måndag 3 september 2012

Avsnitt 48 ur Politik på Gott och Ont


VÄLFÄRDSPOLITIKEN ska omfatta alla, den ska vara generell. Den innebär inte, som en del påstår, att vi betalar in skatter, som vi sedan får tillbaka i form av bidrag och tjänster. Alltså en rundgång. Vi får ju del av insatserna när behovet uppstår och som en följd av att inkomst av olika skäl inte finns. Dessutom får vi del av vissa tjänster, t.ex. skola och sjukvård oberoende av inkomst. En tredje form är inkomstprövning av förmåner, t.ex. socialbidrag. Denna tredje form leder dock i en del fall till inte önskvärda effekter, till exempel när vid ökad inkomst bidragen minskar och det lönar sig dåligt att arbeta. Visst kan man komma åt detta problem genom att ta mindre hänsyn till inkomst. Dock är detta till störst fördel för de som har bäst ekonomi.
Den viktiga avvägningen måste ske så att det lönar sig att arbeta och lönar sig att driva företag, förutsättningar för positiv utveckling av välfärden, samtidigt som vi tar solidariskt ansvar för de människor som av olika skäl är i behov av stöd. Eller med andra ord: vi behöver en socialliberal politik.
Några tecken på att politiken misslyckats med att stimulera till fler arbetstillfällen och fler företag är att jobben inte blivit fler under 2000-talet, att Sverige inte avancerat i välståndsligan sedan 1994, att antalet företagare är 12000 lägre nu än 1994, att skolans resultat har försämrats, att bristerna i vården, speciellt av äldre, har oacceptabla brister, att svenskarnas köpkraft inte förbättrats i förhållande till andra EU-medborgares och att sociala problem som droganvändning och kriminalitet inte minskat.

Skattenivån är av stor betydelse i den för oss socialliberaler viktiga avvägningen mellan stimulanser för företagen och det solidariska ansvarstagandet. Det finns tydliga tecken som tyder på att skattehöjningar skapar större problem än de löser. Det finns också mycket som talar för att vissa skattesänkningar ger positiva effekter. Hit hör sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare i syfte att stimulera övergång från bidragstagande till arbete liksom borttagande av värnskatten för att härigenom förhindra att människor med goda inkomster lockas att bo i andra länder.
Företagandet måste stimuleras. Sverige har bra konkurrensfördelar, som emellertid neutraliseras av en politik som inte är företagsvänlig. Konkurrensfördelarna heter bland annat kunskap, kvalitet och miljöanpassning. För att kunna utnyttja dessa är förslag såsom att slopa arbetsgivaravgiften för en anställd i småföretag och slopande av arbetsgivaravgiften för personer som varit beroende av arbetslöshetsersättning, sjukpenning, förtidspension eller socialbidrag i mer än ett år angelägna. Reglerna för mindre företag måste också bli enklare, arbetsförmedlingen göras effektivare och sjukskrivningar och förtidspensioneringar minskas genom bl.a. sammanslagning av vård och försäkringskassa.
Men i Sverige behöver också attityderna till företagande ändras. Låt många blommor blomma. Den negativa syn som präglar politiken i dag har dogmatiska förklaringar men är också tecken på politikens tillkortakommande. Inom offentliga sektorn kan en mångfald uppstå om vi politiker ägnar oss åt det som är politik, nämligen att teckna avtal om kvalitet och kvantitet, följa upp och utkräva ansvar oberoende av vem producenten är.
Den politiska viljan måste också bli tydligare. När man t.ex. ökar anslaget till bevarande av biologisk mångfald, en angelägen satsning, och samtidigt använder en del av anslaget till andra ändamål liksom talar om omställning av energisystemet utan att anvisa medel och stimulera omställningen uppstår osäkerhet och förlamning.
En man vid namn Max Eastman lär ha sagt: ”Jag ska bli ekonomiskt oberoende om jag så ska behöva låna varenda cent.” 
Skicka en kommentar