lördag 24 augusti 2019

Ännu en larmrapport

Kolet bromsar Australiens klimatrörelse

KLIMAT & MILJÖ. Valet i Australien i våras sågs tidigt som en omröstning om klimatet. Efter ett år med extrem torka, bränder och översvämningar har engagemanget för frågan aldrig varit större och det är på landsbygden som den största klimatstriden utkämpas. Bönder vars skördar torkat bort möter gruvarbetare som är beroende av kolexporten. Allt pekade på en seger för det mest klimatvänliga alternativet – socialdemokratiska Labor. Ändå vann den mindre klimatambitiösa konservativa koalitionen. Journalisten Julia Atiyeh skriver om hur en av världens största exportörer av fossila bränslen nu ska bryta ännu mer kol.
Publicerad: 2019-08-23
Nästan en av tre väljare (29 procent) värderade inför parlamentsvalet i maj klimatfrågan som den viktigaste valfrågan, jämfört med knappt en av tio (9 procent) inför förra valet 2016. Tankesmedjan Lowy Institutes årliga undersökning visade att 60 procent av den australiska befolkningen höll med om påståendet att “global uppvärmning är ett allvarligt och akut problem. Vi borde börja vidta åtgärder nu, även om det innebär en märkbar kostnad.”
Klimatfrågan ­– liksom landet, har aldrig varit hetare. Sommaren 2018–2019 var den varmaste som någonsin uppmätts, med temperaturer på uppemot 50 grader. Samtidigt regnade det minimalt, 30 procent under de genomsnittliga sommarnivåerna. Så lite har det inte regnat på 36 år .
Bönder har fått se sina skördar torka bort, djur dö och foderpriser stiga. 
Forskning visar att extremväder tär på lantbrukares mentala hälsa och ökar risken för självmord.
Därför är det inte så konstigt att klimatinitiativen från just bönderna blivit allt fler. Grupper och projekt som Farmers for Climate ActionFuture Farmers och Young Carbon Farmers har med växande intensitet nått ut med informationsspridning och krav på mer klimatvänlig politik.
brandskyltVarningsskylt i Queensland. Foto: Shutterstock
Förutom extrem torka har Australien drabbats av flera översvämningar. Ett av de hårt drabbade områdena är Townsville i nordöstra Queensland. Under drygt en vecka kom lika mycket regn som det vanligen gör på ett år, och tusentals bostäder sköljdes bort.
Området mellan Bundaberg och Townsville har blivit ett centrum för striden mellan klimat och kol. Indiska storföretaget Adani, som länge planerat för att öppna Australiens största kolgruva med tusentals potentiella arbetstillfällen, har sitt huvudkontor här. Samtidigt är Stop Adani den kanske mest framträdande aktivistgruppen mot kolindustrin. 
Varje delstat och territorium representeras av ett visst antal platser i parlamentet. Det oväntade nederlaget för Laborpartiet och därmed det uteblivna maktskiftet i våras tillskrevs snabbt delstaten Queensland. Labor tappade så många röster i delstaten att partiet förlorade två Queenslandmärkta mandat i parlament.
Partiernas olika inställning till kol i allmänhet och Adani-gruvan i synnerhet, anses ha haft en avgörande betydelse. Scott Morrison, premiärminister sedan 2018 och tidigare finansminister, gjorde 2017 som Gustav Fridolin och tog med sig en kolbit som han visade upp framför sina politiska motståndare. Men inte som ett avskräckande exempel. ”Det är bara kol. Ni behöver inte vara rädda.”
tidningLiberalernas Scott Morrison vann överraskande valet i maj 2019. Foto: Shutterstock
Hans liberala parti har lovat att uppfylla Australiens skyldigheter enligt Parisavtalet genom en minskning av landets koldioxidutsläpp med 26–28 procent till 2030, jämfört med 2005 års nivåer. Labors mål har istället varit att minska utsläppen med 45 procent.
Liberalerna har varit för Adani-gruvan medan Labor har intagit en velande position gentemot gruvnäringen. ­Efter valet sade Queenslands guvernör Annastacia Palaszczuk från Labor att det varit ett ”wake-up call”. En knapp månad senare gjorde hon vad som beskrivs som en politisk U-sväng och godkände de sista verksamhetsplanerna Adani behövde för att gå vidare med sina gruvplaner. Hon lovade också att det ”inte var den sista gruvan mitt parti beviljar”.
Klimatförändringar och extremväder oroar visserligen, men det gör också klimatåtgärder, både för gemene man och för politiker. Australien är en av världens största  kolexportörer och över hälften av det exporterade kolet kommer från Queensland. Exportsektorn har sedan millennieskiftet stått för omkring 20 procent av landets BNP och just kolexporten var 2018 den mest lönsamma exportvaran.
Med detta i ryggen är det lättare att tro på Scott Morrison när han säger att det vore ekonomiskt ansvarslöst att dra ner på kolbrytningen.
Australien har nästan tre decennier av obruten tillväxt bakom sig och invånare liknar stolt landets ekonomi vid en skuttande känguru. Det senaste året har dock tillväxtsiffror pekat på en inbromsning av ekonomin och framför allt oroar en högre arbetslöshet.
kolgruvaKolgruva i Liddell i New South Wales. Foto: Taras Vyshnya/Shutterstock
Statlig statistik visar att kolindustrin sysselsätter 247 400 personer, motsvarande nästan två procent av den arbetsföra befolkningen. Men de senaste fem åren har nästan 10 000 jobb försvunnit inom näringen. Det märks på orter som Mackay, Sarina eller Rockhampton, som byggts upp kring kolgruvorna. Till salu-skyltar hänger tätt och förfallna kåkar står på rad mitt i samhället.
Den politiker som vill begränsa kolbrytningen i klimatets namn skulle alltså banta ner en av de viktigaste exportvarorna i en tid av ekonomisk motvind och säga nej till potentiella jobb inom kolindustrin när fler arbetstillfällen behöver skapas.
Detta betyder inte att det inte finns några miljövänliga initiativ. Bönder kan få betalt för att låta staten installera vindkraftverk på sin mark och på så vis har man en inkomst även när torrperioder stryper skördarna. Antalet solcellsfarmer växer också och jobbmöjligheterna inom förnybar energi steg med nästan 30 procent mellan 2017 och 2018. Arbetstillfällena inom förnybart uppgår dock än så länge bara till åtta procent av antalet jobb som finns inom fossila bränslen.
Men förutom ett växande miljö- och klimatengagemang bland befolkningen är utvecklingen av förnybar energi också ett tecken på att klimatfrågan inte är avgjord.
klimatdemoElever skolstrejkar för klimatet i Sydney den 15 mars 2019. Foto: Holli/Shutterstock
Och debatten pågår inte bara inom landet utan Australiens regering har även fått hård kritik internationellt, bland annat av omkringliggande ögrupper i Stillahavsområdet, länder vars existens hotas av stigande havsnivåer. Kritiken handlar om att Australien har räknat av utsläppsminskningar som gjorts under Kyotoprotokollet, mot utsläpp som skett under Parisavtalet, och på så sätt anser sig regeringen ha uppfyllt sina klimatåtaganden.
Valresultatet ska alltså inte läsas som att klimatet inte har någon större betydelse. Frågan handlar för väljarna antingen om en rädsla för klimatförändring eller om oro för klimatpolitikens konsekvenser.
Att valet vanns av politiker som hävdar att ekonomin kräver en långsammare övergång till förnybart än vad oppositionen vill, strax efter en sommar med extremväder, tyder på att rädslan för klimatåtgärder än så länge väger tyngre än oron för klimatförändringar.

Julia AtiyehFrilansjournalist samt redaktör på TT i Sydney. Bakgrund som jurist och reporter på Expressen, SVT och Dagens industri.

fredag 23 augusti 2019

Dagens språkpåpekande

Det är liksom lite besvärande att lyssna på prat som liksom består av meningar nästan liksom helt fyllda med ordet liksom

För övrigt anser jag att de nya ä- och ö-ljuden förstör språket

Lämnar Sverige sin fredsskapande roll?


Artikelförfattarna menar att utrikesminister Margot Wallström har bytt riktning i kärnvapenfrågan.

När Nato lockar tystnar regeringens röst för fred


DEBATT Regeringen har bytt riktning på svensk fredspolitik. Står Nato-medlemskap näst på tur? Det undrar Harald Nordlund (L) och författaren Valentin Sevéus.


01:00 | 2019-07-28
Sverige har i internationella sammanhang hittills varit en röst för nedrustning, för fredsskapande och medling. Denna svenska roll har skapat respekt i omvärlden och har ansetts som den bästa insatsen för att bidra till en säkrare värld. Trots detta säger Sverige nu nej till att underteckna en historiskt viktig överenskommelse i FN om förbud mot att inneha och använda kärnvapen.
Ett ställningstagande för förbud mot kärnvapen har länge utgjort en central del i svenskt internationellt fredsarbete, sommaren 2017 röstade Sverige som ett av 122 länder till exempel igenom FN:s konvention om kärnvapenförbud. Den plötsliga kursomläggningen kan ses som ett ytterligare närmande till kärnvapenorganisationen Nato.
Säkerhetspolitik handlar om mer än att skydda landets gränser. Det innebär också att tillgodose människors önskemål om att slippa väpnat våld, klimathot, terrorism och pandemier, internationell brottslighet och sexuellt våld. Säkerhetspolitiken har många beståndsdelar, såsom diplomati, totalförsvar, bistånd, handel samt miljö- och klimatpolitik.
Det centrala målet för svensk säkerhetspolitik borde därför vara att främja en global fredskultur med frihet från våld för alla. Vapnens dominans behöver brytas. Dialog och kunskapsutbyte inom och mellan länder måste främjas.
Beatrice Fihn, generalsekreterare för organisationen ICAN som 2017 fick Nobels fredspris för sitt upplysningsarbete mot kärnvapen frågar i en artikel i Aftonbladet (16/7): ”Varför tar Sverige inte avstånd från massförstörelsevapen?”. Fihn påpekar också att Sverige har samarbetat med stater som stödjer kärnvapenförbudet, så som Nya Zeeland, Österrike, Mexiko och Sydafrika.


Varför väljer Sveriges regering att byta riktning? Regeringens svar på frågan tycks vara att Sverige ska fortsätta att arbeta för nedrustning på andra sätt. Någon tydlig plan för hur det ska gå till har hittills dock inte redovisats.
Krigen och militarismen bör förpassas för gott till historiens skräpkammare. Ett sådant stort steg i människans historia tar naturligtvis lång tid och kräver att vi på många håll tänker om. Den omfattande fredspolitiska utredning som behövs för att börja utforma ett sådant program lyser tyvärr med sin frånvaro.
Sverige närmar sig nu Nato än mer. Innebär nästa steg en ansökan om medlemskap?
Ett medlemskap innebär att man åtar sig ett ansvar om ett annat Natoland blir angripet. Nato förutsätter även att medlemmar är med i Nato Nuclear Planning Group. I Natostadgans artikel 5 anges att ett angrepp på en medlem betraktas som ett angrepp på alla medlemmar, vilket innebära att Sverige skulle bli medansvarigt för den massdöd som användning av kärnvapen medför.
För att förhindra att bilden av Sverige som en stark kraft för fred i världen nu helt suddas ut krävs ett antal initiativ:
*Underteckna avtalet om kärnvapenförbud.
*Uttala ett tydligt nej till Natomedlemskap.
*Delta i fredsskapande arbete genom dialog, diplomati och genom stöd till svenska och internationella fredsforskare och fredsorganisationer.
*Inrätta ett fredsdepartement, så att en tydlig politik kan formas som långsiktigt bidrar till krigens avskaffande och fredens säkerställande.
Återuppväck den svenska rösten för fred!

Råd om vägval för Liberalerna



En ny era för Liberalerna tar, efter valet av ny ledare, nu sin början. Partiledaren har att marknadsföra partiets politik. Inriktningen för politiken läggs fast av landsmötet, ombud från hela landet.
Partiledaren påverkar emellertid i hög grad medborgarnas bild av partiet genom sitt sätt att utöva ledarskapet på och sin betoning av politiska profilfrågor. Partiledarvalet är därför viktigt för partiets framtid.
Ska partiet åter kunna framstå som Sveriges socialliberala parti måste landsmötet och den nya ledaren ompröva politiken i flera avseenden.
Att Liberalerna ska fortsätta att hävda skolans betydelse för enskilda människors och ett samhälles positiva utveckling bör vara självklart. Men när man anger förstatligande av skolan som ett viktigt medel brister logiken.
Riksdagen har, i Skollagen lagstiftat om, bland annat, att skolan ska vara jämlik. Staten har misslyckats med att få tillämpning av lagen. Att lägga även dagliga driftfrågor på den som misslyckats med sin styrande uppgift finner jag ologiskt. Stiftar man en lag måste man ha klarat ut hur den ska få efterföljd.
Ett annat exempel är sjukvården. Hälso- och sjukvårdslagen anger att sjukvården ska vara jämlik. Ingen torde säga att staten gjort succé. Det handlar lite om organisation och mer om politisk styrning. Jag menar att huvudproblemet ligger här.
Offentliga sektorn fortsätter att angripa problem med organisationsförändringar när grundproblemet är ett annat.
Och – L säger samma som flera andra partier: omorganisera i stället för att lösa styrningsproblem.
En annan fråga är försvaret och NATO-medlemskap. EU bildades för, i första hand, att stärka och säkra freden i Europa. Inför valet till Europaparlamentet nämnde kandidater och partiledare knappt fredsfrågan. Däremot talade man om upprustning och NATO-medlemskap, åtgärder, som skapar provokation och inte gynnar freden. Liberalerna talar om försvarssatsningar inom EU, men ingenting om alternativet diplomati och dialog.
Och – L säger samma som flera andra partier: mer vapen i stället för dialog och diplomati.
En tredje fråga: Jag påstår att många uppfattar, även om det inte är i sak korrekt, att Liberalernas klimatpolitik består av endast förslag till utbyggd kärnkraft.
Fler och fler har börjat förstå att ny kärnkraft och tillämpning av ny teknik ligger många år framåt i tiden och att den är så dyr att tillskapa att det är tveksamt om den är realistisk. Till det kommer avfalls- och säkerhetsproblem.  Osäkerheten motiverar helhjärtad satsning på förnybara energikällor.
Och – L säger samma som flera andra partier: osäker kärnkraft som huvudsaklig energikälla.
En fjärde fråga är allianskonstruktionen. Att ingå en allians innebär att man söker tona ner skillnader och betona likheter med ett eller flera andra partier, med enda syftet att nå regeringsmakten. Profilen suddas ut. Det här är ett förhållningssätt, som kan starkt ifrågasättas ur demokratisk synpunkt.
Och – L säger samma som flera andra partier: regeringsmakten viktigare än att skapa egen ideologisk tydlighet.
Liberalerna måste nu se mer långsiktigt på politiken än vad partiet gjort under en längre tid. Formulera tankarna kring solidaritet med människor, som här och nu kommer i kläm, solidaritet med människor i andra länder och solidaritet med kommande generationer. Formulera tankarna kring bevarandet av marknadsekonomin men också regleringen av den. En ohämmad marknadsekonomi motverkar andra socialliberala mål, såsom jämlikhet minskade sociala skillnader och frånvaro av ekonomiska oegentligheter. Den nya ledaren har en viktig uppgift i att återskapa den socialliberala berättelsen på ett sätt som kan tas in av oss medborgare och samtidigt använda stora örat för att finna vägen till att nå de ideologiska målen.
Och – L säger inte samma som flera andra partier utan återgår till det socialliberala uppdraget.
Harald Nordlundtidigare kommunalråd, riksdagsledamot och landstingspolitiker, Uppsala

måndag 19 augusti 2019

Dagens språkpåpekande 19 augusti

I debattartikel: "..chockhöjningar i hyran." ...av hyran heter det väl.

I nyhet från TT:"..men vi har följt vad som hänt på nätet." Troligen menar man: ...men vi har på nätet följt vad som hänt.

I en insändare: "...så att alla cyklister, elsparkcykelåkare och elscooteråkare vet vart de skall köra." Här menar man nog:...vet var de skall köra.
 
I samma insändare: "...för såväl funktionsnedsatta. äldre, medelålders och yngre människor." Uttrycket ska lyda: såväl ... som

söndag 18 augusti 2019

Dagens språkpåpekande 18 augusti

"Jag är glad för att jag fått varit med om detta"
Allt vanligare fel.
Korrekt formulering: Jag är glad för att jag fått vara med om detta

För övrigt anser jag att de nya ä- och ö-ljuden förstör språket

lördag 17 augusti 2019

Dagens språkpåpekande 17 augusti

Vad är användningen av ordet liksom i varje mening tecken på? Varför har dagens skola accepterat eländet?
I den gamla skolan hade språkförstöraren Liksom inte fått härja. Eller kan det vara så illa att den ohejdade användningen är en innegrej?
Alltnog är användningen av ordet liksom irriterande

För övrigt anser jag att de nya ä- och ö-ljuden förstör svenska språket

Avkräv en redovisning

Dagens debattartikel i UNT är välkommen. Den är skriven av John Manders MUF och Erik Wahlström GU och handlar om att Almedalen är ett slöseri med skattepengar.
Kostnaderna för årets vecka i Almedalen för Uppsala kommun och Region Uppsala torde uppgå till närmare två miljoner kronor. Är detta klokt? Jo, säger representantaer för kommun och region.
Självklart inte säger artikelförfattarna och jag.
Nu måste slöseriet upphöra. Vi måste också kräva av var och en, som vistats där på skattebetalarnas bekostnad, en redovisning av vad man ägnat sig åt.
Låt oss inför nästa års vecka protestera i tid. Och, låt oss komma ihåg vilka politiker, som inte bryr sig om att hushålla med skatteintäkterna

fredag 16 augusti 2019

Feltänkt om Liberala tjänstemän

Politiska tjänstemän tillhörande Liberalerna till regeringskansliet. Nu hänger jag inte med  Hur kan ett parti få placera tjänstemän i kansliet för en regering, i vilken man inte ingår?
Anledningen anges vara att tjänstemännen i fråga ska bevaka sina liberala intressen. Men hallå. Det är väl riksdagsgruppens uppgift.
Politikens oklarheter minskar inte med sådana här konstruktioner. Hur ska vimedborgare förstå detta?

Norrland är mer än halva Sverige

I UNT i dag: "Östhammars socialchef flyttar hem till Norrland igen"

När läser v iom att någon flyttat till Götaland eller till Svealand? Men till Norrland, som utgör mer än halva landet.