torsdag 8 mars 2018

Paneldebatt just nu i riksda´n


Jag har just nu observerat att det pågår ett seminarium i riksda´n om skolan.
Den här artikeln borde man ha fått läsa


Skolkommissionen ger staten lågt betyg

Den ojämlika skolan och förskolan är ett brott mot skollagstiftningen. Kunskapsnivån har under en lång följd av år sjunkit. Läraryrkets popularitet har minskat. Staten har inte förmått att få genomslag för sina lagar. Staten klarar dåligt sin styrande uppgift.
Häri ligger de kanske viktigaste frågeställningar, som Skolkommissionen har att utreda.
Den 16 maj lade kommissionen fram ett delbetänkande. De förslag, som väckt störst intresse är att staten ska få ett större inflytande, lärarna ska kunna klättra högre i karriären, och alla ska tvingas göra ett aktivt skolval. Utöver detta nämner kommissionen att man vill att en bestämmelse införs om att skolornas huvudmän och rektorer ska verka för en så bred social sammansättning av elever som möjligt.

Bakom förslaget om ett större statligt inflytande kan man utläsa en kritik innebärande att, trots det inflytande, som borde finnas i kraft av lagstiftning, har staten misslyckats med sin uppgift.
Kommissionen har inte fallit i den grop där en del finner statligt övertagande av den dagliga driften av skolorna som lösningen. I stället betonar den betydelsen av uppdraget att ta fram ett antal nationella målsättningar för den svenska skolan, något, som hittills saknats i Sverige. Dessa är förvisso viktiga. Men för att målen ska få avsedd effekt krävs att dessa, inte bara, kommer att följas upp, utan också att staten gör klart för sig hur målen ska uppfyllas. Till detta kommer att skolfrågan är även en bostadspolitisk fråga, i det att en bred social sammansättning av elever inte kan åstadkommas om inte boendesegregationen bryts. Kommissionens recept mot skolsegregationen, ett obligatoriskt skolval, räcker inte.

Är olikheter enbart av ondo? Är det inte så att indelningen av landet i kommuner, med kommunalt självstyre, och i vissa kommuner indelning i kommundelar, finns just för, bland annat, anpassning till variationer i lokala behov? En betoning av värdet av närdemokrati. Nu hörs emellertid i den politiska debatten allt oftare förslag såsom: låt staten ta över även driften av landets skolor. Vi medborgare vill bevara en närdemokrati samtidigt som vi kräver likvärdighet, det vill säga vi ogillar att makten ligger långt bort samtidigt som vi inte accepterar skillnader i kvalitet och kvantitet mellan kommunerna eller kommundelarna. Staten har, genom riksdagen, ensam ansvar för lagstiftning, utfärdande av förordningar och kontroll av dessas efterlevnad. I, inte minst, skollagstiftningen markerar staten att den inte accepterar stora skillnader mellan kommunerna. Skolan, liksom förskolan ska vara jämlik. Effektiviteten kan sägas vara hög när det gäller att åstadkomma styrning i teorin men mycket låg i praktiken.

Kommunerna har visat sig vara den del av offentlig sektor, som bäst uppfyller krav på demokrati och effektivitet, trots ibland stora brister även där. Rimligt är att se kommunerna som den naturliga arenan för all offentlig verksamhet. Staten måste koncentrera sig på att få genomslag för lagar och förordningar.
Vid sidan av det kommunala skolsystemet finns friskolesystemet. Mer än var tionde grundskoleelev och cirka var fjärde gymnasieelev går i en fristående skola. Antalet fristående gymnasieskolor är något mindre än antalet kommunala. För att starta en friskola måste huvudmannen ansöka hos Statens skolinspektion om att få starta skolan. Om skolan uppfyller bestämmelserna och godkänns av Skolinspektionen erhåller den bidrag från elevernas hemkommuner. Kommunernas inflytande är här starkt begränsat. Skolinspektionen ska ha insyn i verksamheten. Friskoleetablering borde vara en del i kommunernas skolplanering. Kommer Skolkommissionen att fortsätta att undvika den frågan?

Det framstår som uppenbart att staten har misslyckats, trots många lagar och förordningar att fullgöra sina uppgifter att, till exempel, skapa likvärdighet. Att likvärdighetsproblemet används som argument för att överföra driftansvaret från kommunerna till staten framstår då som ologiskt. Det är här Skolkommissionens huvudfråga ligger: vilka åtgärder krävs för att staten ska kunna fullgöra sin styrande uppgift?

Harald Nordlund
f.d. kommunalråd, riksdagsledamot och landstingspolitiker (L)

Skicka en kommentar