Jo, smolk i glädjebägaren

Så här i pausen i ett politiskt engagemang är det intressant att blicka tillbaka. Vad gjorde jag? Vad betydde det? Bilderna i backspegeln är många. Det handlar ju om många år, med insatser inte bara dagtid utan även otaliga kvällar och helger.
Vilken var drivkraften? Jo, belöningen i form av respons från olika medborgare och i form av upplevelsen av att ha påverkat. Att dessutom få vara ledare i en politisk grupp, som var inriktad på samarbete och där respekten var ömsesidig.
Detta bär jag med mig. Det är också erfarenheter, som kan användas som verktyg för att hantera en besvikelse, orsakad av en annan bedömning av ens insatser, som kommit från partiet. Tack för gjorda insatser, i form av en plakett, inte vilken som helst, nämligen Kart Staaf-plakett, kontrasterar mot vissa tidigare utdelade tack med plakett av ädlare valör till personer med, och detta är högst subjektivt, mycket mer blygsamma insatser.
Nej, meningen var inte att förolämpa, utan gesten var välment. Kanske saknades tillräcklig information.
Desto mer glädjande när, till exempel, en tidigare ledande tjänsteman i kommunen, helt nyligen, till en annan person sa: "han är det bästa kommunalråd jag har haft att göra med".


Ur Wikipedie: idiomet smolk i glädjebägaren, används om ett irritationsmoment eller en motgång som hastigt och oväntat kommer i vägen för framgång, glädje eller firande.

Snart är pausen över och nästa kapitel börjar skrivas