En skugga kan bekämpas med ljus

Så här skrev jag och Stig för över fyra år sedan Man kan inte lagstifta bort destruktiva beteenden. Man förhindrar dem med kunskap. Det är sjukdomen, som måste angripas, inte symptomen. I längden fungerar inte lagar mot olämpligt beteende. Vad som krävs är varje medborgares förmåga att relatera till och visa respekt för andra människor. Vi menar att för detta behövs träning under hela livet med en tydlig början i förskola och skola. Ökat välstånd, ökade kunskaper, globalisering, fler kontakter världen över, ökade möjligheter till självständiga val i livet och inte minst digital teknik och nya media har förändrat livsförutsättningarna för oss alla och inte minst ungdomar. Våld och krig kommer allt närmare vår vardag. Hur ska vi förhålla oss till denna alltmer komplexa verklighet? Hur ska vi förstå? De ökade ämneskunskaper skolan ger hjälper oss att förstå. Men de bilder som regelbundet förmedlas till oss visar att någonting mer behövs. Vi tycks behöva någonting, som det talas alltmer om, en livskompetens. Livskunskap (’life skills’) är enligt WHO ”en förmåga att på ett ändamålsenligt sätt möta och hantera vardagslivets olika krav och utmaningar”. Livskunskap är ingenting man föds med utan något, som man utvecklar i samspel med hemmet, skolan och i mötet med andra människor och som något, som gör tillvaron mer begriplig, hanterbar och meningsfull. Social och emotionell kompetens är en viktig del av livskunskapen. Bland annat OECD-studier visar tydligt på samband mellan ungdomars sociala och emotionella kompetens och deras skolprestationer och senare framgångar i yrkeslivet. Det finns studier, som visar att träning, som stärker barns förmåga till självkontroll, bidrar till god hälsa och mindre användning av droger senare i livet. Det finns också tydliga tecken på att näringslivet efterlyser bättre social och emotionell kompetens hos unga arbetssökande. Världsbanken framhåller till exempel i ett dokument från 2013 vikten av att arbeta med socialt och emotionellt lärande i skolan i områden som drabbats av olika kriser. Man slår återigen fast att barn med sociala och emotionella färdigheter lyckas bättre i skolan, har bättre relationer med kamrater och vuxna och har bättre psykisk hälsa. I skollagen och läroplanerna får värdegrundsarbete stort utrymme. Från utbildningsdepartementet hävdas bland annat att ”arbetet med skolans värdegrund är ett ansvar för alla. Det ska ske hela skoldagen i alla ämnen i och utanför klassrummet.” I läroplanerna framhålls att ”människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla.” Ingenting nämns dock om hur värdegrunden, målen, etcetera, ska förvaltas i den konkreta undervisningen. Livskunskap omfattar dock så mycket mer än det lagstadgade värdegrundsarbetet, såsom fysisk och psykisk hälsa, känslor och relationer, motivation och kreativitet. Styrdokumentens intentioner måste därför avspeglas tydligare i skolans dagliga verksamhet. Vi menar att detta blir möjligt endast om livskunskap blir ett eget skolämne, vilket leder till slutsatsen att ämnet måste finnas med i lärarutbildningen. Lärarförbundets studerandekommitté anser att lärarstudenter ska utbildas i konflikthantering. Syftet är att göra både lärare och elever bättre skickade att hantera konflikter. Nyttan med kunskaper i, till exempel, matematik, fysik och franska blir tydlig endast om dessa kunskaper kombineras med livskunskap. Om ämnet livskunskap ska ingå i den obligatoriska läroplanen måste regeringen fatta beslut om detta. Alla regeringar har hittills visat ointresse för frågan. Motioner, som föreslagit någon form av livskunskap på skolschemat, har avslagits av riksdagen, bland annat med hänvisning till ”syftet att olika värden, övergripande kunskapsmål och perspektiv som finns i de inledande delarna ska genomsyra undervisningen i alla ämnen är oförändrat” (Utbildningsutskottets betänkande nr 10, mars 2020). Ämnen som inte finns med i läroplanen kan föras in, i form av en så kallad lokal kurs. Sålunda kan den ansvariga politiska nämnden i kommunen besluta att, till exempel, livskunskap ska ingå i kommunens gymnasieskolor som lokal kurs. Men räcker det inte med att kommunerna har en viss frihet att föra in ämnet livskunskap i utbildningen? Nej, inte förrän våra ledande rikspolitiker tydligt deklarerar vikten av utbildning i livskunskap och tydligt tar avstånd från våldet i alla dess former, kan vi nå ett hållbart samhälle. Regeringen måste påverkas att i propositionsform föreslå riksdagen besluta att ämnet livskunskap ska införas i läroplanerna, samtidigt som många riksdagsledamöter ska påverkas att i motionsform föreslå detta. Regeringen måste också göra en omfattande uppföljning av hur skolorna klarar av att leva upp till vad läroplanerna reglerar i fråga om undervisning i livskunskap. Det är genom att skapa mer av kontakter och ökade livskunskaper som demokratin kan fördjupas. Men då krävs mod hos politikerna att förändra. Livskunskap måste bli ett ämne på skolschemat och i lärarutbildningen. Våra politiker måste gå före och i alla sammanhang ta avstånd från våld där det förekommer, inte minst när våld används som metod för att lösa konflikter mellan stater. De flesta torde instämma i att det som begreppet livskunskap står för är viktigt och att det bör nå alla barn i förskolan samt alla elever i grundskolan och gymnasiet. Harald Nordlund f.d. riksdagsledamot och kommunalråd Stig Zandrén Forum Livskunskap – för Socialt och Emotionellt Lärande