Ljunggren och Alliansen

Stig-Björn Ljunggren har ett jobbigt förhållande till Alliansen. På bloggen listar han några alliansargument. Någon fullträff är det inte. Men visst har Alliansen saknat Reinfeldt. Och nu får han extra styrka genom de mycket positiva omdömena om hans sätt att sköta ordförandeskapet i EU. Jag ser fram mot Ljunggrens nästa blogginlägg, som väl borde handla om det svenska ordförandeskapet.

Transportkompani
Politiska uppdrag ska upplevas meningsfulla. Är det så alltid? Känner vi politiker, när vi går till ett sammanträde, att vi har möjlighet att åstadkomma förändring? Jo, ibland, men långt ifrån alltid. Men ska man då delta i de sammanhang där påverkansmöjligheter inte finns? Jo, det ska man, om man är beredd att arbeta för förändringar; förändringar av ett system, som inte fungerar. Att bara lämna kan betyda att någon fogligare och mer passiv kommer i ens ställe.
I dag ska jag delta i Regionförbundets fullmäktiges möte. Två ärenden finns på dagordningen, verksamhetsplan respektive revidering av förbundsordningen. 61 ledamöter möter ärendet i sina handlingar. Om jag nu skulle tycka att planen bör omarbetas är det naturligtvis omöjligt att åstadkomma detta. Vi är i december månad och tid finns inte för att återkomma i ärendet. I det andra ärendet har styrelsen redan fattat beslut i organisationsfrågan och nu föreläggs fullmäktige förslag om ändring i förbundsordningen med anledning av styrelsens beslut. Finns något alternativ till att anta styrelsens förslag? Nej naturligtvis inte.
Intar snart min plats i ett transportkompani, som knappast vet vad som ska transporteras och vart.