Om styrning

Det är alltid helt och hållet ett politiskt ansvar vad som sker och inte sker inom offentlig sektor. Ansvaret för hemtjänsten ligger på den samlade nämnden – gemensamt, skriver Harald Nordlund. Foto: Adam Wrafter Debatt 2025-04-05 09:00 Harald Nordlund, f.d. kommunalråd och riksdagsledamot (FP) Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna. Båda sidor skyller ifrån sig efter den externa granskningen av hemtjänsten. Men en viktig grundregel i offentlig sektor är att de politiskt ansvariga aldrig utåt ska skylla ifrån sig på anställda. Representanter för S, MP, V och UP försöker i en debattartikel i UNT den 27 mars få oss att vända blickarna bort från det verkliga problemet. Ett problem som riskerar att drabba även andra sektorer än hemtjänsten. Man redovisar ambitioner om att förändra än det ena, än det andra, utan att visa insikt om vad problemet består i. Det vill säga bristen på politisk styrning – och politiskt ansvarstagande. Tecken på abdikation finns också i en debattartikel i UNT, också den 27 mars, skriven av Moderaternas kommunalråd. I debattartikeln tar hon åt sig äran av att förhållandena inom hemtjänsten har granskats. När bristerna har uppdagats ska man granska. Inte heller är oppositionens representanter i Äldrenämnden (M, KD, C och L) förtroendeingivande, när de i en debattreplik vill hävda att problemen inom hemtjänsten bottnar i bristande öppenhet från tjänstemannasidan (UNT Debatt 31/3). Bakgrunden är den svidande kritiken, som Kommunrevisionen riktat mot äldrenämnden för dess sätt att hantera övergreppen inom hemtjänsten. I deras debattartikel antyder de ett medvetet hemlighållande av fakta från tjänstemännens sida. De nio skriver, bland annat, att ”vi upplever en stark tystnadskultur och att en mycket tydlig ambition från förvaltningen är att hålla nämnden så långt från den operativa verksamheten som möjligt”. Planer, riktlinjer, policier påverkar verkligheten endast om man använder dem. Den sortens medicin som S, V, MP och UP ordinerat blir verkningsfull först när man intar den på rätt sätt. M:s, C:s, KD:s Och L:s är ju verkningslös enär det är någon annan, som ska ta medicin. M-kommunalrådets medicin är att jämföra med placebo, alltså möjlig psykologisk effekt. De vanligaste politikerutfärdade recepten heter: omorganisera, se över rutinerna, för över ansvaret på annan, hänvisa till att tjänstemän tagit över, inför tjänstemannaansvar, statens brist på ansvarstagande eller att staten lägger sig i för mycket. De två sistnämnda är dessutom motstridiga och används när de passar. Till nämndledamöterna i äldrenämnden: Ni håller ju i ratten. Varför styr ni inte då? Styrning innebär att man formulerar mål, att man följer upp om och i vilken grad målen uppfylls och att man utkräver ansvar. Visst föreligger större svårigheter för en nämnds opposition än för dess majoritet att få full insyn i verksamheten. Trots detta är det fortfarande så att ansvaret ligger på den samlade nämnden – gemensamt. Utåt, det vill säga gentemot oss medborgare, är det alltid helt och hållet ett politiskt ansvar vad som sker och inte sker inom offentlig sektor. Nämndsammanträden bör till största delen ägnas åt redovisning av hur planer, policier och mål återspeglas i verksamheterna och beslutsfattande med anledning av konstaterade avvikelser. Noterar nämnden en ovilja eller andra förklaringar till en inte nöjaktig insats i förvaltningen, får dessa förhållanden klaras upp internt mellan nämnd och förvaltning. Kontentan är att för de missförhållanden inom hemtjänsten, som i stor omfattning har återgivits i media, ska vi medborgare enbart utkräva ansvar från politikerna. Hur nämnden sedan utkräver ansvar av sin förvaltning, är just nämndens ansvar.