Aftonbladet om Centern
Intrssant artikel, men...
Kanske är det så att Annie Lööf är den enda av partiledarna, som ser vilken roll ett politiskt parti ska spela. Självständighet, (inte alliansbildning) före val, eventuell regeringsbildning (koalition eller ensamt) efter val.
Konstellationen på högersidan i svensk politik förbryllar. Man vill bilda regering, men man är djupt oense. Man säger sig haen samsyn, men påtalar stora värderingsmässiga skillnader.
Dags att kliva in på planen, Annie Lööf
Med makt följer också ansvar
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En vågmästarroll är något varje ledare för ett litet parti borde drömma om. I ett oklart parlamentariskt läge kan beslutet om vem som får regera hamna i händerna på några enstaka riksdagsledamöter. Sådant ger makt, och förutsättningar att få igenom sakpolitik.
Centerledaren Annie Lööf som i måndags höll sitt sommartal har fått precis den rollen i svensk politik. När hon efter valet 2018 vägrade acceptera Ulf Kristerssons omsvängning när det gäller att luta sig mot Sverigedemokraterna blev hon i praktiken vågmästare i svensk politik. Och vi vet ju att det har betalat sig bra, inte minst sakpolitiskt.
Fått igenom hjärtefrågor
Det numer uppsagda Januariavtalet är fullt av partiets hjärtefrågor. Från traditionella centerfrågor som skogsägarnas rätt att göra lite som de vill till dagens marknadsfundamentalistiska käpphästar. Vi tänker förstås på sådant som privatiseringen av arbetsförmedlingen, uppluckringen av anställningsskyddet och marknadsprissättningen på nya hyresrätter.
Under försommarens regeringskris fick Annie Lööf åter känna att det var hon som bestämde. Det var hennes besked som fick Ulf Kristersson att kasta in handduken redan innan det blev en statsministeromröstning.
Borde vara nöjd
Lööf borde vara nöjd med tillvaron. I förhållande till sin storlek leder hon landets mäktigaste parti. Ändå är det lätt att få intrycket att centerledaren tycker att det mesta är jobbigt och tungt.
Centern tycks helt enkelt ha svårt att förlika sig med verkligheten i den svenska riksdagen. Den är ju att det finns två möjliga regeringsunderlag. Det ena, med Moderaterna som största parti, är beroende av aktivt eller passivt stöd från Sverigedemokraterna.
Ett långsiktigt hot mot demokratin, antyder Lööf.
Centern måste välja
Det andra, med Socialdemokraterna i spetsen, behöver Vänsterpartiets röster.
Det är Centern som avgör vem som kan styra Sverige. Svårare är det faktiskt inte.
Allt det där kommer förstås åter att ställas på sin spets under höstens budgetprocess. Det hjälper inte om centerledaren önskar sig en plats på läktaren där hon bekvämt kan kommentera spelet.
Kravet att regeringen inte får förhandla med Vänsterpartiet, och beskedet att Centern för egen del inte vill delta i några förhandlingar gör att man undrar i vilken verklighet Annie Lööf befinner sig.
Hon valde att släppa fram den regering vi har. Nu måste hon ta ansvar för att den kan regera.
upplagd av Harald i Uppsala @ 11:06 fm
0 kommentarer
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida