DAGENS REFLEKTION 11 juni: Ingen bra utveckling för vår demokrati

Är dagens politiker omedvetna om vad som krävs för att fördjupa demokratin? Aktiviteter, som hävdas stärka demokratin kanske är slag i luften.

Sociala medier används flitigt. Frågan är hur twitter, facebook m.fl. når ut. Skriver politiker, i första hand, för andra politiker?

Under Almedalsveckan möts ett stort antal människor. Näringslivsrepresentanter och organisationsrepresentanter för samtal med politiker. Men, den så kallade, allmänheten finns inte där. När möts medborgare och dess valda representanter i samtal? Kanske är Järvaveckan ett undantag.

Sättet att organisera vårt demokratiska system bidrar knappast till fördjupning av demokratin. Detta skrev jag om för en tid sedan

Hot mot demokratin

EU ägnar sig alltmer åt andra frågor än huvuduppgifterna. Överför kommunal- och landstingsdrift till staten. Skol- och sjukvårdssystem vid sidan av kommunernas respektive landstingens. Lägg ner landstingen och bilda stora regioner. Låt tjänstemän besluta i allt fler frågor. Exemplen utgör oroande inslag i dagens politiska system.

Jag vill peka på sju hot, mot vår demokrati, och som måste avvärjas:

1. EU, alltför sluten

Kanske det enda goda med att Storbritannien lämnar EU är att beslutet är en väckarklocka. Nu har man börjat tala om att EU måste koncentrera sig på sina huvuduppgifter. Men finns förmågan att enas i klimat- och andra miljöfrågor, påverka utvecklingen i fredlig riktning, och att kunna enas om en human flyktingpolitik.

Finns viljan att öppna organisationen? Alltför många vet inte vad våra representanter heter, än mindre vad dom gör. Vissa uppgifter, som om svenska riksdagsledamöter är offentliga, är om EU – parlamentarikerna sekretessbelagda.

2. Regionbildningar, ökad anonymitet

En utredning föreslår att landstingen ska avvecklas och ersättas av sex regioner. Fyra av norrlandslänen – Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland – slås samman till en region. Regionen kommer att omfatta en yta lika stor som övriga fem regioner tillsammans. Nuvarande Norrbottens län kan räkna med att få kanske inte fler än 16 till tjugo ledamöter i Regionfullmäktige.

Kommunerna har visat sig vara den del av offentlig sektor, som bäst uppfyller krav på demokrati och effektivitet, trots ibland brister även där. Rimligt vore att se kommunerna som den naturliga arenan för all offentlig verksamhet. Det får då ankomma på kommunerna att då så krävs skapa samarbete över kommungränser; inom, främst, sjukvården och kollektivtrafiken.

3. Överföringar till staten av daglig drift, ökade avstånd

Fokus har satts på statens misslyckade styrning av skolan med ojämlikhet mellan kommunerna som följd. Ojämlikheten inom förskoleverksamheten är minst lika stor, för att inte tala om hemtjänsten eller särskilda boenden för äldre liksom inom kulturen. Att som en del förespråkar råda bot på statens misslyckande med sin egen lagstiftning genom att staten får ta över även daglig drift, medför ökat avstånd mellan beslutsfattare och medborgare.

4. Friskolor och fri etablering, system utanför

Vid sidan av det kommunala skolsystemet finns friskolesystemet. För att starta en friskola måste huvudmannen ansöka hos Statens skolinspektion. Om skolan uppfyller bestämmelserna och godkänns av Skolinspektionen erhåller den bidrag från elevernas hemkommun. Jämförbart med friskolesystemet är fria etableringen av vårdcentraler inom landstingens ansvarsområde.

Det finns dokumenterade positiva effekter av att inom offentliga ansvarsområden det finns även externa utförare. Dock medför system vid sidan av kommunerna och landstingen att brister uppstår i insynen för oss medborgare. Alla skolor, kommunalt drivna såväl som externt drivna bör vara resultat av kommunala beslut, liksom alla vårdcentraler bör ha tillkommit genom landstingsbeslut.

5. Delegering, bort från politiken

Komplexiteten i samhället ökar. Politikers beroende av experter blir allt tydligare. Rätten för tjänsteman att fatta beslut i en kommunal nämnds ställe, ges i form av delegering. Vanligen kommer nämnden inte i kontakt med dessa ärenden, annat än som en rubrik i en anmälningslista. Men det måste inte och får inte vara så. Det är viktigt att medborgare, som vänt sig till nämnder med frågor och synpunkter får svar av nämnderna i även frågor hanterade av tjänstemän.

6. Externa utförare, ett påverkansproblem

Ett nyligen aktuellt ämne är vilket ansvar Trafikverket har för arbetarnas säkerhet i samband med vägarbeten utförda av entreprenörer. Brister entreprenören i, till exempel, ansvarstagande för säkerheten, är det ett ansvar verket måste utkräva av entreprenören. I relationen till oss medborgare finns inte entreprenören.

Frågeställningen gäller hela offentliga sektorn och dess ansvar vid externt utförande. En kommun, som överlåtit till ett företag att driva ett särskilt boende kan inte, om missförhållanden uppstår, skylla på och hänvisa till företaget, vilket tyvärr är alltför vanligt.

7. Populism, egoism och karriärism missgynnar demokratin

De politiska ismerna ser ut att vara på utgående. Populismen, egoismen och karriärismen är de nya ismerna. Om partierna inte åter blir organisationer för ideologiskt likasinnade riskerar våra politiker få se väljarna vända dem ryggen.