Häromdagen deltog jag i ett seminarium om vindkraft. Mycket intressant. Uppenbart är att potentialen är stor. Den tröghet, som kan finnas, beror i hög grad på kommunernas avgörande roll. Tillstånd till att anlägga vindkraftverk kan ges endast om berörd kommun tillstyrkt.
Intressanta inslag var det i Mälardalsrådets miljöutskotts möte i fredags. Ett par reflektioner i efterhand:Sverige har varit det enda landet, eller ett av få länder, i Europa med skatt på konstgödsel. Den kommer emellertid att avskaffas. Samtidigt har diskussionen i en del länder väckts om att införa sådan skatt. I fråga om fosfor och kväve ut i våra vattendrag svarar jordbruket för mellan 40 och 50 %. Kanske kommer Sverige att snart efter avskaffandet införa skatten? Enbart i Mälaren släpps ut 1,7 ton kväve och 0,5 ton fosfor per år.
Viktigt att, i första hand länsstyrelserna, följer utvecklingen med nya strandskyddsbestämmelser. Hur kommer allemansrätten att påverkas? En inte alltför djärv gissning är att den unika svenska allemansrätten snart inte är unik.
Det är lockande för kommunpolitiker att medge strandnära byggande. Sådant har med allemansrätten att göra men handlar ju också om problemet med framtida kostnader för skador av översvämningar. Hur många kommuner gör avsteg från rekommendationer. Det är inte bara avståndet till strand, på 100 och i vissa fall 300 meter, som är viktigt att iaktta utan viktig är också höjden från vattnet i fråga. Ingen bebyggelse vid Mälaren på lägre nivå än 2,5 meter får godkännas. Och… hur är det med kommunernas beredskap för att möta översvämningar?
Tack UNT för dagens ledare om ett par stora socialliberala ledare, Bertil Ohlin och Bengt Westerberg, och lika mycket för uppmaningen till Jan Björklund. Ohlin och Westerberg såg ett dubbelt uppdrag, utmejsla en socialliberal politik och att vinna röster för en sådan. Kanske kan en politik inriktad på enbart röstmaximering ge fler röster, men till vad…?
Kul med utmaningen att då och då prata om patientsäkerhet, politisk styrning och natur och miljö