KD flyr från verkliga probleme

En absurd debatt skrev regionrådet Vivianne Macdisi, 19 juli, med anledning av en artikel i UNT av tre Kristdemokrater, en artikel med motsägelser i fråga om ansvaret för sjukvården. Man är bra på att sköta sjukvården, men man vill att staten ska ta över även driften. Visst är det trams, som Macdisi skriver, när man lägger tid och engagemang på vem som ska göra vad, i stället för att åtgärda brister.
Staten har ansvar för att se till att dess lagar och förordningar efterlevs. Regionerna har ansvaret för den dagliga driften och att verksamheterna bedrivs enligt de statliga kraven och egna antagna mål. Tyvärr måste vi konstatera att båda uppvisar stora brister.
I Hälso- och sjukvårdslagen finns statens verktyg för att åstadkomma, till exempel, en jämlik sjukvård med hög kvalitet. Staten har alltså skaffat sig verktyg utan att ta reda på hur man använder dem.
Vi kan se motsvarande tillkortakommanden i fråga om styrningen inom regionen. Styrdokumenten är många liksom utredningarna; verktyg, som inte används. Rapport i en politisk styrelse om mångmiljonöverskridande leder sällan till beslut om åtgärder.
KD – trion skrev, bland annat: ”Vi kristdemokrater har länge lyft fördelarna med att införa en nationell styrning av vården, där staten som huvudman kan se till helheten och vad som är bäst för medborgare i hela landet...”. Men, det är ju det systemet vi har. Problemen är att både staten och regionen misslyckas med sina uppgifter. KD – trion lever i tron att om staten får ansvar för även den dagliga driften av sjukvården så blir staten bättre i sin styrande uppgift.  
Vad som dock gäller här och nu, och det är bråttom, är att våra politiker ser till att lösa de akuta och uppenbara problemen, statligt tillkortakommande och näst intill obefintlig styrning i regionen. Men då måste man inse problemen. Den tid måste vara förbi när politiskt ansvariga söker finna förklaringar hos någon annan än sig själva.
Det är obegripligt och oförsvarbart att lag stiftas utan att man gör klart för hur den ska få genomslag (Hälso- och sjukvårdslagen anger, till exempel, att sjukvården ska vara jämlik). Ta itu med det problemet omgående.
Det finns två starka skäl för att inte utsätta sjukvården för en stor omorganisation. Den ena är att staten i dag inte klarar sin styrande uppgift, varför det är ologiskt att överföra även dagliga driften. Den andra är att i en tid med stora problem inom sjukvården bör fokuseras på att lösa problemen i stället för att utsätta den för ytterligare påfrestningar i form av omorganisation.