Krävs vapen för att få fred?

Varje morgons tidningsläsning väcker känslor, känslor av både engagemangslust och uppgivenhet. Följetongen Doctrinagymnasiet behandlas i UNT: s ledare i dag. Jag tycker inte problemet är huruvida det ska finnas skolor, som drivs av andra än stat och kommuner, utan problemet tycker jag är vem som ska ge tillståndet och utöva tillsynen. Kommunerna har ansvaret för skolverksamheten, men staten bestämmer om friskolor. Jag finner detta ologiskt. En annan fråga, som väcks är ju staten som ansvarig för verksamheter över huvud taget.
Uppgivenhet upplever jag när jag läser om den svenske journalisten Dawit Isaak. Jag skulle vilja tala med en representant för den eritreanska regeringen. Jag skulle vilja argumentera, men också lyssna på argument för att hålla en människa fängslad utan rättegång, att hålla någon fängslad för att vederbörande varit kritisk. Hur tänker Ni? Hur ser Ni på mänskliga rättigheter? Jag skulle om jag var en representant för Sverige säga att vi vill vara med att utveckla Erotrea, men i demokratisk riktning och att så länge man agerar som man gör i, till exempel, isaakfallet, innebär att stöd inte kan ges. Jag skulle vilja samtala om demokrati, ickevåld, människosyn och mänskliga rättigheter.
Och så går uppgivenheten över i känslan av övertygelse om att om vi blir många som talar och skriver om vår avsky för behandling av människor som den av Dawit Isaak så kan vi åstadkomma något. Det är när vi går samman och uttrycker mening som vi når resultat. Alltså, nu bildar vi en kör, som hörs in i regeringsbyggnaden i Addis Abeba.
"Försvarspolitik handlar inte om krig", läser jag. "Den handlar om fred." Citatet är en förklaring till uppfattningen att de rödgröna är emot fredsarbetet i Kosovo eftersom man föreslår nedskärningar i försvaret med två miljarder. Jo, jag förstår, men var finns tankarna om att det krävs vapen för att få fred. Var finns tankarna om att det kan finnas andra vägar till ett hållbart ickevåld. Var finns funderingar kring huruvida vapen i sig inte skapar trovärdighet i ett engagemang för ickevåld? Kan det vara så att vapen symboliserar våld och motverkar fredssträvanden? Varför ryggar politiker för dom frågorna?
Många ville tala miljö på möte i slottet, lyder en rubrik. Nye landshövdinge i Uppsala län hade inbjudit miljöministern och några andra. Av artikeln får jag intrycket att gruppen, som inbjudits var en homogen grupp. Men han kanske bjuder in på nytt för att få synpunkter på även sådant som hotet mot Årike Fyris, om en tilltagande oförståelse för bevarandet av biologisk mångfald, om det miljöhot som en ny flygplats intill Uppsala centrum kan komma att medföra och om bekymret med allt sämre luft i det område som cityföretagarna verkar.

Nu ökar partierna successivt aktiviteten för att söka stöd i valet i september. Viktigt att Du röstar på oss, men egentligen spelar det ingen roll bara Du röstar på Alliansen, alternativt bara Du röstar på de Rödgröna. Jag tänker, i till exempel riksdagsvalet, stödja kandidat, som står upp för tydliga ideer och som företräder en ideologi, som stämmer med min ideologiska syn. Jag tänker inte stödja kandidat, som agerat och agerar i det huvudsakliga syftet att få göra karriär. Just nu förefaller valet enkelt. Åter till socialliberala hjärtefrågor.
I en annonsbilaga från Sveriges ekokommuner läser jag om att landstinget i Uppsala län är första landstinget som gått med i föreningen. Kul att detta uppmärksammas. Roligt att det ibland lyckas när man tar initiativ. Det var jag som tog initiativ till att ansökan skulle inges. Snart ska nytt miljöprogram för landstinget antas. Jag har lett det politiska deltagandet i utarbatandet av förslaget. Hittills total politisk enighet.