En gammal,men ändå aktuell artikel

 Den här artikeln skrev jag för många år sedan. Då den har en aktualitet även i dag klipper jag in den här.

Längre tid med tidningen blir det lördag och söndag morgon; avkopplande men också stressande. Jag borde inte ägna kraft åt att reagera på det dåliga språket. Men att varje dag se och höra ordet "vart" i stället för "var" och ordföljder som får en att tro att varje sida är sportsida är frustrerande för oss som gick i en skola där ämnet svenska var viktigt. Jag har en tid roat mig med att notera hur många gånger jag i TV hör den rätta benämningen och kan konstatera att efter en lång tid räcker fortfarande ena handens fingrar för att hålla räkningen. Jag är förvånad över att vi inte känner när vi uttalar ordet vart att det uttrycker riktning och ordet var uttrycker läge.

Funderar också över medias sätt att beskriva alternativen i politiken. Den så kallade vänsterkartellen jämförs med den så kallade alliansen. Varför? Okunnighet? Nej, självklart inte. Vi vanliga människor ska fås att tro att kartellen och alliansen är synonyma begrepp; den ena på vänstersidan, den andra på högersidan. Socialdemokraterna säger att dom avser inte att bilda någon koalition. Man begär stöd för att även i fortsättningen få bilda minoritetsregering. Mot detta står en allians, bestående av fyra partier, men av vilka inget förutsätter annat än att vara en del av en fyrapartierskoalition. Regeringsalternativen är socialdemokratisk minoritetsregering och borgerlig majoritetsregering.

Varje dag kan vi i dagstidningarna läsa hårresande formuleringar, uttryckta av även högskoleutbildade personer. I en artikel om danskarna och ekomaten lyder en av meningarna: "Utvecklingen skulle kunnat ha varit ännu bättre om det inte varit för att Sverige bromsat". Men enligt många språkexperter ska vi acceptera förändringar. Huvudsaken är, tycks man mena, att vi förstår vad som menas. "Alla fick inte plats" sa någon på radion för en stund sedan. För mig betyder det att ingen fick plats. Men vad han på radion menade var säkert att inte alla fick plats.

Att artikeln om ekomat är intressant ska sägas. I Sverige har budskapet om att ekomat inte är nyttigare än konventionellt producerad mat, men dyrare, fått genomslag. Men att produktion av ekomat är en del av omställningen av samhället till hållbarhet talas mindre om. När hörde vi senast en partiledare ens snudda vid frågan?

”Rånjakt” stod det att läsa om i Upsala Nya Tidning i december 2006. Jag kunde inte låta bli att fråga tidningen om artikeln handlar om kex. Vi som är känsliga för de grova språkliga felaktigheterna ska reagera. Tidningen reagerade på ett konstruktivt sätt och tackade för påpekandet.

Efter alla mina år i personalintensiva sammanhang har jag blivit nästan immun mot begreppet ”personal”. ”Vi var bara tre personal i dag”. Jo, visst är det på väg att bli accepterat, men jag reagerar eftersom jag lärt mig att ordet personal inte kan förekomma i pluralis.

Det kan i anföranden vara effektivt att använda citat, ordspråk eller bevingade ord. Men då är det viktigt att man citerar på ett korrekt sätt. Någon som i fullmäktigedebatten i februari 2006 ville använda uttrycket ”sitta still i båten” tyckte att vi inte får ”bara sitta och vänta i båten”. Småsaker tycker kanske någon. Ja, just den missen. Men alla grodor som uttalas allt oftare, och inte minst i media, medför förändringar av vårt språk, som inte är småsaker. Till den här kategorin, fel som ses som småsaker, hör också den allt vanligare bristen på känsla för prepositioner. I Mälardalsrådets styrelse undrade en politiker om uppgifterna man tog del av var ”avhängigt på kön” och en annan att vissa fakta vi ”ska ha med oss i åtanken”. Är det här skolans fel eller är det en fråga om att vissa människor saknar känsla för språket, något vi får finna oss i. Allt oftare noterar jag svårigheten att skilja mellan ”ta vara på” och ”ta tillvara”. Nog borde vi väl höra att ”ta tillvara på” är språkligt felaktigt. Likaså borde vi höra att det blir fel när vi säger tvivelaktigt och menar tveksamt. Svårare att lyssna sig till är vilken form bestämningsord till ”sort” och ”slag” ska ha. Klart är dock att bestämd form av ”sort” är ”sorten” och av ”slag” ”slaget”. Det måste väl betyda att det måste heta ”vilken sorts…” och ”vilket slags…” oberoende av det efterföljande substantivets genus. En kunskapsfråga, som till exempel journalistutbildningen missat att ta upp. Inte heller tog den upp orden mindre och färre. ”I dag var vi tre personal mindre än i går”. Det är svårt att få in fler fel i den meningen om man inte gör ett tillägg om att det var nätt och jämt att man klarade jobbet. Felet i tillägget beror inte på att man glömt ett ”n” i ordet ”jämt”, utan man vet inte skillnaden mellan ”jämt” och ”jämnt”.

Jag har många gånger övervägt att gå in i de affärer, som inte förstår skillnaden mellan svenskt och engelskt genitiv-s. Namnet Stina´s hårsalong får håret att resa sig. Varför har Stina satt in en apostrof när det heter Stinas.

”Nu blir det svårt. Kalla tvingas åka själv.” Den duktiga svenska skidåkerskan hade ett relativt långt avstånd till både framförvarande och bakomvarande åkerskor. Jo, jag förstod. Hon hade inte sällskap med någon. Hon var ensam. Men hon åker väl alltid själv.

Grattis önskar farmor. I annonserna i tidningarna och i gratulationskort önskas grattis. Menar vi någonting med en hälsning där vi önskar grattis? Vad önskar jag personen då? Grattis är en förkortning av gratulation. Trevlig födelsedag önskar jag Dig eller Grattis från farmor, uttrycker däremot en tanke.

Vid utgången från konserten hörde jag någon säga: Jag hade velat hört honom sjunga fler ballader. Ett mycket vanligt fel. Vad hon menade var att hon velat höra honom sjunga flerballader.

Många ord är sammansatta ord. Allt vanligare blir att sådana ord delas upp i två eller flera. Men inte är det så kul att läsa ”sjuk syster”, när meningen är att ange en titel på en i vårdpersonalen, och inte blir det särskilt intressant att läsa rubrik om att någon åkt fast för svart bygge. En trygghet i sammanhanget är att vi torde aldrig behöva läsa ”Grön köpings veckoblad”.

Vi behöver en språkpolisrörelse.

De här kanske onödiga orsakerna till irritation och frustration skyller jag på mina lärare under mina fyra första år i skolan. I ärlighetens namn ska dock sägas att min tacksamhet överväger de negativa reaktionerna.