Kemal Görgü Sveriges Fredsråd, Harald Nordlund f.d. riksdagsledamot och kommunalråd, Valentin Sevéus Fredskulturnätverket
Efter konferensen Folk och försvar 2020 kan vi konstatera att regering och riksdag fortsätter att efterfråga nya miljardrullningar till militär verksamhet. Fredspolitiken lyser med sin frånvaro, trots att vi vet att fler vapen och krigsretorik aldrig ger bestående fred. Den militära upprustningen hotar freden. Upptrappningen i vårt närområde ökar spänningen och risken för konflikt. Vill vi söka fred vet vi att det måste ske genom diplomati, samtal och samverkan.
Berättelsen om varför upprustning och fiendetänkande krävs pekar ensidigt, liksom krigarkungen Karl XII, österut. Men istället för att inbjuda Rysslands utrikes- och försvarsministrar till första samtal om hur en nordeuropeisk fredszon från Nordsjön till Ural skulle kunna skapas läggs fokus på krigsförberedelser och på den största militärövningen någonsin, Aurora 20, som går av stapeln i Sverige den 11 maj till 4 juni i år. Vi ser stora risker med att fredsrösten i vår svenska riksdag nu helt verkar saknas. Stormakterna USA, Kina och Ryssland kan anses ha störst ansvar för att vi inte får ett globalt systemskifte för fred. 
Den amerikanske statsvetaren Frederick Schuman har övertygande visat att USA:s utrikesdepartement inte kan förväntas arbeta för hela världens fred. Fokuseringen på ”Amerika först” har om möjligt blivit än värre med Donald Trump som president.
Amerikanska affärsintressen tillåts väga tyngre än människors trygghet. Många amerikaner vill se mer fredspolitik: Hundratals kongressledamöter i Washington har i nu snart hundra år föreslagit att ett fredsdepartement ska inrättas som balanserar de snävt nationella så kallade säkerhetsintressen som styr presidenter oh försvars- och utrikesdepartement.
Det militärpolitiska komplexet är starkt också i Kina och Ryssland. Kinesisk militär uttalar tyvärr då och då hotelser mot Taiwan. Den ryska regeringens oförmåga att vidgå sin våldspolitik i sina södra gränsområden är tragisk. Men det betyder inte att Ryssland utgör något ensidigt militärt hot mot Sverige eller Finland. Men risken för svensk del ligger i att Sverige snärjs in i de militärt utmanande ageranden som USA och Ryssland ägnar sig åt i och runt Östersjön.
Den militära logiken leder ofrånkomligen till att amerikanska Aurora-vapen på svensk mark och i nordiskt luftrum möts av ryska motåtgärder, nya krigsplaner, nya ryska militärövningar och slöseri med skattebetalares medel. 
Militärer förväntas tyvärr bete sig på det sättet, på båda sidor av Östersjön. Och inget av de åtta svenska riksdagspartierna har mycket att invända. Etiopien är en ljuspunkt. Som första premiärminister i ett större land har fredspristagaren Abiy Ahmed inrättat ett fredsdepartement i sitt regeringskansli. Alltmedan Sverige, som tidigare varit en röst för fredspolitisk uthållig, mångsidig och omfattande dialog, helt fallit in i upprustningsfällan.
Det värdlandsavtal som Sverige, med bred politisk uppbackning undertecknat utan någon föregående utredning om riskabla konsekvenser, har givit USA och Nato så gott som fri militär tillgång till Gotland, Skåne och resten av vårt land.
Det centrala målet för svensk politik borde vara att främja en global fredskultur med frihet från våld för alla. Vapnens dominans behöver brytas, fördomar om de andra ifrågasättas. Dialog och kunskapsutbyte inom och mellan länder måste främjas. Vi behöver därför en fredspolitisk utredning. 
Tiotals onödiga miljarder skulle kunna användas för att öka de lägsta pensionerna, ta hand om de hemlösas grundläggande behov och bättre avlasta föräldrar som behöver assistanshjälp till sig själva eller utsatta barn. De kunde också användas till brådskande miljö- och klimatprojekt. 
Fredspolitik innebär att tillgodose människors rätt att slippa väpnat våld, klimathot, terrorism och pandemier, internationell brottslighet och sexuellt våld. Fredspolitiken har många beståndsdelar, såsom diplomati, totalförsvar, bistånd, handel, samt miljö- och klimatpolitik. Krigen och militarismen bör förpassas för gott till historiens skräpkammare. 
För att förhindra att bilden av Sverige som en stark kraft nu helt suddas ut nåddes enighet vid en sammankomst med sju fredsorganisationer den 16 januari på Fredens Hus i Uppsala om att nu kräva följande:” 
* Inrätta ett fredsdepartement
* Underteckna avtal om förbud mot kärnvapen
* Låt Aurora 20 bli den sista krigsövningen i Sverige
* Inför förbud mot export av vapen