Förenklat om politiken

Kan man ta sig friheten att uttrycka förväntningar på en tidnings ledarsida? Nej, egentligen inte. Vad en tidning skriver på ledarplats är upp till ledarredaktionen att bestämma. 
Vilket parti är i ledningen? Kan partiet X täppa till luckan? Läget är prekärt, men kanske man kommer på upploppet. Kampen om väljarna beskrivs oftast som en tävling, där deltagarna är de politiska partierna. Partierna har anpassat sig härtill. Eller kan det rent av vara, tvärt om, att medierna har anpassat sig.

En följd av denna syn på politiken har blivit att populismen frodas och ideologierna ligger i dödsryckningar. Det handlar om att göra utspel och genom dessa vinna poäng.

Demokratin måste anses påverkas starkt av att populismen blir rådande. Fingret upp i luften och vindriktningen får avgöra ställningstaganden. De enklaste lösningarna på komplicerade problem tillgrips, lösningar, som för dagen syns ha störst stöd.

Valet står mellan ett system där aktörerna, de politiska partierna, har som främsta uppgift att samla röster och ett system där partierna utgör hemvist för personer med samma syn på samhällsfrågorna. Men när hörde ni någon i en debatt i TV förklara sitt partis ideologi? När hörde ni någon i en debatt markera ideologisk skillnad mot annat parti? Nej, det förhållningssättet passar inte in i ett system där regeringsmakten är det primära.

Orosmolnen hopar sig internationellt. I flera nationer blir regimerna allt mer auktoritära. Sådana krafter har växt sig starka i även Sverige. I ett system där enkla utspel och populism blir norm ökar utrymmet för populismen och kortsiktigheten. Partier, som tidigare hade mål som demokrati, social rättvisa och öppenhet har satt sig i knät på populister, för vilka rasism och trollkonton är medel.

Inom nuvarande regeringssamarbete är inställningen att det är bättre att göra avsteg från sin ideologiska profil och få utgöra en del av regeringen. Alltså sudda ut profilen, styras av andra, men få besätta ministerposter. Som försvar för att ha lämnat det som var det unika med partiet, sa en gång dess ledare att det är bättre att ingå i regeringen än att stå utanför. Innebörden av uttalandet är att det är att föredra att sitta i en regering även om partiets profil är utsuddad jämfört att kunna i opposition vara profilerad. Uttalandet uppfyller inte ens lågt ställda krav på logik.

Alternativet måste, innan medborgarna ännu tydligare tar avstånd från det politiska spelet, vara att partierna ser sig som organisationer för ideologier, med målet att formulera och samla stöd för sin ideologi. Men politiken handlar väl i hög grad om ställningstaganden i vardagliga och kortsiktiga frågor? Förvisso. Dock måste dessa ställningstaganden göras inom ramen för den egna ideologin. Ett parti med, till exempel, demokrati, jämlikhet, solidaritet och människors lika värde som byggstenar i sin ideologiska plattform bör rimligen inte kunna samarbeta med auktoritära, antidemokratiska och främlingshatiska partier. Regeringsmakten ska nås för att förverkliga idéer, inte endast för att få besätta ministerposter.

Jag vill uttrycka min förhoppning om att på ledarplats i UNT få ta del av granskningar av hur partierna fullgör sina roller att vara hemvist för människor med samma ideologiska syn på samhällsfrågorna, i stället för spekulationer om vem som tar vem och om vilken fråga ett visst parti bör driva för att vinna kortsiktiga poäng. Kompetensen saknas inte.