Hygglig partiledardebatt

Jag avser inte utnämna segrare i debatten mellan partiledarna. Det låter sig inte göras. En debatt är inte att jämföra med en boxningsmatch. De två programledarna, liksom ett par tidningskommentarer, som jag tagit del av, tycker att skillnaderna mellan partierna framstod som större än väntat. Jag tycker inte det. Var fanns dom stora skillnaderna? Ideologiskt avvek två partiledare, Sjöstedt och Åkesson. Dessa vill se ett annat system än det nuvarande, men på helt olika sätt. Frågan om vinster i välfärden väntades bli en stor debattfråga, men visade sig nu bli enkel att få en bred enighet kring. Likheten i syn på frågan var slående, förutom Vänsterpartiets syn Debattskickligheten är viktig. Reinfeldt hade låg profil. Varför är svårt att veta. Kanske var det för att ge plats åt småpartierna. Tog dessa då chansen? Jo, två av dem gjorde det. Göran Hägglund var riktigt på bettet, Jan björklund, som vanligt på alerten med en del vassa inlägg. Men Annie Lööf var förvånande blek. (Varför är det ingen, som talar om för henne vilka färger på kläderna hon ska undvika. Nyligen såg vi henne i kritvitt, nu i en klänning med en röd färg). Men inläggen hade floskelprägel. Centern har en läxa att göra för att tydliggöra profilen. Ett försök gjordes med att visa motstånd mot bensinskattehöjning. Stefan Löfven imponerar inte på mig. Jag har svårt att sätta fingret på vilka orsakerna är. Han ser säker ut endast i fråga om sysselsättnings- och näringslivsfrågor. Lyckas Socialdemokraterna inte redovisa ett tydligt alternativ till Alliansens politik kommer Reinfeldts övertag i fråga om förtroendde bli utslagsgivande i nästa val.