Ett medlemskap i NATO skulle förvisso stärka vår försvarsförmåga (även om vi nog finge betala det mesta själva). MEN de säkerhetspolitiska nackdelarna överväger. Det ter det sig särskilt illa om Sverige skulle skärpa bipolariteten genom att kasta oss in i NATO sidan.
Tänk om UNT kunde resonera kring Sveriges roll som fredsskapare. Nej, det sker aldrig. Vapen och hot är säkerhetsskapande enligt UNT.
Ge Putin ett besked: Sverige vill medverka till fred
Mer
pengar till vapen! När länder i vår närhet använder våld och
rustar upp blir det reaktionen från vissa politiker.
Rapporter
från Irak och Syrien om halshuggna, skändade, bombade och fördrivna
människomassor för tankarna till medeltida religionskrig.
Krigshändelserna i Ukraina, Syrien och Irak visar att något är
alldeles galet. Lärdomarna av två världskrig och ett otal andra
krig under förra seklet med miljoner döda och fördrivna borde vara
tydliga. Den som tillverkar vapen för krig och planerar för krig
bör räkna med krig. Det tydliga alternativet är att tillverka
instrument för fred och planera för fred. Vilka är då dessa
instrument? Ja, det är ju detta som, freds- och konfliktforskare i
Uppsala har blivit kända och respekterade för vida omkring.
Skulle
krigshändelserna i Ukraina varit desamma om satsningarna på
fredsforskning och information om fredsskapande åtgärder varit lika
stora som på produktion av vapen?
Människor
i såväl Ukraina som Syrien och andra länder vill ha fred och ro.
De idéer som förfäktas av Islamiska Statens ledarskap omfattas av
endast en liten del av alla muslimer. Det är tyvärr dessa få med
vapen och brutalitet som vållar död och lidande för miljoner
människor.
Våldet
och ofreden måste mötas med folkbildning, upplysning och forskning
för fred och med förmedling av kunskaperna till civila och militära
ledare. Det handlar nu, till exempel, om att stärka Organisationen
för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Denna organisation har
tvingats kämpa mot våldsfrämjare i Ukraina och Ryssland med
alldeles för små personella och ekonomiska resurser.
Vi
behöver tänka mer och längre. Freds- och konfliktforskningens
resultat bör bli lättare tillgängliga. Den post i statsbudgeten
som administreras av Folke Bernadotteakademin och kallas ”Statligt
stöd för information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling” måste utökas.
Världens
skolor är den plats där nya generationer kan få den kunskap som
bidrar till att krigen kan avskaffas. Denna livskunskap bör förstås
inrymma konflikt-, relations- och fredskunskap. Idéerna om
medmänsklighet och allas lika värde är grunden, så som den
svenska skollagen föreskriver men som lagstiftaren inte lyckats få
bra genomslag för.
Nu diskuteras livligt
medlemskap i NATO. Vi behöver en politisk debatt som handlar om
vägval. Ska vi satsa mer på en alleuropeisk freds- och
samarbetsorganisation med små resurser? Eller ska vi låsa in oss i
en krigsplanerande och farligt kärnvapenutrustad organisation som
redan har enorma förstörelseresurser? Jag
vill se en opinionsundersökning med dessa svarsalternativ.
Fredsallians eller militärallians?
Ett exempel på något nytt
och föredömligt var Uppsala kommuns samarbete med en rad lokala
organisationer kring Fredsåret 2014: ”Vi vill under året
fokusera på framtiden och hur den skulle kunna se ut.” Om många
fler kommuner följer Uppsalas exempel kan denna avgörande
framtidsfråga bli en angelägenhet för riktigt många människor
runt om i världen. Upprätta ett samarbete kring detta med en rysk
kommun för att, bland annat den vägen, lära mer om hur vi ska
kunna medverka till att rysk militär trappar ner övnings- och
spaningsverksamhet i Östersjöområdet.
Helhjärtad
satsning på samarbetet inom OSSE, införande av livskunskap på
schemat från årskurs ett i skolan och omfattande folkbildning för
spridande av freds- och ickevåldskultur kan vara Sveriges
inriktning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar