måndag 18 mars 2013

Ta avstånd från den egna applåden

Tio år i dag efter Irakkriget. Jag minns det som i går. George W Bush hade beordrat angrepp på Irak. Från en del håll kom protester. Svenska partiledare, utom en eller två, sa bra och applåderade. Det vidriga angreppet på det irakiska folket pågick i nästan sju år. Stort antal helt oskyldiga fick sätta livet till.
De svenska politiker, som kände sig nöjda med krigshandlingarna är tysta. Vad beror tystnaden på? Tycker man fortfarande att angreppet var klokt, men man skäms för att säga det? Eller har man insett vansinnet?
Vi har i Sverige ingen diskussion om våldet mellan nationer, om våld som konfliktlösningsmetod. Vi har i diskussionen om förutsättningarna för att skapa det hållbara samhället aldrig hört en politiker säga att hållbarhet kan inte nås där våldshandlingar förekommer. Ickevåld som förutsättning för hållbarhet borde, inte minst mot bakgrund av handlingarna mot det irakiska folket, framstå tydligt.
Kommer någon partiledare att i dag på tioårsdagen kliva fram och ta avstånd från den egna applåden för tio år sedan?
Skicka en kommentar