Åren 2001 – 2010 skulle vara ett årtionde för en freds- och ickevåldskultur för världens barn. Årtiondet är snart till ända. FN: s deklaration om och åtgärdsprogram för årtiondet innehåller ett stort antal förslag till initiativ och insatser som borde ha kommit till stånd på lokal, regional, nationell och internationell nivå. Vid FN: s Generalförsamling år 2000 underströks regeringarnas roll ytterligare och 200 nationella kommittéer bildades. Generalförsamlingen betonade också att hela det civila samhället – organisationer, kyrkor, utbildningsväsendet, yrkesgrupper, näringsliv och media, bör vidga sina ansvarsområden och aktivt delta i den världsvida mobiliseringen mot våld.
Vad blev av årtiondet? Inte mycket. Ett oroande tecken, som handlar om FN: s roll, men också om hur överenskommelser blir till utan att vara grundade i en sann vilja att göra någonting. Nog känns det mer angeläget att svenska politiker engagerar sig i att få ett väl fungerande FN än att få ett medlemskort i NATO.
söndag 5 april 2009
Världens barn
Labels:
Våldet
Skriver om politik och kommenterar vardagshändelser.
Jag ställer gärna upp som inledare i samtalsgrupper, alternativt föredragshållare, om, i första hand, politisk styrning, patientsäkerhet och natur och miljö.
Jag kan också hjälpa till vid upprättande av skrivelser till, till exempel, myndigheter. Ställer mig också till förfogande för att påverka politiker i viss fråga.
harald.nordlund@swipnet.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar