Det var då det och gäller nu

 Tänk att en artikel skriven för tjugo år sedan äger sådan giltighet i dag

DET ÄGDE RUM i riksdagens förstakammarsal för ett par veckor sedan. Bra stämning, högt i tak, men häftig kritik mot folkpartiet. Gröna liberalers riksmöte hade som talare inbjudit Mikael Karlsson, ordförande för Svenska naturskyddsföreningen, Lasse Gustavsson, generalsekreterare för Världsnaturfonden i Sverige och Kathleen McCauthey, kampanjchef hos Greenpeace.

Det är bland annat sådana här möten vi behöver mer av. Vi behöver lyssna på även andra än våra proffspolitiker, få synpunkter, som kan ge ny näring åt den interna debatten. Det kändes som om mötesdeltagarna behövde den här hjälpen, hjälp att artikulera sin syn på hur partiledning och partistyrelse sköter miljöpolitiken. Det kändes rent av lite overkligt när applåderna blev kraftigare ju mer kritiska talarna var.

Men folkpartiet fick också beröm, beröm för den politik man tidigare bedrivit; inom naturvårdspolitiken. Nu måste vi ta till oss kritiken.

Vår politik för skydd av värdefull skog fick kritik. Det är inte många år sedan vi ansåg att målet uttryckt i areal bör ersättas av ett mål som anger att all skogsmark som bör ha ett starkt skydd ska ges sådant, en förutsättning för att vi skall kunna ge våra efterkommande samma naturrikedomar som vi en gång ärvde. Nu tycks produktionsmålet vara överordnat miljömålet.

Minskningen av anslaget till bevarande av biologisk mångfald var nästa kritikområde. Forskning visar att nästan hälften av däggdjursarterna och en tredjedel av reptil-, fisk- och fågelarterna är hotade.

Rovdjursfrågan är mer infekterad än de flesta andra natur- och miljöfrågor. Rovdjursdebatter inleds ofta med frågan huruvida vi behöver vargar. Skyddet av våra rovdjur handlar inte om detta. Den handlar om människans ansvar att förvalta.

Strandskyddet tillkom för att trygga allmänhetens tillgång till stränderna, något som vi är ensamma om och som bidragit till att ge Sverige den naturvårdsprofil det har.

Regeringen kommer att lägga fram ett förslag på nya strandskyddsregler. Den stora förändringen i förslaget handlar om ökade möjligheter för kommunerna att upphäva strandskyddet och allemansrätten.

”Det här är det allvarligaste slaget mot allemansrätten som en regering
lagt fram i modern tid”, har Mikael Karlsson sagt. Som skäl för förändringar har nämnts att nuvarande bestämmelser inte fungerar. Varför inte se till att dom gör det, tänker jag. Och vem tror att intresset att tillgodose allmänhetens tillgång till stränderna och att bevara biologisk mångfald kan hävda sig inför kortsiktiga ekonomiska intressen. Det illustreras tydligt i, till exempel, en artikel i Upsala Nya Tidning nyligen av en centerpolitiker. Hon skrev bland annat: ”Nu skapar alliansen och centerpartiet möjligheter även för landsbygdskommunerna att kunna erbjuda attraktiva boendemiljöer med närhet både till stränder och vatten.”(Lämnar språkliga felen därhän). Hur kan ett parti, som vill kalla sig miljöparti, inta en sådan ståndpunkt?