Allianspartierna är eniga

Allianspartiernas i Uppsala ledare förklarar att man är helt överens om den fortsatta politiken. Med rätta klagar vi och beklagar oss över att politiska frågor i Uppsala kommun dras i långbänk. Frågor utreds och utreds på nytt och bordläggs och återremitteras. Även om vi har en benägenhet att överdriva när vi upplever missnöje torde det ligga ett stort mått av sanning i klagandet. Många har frågat sig och andra vad orsakerna är. Lika många har misslyckats med att ge bra svar. Men stämmer det? Det finns exempel på handlingskraft i Uppsalapolitiken. Jag har själv varit med om att bryta mot långbänksbilden. Under mandatperioden 1991-1994 togs viktiga beslut för att föra utvecklingen framåt. Vad kännetecknar då den perioden? Jo, bl a en politisk kommunledning som drog åt samma håll, samtidigt som, åtminstone mitt parti visade en profil. Och detta är viktigt. Om partierna nu nöjer sig med att konstatera att man är eniga, hur ska då väljarna kunna välja? Vi ska emellertid inte glömma personers betydelse. Vi måste därför redan nu ta reda på vilka personer och inte bara vilka partier vi vill se i ledningen för vår kommun efter valet 2014. Jag vill se ett mer profilerat Folkpartiet och jag vill se Mohamad Hassan som kommunstyrelsens ordförande