lördag 18 maj 2013

Dålig styrning av skolan

Debatten om styrningen av skolan går vidare. Enigheten om att olikheterna mellan landets olika skolor är ett problem är stor. Men vilka slutsatser ska dras? Några tror att staten är bättre skickad än kommunerna att driva skolverksamhet, den stat, som i dag inte lyckas följa upp sina mål och utkräva ansvar. Men den analysen finner jag ingenstans, inte heller i den artikeln i Dagens Samhälle.

Lärarnas Riksförbund:          
Hur länge ska beslutsfattarna blunda för att skolans finansiering och styrning måste förändras? Studie efter studie visar att likvärdigheten blir allt sämre i den svenska skolan. Det skriver Bo Jansson, nytillträdd förbundsordförande för Lärarnas Riksförbund.
   
Flera av Lärarnas Riksförbunds rapporter har visat de växande problemen genom åren. Nyligen visade Skolverket och Skolinspektionen detsamma. Och häromveckan kunde vi läsa Dagens Samhälles stora genomgång av resultaten som visar att skillnaderna är mycket stora och rentav förstärks av två årtionden av kommunaliserad skola. Det blir särskilt uppenbart i Dagens Samhälles genomgång att det inte är rimligt att förvänta sig att små kommuner med litet skatteunderlag ska klara att leverera en högvärdig skola. Hur ska Bjuv, Skinnskatteberg och Flen kunna tävla med Danderyd, Lidingö, och Lomma? De har ju helt olika förutsättningar. Skola och utbildning är en nationell angelägenhet som hela landets framtid vilar på. Inför kommunaliseringen av skolan 1991 hävdade den dåvarande skolministern Göran Persson att ”framtiden ligger i kommunerna”. Men leveransen har uteblivit. Skolans resultat har försämrats, samtidigt som läraryrkets status sjunkit. 
Annons
 
Trots hårt motstånd, från framför allt Lärarnas Riksförbunds medlemmar, drevs reformen igenom. Det är värt att påpeka att i Sverige har decentraliseringsivern varit helt politiskt driven. Men nu när resultaten sjunker står inga politiker bakom denna utveckling, utan säger sig oroas av den.
Det Lärarnas Riksförbund, som organiserar majoriteten av lärarna i grundskolans senare år och gymnasieskolan, varnade för i samband med kommunaliseringen 1991, har blivit verklighet. Efter drygt två decennier med en skola i lokalpolitikers händer ligger Sverige efter i internationella jämförelser när det gäller läsförståelse, matematik och naturkunskap och skillnaderna mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund ökar.
Den splittrade kommunaliserade skolan, förenad med det fria skolvalet, som får allt mer kritik, samt en okontrollerad friskolereform, som inte levererat det lärarna och andra hoppades på, har lett oss till vägs ände. Nu har vi situationen att 290 kommuner samt otaliga friskolor säger sig försöka satsa på resultaten och på att förbättra villkoren för lärarna – alla utifrån sina lokala förutsättningar. Det går inget vidare, kan man väl säga.
Jag frågar mig i vilken annan verksamhet hade kvalitetsskillnaderna kunnat öka och leveransen försämras kontinuerligt under 20 år – och det utan att det leder till förändringar på styrnings- och ledningsnivå? Det är inget mindre än en skandal att lokala hänsyn har tillåtits gå före landets behov av en fungerande skola! Kommunaliseringen av skolan har inneburit en oacceptabel skada på det svenska utbildningsväsendet. Många lärare, inte minst männen, flyr sina arbeten.
En undersökning beställd av SVT visade nyligen att nästan häften av svenska folket nu vill förstatliga skolan. Det stämmer väl överens med Lärarnas Riksförbunds stora väljarundersökning, där 4 500 personer i åldern 18–74 år intervjuades inför förra riksdagsvalet. 90 procent tror inte att alla Sveriges elever får en likvärdig utbildning och en majoritet anser att likvärdigheten skulle förbättras med en statlig finansiering av skolan.
Svenska politiker måste sansa sig och lyssna på väljarna. Det är dags att ta steg mot en ny mer likvärdig och rättvis finansiering av skolan. En finansiering som kommer likställa villkoren mellan kommunala skolan och de fristående skolorna, till glädje för båda formerna.
Men frågan motarbetas av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och åsidosätts av riksdagspartierna. Därför kommer vi nu att ta kontakt med partierna för fördjupade samtal om skolans styrning och finansiering. För att säkra en positiv utveckling krävs en starkare nationell styrning med ett direkt uppdrag till lärarna. Det är en nödvändig väg ut och fram för svensk skola
Skicka en kommentar