fredag 17 augusti 2018

Läs UNT:s ledare i dag

Jag blir glad när jag läser sådant här. Nedanstående är UNT-ledare i dag. När Alliansen uttrycker ”beskatta utsläppen, inte flygresandet” blir jag däremot ledsen. Tror man att vi väljare är dumma? Eller är den som står bakom formuleringen det? Nej, det är genomtänkt. Men ologiskt. Och populistiskt. Jo, jag vet vilket resonemanget är, men även om man finner en metod för att beskatta utsläppen måste det bli resenärerna, som får betala
Sebastian Sundel
När alliansen i veckan presenterade sin gemensamma miljö- och klimatpolitik utlovade man reformer som ”gör skillnad på riktigt”. Ty klimatförändringarna är en av vår tids viktigaste utmaningar och då krävs det en politik som ”lyfter blicken från symbolpolitik och fokuserar på verkningsfulla åtgärder”, enligt alliansledarna. Det har de förstås rätt i och många av förslagen är också bra. Till exempel vill de borgerliga stimulera investeringar i utsläppsfri processteknik för att minska utsläppen från basindustrin, bygga fler laddstationer för elbilar och utveckla bonus-malussystemet.
Men på ett område är alliansens politik faktiskt helt obegriplig. Med klämkäcka paroller på temat ”beskatta utsläppen, inte flygresandet” är de borgerliga partierna fast beslutna att skrota regeringens flygskatt. Det är synd. Alliansens trovärdighet i klimatfrågan skadas av att man verkar helt oemottaglig för den forskning som tydligt visar att en flygskatt är nödvändig för att de ökande utsläppen från flygsektorn ska minska, eller åtminstone inte fortsätta att öka. Dessutom är väljarna, enligt flera opinionsmätningar, positiva till flygskatt. Så varför framhärdar alliansen i sitt motstånd?
Alliansens främsta argument mot regeringens flygskatt är att den saknar klimatstyrning. Eftersom att skatten tas ut per resa ger den inte några incitament till bränslebyten och energieffektiviseringar, lyder argumentet. Alliansen vill i stället införa krav på obligatorisk inblandning av förnybara drivmedel i flygtanken och differentiera start- och landningsavgifterna för att premiera dem som använder mer förnybart bränsle. Det är inget fel med dessa förslag, men den som framställer förslagen som verkningsfulla alternativ till flygskatt måste bortse från åtminstone två saker.
För det första är tillgången på biobränslen begränsad och det är dessutom bara ett fåtal biobränslen som går att använda som drivmedel i flygplan. Än så länge produceras biojetbränsle i en mycket liten mängd i relation till flygsektorns behov. Det skulle med andra ord ta många år innan biodrivmedel kan fylla flygplanens tankar i någon större utsträckning. Det är också ett av regeringens främsta argument för sin flygskatt: medan ett fossilfritt flyg än så länge är en avlägsen vision, ger flygskatten effekt här och nu.
För det andra försvinner inte flygets klimatpåverkan ens om flygplanen skulle ha 100 procent biodrivmedel i tankarna. Det beror på att flygplanens utsläpp av vattenånga och kväveoxider på hög höjd orsakar molnbildning och kondensstrimmor vilket ökar klimatpåverkan.

torsdag 16 augusti 2018

Vägledning för L-företrädare


Liberalernas utmaningar

De uppgifter jag, under mina fyrtio år som aktiv politiker, sett för mitt parti, Liberalerna, som primära, är: 1. Utgöra ideologisk hemvist, det vill säga beskriva den politiska plattformen. 2. Föra dialog med medborgarna, använda Stora örat. 3. Beskriva vad man konkret vill göra, på en orubblig ideologisk plattform och efter att ha lyssnat 4. Bilda opinion. Och i den ordningen.


Partiet måste ha en berättelse om sin plattform. Dialogen blir meningslös, om man saknar en berättelse om sin ideologi. Man blir låst vid ett fåtal konkreta frågor. Kvar blir att bilda opinion för dessa.
En huvudförklaring till att partiet missat plattformen är alliansbildningen. Den syftar till endast att få makt och tvingar till utsuddning av profilen.

Liberalerna förknippas i dag , i första hand, med utbildnings- och forskningspolitik. Utöver krav på mer ordning och reda, betyg från fjärde klass, införande av ordningsbetyg vill Liberalerna förstatliga den dagliga driften av skolorna.
Liberalernas profil består i övrigt av, som den beskrivits i media, förespråkande av svenskt medlemskap i kärnvapenorganisationen NATO, utbyggd kärnkraft och privata aktörer inom välfärdssektorn. Beskrivningen må vara oriktig, men den finns och dominerar.

Argumentet för förstatligande av skolan är bristande jämlikhet över landet. Det är emellertid staten, som har ansvaret för att skolan är likvärdig genom att tillämpa de lagar och förordningar, som reglerar likvärdighet. Varför detta skulle underlättas om staten fick ansvar för även den dagliga driften har ingen lyckats förklara. Man måste i sammanhanget fråga sig varför inte även övriga kommunala sektorer borde förstatligas, ty inte kan vi väl acceptera kvalitetsskillnader inom vården av äldre och inom förskolan.

Vinster i välfärden-debatten är Alliansen på vägatt förlora. Man tvingas inta försvarsställning medan Socialdemokraterna lyckas framstå som motståndare till vinster, trots att skillnaderna knappast finns. Liberalerna måste tydliggöra att köp av välfärdstjänster måste anstå tills man klarar att reglera kraven i avtal och att utkräva ansvar.

I en tid när våldet är ett dagligt inslag i medias nyhetsbevakning, måste politiker fråga sig vilka medel, som bör användas för att komma bort från våldet och kunna sprida en ickevåldskultur. Ska man fortsätta en politik, som förespråkar användning av vapen som motmedel mot våld och att vi vill vara med i en kärnvapenorganisation? Sverige kan gå före i ett arbete mot våld och ofred. I det arbetet måste socialliberaler ta ledningen.

Som miljöengagerad socialliberal ser jag med häpnad på hur miljöfrågorna hanteras. Liberalerna har ett bra miljöprogram, vidimerat av SNF,men i debatten har frågorna i princip begränsats till att behandla utbyggd kärnkraft. Påståendet att en utbyggd kärnkraft skulle vara lösningen på klimatproblematiken är inte i linje med en hållbar och modern syn. Eftersom miljö, ekonomi och tillväxt, internationell solidaritet och människovärde så intimt hänger samman, borde detta område vara vikt för det socialliberala partiet. Men i så fall måste miljöfrågorna genomsyra partiets politik.

Svensk socialliberalism idag måste kännetecknas av inte bara ord som krav, tuffa tag, auktoritet. Om ”att ställa krav är att bry sig”, var finns då de ord som också handlar om omsorgen om de som inte klarar kraven?

För ett socialliberalt parti får röstmaximering inte vara det primära. Ideologins betydelse får inte minska till förmån för sökandet av den politik som attraherar ”medelväljaren”, ett slags plånbokspopulism. Makt får inte bli viktigare än ideologisk renlärighet.

För Liberalernas framtid som en än starkare politisk kraft krävs en återgång till en socialliberalism som kännetecknas av kamp för fred och demokrati, internationell solidaritet, solidaritet med kommande generationer, frihandel, generell välfärdspolitik och en reglerad marknadsekonomi. Fortfarande är den traditionen stark inom Liberalerna. Inget annat parti har bättre förutsättningar att anta den utmaningen än Liberalerna.
Berätta om ideologin, kasta loss från alliansbildning och visa öppenhet för samarbete med likasinnade.
För det krävs emellertid mod och uthållighet. Jag hoppas att partiets företrädare på olika plan vill, vågar och orkar göra det.










tisdag 14 augusti 2018

Så bra om partiernas ointresse för erfarenhet

Så bra och träffande. Partiernas tal om årsrika oc h att ta vara på erfarenhet är mest prat.

Ur nättidningen News55:


"Med bara en månad kvar till valet kan jag inte vara tyst längre. Jag är oerhört besviken på våra politiska partier. De nonchalerar oss äldre. Trots att mer än var fjärde väljare är 65 år eller äldre, är det mycket tunt med äldre kandidater på partiernas valsedlar. Min slutsats är att de helt enkelt struntar i oss. På samma sätt som arbetsmarknaden vill göra sig av med äldre arbetskraft så värdesätts inte erfarenhet  i de folkvalda beslutande församlingarna.
Jag läste en artikel i Senioren, SPF-Seniorernas medlemstidning, där de har granskat riksdagspartiernas vallistor. Det var ingen rolig läsning;  Om det blir samma valresultat som 2014 så skulle futtiga sju kandidater som är 65 år eller äldre komma in i riksdagen. Av totalt 349 ledamöter.  Vi 65 plussare utgör drygt 27 procent av väljarkåren, men vi skulle bara vara 2 procent av ledamöterna i Sveriges riksdag. Deras kartläggning visar också att sämst är: Socialdemokraterna, Miljöpartiet , Vänsterpartiet och Centerpartiet, som skulle sakna en senior i riksdagen.
Om riksdagsledamöterna ska vara i proportion till väljarkårens åldersstruktur, skulle det vara 96 seniora ledamöter i riksdagen.
Så blir det givetvis inte och så är inte vårt valsystem uppbyggt. Men bara sju seniora ledamöter är uselt
Partierna har gjort många utspel om oss erfarna under året för att visa att de är medvetna om de orättvisor som drabbar äldre och att de vill åtgärda dem. Bara partierna får våra röster. Men gör de sedan som de har lovat att göra?
Partierna påpekar samtidigt betydelsen av att vallistorna ska spegla befolkningens sammansättning.
Att det bara har varit tomt prat kan vi alla se idag.
Så har det inte alltid varit. När det för många år sedan konstaterades att det var för få unga i politiken, agerade partierna, tog sitt ansvar och fick in fler unga i verksamheten. Men nu när det gäller oss äldre bryr de sig inte.
Det gör mig ledsen och arg. Vi finns också. Vår erfarenhet har ett värde och svensk politik skulle må bra av att få in fler äldre i beslutsfattande församlingar.
PRO:s ordförande, Christina Tallberg uttryckte det här på följande sätt: ” Det är ett kraftigt demokratiskt underskott i Sveriges riksdag”.
Jag själv hade hoppats att höstens val skulle rätta till den här obalansen, men icke…..
Jag har inget emot vår äldreminister Lena Hallengren, men jag skulle föredra om en äldreminister i Sverige också var äldre. En minister som vet vad det innebär att vara och bli äldre i Sverige. Som har erfarenhet. Detsamma gäller en kulturminister, skolminister, finansminister och andra ministerposter. Erfarenhet och kunskap från de områden man ansvarar för gör förutsättningarna för ett bra jobb mycket bättre, tror jag. Jag tror att det är en fördel om man som riksdagsledamot också har varit ute i den verklighet som vi alla lever i och att yrkeslivserfarenheten inte bara grundar sig på politiskt arbete.
News55 är partipolitiskt obunden – men vi står alltid på 55 plussarnas sida. Jag har stor respekt för Liberalernas Barbro Westerholm. En i mina ögon mycket klok kvinna, som 85 år gammal ställer upp för en ny mandatperiod i riksdagen. Hon vet vad det innebär att vara äldre. Hon har erfarenhet. Vi behöver fler ”Barbro Westerholm” i Sveriges riksdag.
Jag vill understryka att jag inte har något emot yngre politiker. Men jag saknar de äldre. Jag tror att just kombinationen av yngre tillsammans med de äldres erfarenhet kan var mycket fruktsamt. Obalansen i ålder på riksdagsledamöterna i Sveriges riksdag måste vi åtgärda i det kommande valet.
Och det finns fortfarande en chans. Vi kan fortfarande påverka riksdagens sammansättning, trots partiernas ovilja att lyfta fram äldre med erfarenhet. Enligt Valmyndigheten ska det finnas 830 seniorer på riksdagspartiernas valsedlar till riksdagen.  Gör som jag i det kommande valet. Kryssa för en senior på valsedeln."


Misstänkt namnges bara ibland

I en del andra fall, såsom påstådda trakasserier har personer namngivits i media. Varför inte i detta fall?

"En svensk artist har åtalats för två fall av narkotikabrott i Finland, skriver Norrbottens-Kuriren. Så sent som i januari dömdes han för rattfylleri och narkotikainnehav.
Artisten greps i tullen efter en flygresa från Thailand till Helsingfors med 0,5 metamfetamin i bagaget. Han erkänner köp av narkotika för eget bruk.
Han står också åtalad för att under en fyraårsperiod ha köpt totalt 118 gram metamfetamin till ett värde av över 200 000 kronor.
Artisten erkänner att han köpt narkotikan för eget bruk men att han också erbjudit narkotika till vänner.
Åklagaren yrkar på villkorligt fängelse."

söndag 12 augusti 2018

Sverige kan bli en ledande fredskapande kraft

Skriva på avtalet om kärnvapenförbud
Säga nej till NATO-medlemskap
Införa ämnet Livskunskap på skolschemat
Inrätta fredsminister
Bidra med diplomati inom FN och OSSE

Tänk vilka signaler dessa ställningstaganden skulle skapa runt om i världen
Sverige kan bli en fredskapande nation

Klimatfrågan och fredsfrågan ödesfrågor

Lyssnade du på God Morgon Världen i dag? Om du gjorde det hörde du redaktören Carl Rudbeck uttala sig antingen med kunskapsbrist eller med kunskapsförakt. Det  spelar ingen roll vad vi i Sverige  gör för att minska klimatpåverkande utsläpp, sa han. De flesta börjar förstå att vi i vårt land lever ohållbart, men att vi genom omställning kan visa andra vägen. Jimmie Åkesson har några meningsfränder, men förhoppningsvis minskar dom i antal.
Åkesson raljerade i sitt sommartal på hemorten Sölvesborg i vår tids ödesfråga med att tala om populism i klimatfrågan. Må många nu börja förstå vad SD skulle kunns orsaka vårt land

En annan ödesfråga, som, i motsats till klimatfrågan, inget parti vill beröra, är fredsfrågan. Även här kan och bör Sverige gå före. Vi kan säga ja till ratificering av avtalet om kärnvapenförbud, vi kan markera fortsatt alliansfrihet och vi kan ta ledningen i ett fredsskapande arbete. Utan fred och utan stopp på klimatförändringarna ingen välfärd

lördag 11 augusti 2018

Nättidningen News55 om pensionerna

Löfvens pensionslöfte får kritik av Alliansen

 Uppdaterad: 2018-08-11 16:16
De borgerliga representanterna i pensionsgruppen är kritiska till Socialdemokraternas vallöfte att ge högre pension till en del äldre och anser att det slår mot grundtanken i pensionssystemet, rapporterar SR Ekot.
Moderaterna är ändå beredda att diskutera förslaget.
ANNONS
 
Vi får inte skapa situationer där det blir orättvisa och där man ger en bonus till vissa och inte till andra, säger Liberalernas ekonomisk-politiske talesperson Mats Persson till Ekot.
Löftet gavs av statsminister Stefan Löfven (S) den 1 maj. Det innebär att pensionerna höjs genom ett tillägg till pensionen för dem med en allmän, inkomstgrundad, pension på 9 000-17 000 kronor i månaden. Det motsvarar 1,2 miljoner, eller sex av tio, av dagens pensionärer i Sverige.

”Är orimligt”

Finansminister Magdalena Andersson (S) avfärdar kritiken.
 
Det är ju typiskt att när vanliga löntagare ska få lite extra pengar i plånboken, ja, då plötsligt tycker Allianspartierna att det är orättvist, säger hon till TT.
 
Vi tycker tvärtom att det är orimligt att människor som jobbat ett helt långt yrkesliv ändå har svårt att få ekonomin att gå ihop.

Inte genomförbart

De borgerliga representanterna i pensionsgruppen anser att S-förslaget slår mot en grundbult i systemet – att det man betalar in direkt ska påverka hur mycket man får ut, och att den som väljer att jobba fler år och mer heltid också ska få mer i pension än den som har jobbat mindre.
De anser också att det är svårt att genomföra förslaget rent tekniskt i pensionssystemet.
Moderaterna är ändå beredda att diskutera Socialdemokraternas förslag i pensionsgruppen, men vill i första hand stärka inkomsterna för samtliga pensionärer.
 
Ett snabbt sätt att se till att pensionärer får mer i plånboken är att sänka skatten. Det vill vi också göra. Det kommer att påverka de med allra lägst pension direkt när vi gör det, säger partiets ekonomisk-politiske talesperson Elisabeth Svantesson till TT