DAGENS REFLEKTION 30 oktober: Politiskt ointresse för fredsfrågorna

Mina reflektioner går ofta till hur frånvarande fredsfrågorna är i de politiska samtalen

Sverige står inför ett vägval. - Ska Sverige fortsätta att vara alliansfritt, arbeta med diplomati och för avspänning, och, ska Sverige delta i ett arbete med att förbereda för fred? Eller – ska Sverige delta i en pågående upprustning för krig?

Rusta för krig eller förbereda för fred

För att ideologiskt grunda vår ståndpunkt, menar jag, måste vi ta ställning till vilka signaler vi vill att Sverige ska sända. Vilka signaler ges med Sverige som medlem i NATO, respektive med att tydligt fortsätta att markera alliansfriheten. - NATO-medlemskap skulle bidra till att avskräcka Ryssland från anfall i Östersjöområdet, är en vanlig synpunkt. Men i Ryssland är man medveten om att ett angrepp på Sverige skulle sätta andra krafter i spel. Det skulle i sin tur innebära att ett svenskt inträde i NATO knappast ökar den avskräckande effekten. Däremot att det skulle innebära risk för djup politisk konflikt med Ryssland. Mycket talar för att det skulle öka spänningen. Mycket talar för att Sverige också skulle tappa förtroende i ett arbete för internationellt kärnvapenförbud. Ett medlemskap skulle också kunna uppfattas som att Sverige därigenom godtar NATO:s kärnvapenpolitik och kan knappast vara trovärdigt längre i en kamp för avskaffande av kärnvapen och som främjare av avspänning och nedrustning.