KD:s trista förändring

Generaliseringar ska man avstå från om man kan. Nu ska jag dock göra ett avsteg från den principen. Jag kan avstå, men vill inte. Det handlar om KD och förändringar partiet genomgått.
Lewi Petrus grundade partiet. Han var en strängt troende pingstvän. Partiet blev till en början att likna vid ett religiöst samfund. Näste partiledare (är osäker på om Petrus ska ses som partiledare, utan enbart grundare) Birger Ekstedt fortsatte i samma spår.
Med Alf Svensson skedde en viss förskjutning till att göra KD (då KDS) till ett värdekonservativt parti, men fortfarande med de kristna värdena som dess ideologi.
Under Göran Hägglunds skedde ytterligare nedtoning av kristendomen som ideologi och politiken kom att få vissa socialliberala inslag.
Nuvarande ledaren Ebba Busch Thot har gjort en tvärgir. Partiet kan i dag karaktäriseras som ett reaktionärt parti, som inte är främmande för samarbete med ett parti med vissa rötter i främlingsfientlighet.
Jag såg Alf Svensson på första åhörarraden under Ebba Busch Thors Almedalstal. Inbillade jag mig, men inte såg han förtjust ut över vad han hörde och över det han inte hörde, men förstod.

Det kan gå fort i politiken, även om många anser att långbänkarna är alltför många. Vi har i Sverige nu tre block. Ett konservativt, M, KD och SD, ett liberalt, L, C, MP och S och ett socialistiskt, V.