Debattartikel i DN. Alla bör läsa.
Vi har enögda politiker i Sverige DN DEBATT. Antalet väpnade konflikter i världen har nått nya rekordnivåer. Samtidigt följer vi med oro hur Sverige nedmonterar en lång tradition av fredsbyggande arbete. Regeringen har ett starkt egenintresse och ansvar för att återuppta arbetet, skriver 24 forskare vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet. Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln. Spara Dela Få ut mer av DN som inloggad Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner. Följ dina intressen Nyhetsbrev Logga in Skapa konto gratis Förra året uppmätte Uppsala conflict data program (UCDP) det högsta antalet väpnade konflikter där stater är involverade sedan 1946. Därtill var 2023 det fjärde dödligaste året sedan UCDP 1989 började samla statistik över antalet döda i konfliktvåld. Dessa väpnade konflikter har förödande konsekvenser för mänsklig säkerhet, i konfliktområden såväl som i Sveriges närområde. Krig tvingar miljontals människor på flykt, förstör samhällsviktig infrastruktur, driver på klimatförändringarna och vänder grupper i samhällen mot varandra. Samtidigt som omvärlden blir allt farligare följer vi med oro hur Sverige nedmonterar ett långvarigt engagemang för fred. Sverige har övergett enprocentsmålet för biståndet, ett viktigt verktyg för att bekämpa grundläggande konfliktorsaker. Mellan 2021 och 2023 minskade Sidas budget för posten ”Hållbar fred” med 40 procent, och mellan 2020 och 2024 minskade stödet till FN:s fredsbyggande fond med 78 procent. Dessutom fick Folke Bernadotteakademin – Sveriges myndighet för fred, säkerhet och utveckling – i fjol sitt anslag minskat med 17 miljoner kronor, vilket gjorde att stödet till svenska fredsorganisationer helt ströps. Sverige har satt sig på avbytarbänken i ett läge där vi borde gå på offensiven. Att stödja Ukrainas rätt att försvara sig mot rysk aggression utesluter inte att Sverige verkar fredsbyggande. I likhet med regeringens utrikesdeklaration anser vi att Sverige bör verka för en fred grundad i folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Fredsbyggande arbete behöver inte stå i motsats till satsningar på ett starkt nationellt försvar eller internationella militära samarbeten som Nato. Att stödja Ukrainas rätt att försvara sig mot rysk aggression utesluter inte att Sverige verkar fredsbyggande i andra delar av världen. I ett allt oroligare världsläge är det dock lätt att tro att bara ett starkt nationellt försvar kan säkra liv och hälsa. Vi vill därför lyfta fram fyra forskningsbaserade argument för att Sverige också bör intensifiera sitt fredsarbete: 1.Fred är billigt och bidrar positivt till svensk ekonomi. Det är väl belagt i forskning att väpnade konflikter medför stora mänskliga, materiella och ekonomiska kostnader. Kostnaderna drabbar främst konfliktdrabbade länder, men har även negativa effekter på världsekonomin. Enligt en studie uppgick den globala kostnaden för väpnade konflikter enbart i termer av förlorad ekonomisk tillväxt till 9,7 biljoner dollar mellan 1970 och 2014. Fredsfrämjande insatser, däremot, är en billig investering, både sett till faktiska utgifter och räddade värden. Under en tolvmånadersperiod 2023/2024 uppgick FN:s budget för fredsbevarande insatser, ett av de mest effektiva verktygen för att minska död och lidande, endast till 6,1 miljarder dollar, knappt 2,5 promille av världens totala försvarsutgifter under 2023. 2.Fred bidrar till en friskare värld. En rad studier visar att väpnade konflikter ökar risken för smittsamma sjukdomsutbrott. Nya infektionssjukdomar med global spridningspotential uppstår ofta i krigsdrabbade områden där sjukvården är hårt eftersatt och många människor tvingas på flykt. Dessutom gör väpnade konflikter det svårare att övervaka sjukdomsspridningen och försvårar vaccinationskampanjer. En studie visar till exempel att inbördeskrig som resulterar i fler än 1 000 döda gör det mycket svårare att grundvaccinera barn mot sjukdomar som polio och tuberkulos. Dessa sjukdomar riskerar liv och hälsa i konfliktdrabbade länder, men kan även spridas globalt. Därtill är det väl belagt att krig ökar risken för posttraumatisk stress och depression, vilket medför enormt lidande och stora kostnader för individer och samhällen. Investeringar i fredsfrämjande insatser är därmed också en god investering i global och svensk folkhälsa. 3.Fred är bra för miljön och klimatet. Forskning visar att väpnade konflikter har katastrofala följder för miljön och klimatet. Stridsvagnar kör sällan på el – enligt en studie släppte det amerikanska försvarsdepartementet 2017 ut mer koldioxid än hela Sverige sammantaget. Väpnade konflikter har också stora negativa effekter på tillgången till rent vatten, giftfri odlingsmark och biologisk mångfald. De möjliggör samtidigt illegal verksamhet som gör att ekosystem som är avgörande för att dämpa klimatförändringarna förstörs. En studie uppskattar till exempel att de brutala krig som pågick i Demokratiska republiken Kongo under 1990- och 2000-talen medförde olaglig avverkning av regnskog motsvarande en yta större än Belgien. Satsningar på fred är också satsningar på miljön. 4.Fred gör Sverige säkrare. Forskning visar att väpnade konflikter i princip alltid har transnationella konsekvenser och ibland sprider sig till närliggande länder och bildar regionala konfliktsystem. Spridningen av vapen och legosoldater från konflikthärdar bidrar därigenom till att göra världen som helhet mer osäker, och utgör en grogrund för transnationella terrorgrupper och organiserade kriminella nätverk. Väpnade konflikter kan också inspirera andra grupper att ta till vapen eller bryta internationella normer mot militär aggression. Dessutom kan konfliktdrabbade stater utnyttjas av fientligt inställda regimer för att skada svenska intressen. Att verka för global fred är därmed en god investering i Sveriges säkerhet, särskilt nu när Sverige också har ansvar för sina Natoallierade. Sverige har ett starkt egenintresse och ett internationellt ansvar att verka fredsbyggande. Vi uppmanar därför Sveriges regering att återuppta sitt fredsarbete. Det tjänar även Sverige på i längden. Läs fler artiklar från DN Debatt. Ämnen i artikeln Utrikespolitik Följ FN Följ Text Disputerade och verksamma vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet: Sebastian van Baalen, docent Armed Bekaj, forskare Caroline Brandt, forskare Johan Brosché, docent Karen Brounéus, professor Annekatrin Deglow, biträdande universitetslektor Stefan Döring, forskare Hanne Fjelde, professor Erika Forsberg, docent Jonathan Hall, docent Sophia Hatz, docent Lisa Hultman, professor Kristine Höglund, professor Karin Johansson, forskare Kyungmee Kim, forskare Sara Lindberg Bromley, forskare Kate Lonergan, forskare Desirée Nilsson, docent David Randahl, forskare Thorsten Rogall, forskare Margareta Sollenberg, forskare Isak Svensson, Dag Hammarskjöld-professor Ashok Swain, professor Magnus Öberg, docent
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida