tisdag 28 augusti 2012

Avsnitt 39 ur Politik på Gott och Ont

Kapitel 6 SORTI FRÅN RIKSDAGEN När jag vid ett tillfälle stötte ihop med en bekant på en annan ort i trakten passade han på att ondgöra sig över vad han kallade "fult spel", förstärkt med en svordom. Han berättade att hans släkting som är politiskt aktiv (i annat parti än mitt), men med åsikter som avviker från nuvarande partilinje alltför mycket, funderade på att kandidera till fullmäktige. Han anses dock ligga för långt till vänster. Släktingen har tidigare tillhört ledningen i kommunen och eftersom släktingen har starkt stöd i partiet fanns möjlighet att återta ledningen. Men man gör sig sällan av med den som för närvarande sitter. Och den personen ställde upp även nu, varför släktingen bestämde sig för att inte kandidera. Kort efter nominering ägt rum klev den nu sittande av och släktingen var utmanövrerad. Det var med blandade känslor jag skiljde mig från riksdagslivet efter de fyra åren. Blandade därför att jag upplevt att det varit svårt att påverka i politiska frågor. Alltför mycket är förutbestämt och partipiskorna viner relativt hårt. Samtidigt har jag tyckt om det rampljus som lyste över uppdraget, uppskattat möjligheten att möta många intressanta personer och upplevt tillfredsställelsen av att få vidarebefordra beslut och intryck från riksdagen till i första hand medlemmar i egna partiet. I ett av mina många e-brev till ett hundratal folkpartister med information från riksdagen skrev jag: ”Socialliberaler, När samhället behöver byggas om, är det lönlöst att försöka bygga om det på den gamla planen. Inga stora förbättringar är möjliga i den mänskliga gemenskapen, förrän en större förändring inträffar i deras tankesätts grundläggande natur (John Stuart Mill) Tack alla Ni som på olika sätt medverkat till den historiska framgången för socialliberalismen. I mitt sista brev som riksdagsledamot för Uppsala län vill jag säga tack för att jag under fyra år haft Ert förtroende. Det har varit fyra spännande, stimulerande, arbetsamma år men också år med insikter om stora brister i det demokratiska systemet. Även om jag lyckades nå en hög aktivitetsnivå känner jag att fyra år är alltför kort tid för att uppnå optimal effektivitet. Det är inte med bitterhet jag säger detta. Jag har stor respekt för den demokratiska process som leder fram till vilka som ska representera folkpartiet och medborgarna i länet. I skrivande stund är det oklart hur Sverige, hur Uppsala kommun och hur Uppsala läns landsting ska styras. För att inte riskera att påverka pågående förhandlingar ska jag inskränka mig till att tycka att vissa bindningar före ett val är konstruerade och otidsenliga. Eller hur, John Stuart Mill? I våra utvärderingar inför kommande utmaningar bör vi fråga oss hur vi stimulerar nytänkandet och hur vi använder personval för att stimulera det ideologiska inslaget i den politiska debatten. Det är viktigt att vi förhindrar att ökat personvalsinslag leder till mer av intern konkurrens och mindre av att påvisa skillnader mellan de politiska alternativen. Eftersom jag fortfarande brinner av lust att arbeta för ökad solidaritet blir det en stor och viktig utmaning att sitta i landstingsfullmäktige. Jag räknar också med att på något sätt kunna fortsätta att vara aktiv i kampen för demokrati och solidaritet med kommande generationer. När vi summerar valrörelsen får vi inte glömma att förutsättningarna i de olika delarna av länet är mycket olika. En mindre framgång i en del av länet kan vara en större bedrift än en större i annan del av länet. Det är inte möjligt, sålunda, att rangordna insatserna. Låt oss glädjas tillsammans över framgången men också se den som ett stort ansvar för våra gemensamma kommande ansträngningar.
Skicka en kommentar