Opposition, allians och Isaak

Beskrivningarna av den så kallade rödgröna alliansens syn på olika politiska frågor ger obehagskänslor. Konstellationen leder i de flesta opinionsundersökningarna. Men hur ska dessa tre partier kunna leda utvecklingen med någon trovärdighet. Jag har svårt att finna en fråga i vilken man är överens. Dessutom brukar jag, när jag ser Reinfeldt träffa utländska makthavare, leka med tanken att han i stället var Sahlin. Jag ryser.


I lördags ägde en manifestation till stöd för journalisten Dawit Isaak rum på många platser. Jag minns tydligt vissa iakttagelser när jag 2001 och 2002 deltog i demonstration förbi eritreanska konsulatet och i manifestation på Sergels torg. Jag minns hur vi blev filmade från balkong vid konsulatet.
Av reportaget i UNT att döma formulerades inga krav på regeringen att öka sina ansträngningar att få Isaak fri eller om svenska toppolitikers svala intresse för att sprida en ickevåldskultur. Man måste söka nya och mer verkningsfulla metoder för att göra intryck på totalitära regimer. Den här typen av manifestationer bidrar på ett bra sätt till att göra människor i vårt eget land medvetna om att en svensk medborgare behandlas mycket illa, men hur påverkar vi regimerna.