Vägledning för L-företrädare

Liberalernas utmaningar

De uppgifter jag, under mina fyrtio år som aktiv politiker, sett för mitt parti, Liberalerna, som primära, är: 1. Utgöra ideologisk hemvist, det vill säga beskriva den politiska plattformen. 2. Föra dialog med medborgarna, använda Stora örat. 3. Beskriva vad man konkret vill göra, på en orubblig ideologisk plattform och efter att ha lyssnat 4. Bilda opinion. Och i den ordningen.

Partiet måste ha en berättelse om sin plattform. Dialogen blir meningslös, om man saknar en berättelse om sin ideologi. Man blir låst vid ett fåtal konkreta frågor. Kvar blir att bilda opinion för dessa.

En huvudförklaring till att partiet missat plattformen är alliansbildningen. Den syftar till endast att få makt och tvingar till utsuddning av profilen.

Liberalerna förknippas i dag , i första hand, med utbildnings- och forskningspolitik. Utöver krav på mer ordning och reda, betyg från fjärde klass, införande av ordningsbetyg vill Liberalerna förstatliga den dagliga driften av skolorna.

Liberalernas profil består i övrigt av, som den beskrivits i media, förespråkande av svenskt medlemskap i kärnvapenorganisationen NATO, utbyggd kärnkraft och privata aktörer inom välfärdssektorn. Beskrivningen må vara oriktig, men den finns och dominerar.

Argumentet för förstatligande av skolan är bristande jämlikhet över landet. Det är emellertid staten, som har ansvaret för att skolan är likvärdig genom att tillämpa de lagar och förordningar, som reglerar likvärdighet. Varför detta skulle underlättas om staten fick ansvar för även den dagliga driften har ingen lyckats förklara. Man måste i sammanhanget fråga sig varför inte även övriga kommunala sektorer borde förstatligas, ty inte kan vi väl acceptera kvalitetsskillnader inom vården av äldre och inom förskolan.

Vinster i välfärden-debatten är Alliansen på vägatt förlora. Man tvingas inta försvarsställning medan Socialdemokraterna lyckas framstå som motståndare till vinster, trots att skillnaderna knappast finns. Liberalerna måste tydliggöra att köp av välfärdstjänster måste anstå tills man klarar att reglera kraven i avtal och att utkräva ansvar.

I en tid när våldet är ett dagligt inslag i medias nyhetsbevakning, måste politiker fråga sig vilka medel, som bör användas för att komma bort från våldet och kunna sprida en ickevåldskultur. Ska man fortsätta en politik, som förespråkar användning av vapen som motmedel mot våld och att vi vill vara med i en kärnvapenorganisation? Sverige kan gå före i ett arbete mot våld och ofred. I det arbetet måste socialliberaler ta ledningen.

Som miljöengagerad socialliberal ser jag med häpnad på hur miljöfrågorna hanteras. Liberalerna har ett bra miljöprogram, vidimerat av SNF,men i debatten har frågorna i princip begränsats till att behandla utbyggd kärnkraft. Påståendet att en utbyggd kärnkraft skulle vara lösningen på klimatproblematiken är inte i linje med en hållbar och modern syn. Eftersom miljö, ekonomi och tillväxt, internationell solidaritet och människovärde så intimt hänger samman, borde detta område vara vikt för det socialliberala partiet. Men i så fall måste miljöfrågorna genomsyra partiets politik.

Svensk socialliberalism idag måste kännetecknas av inte bara ord som krav, tuffa tag, auktoritet. Om ”att ställa krav är att bry sig”, var finns då de ord som också handlar om omsorgen om de som inte klarar kraven?

För ett socialliberalt parti får röstmaximering inte vara det primära. Ideologins betydelse får inte minska till förmån för sökandet av den politik som attraherar ”medelväljaren”, ett slags plånbokspopulism. Makt får inte bli viktigare än ideologisk renlärighet.

För Liberalernas framtid som en än starkare politisk kraft krävs en återgång till en socialliberalism som kännetecknas av kamp för fred och demokrati, internationell solidaritet, solidaritet med kommande generationer, frihandel, generell välfärdspolitik och en reglerad marknadsekonomi. Fortfarande är den traditionen stark inom Liberalerna. Inget annat parti har bättre förutsättningar att anta den utmaningen än Liberalerna.

Berätta om ideologin, kasta loss från alliansbildning och visa öppenhet för samarbete med likasinnade.

För det krävs emellertid mod och uthållighet. Jag hoppas att partiets företrädare på olika plan vill, vågar och orkar göra det.