Leijonborg ändrar inriktning

Denne intelligente man har insett att den här tidpunkten är den rätta för att tillkännage sitt beslut att ägna sig åt annat än politik (nja, det vet vi ju inte), åtminstone som minister. Under Leijonborgs tid har det gått upp och ner. Mycket positivt finns att säga om den mannen. Han har haft en ovanligt känslig näsa för taktik, något som också varit en nackdel. En del drag, som sett ut som tillfälligheter tror jag egentligen varit genomtänkta drag. Exempel på det är språkkravet, som ledde till kraftig uppgång i opinionen. De taktiska dragen och att han varit road av politisk taktik tillsammans med sossehat och längtan efter att en gång få bli minister har tyvärr lett till en utsuddning av den socialliberala profilen. Jag tror dock att Leijonborg är i själen socialliberal och borde ha en del ytterligare att ge i politiken. Den kraft, som finns i en socialliberal syn på samhällsfrågor, och som Leijonborg en gång i tiden personifierade, kommer att så småningom leda till att vi har ett tydligt socialliberalt alternativ i svensk politik.
Och så en sida hos Lars L., som de flesta inte känner till: han är inte tråkig, han har ett rikt mått av humor.