Lättare bebygga stränder

En socialliberal politik handlar om bland annat att skydda livsmiljöerna och förvalta dem för framtida generationer. En hållbar utveckling får inte ha bara de närmaste mandatperioderna som tidshorisont. Den kräver som vision ett förvaltarskap för årtusenden framöver.
Inte sällan kommer denna vision i konflikt med lokala politikers ansvar att få den egna kommunen att framstå som näringslivsvänlig genom att till exempel tillskapa ”gräddhyllor”. Felsynen och kortsiktigheten i en sådan politik handlar om inte bara allvarliga hot mot naturen utan också om en framsynt miljöpolitiks betydelse i marknadsföringen av kommunen.

Allemansrätten är en unik svensk företeelse. Men är den på väg att upphävas? Den hundrametersgräns som nu gäller generellt för skyddet av våra stränder kan lokalt utökas till upp till tre hundra meter. Lokalt och regionalt kan beslutas om dispens från reglerna, och dispenserna kan överklagas hos Naturvårdsverket. Nu vill regeringen ändra reglerna så att det ska bli enklare att göra avsteg från den generella regeln. Man vill öka möjligheterna att ge dispens. Intresset av att medge exploatering står mot intresset av att bevara biologisk mångfald och behålla god tillgång till stränder. Vilket intresse som ska väga tyngst ska man helt få avgöra lokalt och regionalt. Vilket intresse kommer att väga tyngst? Som socialliberal skäms jag för att sådana naturointresserade partier som centern och moderaterna får bestämma i en sådan här viktig fråga.