E4 förbi Uppsala

Jag har av olika anledningar haft ett kort uppehåll med min blogg. En av anledningarna är att jag ägnat några timmar åt att disponera nästa bok. Vad ska den handla om? Jo, det blir en hel del om det jag ser just nu, i synnerhet och sådant jag sett, i allmänhet; om politikers sätt att fullgöra sina uppdrag.
"Inga dödsolyckor på nya motorvägen" lyder en rubrik i dag. Jag påminner mig ofta debatten om E4 - sträckningen och om Bärbyleden. Jag var kommunalråd i Uppsala när debatten var som hetast och när beslutet fattades. Den majoritet, som tillträdde 1992, var helt överens om att den 30 - åriga trafikdebatten med långbänkar nu skulle resultera i ett ställningstagande. Våra tre partier (FP, M och C) var inte överens, men vi blev snabbt överens om att vi skulle komma överens om en lösning. Vi blev övertygade om att en, så kallad, sydlig dragning av etapp två av Bärbyleden, en, så kallad, västlig dragning av E4 förbundna med etapp tre av Bärbyleden var en lösning, som ur både trafikteknisk och miljösynpunkt var den bästa. Utan vår beslutsamhet finns det risk för att all E4 - trafik fortfarande hade varit förlagd till Tycho Hedéns väg. Och lika viktigt: den har sparat liv.