onsdag 16 augusti 2017

Hur återskapar vi en förlorad solidaritet?

Fick anledning att fundera över detta med gemensamt ansvar. Jag bor i en samfällighet. I en sådan gäller gemensamt ansvar. Vi har gemensamma sophus i vilka sortering förutsätts, i åtta fraktioner. Ett antal hushåll anser sig ha rätt att skapa egna fraktioner, alltså strunta i att följa anvisningarna, med onödiga extrakostnader som följd.
Bilfrihet råder i området. Vid ett antal fastigheter står bilar ofta uppställda.

Det här är väl inte hela världen? Nej absolut inte. Vad som får mig att fundera över detta är den till synes ökande egoismen. Vad som är enklast och mest lönsamt för mig styr mitt handlande.

Vi kan väl informera varandra om vad solidariteten kräver. Men se det vågar vi inte, med den konsekvensen att dom fräcka och mest egoistiska får utlopp för sin girighet.

Hur återskapar vi en solidaritet som gått förlorad?

Återanvändning om socialliberal berättelse



Jag försvarar återanvändning. Den är bra, billig och nödvändig. 

Mest handlar detta om saker. 

Jag återanvänder gärna även texter; sådana som är bra,alltså inte 

billiga och som känns nödvändiga. Här är en sådan text. 

Socialliberaler ska stå för berättelsen

Den inrikespolitiska debatten känns futtig och upplevs som fattig. Synonymer till ordet futtig är ord som obetydlig, oansenlig, torftig, tom, småaktig. Samtliga kan användas om svensk inrikespolitik av i dag.
Kort efter avklarat val 2014 satte ett spel i gång. Ska Alliansen lyckas, och kommer den att vilja, fälla regeringen Löfvén. Alliansens budget fick den 3 december stöd av Sverigedemokraterna och Sverige hade regeringskris. Löfvén sa sig vilja ha nyval. Realiserades dock inte. Två dagar innan en utlysning skulle äga rum träffades mellan regeringen och Alliansen en överenskommelse, den så kallade Decemberöverenskommelsen, om underlättande av möjligheten för en minoritetsregering att få igenom sin budget. Regeringen backade då från ståndpunkten att utlysa nyval.
En tid av debatt om huruvida Decemberöverenskommelsen var demokratiskt försvarbar följde. Är inte partiers uppgift att sträva efter regeringsinnehav, något som man i överenskommelsen lovade att inte göra, blev en huvudfråga i den debatten.

Sedan Kristdemokraterna i oktober 2015 hoppade av Decemberöverenskommelsen har det mesta kretsat kring vem som efter nästa val ska vara med vem. Det nya är att Moderaterna öppnat för samarbete med Sverigedemokraterna. Reaktionen från övriga tre inom Alliansen har varit att man inte kommer att på något sätt samarbeta med Sverigedemokraterna, men att man håller fast vid Alliansen, det vill säga fortsätta att samarbeta med Moderaterna, som samarbetar med Sverigedemokraterna; en ståndpunkt, inte helt enkel att förstå. Många kommentatorer ser emellertid här början till att åtta riksdagspartier kommer att börja uppträda som åtta olika partier. Vad innebär då detta, i så fall, för förändringar? Vi får sannolikt en vitalisering av demokratin, med åtta till tio självständiga partier i nästa valrörelse.



Ett partis huvudsakliga uppgifter måste anses vara att utgöra ideologisk hemvist, skapa opinion för sin ideologi och att föra dialog med medborgarna om vägar till förverkligande av sina idéer. Utan en tydlig berättelse om vilket samhälle man vill skapa blir dialogen meningslös, och omvänt, utan dialog förblir politiken endast teoretisk. Berättelsen är den plattform, som ett parti står på och som inte är förhandlingsbar. Det är ingen överdrift att påstå att partierna i dag avstår från berättelsen. Förklaringen torde vara, när det gäller allianspartierna, just alliansbildningen.

Jag upplever att många människor i dag längtar efter en berättelse om en politik för solidariskt ansvarstagande, för spridande av en ickevåldskultur och fortsatt välfärdsbygge. Störst chans att åstadkomma detta ser jag Liberalerna ha, alldenstund berättelsen redan finns, men under ett antal år inte återgetts.

Det finns en socialliberal berättelse om friheten för varje människa att utveckla sin egen förmåga utan att hindras av annat än vad som behövs för att skydda andras frihet, om att yttrandefrihet och maktspridning är förutsättningar för utveckling, att frihetstanken leder till att människor måste kunna röra sig fritt och att handel kan bedrivas utan handelshinder. En åskådning, som tyvärr störs av sådana tankar som ligger bakom Brexit och som förfäktas av, bland andra, president Donald Trump. Men öppenhet och frihet ställer andra stora krav. Det öppna, solidariska synsättet låter sig inte kombineras med hat, hot och provokationer utan förutsätter dialog i konfliktsituationer. Det förutsätter också ständig satsning på kunskap. Friheten blir emellertid inte allas frihet om vi inte når ett hållbart samhälle, som förutom social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet, handlar om ett samhälle fritt från våld. Här finns berättelsen, som bäst återges av socialliberaler. Spridning av berättelsen är opinionsbildning.

I offensiven för att nå människor med berättelsen är deras syn på förverkligandet lika viktig som berättelsen. Socialliberaler ska inte kompromissa i frågan om, till exempel, att strävan efter ekologisk hållbarhet är nödvändig. Men socialliberaler ska lyssna till och ta till sig människors synpunkter på hur man ska nå dit. Socialliberaler ska inte fråga sig om man har starkt stöd för strävan efter fred och ickevåld. Den frågan kan inte vara förhandlingsbar. Däremot ständigt och med stort öra lyssna på människors synpunkter, och ta till sig dessa, på hur vi tillsammans åstadkommer fred. Solidariteten med människor här och nu i behov av stöd, med utsatta i andra länder och med kommande generationer ifrågasätts inte av socialliberaler.
Vitaliseringen av svensk politik ligger i tydligare berättelse och i fler och konstruktiva möten mellan väljare och partiernas representanter.



Harald Nordlund
f.d. kommunalråd, riksdagsledamot och landstingspolitiker (L)
Uppsala














Lite till salu

Barnstol  i trä 100 kr
Handgräsklippare Gardena 380  150 kr
Gräsklippare bensin  med ett litet renoveringsbehov  400 kr
Två basketkorgar  50 kr
Cykeldäck 4 st. 26 tum  25 kr/st
Isoleringspapp två rullar Icopal Vesta pro  100 kr/st
Datorskärm 14x16 tum  20 kr
Väskor (Handbagage) 25-50 kr
Kaffebryggare  50 kr
Skridskor storlek 40  60 kr
Småprylar

söndag 13 augusti 2017

Värdlandsavtalet, trygghet eller hot

Kan Sverige längre spela en framträdande roll i ett 
fredsskapande arbete, när man har ett avtal enligt följande? 
Jag anser inte det möjligt. Sålunda ett historiskt misstag att 
teckna det. 

Sverige kan bli värd för militära styrkor från ett Nato-land. Som exempel har nämnts att flygplatsen Göteborg City Airport åter kan bli en militär flygbas, och då med plan från Nato.

Avtalet skrevs under vid Natos toppmöte i september 2014 av representanter för Sverige och Nato. Avtalet gäller dock inte förrän riksdagen har godkänt det. Det väntas komma upp i riksdagen år 2016.




Avtalet


[Sveriges regering och två strategiska högkvarter inom Nato]
...

som beaktar konceptet att gruppera Nato-styrkor och koalitionsstyrkor under Natos befäl till eller för transport genom Konungariket Sveriges territorium i fredstid, vid kris, nödläge och konflikt till stöd för Natos militära verksamhet,
...

och som tar hänsyn till behoven hos Konungariket Sverige samt behoven hos Natos operationsledning (Allied Command Operations, ACO) och Natos transformeringsledning (Allied Command Transformations, ACT), nedan kallade de strategiska högkvarteren

har kommit överens om följande.




Avtalet

1.2 Nato-ledd militär verksamhet: militär verksamhet inklusive övningar, utbildning, operativt experimenterande och liknande aktiviteter eller genomförande av ett strategiskt, taktiskt eller administrativt militärt uppdrag eller service- eller utbildningsuppdrag utfört av styrkor, samt processen att fortsätta strida, inklusive angrepp, förflyttning, försörjning och manövrer som behövs för att nå uppdragets eller operationens mål.


Avtalet

1.11 Värdlandsstöd: det civila och militära stöd som tillhandahålls i fredstid, vid nödlägen, kriser och konflikter av ett värdland till allierade styrkor och organisationer, som befinner sig inom, är verksamma inom eller transiteras genom värdlandets territorium, territorialvatten eller luftrum.


Avtalet

1.15 Anslutningsmeddelande: ett dokument som anger ett sändande lands avsikt att delta i arrangemang om värdlandsstöd enligt bestämmelserna i detta samförståndsavtal för en viss Nato-ledd militär verksamhet.


Avtalet

1.16 Avsiktsförklaring: ett dokument som anger ett sändande lands avsikt att delta i arrangemang om värdlandsstöd enligt bestämmelserna i detta samförståndsavtal, med vissa förbehåll. Värdlandet ska bekräfta om förbehållen kan godtas eller inte för att tillhandahålla värdlandsstöd.


Avtalet

1.17 Teknisk överenskommelse: en bilateral tilläggsöverenskommelse för en viss Nato-ledd militär verksamhet. Den innehåller uppgifter om ansvar och förfaranden för värdlandets tillhandahållande av värdlandsstöd till Nato-befälhavaren och sändande land/länder.


Avtalet

1.18 Gemensam tillämpningsöverenskommelse: en bilateral tilläggsöverenskommelse som fastslår åtagandet mellan signatärstaterna om tillhandahållandet och mottagandet av värdlandsstöd. Den innehåller utförlig information om det stöd som behövs och erbjuds, platsspecifika förfaranden för genomförande och ersättnings- och betalningsvillkor.


Avtalet

1.19 Gemensam styrkommitté för värdlandsstöd: en kommitté inrättad för ändamålet och för vilken värdlandet och en eller flera Nato-befälhavare delar på ordförandeskapet. Kommittén, som består av behöriga företrädare för alla sändande länder, värdlandet och en eller flera Nato-befälhavare, ska mötas för att på lämpligt sätt samordna nödvändiga tilläggsöverenskommelser om värdlandsstödet, såsom tekniska överenskommelser och gemensamma tillämpningsöverenskommelser.


Avtalet

2.1 Syftet med detta samförståndsavtal är att fastställa principer och förfaranden för upprättandet av baseringsområden och tillhandahållandet av värdlandsstöd till Natos styrkor i, eller med stöd från, värdlandet under Nato-ledd militär verksamhet.


Avtalet

3.4 Värdlandet ska i största möjliga utsträckning och utifrån förmåga, tillgänglighet och praktiska begränsningar under rådande förhållanden ge stöd till de styrkor som är utsända till Nato-ledd militär verksamhet. De närmare detaljerna för detta stöd ska behandlas i tilläggsdokument.



Avtalet

3.5 Bestämmelserna i detta samförståndsavtal är tillämpliga i fredstid, vid nödläge, kris och konflikt eller i tider av internationella spänningar enligt gemensamt beslut av utpekade värdlands- och Nato-myndigheter.

Avtalet

3.7 Värdlandet och strategiska befälhavare eller högkvarter får utse ombud som ska förhandla fram tilläggsdokument som stöder och preciserar detta samförståndsavtal.

Avtalet

3.8 Nato-ledd militär verksamhet som stöds av detta samförståndsavtal kan kräva multinationellt stöd av flygplan och helikoptrar i luften och, i fråga om hamnar, av handelsfartyg och militära stödfartyg. Värdlandet bekräftar att förflyttning av sådana luftfartyg, helikoptrar, fartyg och deras besättning i och genom värdlandets territorium får äga rum enligt ett generellt tillstånd så länge den Nato-ledda militära verksamheten varar. Värdlandet ska administrera/kontrollera alla aspekter av ett sådant tillstånd.

Avtalet

5.1a Värdlandet ska, under framtagningen av tilläggsdokument, vid ändringar och efter färdigställandet av dessa dokument, i god tid underrätta utsedd Nato-befälhavare om tillgängligheten av eller eventuella brister i fråga om förmågan till värdlandsstöd. Värdlandet noterar att Nato-planerare förlitar sig på de framtagna tilläggsdokumenten till detta samförståndsavtal och kräver att i god tid bli underrättade om planerade förändringar av den nationella etableringen och förmågan.


Avtalet

5.2g Nato-befälhavaren ska identifiera personalbehov och andra behov för att de baseringsområden som ska upprättas i värdlandet ska kunna fungera. .


Avtalet

5.3a Sändande länder kan välja att delta i strukturen och förfarandena för värdlandsstöd genom att godta bestämmelserna i detta samförståndsavtal. Detta görs genom ett anslutningsmeddelande eller genom att avge en avsiktsförklaring för en viss Nato-ledd militär verksamhet.


Avtalet

8.4 Utöver det ansvar i fråga om skydd av styrkor som anges i Natos principer och förfaranden för skydd av styrkor, ansvarar Nato-befälhavaren för att samordna allt skydd som behövs och tillhandahålls av värdlandet och det sändande landet för att skydda styrkorna.


Avtalet

11.1 Detta samförståndsavtal får ändras eller modifieras skriftligen om alla parter är överens om det.


Avtalet

11.3 Uppenbara tvister om tolkningen och tillämpningen av detta avtal ska lösas genom samråd mellan parterna på lägsta möjliga nivå och får inte hänskjutas till nationell eller internationell domstol eller till tredje part för avgörande.
Ska Sverige hjälpa till utomlands?

Avtalet

1.11 Värdlandsstöd: det civila och militära stöd som tillhandahålls i fredstid, vid nödlägen, kriser och konflikter av ett värdland till allierade styrkor och organisationer, som befinner sig inom, är verksamma inom eller transiteras genom värdlandets territorium, territorialvatten eller luftrum.


Avtalet

2.1 Syftet med detta samförståndsavtal är att fastställa principer och förfaranden för upprättandet av baseringsområden och tillhandahållandet av värdlandsstöd till Natos styrkor i, eller med stöd från, värdlandet under Nato-ledd militär verksamhet.

Avtalet

3.4 Värdlandet ska i största möjliga utsträckning och utifrån förmåga, tillgänglighet och praktiska begränsningar under rådande förhållanden ge stöd till de styrkor som är utsända till Nato-ledd militär verksamhet. De närmare detaljerna för detta stöd ska behandlas i tilläggsdokument. .



Vissa ord i avtalstexten har här gjorts klickbara.
Först ett utdrag ur avtalets inledning:
Sedan följer en lång rad punkter.
Du kan behöva gå till hela avtalet.
Vi begränsar oss till punkter som är avgörande för hur vi ska uppfatta värdlandsavtalet.

1. Definitioner
Vad är Nato-ledd militär verksamhet?

Vad är värdlandsstöd?

En punkt längre ned, 5.3a, hänvisar till 1.15 och 1.16 vad gäller samarbete mellan Nato och Sverige. Även punkt 1.17 hör hit.

1.16 och 1.17 ser ut att ge Sverige möjlighet att påverka vad Nato gör, och den senare punkten talar om en överenskommelse. Den första punkten är dock oklar.



2. Syfte

3. Omfattning och allmänna arrangemang
Antag att Göteborg City Airport åter, som det har föreslagits, blir en militär flygbas, och att där finns attackflyg från Nato. Antag vidare att Nato vill använda planen för angrepp. Får de det? Den här punkten gör att de troligen får det.
Är tolkningen överdriven? Kan Sverige säga nej till att attackflyg startar från svensk mark? Vi kan se på nästa punkt.

Vi vet inte under vilka förhållanden, och av vem, de svenska beslutsfattarna utses, och vi måste räkna med att de kommer att stå under tryck från Nato. Vi bör inte släppa fram avtalet och riskera att hamna i sådana situationer. Kom ihåg att Sverige i punkt 3.4 lovar att
... i största möjliga utsträckning ... ge stöd till ... styrkor [i] Nato-ledd militär verksamhet.
Det är oklart vad avtalet sätter för gränser för Natos handlingar. Detta behandlas på något sätt i punkt 5.3a.
Det finns en oklarhet. Vi koncentrerar texten lite:
Bestämmelserna ... är tillämpliga i fredstid ... eller i tider av internationella spänningar enligt gemensamt beslut ...
Handlar detta beslut om att nu gäller bestämmelserna, eller handlar beslutet om när bestämmelserna allmänt ska gälla (vilken typ av internationella spänningar)?

Ska riksdagen skriva på in blanko?
Inte nog med att okända tilläggsdokument kommer. Enligt punkt 11.1 kan avtalet senare ändras.

Följande punkt förtjänar stor uppmärksamhet:
Detta visar att värdlandsavtalet är förberedelser för krig. Se också 3.4 och 8.4.

5. Ansvar

Vi behöver ett eget försvar nu, men på sikt måste det bli fred, avspänning och internationell nedrustning. Sveriges situation nu måste lösas självständigt och provisoriskt på något sätt.


8. Skydd av styrkor
Avtalet förbereder för att krig kan föras in i Sverige. Punkt 3.8 visar det, och här är mer för att visa den saken:

11. Förändring och tolkning

Angående otydligheter i avtalet står det så här i avtalets näst sista punkt:

Ska Sverige ställa upp även utanför våra gränser? Tre punkter, 1.11, 2.1 och 3.4, ser ut att ge olika besked.

Vi jämför punkterna 1.11 och 2.1

Lite kortare:
... tillhandahållandet av värdlandsstöd till Natos styrkor i, eller med stöd från, värdlandet under Nato-ledd militär verksamhet.
De inskjutna orden , eller med stöd från, är märkliga. Det blir två fall, och vi stryker under skillnaden:
... tillhandahållandet av värdlandsstöd till Natos styrkor i värdlandet under Nato-ledd militär verksamhet.
eller
... tillhandahållandet av värdlandsstöd till Natos styrkor med stöd från värdlandet under Nato-ledd militär verksamhet.
I det andra fallet tycks Natos styrkor befinna sig utanför Sverige. Vår slutsats:
Om Sverige är värd för ett Nato-land som har militär verksamhet utanför Sverige, och som begär svenskt stöd till den verksamheten, så ska Sverige ställa upp.
Är slutsatsen riktig? Vad kan avtalets författare ha menat? De måste ha menat svenskt stöd även utomlands, för annars hade de inte lagt till orden , eller med stöd från,. Dessutom kan de säga att 1.11 inte utesluter svensk verksamhet utomlands.

Här är det engelska originalet:
The HN will provide support within its fullest capacity, subject to availability and within the practical limitations of the circumstances that then exist, to the forces deployed on NATO-led military activities. The details of this support will be addressed in follow-on documents.
I den svenska versionen har deployed översatts med utsända, och man tänker då på sändande länder (Definitioner, 1.8), alltså Nato-länder som sänder styrkor till Sverige. Men deploy betyder ofta i militära sammanhang gruppera. Så har det översatts i det sjätte stycket i avtalets Inledning (som beaktar konceptet att gruppera ...) samt i punkterna 1.8 och 7.2. Orden deployed eller utsända handlar alltså om styrkor som ett Nato-land har placerat någonstans, men det behöver inte vara i Sverige.
I vardagsspråk kan placera vara en bra översättning. Det blir så här:
... under rådande förhållanden ge stöd till de styrkor som [har placerats i] Nato-ledd militär verksamhet.

Till salu

Barnstol  i trä 100 kr

Handgräsklippare Gardena 380  150 kr

Gräsklippare bensin  med ett litet renoveringsbehov  400 kr

Två basketkorgar  50 kr

Cykeldäck 4 st. 26 tum  25 kr/st

Isoleringspapp två rullar Icopal Vesta pro  100 kr/st

Datorskärm 14x16 tum  20 kr

Väskor (Handbagage) 25-50 kr

Småprylar

lördag 12 augusti 2017

Kommer kraven på mer vapen åter?

Hur tänker nu våra ledande svenska politiker? Donald Trump har egentligen redan från första dagen som president visat att han, inte bara är olämplig utan också, är farlig för världen. En president som bedriver sin politik via Twitter är naturligtvis ett skämt, ett skämt som åstadkommer största allvar. 
Det hot mot vår överlevnad, som utgörs av ordkriget mellan Trump och Jung Ung, måste få de fredsbevarande krafterna att agera. Men kommer våra partiledare att göra samma misstag som när Bush angrep Irak? Kommer man att ropa änu tydligare efter mer vapen och rustning för krig eller har man möjligen lärt sig något?
Tänk att en tidigare formulerad artikel än en gång kommer väl till pass.

Nu måste vi delta i vapenkapplöpningen; mer pengar till vapen! När länder i vår närhet använder våld och rustar upp blir det reaktionen från vissa politiker. Få talar om att vi bör gå före i en kamp för freds- och ickevåldskultur. Sverige, med Uppsala universitet som centrum för världsledande fredsforskning, har möjlighet att påverka. Tyvärr ser få politiker se den möjligheten. Konfliktforskarnas perspektiv efterfrågas alltför sällan.

Hot om kärnvapenanvändning i konflikten mellan USA och Nordkorea. Rapporter från Irak och Syrien om halshuggna, skändade, bombade och fördrivna människomassor för tankarna till medeltida religionskrig. Krigshändelserna i Ukraina, Syrien och Irak visar att något är alldeles galet. Lärdomarna av två världskrig och ett otal andra krig under förra seklet med miljoner döda och fördrivna borde vara tydliga. Den som tillverkar vapen för krig och planerar för krig bör räkna med krig. Det tydliga alternativet är att tillverka instrument för fred och planera för fred. Vilka är då dessa instrument? Ja, det är ju detta som freds- och konfliktforskare i Uppsala och vid flera hundra lärosäten i samtliga världsdelar nu diskuterat och skrivit om i flera decennier.

Tillgången på vapen tycks vara hur stor som helst och villigheten att producera vapen är påtaglig och backas upp av regeringar. Sverige är i det avseendet inget undantag. Härifrån exporteras vapen, som i många fall används i krig. Skulle krigshändelserna i Ukraina varit desamma om satsningarna på fredsforskning och information om fredsskapande åtgärder varit lika stora som på produktion av vapen?

Människor i såväl Ukraina som Syrien och andra länder vill ha fred och ro. De idéer som förfäktas av Islamiska Statens ledarskap omfattas av endast en liten del av alla muslimer. Det är tyvärr dessa få med vapen och brutalitet som vållar död och lidande för miljoner människor. Några få som inte ser bättre alternativ ställer till det för alla genom att ta till våld i olika former. Och många producerar gärna vapnen som gör att dessa få kan tvinga på många andra sin vilja. Islamiska Statens krigare sägs nu bada i vapen.

Våldet och ofreden måste mötas med folkbildning, upplysning och forskning för fred och med förmedling av kunskaperna till civila och militära ledare. Det handlar nu till exempel om att stärka Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Denna organisation har tvingats kämpa mot våldsfrämjare i Ukraina och Ryssland med alldeles för små personella och ekonomiska resurser. Schweiz vill förstärka dessa och det bör Sverige beslutsamt bidra till.

Vi behöver tänka mer och längre. Freds- och konfliktforskningens resultat bör bli lättare tillgängliga. Den post i statsbudgeten som administreras av Folke Bernadotteakademin och kallas ”Statligt stöd för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling” måste utökas.




Världens skolor är den plats där nya generationer kan få den kunskap som bidrar till att krigen kan avskaffas. Denna livskunskap bör förstås inrymma konflikt-, relations- och fredskunskap. Idéerna om medmänsklighet och allas lika värde är grunden, så som den svenska skollagen föreskriver men som lagstiftaren inte lyckats få bra genomslag för.

I stället för hur vi ska bidra till att stärka OSSE diskuteras nu livligt medlemskap i NATO. Vi behöver en politisk debatt som handlar om vägval. Ska vi satsa mer på en alleuropeisk freds- och samarbetsorganisation med små resurser? Eller ska vi låsa in oss i en krigsplanerande och farligt kärnvapenutrustad organisation som redan har enorma förstörelseresurser?

Ett exempel på något nytt och föredömligt var Uppsala kommuns samarbete med en rad lokala organisationer kring Fredsåret 2014: ”Vi vill under året fokusera på framtiden och hur den skulle kunna se ut.” Vi hoppas att denna fokusering lagt grunden till konkreta planer på hur Uppsala som helhet kan bidra till spridandet av en global freds- och ickevåldskultur. Om många fler kommuner följer Uppsalas exempel och engagerar sig kan denna avgörande framtidsfråga bli en angelägenhet för riktigt många människor runt om i världen. Vi skulle upprätta ett samarbete kring detta med en rysk kommun för bland annat den vägen lära mer om hur vi ska kunna medverka till att rysk militär trappar ner övnings- och spaningsverksamhet i Östersjöområdet.


Sverige kan och bör bidra mer till krigens avskaffande. Vi vill se en opinionsundersökning med frågan: Vilken väg är mest löftesrik, samarbete i en fredsallians eller medlemskap i en militärallians? Nu drygt hundra år efter det första och sjuttiofem år efter det andra världskrigets utbrott borde vi ha lärt vår dyrköpta läxa: Fredsallianser är bättre än militärallianser. Helhjärtad satsning på samarbetet inom OSSE, införande av livskunskap på schemat från årskurs ett i skolan och omfattande folkbildning för spridande av freds- och ickevåldskultur kan vara Sveriges inriktning i stället för medlemskap i en farligt kärnvapenutrustad militärallians.


tisdag 1 augusti 2017

DAGENS REFLEKTION 1 augusti: Unionens kärnvapen

Läser en Signerat. Handlar om den angelägna frågan om att i EU finns medlemmar, som tycks vägra att finna sig i träffade överenskommelser. Gäller länderna Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien. Det största problemet inom EU nu är utvecklingen i Polen.
I Signerat skrivs om, bland annat, hotet att tillämpa artikel sju i EU-fördraget och som kan leda till att Polen förlorar rösträtten i Rådet.
Åtgärden benämns i Signerat som en tillämpning av unionens "kärnvapen". Jag förstår vad man vill ha sagt, men ser liknelsen som olycklig. EU är en fredsorganisation och inte ens om citationstecken används är användningen här av ordet kärnvapen, som står för grovt våld, olämpligt.

Passar på att ta med en artikel jag tidigare skrivit.

Är EU-medlemskap förenligt med NATO-medlemskap

Europeiska unionen har bildats för, i första hand, att genom samarbete förhindra att första världskriget och andra världskriget följs av ett tredje och att försöka förhindra den katastrof, som blir följden av stora klimatförändringar. (Dagens omfattning av immigrationen är försvinnande liten jämförd med kommande på grund av ändrat klimat). Uppslutningen från de politiska partierna i Sverige är total, så när som på partiet längst till vänster respektive partiet längst till höger. Vill du ha fred, förbered för fred, är en grundtanke.

Men, samma partier vill teckna värdlandsavtal med Nato, som ju av omvärlden kommer att ses som att Sverige tagit steget in i organisationen. Några vill gå ännu längre och teckna medlemskapsavtal. Man följer sålunda en annan grundtanke än den med EU; vill du ha fred, rusta för krig. Partierna i fråga tycks sakna idéer om vad som bör och kan göras för att skapa fred och förebygga konflikter. Idéer om hur Sverige skulle kunna spela en ledarroll i arbetet för spridning av fredskultur. Idéer om hur omvärlden kan tänkas se på Sverige med profilen fredsskapare respektive på Sverige som medlem i kärnvapenorganisationen NATO. I stället upprepar man antagandet, och formulerar det som ett faktum, att medlemskapet ökar säkerheten.

Den kärnvapenstrategi, som gäller, för närvarande, hindrar inte USA från att använda sina kärnvapen i en konflikt. Det är inte heller möjligt för enskild medlem att inlägga veto. Att politiker, som tydligt i andra sammanhang står upp för humanism och mänskliga rättigheter så förbehållslöst talar sig varm för NATO:s kärnvapenpolicy känns olustigt.

Jag tror det finns en insikt om att en svensk anslutning till NATO provocerar vissa länder. Hur man kan hävda att medlemskap samtidigt ökar vår säkerhet är svårförståeligt.
Är nästa steg för vissa partier att börja plädera för en gemensam europeisk försvarsallians, som tecknar medlemskap med NATO? En av EU:s huvuduppgifter är att arbeta för fred och motverka våld. Kan den uppgiften vara förenlig med deltagande i väpnad konflikt där kärnvapen kan komma till användning?

Harald Nordlund
f.d. riksdagsledamot (L) och kommunalråd (L)





måndag 31 juli 2017

DAGENS REFLEKTION 31 juli: När ska Sverige ta täten i kampen för avspänning?

Vi måste bli fler som reser kravet på politiska initiativ för avskaffande av krig 

Vilka frågor är viktiga för oss medborgare att få svar på i syfte att förstå NATO-frågan? Hittar vi svaret i utredningar, såsom Sverige, NATO och säkerheten av Hans Blix med flera eller i den statliga utredningen med Krister Bringeus som utredare eller finns de hos våra politiker?

Hans Blix med flera har pekat på fördelar och nackdelar med ett svenskt medlemskap men drar slutsatsen att fortsatt alliansfrihet gagnar Sverige bäst. Man förklarar skillnaden mellan försvarspolitik och säkerhetspolitik. Säkerhetspolitik handlar om, förutom försvarspolitik, diplomati, bistånd, handel och samhällskontakter och personutbyte.

Bringeus utredning, som vi hittills endast genom medierapporter kunnat ta del av, ska, enligt direktivet, tydliggöra ett brett förhållningssätt till vår säkerhet och bidra till fördjupat samtal om dessa frågor. Uppdraget är en del i en försvarsuppgörelse mellan fem partier. Bringeus har visat att dagens säkerhetspolitik har svagheter. Han gör emellertid ingen tydlig åtskillnad mellan försvarspolitik och säkerhetspolitik. Med säkerhet tycks han mena konsekvent möjligheterna att skydda oss från ryska angrepp. Ryssland bedöms kunna inta Sveriges EU- och NATO - grannar Estland, Lettiand och Litauen på ett par ­dagar. I ett tidigt skede kan Ryssland då kräva att få tillträde till svenskt territorium, som Gotland. Detta för att basera ryskt luftvärn och markrobotar med lång räckvidd som effektivt skulle hindra NATO att undsätta och återta de baltiska länderna. Samtidigt säger utredaren att hjälp från NATO kan dröja. För USA tar det tre veckor att få hit tunga markstridskrafter. Även som NATO-medlem måste Sverige ha ett försvar, som klarar ett första angrepp. Dock konstaterar Bringeus, liksom Blix med flera gör, att ett ryskt angrepp på Sverige är uteslutet. Angrepp på någon av de baltiska staterna ser han som osannolikt, men kan dock inte uteslutas. Noteras bör att, till exempel, USA:s försvarskostnader är ungefär tio gånger Rysslands.

Den fråga jag ser som en av de centrala, och som jag anser att vi ska ställa oss själva för att ideologiskt grunda vår ståndpunkt, rör de signaler Sverige sänder genom att ingå som medlem respektive att tydligt fortsätta att markera alliansfriheten. NATO-medlemskap skulle bidra till att avskräcka Ryssland från anfall i Östersjöområdet, är en vanlig synpunkt. Dock torde Putin vara medveten om att USA skulle, oberoende av om Sverige är NATO-medlem, komma till undsättning vid ett ryskt angrepp på Sverige. Vid sitt besök i Sverige nyligen förklarade vicepresident Joe Biden att Östersjöregionen är okränkbar. Det skulle i sin tur innebära att ett svenskt inträde i NATO knappast ökar den avskräckande effekten och även innebära risk för djup politisk konflikt med Ryssland. Kopplat är också att Sverige skulle tappa förtroende i ett arbete för internationellt kärnvapenförbud. Ett medlemskap skulle också kunna uppfattas som att Sverige därigenom godtar NATO:s kärnvapenpolitik och kan knappast vara trovärdigt längre i en kamp för avskaffande av kärnvapen och som främjare av avspänning och nedrustning.

I stället för att öka spänningen bör Sverige prioritera avspänning. Sverige bör med en rad åtgärder visa att man vill arbeta fredsskapande. Arbeta med diplomati, bistånd och handel, satsa på organisationer som OSSE och FN. OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa är en regional organisation inom FN med 56 deltagande länder. Alla europeiska länder deltar plus, bland andra, USA och Ryssland. OSSE arbetar med "tidiga varningar, konflikthantering, riskhantering och återuppbyggnad" i Europa. Sverige bör verka för undanröjande av den djupa misstro som finns mellan Ryssland och västmakterna.
Det är sådana signaler, som bidrar till avspänning.

Sveriges budskap ska fortsätta att vara att konflikter måste lösas utan vapenanvändning och att dödande och förstörelse måste upphöra.

Märkligt att vi när vi anger förutsättningar för ett hållbart samhälle inte nämner icke-våld

Vill du köpa 
Två basketkorgar 50 kr
Barnstol i trä 70 kr
Isoleringspapp Vesta Pro 2 rullar 300 kr



Håller anförande om politisk styrning Leder seminarier, debatter och samtalsgrupper Upprättar skrivelser Korrekturläser Öppnar dörrar till politike










fredag 28 juli 2017

DAGENS REFLEKTION 28 juli: Läser tidningen

Ledarloggen: "Troligen för att stryka Lööf och Björklund medhårs om de skulle få för sig att träda ur Alliansens varma barm"
Frågan är hur varm den är. Inget att värma en snuvad näsa mot, tror jag

Ledaren: "Dessutom har han varken haft ansvar för Transportstyrelsen eller samordningsansvar i regeringen"
Vanligt ordföljdsfel. I min skola lärde man ut följande: Antingen: Dessutom har han varken haft ansvar för Transportstyrelsen eller haft ansvar i regeringen. Eller: Dessutom har han haft ansvar för varken samordningsansvar för Transportstyrelsen eller i regeringen


Ledaren:
"...de fem borgerliga partierna"
Nja, så himla stort fel är väl inte formuleringen

Signerat: "
...knarkar prylar..."
Ordet knarkar kommer från ordet narkotika. Olämpligt med den här typen av utvidgad användning

Signerat:
"Forskare har visat att människor med högre inkomster också känner sig mer stressade..."
Jag tror detta hör till missvisande forskning. Människor med högre inkomster avser anställda. Den nya överklassen bestående av främst artister, programledare och idrottsproffs är nog mindre stressade än anställda med normala löner

Signerat:
"...kan vara vägen till lycka du håller i din hand."  Om att smartphonen kanske inte ska ses som ett ok.
Jag sitter på bussen. Nio av tio, som kliver på ägnar resan åt sin smartphone. Jag tittar ut genom mitt fönster; där kommer en cyklist läsande på sin iphone. Jag går på sta´n, var och varannan titar upp endast för att undvika faror på vägen, men att möta blickar är numera en omöjlighet. Om inte detta kan kallas ok...

Debattartikeln:
"..har jag nu gett Akademiska sjukhuset i uppdrag att ....ta fram en fullständig rapport..."
Hör väl till det stående på sjukhusstyrelsens sammanträden. Följa upp och utkräva ansvar är politiska huvuduppgifter..
"Jag har även begärt att en handlingsplan presenteras..."
Läser jag rätt? Den finns alltså inte i dag?
"...att Akademiska sjukhuset ska fullfölja ansvaret som ledande universitetssjukhus..."
Ansvaret åvilar ju sjukhusstyrelsen.

Infektionshot i centrum:
"..Bland annat företrädare för..."
Bland andra!
"...i samarbete med bland annat..."
Bland andra!

Splittrat om Löfvéns motdrag:
"Han har inte ansvar för varken Transportstyrelsen eller Säpo."
Aj då. I "varken ...eller" ligger redan negationen. Ska lyda antingen "Han har ansvar för varken Transportstyrelsen eller Säpo." eller "Han har inte ansvar för vare sig Transportstyrelsen eller Säpo."
"Det bör föras en diskussion om outsourcing och politikernas beslutsinvolvering i upphandlingsfrågor."
Ja verkligen. Även i fråga om externa utförare inom landsting, regioner och kommuner finns problemet. Det handlar även i dessa fall om politikerrollen. Dagens politiker har inte förmått anpassa sig till förändringar, som man ger klartecken till.

Björklund:
Politiskt ansvar kommer först att utkrävas när riksdagen samlas i september."
Aj då. Ska lyda: "Politiskt ansvar kommer att utkrävas först när riksdagen samlas i september."
Både C och L har ganska tydligt annonserat om att man kommer att backa från kravet på misstroendeförklaring. Under tiden fram till september finner man argument för detta. Man känner stämningen hos medborgarna och inser Hultqvists popularitet.