Landstinget såg över

Av någon anledning fann jag lust att plocka fram en gammal artikel; från 2015. Jagtror att UNT publicerade den.

Men tänk så fel jag hade i inledningen. I övrigt: ledsen att jag hade så rätt. 

Landstinget ser över

Nu tas ett kort och försiktigt, men viktigt, steg inom landstinget för att påbörja en utveckling mot politisk styrning. När vägen är okänd är det kanske klokt att ta korta steg för att minska risken för att snava. Men det brådskar med att få vägen upptrampad och därigenom möjliggöra resoluta kliv.

I en pågående översyn av styrningen av vårt landsting har Landstingsstyrelsen gjort sex viktiga konstateranden.

1. ”Landstinget är en politiskt styrd organisation och styrs ytterst av politiska beslut.

Förutom den politiska styrningen regleras landstingets verksamhet av de lagar och förordningar som styr offentlig förvaltning i Sverige”

Jag finner synsättet, att lagar och förordningar inte är politiska verktyg för styrning, märkligt. Landstingets politiker styr genom politiska beslut, staten styr genom av riksdagen beslutade lagar och förordningar.

2. Landstingsstyrelsen har uppfattningen att staten under senare år har blivit

en mer aktiv part i landstingens arbete genom bland annat utvecklad kunskapsstyrning och styrning med hjälp av ekonomiska incitament inom prioriterade områden.

Jag delar inte den uppfattningen. Visst har verktyg skapats, men staten tycks inte veta hur man ska använda verktygen. Som på flera andra områden, till exempel skolområdet, har styrning genom tillämpning av sina egna lagar och förordningar, misslyckats.

3. ”Landstinget deltar också aktivt i och påverkas därmed av det regionala utvecklingsarbetet inom ramen för regionförbundet”.

Regionförbundet kommer att upphöra när region Uppsala bildas. Landstinget tar då över Regionförbundets uppgifter och landstingsfullmäktigevalet blir ett regionfullmäktigeval. Nödvändigt steg, som borde tagits för länge sedan. Regionförbundet är för oss medborgare en organisation i vilken vi inte har någon insyn. Jag vill emellertid se förändringen som ett första steg mot landstingets avskaffande. Det rimliga är att kommunerna får överta landstingets uppgifter och kommuner får bilda samverkansregioner för verksamheter, som kräver samarbete över större geografiskt område, såsom sjukvården och kollektivtrafiken.

4. ”Landstinget är en aktiv part i andra regionala sammanhang, främst i Samverkansnämnden för Uppsala–Örebro sjukvårdsregion men även i, till exempel, Mälardalsrådet”.

Det är sant att landstingets politiker är aktiva i samarbetet. Men räcker det med att vara en aktiv part? Vad resulterar aktiviteten i? Vi medborgare måste få kunskap om detta. En utvärdering måste göras.

5. ”Det politiska ledarskapet handlar om att styra och leda genom dialog och förankring”.

Dialog och förankring är viktiga i en politisk process. Det politiska ledarskapet handlar dock om mycket mer. De tänkta förändringarna, som innebär att budget fördelas på nämnder och inte på förvaltningar, är självklara. Fullmäktiges fördelning av budget på förvaltningar måste anses ha varit lagstridig. Ett fullmäktige har inga förvaltningar utan endast nämnder och styrelser. I praktiken krävs att nämnderna tar ansvar, vilket innebär att man gör ständiga uppföljningar, fattar beslut om förändringar på grundval av uppföljningen och utkräver ansvar. För närvarande är bristerna härvid skrämmande stora.

6. I nämndernas styrning av verksamheterna ska i allt högre grad användas, så kallade, styrkort. Styrkortet består av strategiska mål, framgångsfaktorer och årliga mål. Egentligen har styrkort funnits sedan långt tillbaka i tiden, i form av mål och strategier men har fått ny utformning och benämning. Den tydlighet, som skapas genom styrkort är positiv, men får inte leda till att ansvaret flyttas från nämnderna till verksamheterna och att landstingsstyrelse och landstingsfullmäktige söker utkräva ansvar av verksamheterna med stöd av styrkorten. Farhågan känns befogad när man läser landstingsstyrelsens konstaterande: ”Landstingets styrning kräver att verksamheterna

följer upp och utvärderar ekonomi och verksamhet”. Styrkorten har beslutats av politiska organ och är dessa organs ansvar.

I en debattartikel i UNT 8 september skriver Börje Wennberg om nödvändigheten av förbättrad styrning. Han och andra politiker har under många år känt till den nödvändigheten utan att förändringar genomförts. Greppet att skylla på en tidigare majoritet var i fulaste laget. Av artikeln kan man få uppfattningen att man fortfarande tror att styrning är, i första hand, en organisationsfråga. Bristen på insikten om politikens tillkortakommanden visades också helt nyligen då man, utan att medge egna fel, sparkar en tjänsteman, på grund av brister i uppföljning.

För att lyckas åstadkomma den radikala förändring av styrningen av landstinget som krävs måste emellertid politikerrollen förändras. Det är möjligt, tror jag. Men endast om landstingets politiker tvingas genomgå en utbildning i politisk styrning.

Harald Nordlund

f.d. kommunalråd och f.d. riksdagsledamot (FP)