En koloss utan kraft

Onsdag och torsdag förmiddag tillbringade jag i Örebro. Orsaken var att Mälardalsrådet samlades för sitt årliga Mälartinget. Man ägnar första dagen åt föreläsningar och något slag av seminarium och andra dagen åt årsmötesärenden.
Årets Mälartinget kändes som en repetition av några tidigare ting och upplägget var pedagogiskt, ja så till den grad att det hade passat förskolebarn.
En nystart för mälardalssamarbetet känns nödvändig. Nystarten måste utgå från grundtanken att genom att mötas från olika landsting och kommuner finna vägar för att öka den regionala konkurrenskraften. Men fortfarande , femton år efter bildandet av samverkansorganet, är oklarheterna förvånande oklara. Medlemmar är landsting och kommuner. Dock utgår arbetet från partierna. Representanterna i styrelse och utskott borde ha uppdrag från den medlem man representerar. Finns inte. Representanterna i styrelse och utskott borde återkoppla till sin huvudman, det vill säga landsting eller kommun. Sker i stort sett aldrig. Undantag, kanske det enda, är den rapport tre politiker från landstinget i Uppsala län lämnat till landstingsstyrelsen.
Jag tror det finns ett värde i att fortsätta att samarbeta över länsgränser i vissa frågor, men inte i nuvarande form.