Naturvården en socialliberal angelägenhet

Möte med en grupp naturvänner. Upplandsstiftelsen möter då och då representanter för några myndigheter och representanter för miljöorganisationer. Gröna gruppen benämns sammankomsten. Från Upplandssiftelsens styrelse finns fyra (tror jag, kanske fem) representanter. Jag fick mig till livs en hel del.
Regeringen har framlagt en skrivelse om naturvårdspolitiken. Varför tycker man inte att nu gällande skrivelse är tillräcklig, undrade jag. Jo, man vill tydligare betona samverkansfrågorna, man vill åstadkomma mer av lokal meverkan, man vill ge kommunerna möjlighet att biotopskyddsområden, till exempel.
Ett problem är ju att anslaget för biologisk mångfald har minskat. Nu finns dock hopp om att nivån återställs. Jag hoppas socialliberaler i riksda´n agerar kraftigt för en höjning av anslaget, mot bakgrund av, inte minst, att det nu pågår en utarmning, som är alarmerande.

Havsmilöanslaget kommer att höjas. Det ser för närvarande svårt ut att de nationella målen för haven och våtmarkerna, trots höjda anslag. Röster har höjts för att man ska sänka ambitionsnivån för de mål, som inte alls kan nås. Det är bra att man har den diskussionen. Dock ger det märkliga signaler att Sverige ska backa i sina ambitioner. Vi socialliberaler ska agera för att insatserna ska öka för att nå målen.

Myggen en outhärdlig plåga. Vi har hört det många gånger. Självklart måste vi försöka förstå olägenheterna. Men kanske har vi människor hanterat naturen på ett olämpligt sätt? Vilken roll har vattenregleringar spelat? Vilken roll spelar myggen i ekosystemet? Myggen som föda och som överförare av näring mellan våtmarker? Detta exempel på frågor, som många av oss, som saknar tillräcklig kunskap skulle behöva få läsa om i ”myggreportage”