Verkligheten ännu mer dyster än bilden i Agenda

Tittade på Agenda i går kväll. I inslaget om partipiskan i riksda´n blev tydligt vad jag skrivit om många gånger. Det finns ingen vilja och strävan att ta tillvara idéer hos enskilda ledamöter. Strävan är taburetterna. Närvarande politiker i studion lyckades dåligt försvara den ordning, som råder. Man måste i ett samarbete kompromissa och det är viktigt att ledamöterna ställer upp på de kompromisser, som ingås, sa man. Det är just här felet ligger. Partiledaren och partiledningen går iväg och möter andra partiers partiledare och partiledning, träffar överenskommelse och går sedan till sin grupp och kräver följsamhet av ledamöterna.
Naturligtvis måste ordningen vara den omvända. Partiledningen måste se till att frågorna diskuteras i den egna gruppen, ledamöterna tydliggör sin inställning och därefter träffas överenskommelse med andra partier varvid hänsyn tas till kända ståndpunkter hos ledamöterna.
Den här bristande respekten för en demokratisk ordning präglar allt mer andra politiska sammanhang än riksdagen. Den är tydlig i, till exempel, landstinget. Samråd förekommer sparsamt. Personer med synpunkter, som avviker, betraktas inte som tillgångar i en intern debatt.
Bilden, som målades upp i Agenda var dyster. Verkligheten är ännu mer dyster.