ansvariga styrelsen ta ansvaret

lördag 9 juni 2012

Svenska språket och Livskunskap

I dag, första gången på länge, läser jag hur UNT:s ledare använde
"både och" på ett korrekt sätt: "...och att detta handlar om både
utbildningens kvalitet och lönens storlek. Språkpolisen reagerade
omedelbart och uttryckte sin tillfredsställelse.Varje gång man slipper
rycka ut är en framgång för vårt språk, sa språkpolisen.Snarare regel än
undantag är att den här meningen skrivs: "...och att detta handlar både
om utbildningens kvalitet och lönens storlek."Har det här någon betydelse.
Nja, såvida inte missförstånd kan uppstå.

Dessutom funderar jag på om det kan finnas ett samband mellan slarvigt språk
och slarv i fråga om livskunskap. Svenskan på skolschemat måste bli viktigare.
Livskunskap bör bli särskilt skolämne.

Hur kan skolan stödja barns och ungdomars uppväxt till friska, trygga
och solidariska samhällsmedborgare? Hur kan skolan stärka
elevernasutveckling till aktiva, kompetenta och ansvarskännande
individer?Hur kan skolan samtidigt förebygga de många svårigheter
som kan hota:otrygghet, mobbning, vantrivsel, utanförskap, ohälsa, våld, k
riminalitet?I debatten om skolans emotionellt och socialt uppväxtstödjande
verksamhet har under senare år tillkommit en ny idé: Låt oss göra
Livskunskap till ett obligatoriskt skolämne. Trots avsaknad av stöd
från riksdag, regering och nationella skolmyndigheter har ett
stort antal skolor runt om i landet börjat undervisa i Livskunskap.
Samtidigt har enskilda riksdagsledamöter från olika partier väckt
motioner i riksdagen med krav på att ämnet ska bli obligatoriskt.

Svagt stöd för Folkpartiets profilfrågor

Har Folkpartiet någonsin haft så låga opinionssiffror, som Demoskop visade i går? Och varför är stödet så svagt? Ofta beror låga siffror för ett parti på att partiet inte nått ut med sina profilfrågor. Gäller det för Folkpartiet just nu?  Nog har man nått ut med sin skolpolitik. Inget annat parti är så förknippat med tidiga betyg i skolan, ordning och reda i skolan, kunskapskrav och strävan efter att höja statusen för lärarna. Men publiciteten kring svensk skola har under den senaste tiden handlat mycket om segregationen och försämrad kvalitet. För mig är det lite konstigt att inte någonstans finna resonemang kring vad det innebär att ställa om skolpolitiken. Politiska beslut tar lång tid att få genomslag för. Men kanske är det så att ett par andra partier tagit över en del av skolpolitiken och framstår som en följd av en negativ publicitet kring utvecklingen som minst lika trovärdiga.
En annan profilfråga, gå med i EMU, får anses ligga fel i tiden, men inte bara fel i tiden utan saknar hållbara argument.
Angelägenheten av att gå med i NATO känns inte heller för svensken i allmänhet särskilt stark. NATO - frågan engagerar inte.

Kan det rent av vara så att profilfrågorna inte har starkare stöd än siffrorna visar. Om det ändå anses vara Folkpartiets uppgift att stå för de värderingar, som finns i nämnda frågor ska man fortsätta att driva dem. Men då måste man bli bättre på att argumentera. Om frågorna anses beskriva Folkpartiets
ideologi kan inte opinionssiffrorna få vara orsak till förändring.

Men, om det är så att många saknar det tidigare socialliberala partiets själ, då finns en gigantisk utmaning. Kan det vara så att idén om NATO - medlemskap inte är förenlig med en ickevåldsideologi? Kan det vara så att kampen för en bevarad natur och för en hållbar utveckling upplevs som obefintlig? Kan det vara så att många känner besvikelse över att Folkpartiet, i motsats till Moderaterna, inte tycktes uppmärksamma den nyligen timade Världsmiljödagen? Kan det vara så att det parti, som tog strid för de mest utsatta, uppfattas som ett parti för välsituerade? Kan det vara så att den borgerliga vänstern, kanske inte är död, men medvetslös?

Det smärtar att höra människor uttrycka uppfattningen att Sverige har tre små högerpartier, FP, M och C och två mittenpartier Moderaterna och Socialdemokraterna.

Jag tror att den socialliberala själen lever. Jag tror också att en omorientering, återgång, kommer. Men hur ska en partiledning, som uppfattas som högerinriktad klara trovärdigheten vid en omorientering till en borgerlig vänster?



fredag 8 juni 2012

Nu krävs politiska beslut i skolpolitiken

Syftet med att öppna skolan för konkurrens och släppa in de vinstdrivande skolbolagen var att det skulle leda till bättre resultat och lägre kostnader. Konkurrensen skulle också bidra till en pedagogisk utveckling.
Citat: "Men som Urban Bäckström, vd i Svenskt Näringsliv, själv konstaterade här på Brännpunkt i lördags (2/6) har nivån på kunskaperna i skolan i stället sjunkit. En rad rapporter, både internationella jämförande studier och inhemska, visar på en fallande trend. Orsakerna är flera men valfriheten och förekomsten av vinstdrivande skolbolag är en faktor som medverkar till nedgången.
Det fria valet bidrar till en ökad skolsegregation och det i sin tur sänker nivån på kunskaperna generellt sett. I Pisa-studierna har länder med stora skillnader mellan skolorna lägre resultat än länder med små skillnader. Sedan valfriheten infördes har Sverige rasat från en absolut topplats i likvärdighet till en genomsnittlig nivå och resultaten har följt med neråt. Ytterligare en faktor kring det fria valet som sänker resultaten är den ökade mängd elever som valt fel och byter skola.

Om den här analysen är riktig har vi i Sverige ett stort problem. Vi halkar efter i fråga om kvaliteten i skolan. Men är det på grund av alla förändringar eller är det trots förändringarna. Och det är ju genomsnittet i vår skola som halkar efter, men inte den den bättre delen, det vill säga några klarar skolan, ur ett internationellt perspektiv, bra. Andra halkar efter. Men är det inte rätt så självklart att vi får en tydligare elitskola och en andraklassens skola med nuvarande system. Ett fritt skolval måste väl leda till detta. Tanken var väl att vi skulle få en bättre elit, men tanken var väl också att eleverna i andraklassensskolan skulle stöttas så att inte skillnaderna skulle bli stora. Är det här skolan inte har lyckats?
Friskolesystemet är ur en synpunkt märkligt. Ambitionen att få andra skolanordnare än kommunerna känns riktig, men varför ska inte kommunerna ha ansvaret för att teckna avtal med andra anordnare. Nu har kommunerna att anpassa sig till de friskolor, som Skolverket medger starta. Jo, jag vet, kommunen får yttra sig. Men har kommunen ansvar för skolan ska den ha det fullt ut.

Även skolverksamheten måste ha en politisk styrning. Nu måste till politiska beslut, som upphäver segregationen utan att bryta mångfalden

torsdag 7 juni 2012

Fel att påstå att jobben hotas

"De som vill förbjuda vinst i välfärden hotar de 177000 jobb som nu finns i välfärdsföretag, och riskerar en våg av nedlagda skolor, vårdcentraler och äldreboenden. De bör förklara varför de vill göra det svårare för lärare och sjuksköterskor att utveckla välfärden."
Visst tror jag det är viktigt att utförande av tjänster för offentliga sektorns räkning är viktigt. Dock har jag svårt för den sorts argumentering, som ovanstående citat representerar. Om man valt att inte "köpa" skoltjänsterna, primärvård och boenden skulle man ju själv ha producerat. Sannolikt med något fler än 177000 anställda. Kanske till kostnader, som ligger högre än ersättningarna, inklusive vinsterna, till företagen. Dock förtäljes inte detta.
Jag tror inte på de argument, som handlar om att kostnaderna blir avsevärt lägre med externa utförare eller att externt utförande skapar fler jobb. Däremot anser jag att bara det faktum att de externa finns bidrar till nytänkande och är bra för utveckling av kvalitet. Visst, i vissa fall innebär annat sätt att se på saker att kostnaderna kan nedbringas.
Vinstdiskussionen är olycklig. För oss skattebetalare är det viktiga att externa utförare producerar till samma kostnad som eller lägre kostnad än offentliga sektorns kostnader vid egen produktion och till minst lika hög kvalitet.
Problemet med köp av tjänster handlar om att kunskapen om avtalsutformning är generellt för dålig och att uppföljningen är för dålig, något, som i många fall gäller även uppföljning av egen produktion

onsdag 6 juni 2012

Visionen om primärvården

"Landstinget stoppar utbetalningar till Medpro Clinic" Patienterna drabbas inte säger man.
Ett företag, som har ekonomiska problem brukar ha svårt att uppehålla samma kvalitet som när ekonomin är god.
Bålstaborna torde drabbas på ett eller annat sätt. Och vad säger styrelsen för Primärvården?
Primärvården ska vara attraktiv. Vi ska kunna känna trgghet i fråga om förtroende och tillgänglighet. Förtroende har i hög grad att göra med att vi har en fast läkarkontakt, som tar ett helhetsansvar. Tillgänglighet handlar, i första hand, om att få kontakt omedelbart när jag behöver och om att få träffa "min" läkare. Helhetsansvaret betyder att "min" läkare har kunskap om även de kontakter jag har med andra läkare.
De patienter, som nu går omkring med värk och väntar på att ortopeden ska kalla har också svårt att få klara besked om när åtgärd är aktuell. Primärvårdssystemet måste då finnas för att hjälpa. Den som äntligen lyckas få kontakt med ortopeden och som åberopar tremånadersgarantin rekommenderas kontakta vårdgarantienheten. För många är de olika turerna ett stort hinder. Här borde husläkaren finnas som ett stöd.
I vårt välfärdssystem får man i dag vänta ett år på operation på ortopeden. När kommer man ifatt? Min vision om primärvården känns avlägsen. När kan visionen övergå från att vara en vision till att bli ett uppnåeligt mål?

tisdag 5 juni 2012

Futtiga tillslag av språkpolisen i dag

Om korrekturläsning fanns skulle borttappade ord upptäckas. Inte spelar det någon som helst roll att ordet "på" saknas i en mening om president Assad. Men kanske viktigt mot bakgrund av att personer med annat hemspråk än svenska och som går in för att lära sig svenska språket använder tidningar som en lärobok. En annan mening i samma artikel torde vara felaktig i fråga om ordföljd. "Hade de stora grupper som varken vill ha islamistiskt styre eller militärdominans...". Borde ju lyda: "...som vill ha varken islamistiskt styre eller militärdominans..." eller "...som varken vill ha islamistiskt styre eller vill ha militärdominans...".
Vad betyder "..längs genom.."?
"Vad har gått dåligt och bra?". Behöver man anmärka på en sådan mening? Alla förstår ju att här menas "vad har gått dåligt och vad har gått bra?". Men egntligen står det "vad har gått både dåligt och bra?"

Bra och viktig ledare i dagens UNT

 Välskriven och med ett viktigt innehåll. Jag avser ledaren i dagens UNT. Den beskriver överväganden, som måste göras i ett demokratiskt samhälle när detta utsätts för hot. "Det gäller också att komma ihåg att terrorism även kan bekämpas på andra sätt (borde lyda "att terrorism kan bekämpas på även andra sätt....) än det rent polisiära. Så sant. Terrorism torde inte kunna utrotas med polisiära metoder, men terrorhändelser möjligen begränsas. I detta sammanhang liksom i andra våldssammanhang måste i högre grad än för närvarande ickevåldsideologi tillämpas.

Världsmiljödagen

I dag skulle vi väl få läsa en hel del om hot mot vår miljö och natur. Det är ju världsmiljödagen i dag. I dag skulle vi få läsa om lokala, regionala politiker avser fatta för beslut för att bidra till lösningar på problemen. I dag skulle vi få läsa om vad som krävs för att förhindra Katastrofen. I dag skulle vi få läsa ledare, som uttrycker olika ideologiers syn på problemen.
Jag har hittills läst endast en tidning (den här meningen skulle i de flesta fall lyda: Jag har hittills endast läst en tidning),  men inte funnit en enda mening om dessa frågor.
Jag förväntar mig att under dagen få höra våra partiledare och våra gruppledare i landsting och kommuner ge sin syn på miljöpolitiken. Jag vill höra min egen partiledare berätta om hur vi ska få ett bättre skydd för värdefull natur och hotade arter. Jag vill höra honom ge sin syn på vad ett hållbart energisystem är och hur han tycker det ska uppnås och jag vill höra honom beskriva åtgärder för att hejda och sedan minska de klimatpåverkande utsläppen. Jag förväntar mig en deklaration från landstingshåll (här ska sägas att landstinget i Uppsala län ligger i framkant när det gäller miljöpolitiken generellt) om hur resandet kollektivt ska ökas. Kan det ske med nuvarande taxepolitik? Jag vill höra gruppledaren i mitt parti berätta om strategin för att hejda ökande farliga utsläpp till Uppsalaluften och därefter minska dem. Jag vill höra vilka åtgärder, realistiska, som planeras för att undvika negativa miljöeffekter av etableringen av nytt köpcentrum vid Storvreta och jag vill höra uttalanden om skydd av Årike Fyris.
Det är en viktig dag i dag att uppmärksamma; det är Världsmiljödagen  

måndag 4 juni 2012

Språkpolis har låg status

Inte är det väl så noga med grammatiken. Huvudsaken man förstår. Tänk så mycket man slösade med tiden när man tragglade ordföljd, ordklasser och satsdelar. Men varför gjorde man det? Det måste ju ha funnits en anledning.
Jo, visst raljerar jag. Slarv kan skapa missförstånd. Och håll med om att språket kan vara vackert.
Jag förstår följande mening i ledaren i dagens UNT, men inte är den korrekt: "Det skulle varken bli sänkt skatt för pensionärer, höjd skiktgräns för statlig skatt eller jobbskatteavdrag....". Här står, bland annat: "Det skulle inte jobbskatteavdrag." Meningen borde lyda:"Det skulle bli varken sänkt skatt......eller jobbskatteavdrag", eller "Det skulle varken bli sänkt skatt eller bli jobbskatteavdrag".

"..som bara tagit tre poäng", sa man just nu på Radio Uppland. Men menar man att man bara tagit? Jag tror att man menar att man tagit bara tre poäng.

söndag 3 juni 2012

Var står partierna och vart är dom på väg?

Sammanvägningen av olika opinionsundersökningar är intresant. Socialdemokraternas kraftiga uppgång har avstannat. Förändringen torde inte handla om partiets politik utan om att en ny sorts ledare tillträtt, till vilken man ställer stora förhoppningar. I förändringen, som ju innebär även minskat stöd för Alliansen, ligger väl också en reaktion på regeringens politik, som hamnat i ett dödläge.
Positioneringen inom Alliansen har börjat. Men profilerna är ännu otydliga. Ett parti med gå med i NATO, bygg ut kärnkraften. gå med i EMU, tidigare betyg i skolan och öka kunskapskraven. Ett annat parti med miljö och småföretagarfrågor på agenden och ett tredje med familjepolitik.
Kommer en profilering i dom frågorna att förändra förhållandena mellan allianspartierna? Och hur kommer den nya omprövningen av Moderaternas politik att slå? Står man fast vid Det nya arbetarpartiet?
Frågorna är många och nästan inga svar finns.

Arjeplogs äldre mest nöjda

Varför är pensionärerna i Arjeplog mest nöjda med äldreboendena...?",  undrar i dag Upsala Nya Tidnings ledare. Det är lätt att finna vissa förklaringar utan att ha detalj- och lokalkännedom. Personalen torde känna varje boende, den boende känner personalen. Det är omöjligt att för personalen att inte bry sig, då varje individ är att jämföra med en anhörig. Då blir personaltätheten, inte oviktig men, av sekundär betydelse.
Ta reda på vilka skillnaderna är mellan kommuner med nöjda "kunder" och kommuner med mindre nöjda. Hur kan man kompensera de eventuella brister, som uppstår av att anslagen till vården av personer över 80 år har minskat som del av BNP, vad kan man göra åt att var femte dement person är undernärd, om brist på personella resurser för att  möjliggöra till exempel utevistelse och duschning. Härtill kommer bristen på särskilda boenden. Anhörigvårdens innehåll har också förändrats på ett negativt sätt från att vara ett komplement till den offentliga vården till att vara en ersättning för delar av denna. Kostnaderna för att göra bilden någorlunda ljus, om några år, har beräknats till fyrtio miljarder kronor.
Vad ska pengarna användas till? Jo, antalet äldre, som behöver stöd ökar och behovet av specialistinsatser blir allt större. Det är till exempel inte acceptabelt att kommuner inte har tillgång till egna specialistresurser för demenssjuka.

Men äldre människor är inte lika med sjuka människor. Det finns i samhället, visar flera undersökningar, en uppfattning om att äldre människors erfarenheter inte tas till vara utan betraktas som vårdfall, men också att äldre människor inte ska ha mer politisk inflytande och makt. Den ålderssegregering som präglar det svenska samhället måste brytas. Vi kan inte klara resursfördelningen i samhället med en åldrande befolkning om vi fortsätter att ställa åldersgrupper mot varandra. Även äldre människor kan utvecklas som individer.

Friskvårdens betydelse kan inte nog understrykas. Betydelsen av närheten till natur i boendet och möjligheter till vistelse i naturen får sällan tillräckligt genomslag i den fysiska planeringen. Inte heller tycks finnas insikt om kulturens stimulerande betydelse. Individens behov av att få skapa, med händer och i fantasin, är ett näst intill primärt behov. Våldet i samhället verkar återhållande på äldres benägenhet att ägna sig åt fysisk aktivitet. Det finns en utbredd rädsla för att över huvud taget röra sig utanför sin bostad. Trygghetsskapande åtgärder måste vara en del i äldrepolitiken.

Vice ordföranden i UPS, Uppsala pensionärsorganisationers samarbetsorgan, Roland Edwardsson skriver i dag i UNT om, bland annat, behovet av en boulehall och om boende för äldre. "Boendefrågor är en prioriterad fråga i UPS. Vi har länge hävdat behovet av så kallade trygghetsboenden men tycker att kommunen gör och har gjoet för lite. Vi har naturligtvis inget emot valfrihet och egenmakt, men det förutsätter att vi är välinformerade, rationella och beslutskapabla, vilket tyvärr inte alltid är fallet."






































































lördag 2 juni 2012

Västkusten, Gotland och Norrland

Ibland förstår jag varför man resonerar som man gör i den del av Sverige där jag har mina rötter. Kunskapen om norra delarna syns ofta vara sämre än om södra delarna. Ofta stöter jag på människor, som tror att Luleå och Umeå ligger alldeles intill varandra. Nåja ganska nära, men i alla fall med ungefär trettio mils avstånd.
Väderleksrapporten delar sällan in Norrland i lika små delar som den delar in Svealand och Götaland.

I dagens tidning läser jag om besökstoppen. Vilka är de största attraktionerna? Vilka är de mest populära resmålen? Bland resmålen hamnar Västkusten på första plats, På andra Gotland och på tredje hamnar Norrland. På tredje plats hamnar ena halvan av landet. Är det tidningen, som provocerar eller är kartläggningen diskriminerande eller....?

Sluta hymla i energipolitiken

Jag har hört att den danska regeringen har antagit en långsiktig energiöverenskommelse med ett brett politiskt stöd. Den har satt upp målet 100 procent förnybar energi till 2050 och redan 2020 ska 50 procent komma från vindkraft. Man beräknar att detta kan skapa över 75 000 nya jobb.
Svenska regeringen har en annan inriktning. Här ska vi satsa på förnybart, men ändå inte efterso kärnkraften ska klara stor del av energibehovet. Det här får då till följd att utvecklandet av förnybar elproduktion inte äger rum. Satsa på förnybart, men behåll och kanske rent av bygg ut kärnkraften. Det kallar jag att hymla.

De flesta människor inser att dagens beroende av olja, kol och fossilgas måste brytas. Av de bränslen vi i dag använder är olja, kol, fossilgas och uran icke förnybara, det vill säga, de nybildas inte. När vi använder dessa bränslen vet vi att vi orsakar försurning av mark och vatten, ökar växthuseffekten, orsakar cancersjukdomar, minskar den biologiska mångfalden, och så vidare. Ett långsiktigt hållbart energisystem måste bygga på förnybara bränslen, som alltid har solen som sitt ursprung. Men vi har långt till ett hållbart system även om vindkraftsindustrin växer, solcellsbranschen har en positiv utveckling och utnyttjandet av bioenergi ökar med motsvarande en kärnkraftsreaktor varje år.


Vi har ju de politiska verktygen för att förändra i miljövänlig riktning, men vi använder inte verktygen. Varför t.ex. fortsätter vi att subventionera miljöstörande verksamhet? Exempel på sådana subventioner är kärnkraftsbolagens befrielse från att ha försäkringar som kan täcka kostnaderna för en stor kärnkraftsolycka liksom att ägarna till vattenkraftverken inte behöver ta hela ansvaret för skadorna av en dammolycka. Varför använder vi inte ekonomiska styrmedlen tydligare för att begränsa användningen av fossila bränslen?

Svenskhet

Etnologen och folklivsforskaren och fängslande talaren Gillis Herlitz tycker till om svenskheten i dagens UNT. Att människor blir euforiska över en schlagerseger eller idrottsseger tror han beror på att människor letar tillfällen att fira. Ja, kanske det, tänker jag. Att fira är ju en sak, men vad händer hos en människa när hon börjar gråta över schlagersegern? Jo, glädjetårar finns förvisso, men står tårarna för något i personens psyke, som blottas beroende på händelsen. Och vad händer när man plötsligt höjer höjer sångerska till sådana nivåer att man är beredd att utse vederbörande till något som står över det mänskliga. Vad händer när människor föreslår en guldmedaljör i en idrottsgren till ny statsminister i landet.
Om en svensk får nobelpris uppstår inte motsvarande hysteri och brist på sans. Det är lika stort men för andra grupper, säger Gillis. Nja. Inte bara andra grupper, utan personer med annat sätt att reagera på. Åter igen, varför gråter och utropar man till orealistiska positioner vid en schlagerseger och beskriver betydelsen för mänskligheten av bedriften som ledde till nobelpris.
Kanske ligger förklaringen i medias sätt att på olika sätt skildra händelser och företeelser. Är det kanske detta, som förklarar även den ologiska skillnaden i reaktion på höga löner. Vi blir, ofta med rätta, rasande över höga direktörslöner medan lönen en miljon kronor per dag för en fotbollsspelare väcker beundran.

fredag 1 juni 2012

Omstart kan avsätta nya spår

Sitter på ett möte med ett par hundra politiker. Det handlar om rådsmöte i Mälardalsrådet. Gårdagen var ett seminarium kring hur en region kan bli konkurrenskraftig och vilka förutsättningarna är för den region vi kallar Mälardalsregionen. Dagen avslutades med ett föredrag av Magnus Lindkvist. Jag vet inte om jag någonsin har lyssnat på ett mer proffsigt framförande. Förutom ett rikt innehåll, hur gör man fiasko till succe, var framförandet både roligt och exemplariskt i fråga om kroppsspråk och retorik.
Det övriga under dagen kändes, till stora delar, som en upprepning av tidigare års seminarier.
Nu vidtar rådsmötet, det vill säga Mälardalsrådets årsmöte.
Jag anar emellertid en skillnad från tidigare år. Den vägs ände för föreningen Mälardalsrådet, som jag känt, har möjligen bytts mot en öppen smal och knagglig väg. Det är en väg, som är framkomlig under förutsättning att förarna är skickliga. Omstart sägernu rådets generalsekreterare. Bra. Jag tänker på vad Magnus Lindkvist sa; fiasko kan göras till succe.
De gamla hjulspåren leder ju till vägs ände. Nu måste nya spår köras upp. Vi är flera, som kommer att reagera när riktningen inte sätter nya spår.