Lika aktuellt i dag

Det här sa jag i riksda´n 2001. Märkligt att samma sak kan sägas i dag.

Att avbryta utarmningen av naturen, speciellt den biologiska mångfalden är den mest akuta utmaning miljöpolitiken står inför. Allt fler arter hotas i dag av utrotning. Den svenska floran och faunan blir ständigt fattigare. Möjligheten till naturupplevelser för kommande generationer minskar.
Naturvård handlar inte minst om att skydda och bevara naturvärden och mångfalden i naturen åt framtida generationer. Att öka möjligheterna till naturupplevelser är en central uppgift för miljöpolitiken.
Fler områden måste ges kvalificerat skydd som naturreservat eller på annat sätt skyddas. Inrättandet av fler nationalparker och natur- och kulturreservat är en viktig åtgärd för att skydda exklusiva natur- och kulturlandskap. Antalet Natura 2000-områden måste utökas så att vi kommer ikapp Syd- och Mellaneuropa.

Särskild tonvikt skall läggas vid säkerställande av rekreationsmarker i och kring tätorter. Naturhänsynen måste här vara högre än i vanlig produktionsskog, vilket skall medföra rätt till intrångsersättning för markägarna.

De orörda älvarna och andra känsliga vattendrag måste bevaras. De besitter enastående skönhets- och upplevelsevärden och utgör viktiga ekosystem för många hotade djurarter.

För att bevara kusternas och skärgårdarnas karaktär måste kustreservat inrättas. Deras karaktär måste bevaras för både naturens och kulturens skull. Ett nationellt bevarandeprogram för kust och skärgård måste därför upprättas medan det ännu finns oförstörda kustområden.
Folkpartiet liberalerna värnar också om söt- och saltvatten organismernas biologiska mångfald. Öppet vatten, undervattensmiljöer och havsbottnar måste ges skydd även i form av rent marina reservat.

Utsläppen kring Östersjön kräver gemensamma lösningar på framför allt EU-nivå men även på nationell nivå. Den bästa miljöinsatsen för att stärka regionen kring Östersjön är att arbeta för att våra grannländer blir medlemmar av EU. (Här har glädjande saker hänt). Dessutom krävs vissa punktinsatser bl.a. ökade resurser för att minska oljeutsläppen i Östersjön. Sverige bör verka för en lag om miljölots på alla fartyg som trafikerar Östersjön.
Utökad internationell handel med långa och energikrävande transporter skapar påfrestningar på den globala miljön. En socialliberal miljöpolitik vill därför kombinera frihandel med miljöanpassat transportarbete. Det kräver att alla transportslag även i internationell trafik måste betala sina miljökostnader. För detta krävs internationella överenskommelser om skatt och avgifter på miljöförstörande utsläpp från långväga vägtransporter, flyg och sjöfart.

I Europa är EU et unikt verktyg för att skapa gemensamma miljöregler. EU skall kunna fatta beslut om gemensamma regler och miljöavgifter. Sådana beslut skall kunna fattas med kvalificerad majoritet.

Vi vill införa en europeisk miniminivå för koldioxidskatt. Trots att Sverige säger sig förespråka en sådan är Sverige i realiteten en av de värsta bromsklossarna mot en sådan utveckling. Förebilden för EU bör vara EMU-samarbetet. Unionen måste skapa en gemensam handel med utsläppsrätter för växthusgaser. En europeisk koldioxidavgift är i sig inte nog för att klara utmaningen med att stoppa växthusgaserna. Sverige bör, i avvaktan på ett EU-system, införa sådan handel med utsläppsrätter på nationell nivå så snart som möjligt.

Uttunningen av ozonskiktet är ett globalt problem och gemensamma och internationella lösningar är av central betydelse. Hotet mot ozonskiktet ligger främst i fortsatt eller ökande produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen i andra länder. Med tanke på att det idag finns fullgoda tekniska alternativ för de allra flesta användningar av ozonnedbrytande ämnen, skall Sverige driva på avvecklingen. I Sverige handlar det idag till stor del om att se till att de ämnen som idag finns i omlopp tas om hand vid avfallshantering.

Vi vill att EU inför en miniminivå för svavelbeskattningen. EU bör också införa gemensamma regler för att minska utsläppen av kväve.

Äganderätter och ekonomiska styrmedel är exempel på effektiva metoder för att använda marknadskrafterna i miljöpolitiken.

Miljöavgifterna kompletterar generella utsläppsgränser och innebär att den som släpper ut föroreningar eller utnyttjar en naturresurs får betala för sig.

Ett annat styrmedel är att skapa äganderätter genom att fastställa ett tak för utsläpp och sedan auktionera ut utsläppsrätter under detta tak. Miljöavgifter och utsläppshandel innebär att alla förorenare motiveras att minska utsläppen, att teknikutvecklingen stimuleras i miljövänlig riktning.

Avfallspolitiken skall syfta till att minimera mängden avfall. Det avfall som ändå uppstår skall i första hand återanvändas, i andra hand skall material återvinnas, i tredje hand skall energi utvinnas ur avfallet. Om detta inte är möjligt skall deponering användas. Grundprincipen skall vara att avfall skall tas om hand så nära källan som möjligt.

Det individuella ansvaret för olika producenter skall så långt som möjligt stimuleras. Ett sätt att åstadkomma detta är att införa kretsloppsförsäkringar för en rad produkter t.ex. bilar, vitvaror, datorer och elektroniska produkter.