Debatt: Återuppväck socialliberalismen

Rådet till Liberalerna blir att lämna den här regeringen, skriver Harald Nordlund f.d. riksdagsledamot (FP)

Harald Nordlund f.d. riksdagsledamot (FP)

Foto: Privat

Debatt2025-03-18 18:01

Harald Nordlund f.d. riksdagsledamot (FP)

Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tre värden kännetecknar socialliberalismen - gemensamt ansvar, reglerad marknadsekonomi och vikten av rättvisa.

Detta innebär att staten ska ingripa för att skapa lika möjligheter för alla genom till exempel välfärdsreformer, utbildning och sociala skyddsnät, utan att inkräkta på den enskildes frihet. Folkpartiet (som nu heter Liberalerna) har också genom sin historia haft ett konsekvent intresse för internationellt fredsarbete och främjandet av mänskliga rättigheter. Deras inställning till fred och internationell politik har präglats av liberalismens grundvärderingar om demokrati, frihet och samarbete mellan stater. 

Vilket parti eller vilka partier kan anses vara bärare av denna ism? Historiskt är den förknippad med partiledarna Bertil Ohlin, Gunnar Helén och Bengt Westerberg. I dag, inte renodlad hos något parti, men med tydliga inslag i flera partier. 

”Till vänster om oss finns de som, liksom vi, försvarar välfärdsstaten men som med samma ihärdighet kritiserar marknadsekonomin. Till höger finns de som, liksom vi, engagerat pläderar för marknadsekonomin men som ofta ifrågasätter välfärdsstaten.” Detta uttryckt av förre Folkpartiledaren Bengt Westerberg i en debattartikel i UNT för trettiofyra år sedan. I SVT:s Politikbyrån nyligen stod han fast vid samma hållning.

Den tidigare bäraren, Folkpartiet, har för närvarande valt en annan väg. Här bör konstateras att ingen annan ism heller är i dag tydlig. 

Svensk politik handlar emellertid inte längre om en tävlan mellan ideologier, utan om ett spel om taburetter och om en ”vem tar vem”-lek. Medias önskemål om att få skildra politiken som en pågående match mellan två lag, i politiken benämnda block, tillmötesgås helt av partierna. I vems intresse sker detta? 

Partiernas oförmåga och ovilja att formulera sina visioner, anpassade till dagens verklighet, döljs genom matchen mellan de två lagen. Man avstår från att klargöra att deras roll är att i opposition och inför val profilera sin politik och att regering bildas efter val varvid kompromissas i olika grad. Detta förhållande gäller den nationella nivån. 

Kan den ideologiska beskrivningen, kort beskrivning av socialliberalism, appliceras på något av dagens partier? Knappast. Åtminstone kan konstateras att det parti, som Bengt Westerberg representerade inte finns i dag, annat än formellt som efterföljare till Folkpartiet under namnet Liberalerna. Dock inte i fråga om den förda politikens inriktning. Som svar på den kritiken anförs vanligen att partiet visst står för socialliberalism. Dock endast i teorin, kan konstateras, Trohet till sitt partis ideologi hindrar inte att samtala med och inte heller att kompromissa i sakfrågor. Men att ingå i en regeringskonstellation vars politik är styrd av en ideologi som i grunden är oförenlig med socialliberala idéer bör ses som en omöjlighet.

Motvinden för socialliberalismen är nu extra stark. Antalet demokratiskt styrda länder minskar. Auktoritära krafterna ökar i styrka. Tendenser finns emellertid till en motreaktion. Rådet till Liberalerna blir då: lämna den regering, som nu inte ger utrymme för en profilerad socialliberalism, beskriv en socialliberalism anpassad till dagens verklighet och förklara för väljarna att oppositionsrollen inte placerar partiet i något av de två lagen.

Socialliberalismen kan och bör återuppväckas.