Övergödning av Östersjön

Under några decennier har vi fått uppleva en försämring av vattenmiljön i Östersjön. Tillförsel av näringsämnen som kväve och fosfor är en viktig orsak. Med övergödning (eutrofiering) menas förhöjd tillförsel av växtnäringsämnen och effekterna av detta. Tillförseln av närsalter till vatten, framför allt kväve och fosfor, rubbar de naturliga förutsättningarna för ekosystemen och leder till förändrade vattenmiljöer. Tillförseln av näringsämnen som kväve och fosfor är egentligen en naturlig del av kretsloppet, men det blir problem när tillförseln blir större än vad havet tål. Utsläppen leder till en ökad växtlighet. Det leder till att vattnet blir grumligare, ett myller av döda djur och växter dalar ner till bottnarna där nedbrytande organismer förbrukar allt syre i bottenvattnet. Och syrebristen breder ut sig. Bottnarna dör, vilket bland annat leder till att havskräftorna som lever i bottenfaunan, försvinner. Dessutom tunnas tångbältena med sitt rika djurliv ut, och den biologiska mångfalden försvagas. Halten av fosfor har åttadubblats och halten av kväve fyrdubblats under 1900-talet. Nu har vi lyckats minska utsläppen av fosfor, men det har visat sig mycket svårare att minska tillförseln av kväve.