Allt slarvigare språk

Spelar det någon roll att språket i tidningar blir allt slarvigare? Nej, huvudsakligen att vi förstår, säger en del. Jo, det är ruskigt och hemskt med förändringarna av svenskan, anser en del. Och ytterligare några är visserligen språkpoliser, men säger sig acceptera förändringar inom vissa gränser. Själv hör jag till den senare kategorin. I den här kategorin är det omöjligt att, till exempel, aceptera att ordet "vart" ska ange både riktning och läge. Att vi i våra tidningar också tvingas läsa begreppen "vare sig eller" och "varken eller" sammanblandade är inget annat än bedrövligt. Ett visst Ofog med märklig ordföljd kan jag inte heller förlika mig med; jag avser sådana meningar som: "han hade bara spelat fotboll i två år." Borde inte var och en höra att ordet "bara" är en bestämning till "två år", alltså "han hade spelat fotboll i bara två år". "Det är trots allt bara jul en gång om året" skrev UNT:s ledarsida i går. Hur är det när det är bara jul?
När UNT-ledaren skriver:" "Det enda man kan säga är att år av ovisshet är till sin ända" i stället för "till ända" försöker jag intala mig att det är bara ett skrivfel.
Rubrikerna formuleras av tidningen. En debattartikel har fått rubriken "Pedagogisk skicklighet också viktigt". Subjektet skicklighet har väl genuset neutrum, varför adverbialet borde vara "viktig"? Uttrycket "spiken i kistan" har blivit "sista spiken i kistan" på tidningens förstasida. Även det går att stå ut med.
Mina lärare i folkskolan var noga med sådant här.