Sprickor i välfärdsbygget

När jag senast tillbringade några timmar på Akademiska sjukhuset för att samtala med patienter lyssnade jag på Birger, 83 år, sa han att han är. Han såg inte ut att vara en dag över 70. Han hade besökt sin fru, som låg inne för benbrott och som har en begynnande demens. Hans bekymmer var att hon inte kan bo kvar hemma särskilt länge till, men att han inte kan få dela nytt boende med henne. Han är för frisk.
Jag har funderat en hel del på detta. Ska vi uppta resurser, för andra som behöver dem bättre, för friska personer. Min socialliberala kompass säger att det är självklart att makarna ska få följas åt till ett nytt boende. Det handlar inte om att ta resurser för andra, som behöver dem bättre. Alla som är i behov av särskilt boende ska få det, och samhället ska inte ha rätt att skilja makar åt mot deras vilja.
Vi har fortfarande år 2010 sprickor i välfärdsbygget. Vi behöver samla de socialliberala krafterna för att täta sprickorna. Vi ska i valrörelsen stödja de kandidater, som har den socialliberala kompassen inbyggd.