fredag 29 augusti 2014

Vad betyder förstatligande?

Får man göra så här, det vill säga klippa in någon annans artikel i sin egen blogg?Den här artikeln träffar huvudet på spiken, så därför tar jag risken


Artikeln är skriven av P-O Rehnquist

Det går inte att förstatliga skolan!

18FEB
Folkpartiet för en i allt väsentligt bra högskolepolitik, menar jag, men har kommit snett i många frågor som gäller skolan. Jan Björklund har under senare år varit mycket tydlig med att han vill förstatliga skoväsendet och därmed åstadkomma någon form av allmän uppryckning. Många har nappat på lockropen, bland andra det ena lärarförbundet, LR.
Men i den här frågan förstår jag inte vad man vill åstadkomma och än mindre hur det ska kunna genomföras. Låt oss granska förutsättningarna.
Särskilt i de stora städerna är skolväsendet i hög grad ”privatiserat”. I vissa kommuner drivs bortåt 50 % av gymnasieskolorna i stiftelse- eller bolagsform. Har det liberala folkpartiet tänkt sig att denna verksamhet ska förbjudas eller rent av konfiskeras? Knappast. Så vad menar man med ett statligt skolväsende?
En mjukare variant av förstatligande är att alla lärare får statligt reglerade löner och arbetsvillkor. Men inte heller det är möjligt så vitt jag förstår när ägandet ligger i en stiftelse eller ett aktiebolag. Dessutom har den statliga arbetsgivarpolitiken under senare år kraftigt prioriterat att avveckla centralt fastställda lönestegar och övergå till individuell lönesättning. Vill man göra tvärtom här?
Man kanske bara har tänkt sig att stärka kontrollen över alla skolor, kommunala och privata? Javisst, men det är ju redan gjort genom inrättandet av den statliga Skolinspektionen. Därmed är dock inte skolväsendet förstatligat lika lite som Finansinspektionen existens innebär att alla banker har blivit statliga.
Nåväl, att styra med en öronmärkt statlig finansiering för skolan måste väl ändå gå bra? Ja, det är förstås möjligt att till kommunnivån destinera öronmärkta pengar till skolan och relativt hyggligt kunna följa upp hur de (till synes) används. Men här finns massor av fallgropar. Kommunerna kan exempelvis göra som staten själv gör med högskolesektorn och Akademiska hus. Det vill säga höja hyrorna i de kommunalt ägda lokaler som skolorna nyttjar och få tillbaka ”skolpengar” för andra kommunala ändamål. Kreativiteten kommer att blomstra och någon garanti för storleken på den direkta undervisningsresursen som når klassrummet går inte att få.
Så en annan vinkling. Varför kommunaliserades skolan för ca 20 år sedan? Jo, vi som var med minns att den mot slutet av 80-talet tyngdes av en stor och detaljreglerande statlig byråkrati. När Skolöverstyrelsen blomstrade tror jag där fanns bortåt 500 anställda, därtill kom alla statliga länsskolnämnder. Då kunde man med fog tala om ett statligt skolväsende. Regleringen låg som en våt filt över verksamheten, många lärare var håglösa och uppgivna.
Men glöm då det som har varit och se på dagens situation säger någon. Javisst, vi kan ju granska hur staten sköter andra uppgifter. Polisen med många anställda över hela landet ligger nära till hands. Den är helstatlig med Rikspolisstyrelsen i toppen och länsvisa statliga organisationer. Därtill har stora resurstillskott gjorts under senare år. Och det fungerar väl bra – eller hur? Nej, inte ens rikspolischefen godkänner sin egen organisation. Jag har svårt att hitta belägg för att staten skulle bli en bra ägare av skolväsendet i Sverige.
Lite pikant i sammanhanget är att inom den statliga högskolsektorn driver Björklund en motsatt linje. Här är det önskvärt att några universitet lämnar statens trygga famn och övergår i stiftelseform. Jag har lite svårt för denna logik.
Alltså, varför förstatliga skolan och hur ska det gå till? Upp till bevis


Skicka en kommentar