Man är stark uppbackare av europeiskt samarbete i den form som Europeiska unionen utgör. Man har pedagogiskt förklarat nödvändigheten av ett samarbete för att förhindra att första världskriget och andra världskriget följs av ett tredje och att vi genom samarbete försöker förhindra den katastrof, som blir följden av stora klimatförändringar. Samtidigt argumenterar man starkt för anslutning till Nato.
Jag har i dessa medier sökt, utan att finna, ledartexter med idéer om vad som bör och kan göras för att skapa fred och förebygga konflikter. Idéer om hur Sverige skulle kunna spela en ledarroll i arbetet för spridning av fredskultur. Idéer om hur omvärlden kan tänkas se på Sverige med profilen fredsskapare respektive på Sverige som medlem i kärnvapen­organisationen Nato. I stället upprepar man antagandet, och formulerar det som ett faktum, att medlemskapet ökar säkerheten.
Den kärnvapenstrategi som gäller för närvarande hindrar inte USA från att använda sina kärnvapen i en konflikt. Det är inte heller möjligt för en enskild medlem att inlägga veto. Att ledarsidor, som tydligt i andra sammanhang står upp för humanism och mänskliga rättigheter så förbehållslöst talar sig varma för Natos kärnvapenpolicy känns olustigt.
Många tycks inse att en svensk anslutning till Nato provocerar vissa länder. Hur man kan hävda att medlemskap samtidigt ökar vår säkerhet är svårförståeligt.
Är nästa steg att en gemensam europeisk försvarsallians bildas och att denna tecknar medlemskap med Nato? En av EU:s huvuduppgifter är att arbeta för fred och motverka våld. Kan den uppgiften vara förenlig med deltagande i väpnad konflikt där kärnvapen kan komma till användning?