lördag 11 januari 2014

Tio år sedan. Har någonting hänt

I en riksdagsdebatt om Östersjön. för tio år sedan, sa jag så här. Har någonting hänt sedan dess? Hoten mot Östersjön är fortfarande stora. Nu krävs kraftfulla åtgärder för att mildra hoten och förhindra att Östersjön blir ett dött hav. Havet har och är av en ovärderlig betydelse för oss människor – som global miljöregulator, naturresurs, transportled, rekreationsmiljö med mera. Länge ansågs havet vara oändligt och oförstörbart. Vi trodde oss kunna utnyttja havets resurser och låta det ta hand om vårt avfall – som till betydande del slutligen hamnar i havet – utan att tänka på de långsiktiga konsekvenserna. Nu när vi börjar få facit i hand visar det sig att haven till stora delar är hotade, både runt Sverige och globalt. Östersjön är ett av världens näst största bräckvattenhav och har ett unikt ekosystem. Innanhavet Östersjön med sitt unika ekosystem fortsätter att nedsmutsas genom utsläpp och läckage från samtliga länder, och räknas som ett av de mest förorenade havsområdena i världen. Även vårt gemensamma luftrum tillförs utsläpp som starkt bidrar till försurning av våra skogar och marker. För att minska och på sikt kunna stoppa utsläppen kring och till Östersjön krävs gemensamma lösningar mellan berörda länder och samarbete över gränserna. Många viktiga steg har tagits i Östersjöstaterna för att minska utsläppen av miljöföroreningar. Bland annat har halterna av en del farliga miljögifter som PCB och DDT minskat, även om riskerna absolut inte får negligeras. Några av de hotade arterna, som havsörn och gråsäl, har på nytt lyckats bygga upp stabila stammar.Men många stora och svåra problem återstår att söka lösa. Vi är 85 miljoner människor som bor kring Östersjön och samtidigt som de omvälvande förändringarna i Östeuropa ger möjlighet att förbättra miljösituationen så skapas nya miljöproblem i de växande ekonomiernas kölvatten.Några av de mesta akuta och allvarliga problemen; algblomning, miljögifter och övergödning visar att balansen är rubbad. Utsläppen från jordbruk och industrier är lika höga i dag som för tio år sedan. Om vi skall kunna rädda Östersjön måste jordbruket minska sina utsläpp.
Den gemensamma jordbrukspolitiken i EU, CAP, har inte tagit tillräcklig hänsyn till miljön. En felaktig användning av växtnäring och bekämpningsmedel har skapat problem. Bidragssystemet måste därför ändras och nya regler utformas för att skapa förutsättningar för en hållbar resursanvändning och ett mer miljövänligt europeiskt jordbruk. Det finns inom EU allmänna miljömål som omfattar även jordbruket.Det är olyckligt att några separata miljömål för CAP inte arbetats fram från kommissionen. CAP:s åtgärder för att minimera jordbrukets miljöbelastning är otillräckliga. Därför bör Sverige i EU verka för att separata miljömål för jordbruket skapas. När det gäller miljömålen är det, enligt miljögarantin, möjligt för varje nation att ha strängare miljökrav än EU:s lägsta nivå. Omläggningen av jordbruksstöden inom EU måste påskyndas. När det gäller sjöfarten anser vi att initiativ måste tas inom ramen för Östersjösamarbetet för att åstadkomma hårdare krav på sjöfarten. Ett absolut krav måste vara att ett fartyg inte tillåts lämna hamn innan rengöring genomförts. Nuvarande östersjösamarbete handlar alltför mycket om formerna för samarbetet och för lite om konkreta åtgärder. Glädjande nog pågår många viktiga projekt, inte minst genom miljöorganisationerna, för att minska utsläppen av miljöföroreningar och för att bevara den biologiska mångfalden, något vi i folkpartiet starkt välkomnar. Det långsiktiga arbetet med att förbättra Östersjöregionen måste ha som syfte att förbättra naturmiljön, kulturmiljön och de sociala förhållandena runt Östersjön. Sekretariatet för Östersjörådet skall koordinera och initiera insatser för att uppfylla Agenda 21. För att på bästa sätt kunna intensifiera arbetet kring Östersjön anser vi att det lokala samarbetet mellan vänorter måste stärkas. De svenska insatser som görs i dagsläget handlar om kunskapsöverföring, genom konsultinsatser, om samarbete mellan lokala parter och svenska organisationer och institutioner samt om investeringar i bland annat avloppsanläggningar.Helsingforskonventionen (Helcom), om skydd för havsmiljön i Östersjöregionen tillkom 1974, och en hel del förbättringar har skett, inte minst i Sverige och Finland.  Från Sveriges sida görs för närvarande, och också planeras, en hel del insatser. Bland annat ingår Naturskyddsföreningen i ett nätverk av 24 olika miljöorganisationer i alla östersjöstater som heter CCB,Coalition Clean Baltic, och som arbetar för att förbättra miljön genom påverkanav makthavare, information och miljöutbildningar och konkreta samarbetsprojekt. Sverige har sedan 1974 varit med om att bygga upp Helsingforskommissionens arbete i syfte att bevara Östersjöns marina miljö och har undertecknat 1992 års konvention som trädde i kraft i januari i år. Konventionen är juridiskt bindande överenskommelser om att bland annat upphöra med dumpning till sjöss, övergödning och användande av miljöfarliga ämnen, att drastiskt se över landets fiskeuttag ur den utfiskade Östersjön, och att i alla beslut använda sig av principerna om BAT (best available technique), BEP (best environmental practice) och PPP (polluter pays principle utan statligt stöd). En av Sveriges största insatser för att sprida kunskaper inom detta område är att samordna Östersjöuniversitetet (Baltic University Program), som är ett nätverk för drygt 160 universitet och högskolor runt Östersjön. Genom kurser organiserade av Östersjöuniversitetet har ett mycket stort antal studenter inom exempelvis biologi, teknik, statsvetenskap, ekonomi och lärarutbildningar fått kunskap om frågor som rör Östersjöns miljö ur biologiskt, ekonomiskt och politiskt perspektiv. Östersjöuniversitetet är beroende av finansiellt stöd från andra källor än den akademiska världen, och dess största finansiär, SIDA, tänker upphöra med stödet av verksamheten. Därför borde Sverige ta sitt utlovade ansvar för Östersjöns natur och miljö och fortsätta att administrera Östersjöuniversitetet, även om det sker på annat sätt än genom SIDA. Vad som saknas är en långsiktig plan för bevarandet av den biologiska mångfalden i och kring Östersjön och för hur vi kan utnyttja Östersjön för att knyta samman de omgivande länderna i fråga om t.ex. handel och kommunikation. Vi socialliberaler menar att problem kring och i Östersjön aldrig kan lösas utan ett ökat samarbete mellan berörda länder. EU är och kommer att vara ett mycket viktigt instrument för att lösa de gränsöverskridande miljöproblemen, och vi menar att EU har potential att bli världens bästa miljöorganisation. Som medlem av EU har Sverige inflytande över den gemensamma miljöpolitiken. Under vårt kommande ordförandeskap i EU har Sverige goda utsikter att verkligen föra upp Östersjöfrågan högt på den politiska dagordningen. Vi socialliberaler förordar också en ökad och samordnad övervakning av sjöfarten i Östersjön. Jag ser positivt på denna strävan att lyfta fram det gränsöverskridande samarbetet i miljöfrågorna i Östersjöregionen. Vi anser likaså att EU bör göra insatser för att förbättra kärnsäkerheten i Ryssland, Öst- och Centraleuropa. Den bristande säkerheten i kärnkraftverken där är ett allvarligt miljöhot mot hela vår kontinent. Inte minst runt Östersjön finns ett antal kärnkraftverk med gammal teknik. Ett mål måste vara att främja energihushållning och effektivare energidistribution så att det totala energianvändandet kan hållas tillbaka. Sådan säkerhet främjas av politisk stabilitet, rättssäkerhet, öppen opinionsbildning och ekonomisk utveckling i de regioner där verken finns. Som nämndes tidigare är den kanske bästa miljöinsatsen på lång sikt att stärka regionen kring Östersjön och tydligt arbeta för att våra grannländer blir medlemmar i EU. Det är bara genom ett mer integrerat samarbete vi på bästa sätt kan lösa de stora gemensamma miljöproblemen."
Skicka en kommentar