Ombedd att anta utmaningen

Som sjukvårdspolitiker blir jag ofta uppvaktad av både patienter och personal inom vården. De berättelser jag får höra gör mig djupt upprörd. Det blir jag också när jag läser Britt-Marie Ahrnells öppna brev om maken Rolfs frustrerande möte med vården som publicerats i Dagens Samhälle.
En del av problemet känner jag igen från mitt eget landsting.
Men vad göra? Dels måste den politiska styrningen bli bättre, dels måste synen på vilka metoder man ska använda för att ändra gamla strukturer förändras. Man kan inte fortsätta att av personalen förvänta sig rationaliseringar samtidigt som man kämpar med problemet för få vårdplatser och liten bemanning. Här ligger den stora politiska utmaningen.
Flera personer har på sistone bett mig anta utmaningen. Den är frestande. Med partibeteckning FP och socialliberalt uppdrag måste i så fall utmaningen vara en genomgripande kulturförändring i landstinget. Den är möjlig om uppdraget ges tydligt.

   

      

"Vem i vårdapparaten tar ansvar för min mans cancer?"

Både i Stockholms läns landsting och på riksnivå har vi haft alliansstyre i nästan åtta år och den här sortens vittnesmål blir bara fler. Vi har kanske världens bästa sjukvård teoretiskt sett men vi har inte personal som räcker till för att ge patienten en trygg och säker vård med sammanhållna vårdkedjor. Det råder brist på både specialistläkare och specialistsjuksköterskor och nyexaminerade sjuksköterskor nekas den rättmätiga lön de kräver. Att vården, inte minst akut och förlossning, står inför stora utmaningar denna sommar både i Stockholm och i andra delar av Sverige, får vi dagliga rapporter om i medierna. Barnmorskorna gör uppror och erfarna sjuksköterskor ryter ifrån. Jag efterlyser ett tydligt ansvar från den politiska ledningen i landstinget, som har ägnat mer tid åt att utveckla vårdval i ett tjugotal olika verksamheter än att förbättra samordning och ansvarstagande. De borgerliga har lagt all energi på olika typer av driftsformsförändringar i stället för att ägna kraft åt hur vården ska ske. Man talar om vårdens kvantitet och mycket lite om vårdens kvalitet för patienterna. Denna politiska felprioritering ser vi nu resultatet av och allt fler protesterar. Över 6 000 läkare har nu anslutit sig till ett upprop på internet om brister i svensk sjukvård. De menar att sjukvården utgår från produktion istället för patientens behov. Svenska läkare tillbringar minst tid i Europa per patient. Det bekräftas av socialminister Göran Hägglund (KD) som uppger att läkarna på sjukhusen i Stockholm lägger endast 18 procent av sin arbetstid på patientkontakt.